Hej! Igår kväll åkte jag hem till Annelie. Jag behövde sällskap! Ville komma bort hemifrån. Vi skulle hämta pappa/morfar i Värta hamnen nu imorse. Så vi bestämde att vi skulle sova kvar hemma hos Annelie som bor på Lidingö. Nära till hamnen plus att man slipper morgontrafiken. Lidingö är verkligen super mysigt! SÅ nära stan men ändå så lugnt och skönt…
Vi hade en riktigt trevlig kväll. Satt uppe alldeles för länge , långt in på småtimmarna. Men Så mysigt! Och det är ju trotsat sommarlov och vi hade sovmorgon. Lilleman stormförtjust! Jag livrädd för Räven i skogen (skratt) Vi pratade om en räv som brukade smyga omkring utanför. När vi sen hörde räven skrika så blev jag lite skraj. Men bara lite. Jag vet ju hur skygg räven är. MEN när jag sen gick ut med Tezz för att rasta henne och sprang rakt in i räven!?! DÅ var jag inte så kaxig längre! Men räven blev minst lika rädd som mig så vi sprang åt varsitt håll! Hahaha! Skönt att få skratta lite igen! Tack fina Annelie m. familj för en toppen mysig kväll!
Imorse åkte vi och hämtade pappa/morfar i hamnen. Vi skulle skjutsa honom till Norrtälje. Mysigt! Dom har verkligen en speciell relation pappa och Lilleman.
Vi stannade till för en lunch på Mc: Donalds…. HUR lyckas man göra så med strumpan?!
Jag gillar inte mc donalds. Så jag nöjde mig med en kaffe. Men Lilleman var glad… Pappa/morfar delade med sig till Tezz som glatt åt upp hans rester… En sallad?! Varför äter min hund sallad?
Igår när jag kom hem så väntade det ett blomsterbud utanför dörren. Tack fina du omtänksamma ”cybervän” som skickade dessa till mig!
Nu ikväll ska vi krypa upp i soffan under en filt. Titta på nån film och bara vara. Det där med ”bara vara” är verkligen någonting jag måste öva på. Det är en regäl utmaning!
Idag har varit en bra dag. Jag har sluppit tänka. Bara tagits det som det kommer. Haft mobilen på ljudlös och fått en automatisk paus från konkursförvaltare och alla andra som inte jobbar helg…
Ludvig fick en present av morfar. lego. Lilleman älskar lego. Han har suttit i en timme nu och INTE velar ”bli störd” och pysslat med sitt nya lego-projekt. Som jag skrev så har det varit en bra dag…. Jag undviker att vara själv och hemma för att det ger mig ångest. Jag ”flyr” gärna undan om jag kan. Både från mig själv och mina känslor. Ibland får det helt enkelt vara så.
Tröttheten är maximal. Det känns som om jag skulle kunna sova dygnet runt. Mycket sömn att ta igen….. Ingen energi. Utan väldigt tom.
En sak i taget, en stund i taget.
Nästa vecka ska jag komma igång med träningen. Det saknar jag verkligen! Träningen för mig funkar som både terapi och balsam för själen. Just nu behöver jag båda delarna! Jag har inte tränat sedan veckan efter att jag kom hem från NYC. Min kropp mår bra av att träna. Jag sover bättre av att träna. Jag tänker bättra av att träna. Men orken har inte funnit. Sista veckorna innan kon kursen jobbade jag från tidig gryning till midnatt…. Jag prioriterade helt enkelt inte det. Så om jag orkar och känner för det så ska jg försöka komma igång med det…. Vi hörs imorgon fina du! -Trevlig helg! Kramar
Ja…. Det är vardagsmat i denna extremt ytliga blogg och mediabransch! Men som man brukar säga ”ger man sig in i leken får man leken tåla” delvis håller jag med.
Men allting har en gräns! Vissa väljer att ”Slå tillbaka” Jag väljer att stå över! Stå över denna låga nivå som näthatet kommer ifrån. Hat föder hat! Det leder ingenstans!
Man har två val, man väljer själv hur man ska hantera situationer…. Man lär sig av sina egna misstag, allting blir erfarenheter på både gott och ont!
Som offentlig person så får man lära dig att hantera både för och nackdelar!
Antingen så tar man åt sig och låter sig ätas upp inifrån! Det gjorde jag…. Tidigare! Men inte längre!
Jag står upp för mig Själv, vem jag är och vad jag står för! Jag är fortfarande ung och relativt ”grön” inom denna bransch. Men under mina år sedan TV3 så har jag fått MÅNGA erfarenheter. På både gott och ont såklart! Jag har utvecklats enormt!
Jag står inte för mobbning och näthat! Varken på nätet eller irl! Jag är den personen som inte står bredvid och ser på om en grupp gemensamt attackerar en person. Den sidan har jag inom mig sedan förskolan i Vadstena! Det kan också slå tillbaka hårt ibland, men det känns iallfall rätt i hjärtat!
Nu har jag fått en massa ”anonyma” mail sedan mitt inlägg om konkursen! Majoroteten är positiva, men det är en sidodär 4-5 olika IP-nr som DAGLIGEN kommenterar, mailar och utövar ren och skär j*vla vuxen mobbning! Spekulationer, försök till att provocera fram ännu mera drama! -GE UPP!
Mitt senaste spann utav näthat har haft olika budskap: ,
*Jag ska bli anmäld till Skatteverket,
* ”sex lista på alla upptagna män jag legat med”
*Jag ska anmälas till dagis OCH till socialen.
*Jag är en dålig mamma,
*”lämna Ludvig till sin pappa, han har det bättre utan dig”
*”Snart vet alla hur det ligger till”
*jag ska passa mig noga, jag kommer förlora mina jobb, mina vänner, och uppmanas att ta livet av mig!
* Jag är ful, misslyckad och förtjänar att dö!
m.m enligt dessa hat och delvis hotmail!
Dessa mail, kommentarer kommer både inne bloggen, fb, och min mail. Det sållas bort, blockerad och raderas! MEN jag fattar inte grejen, VARFÖR lägger man som privatperson/bloggerskan så mycke energi på att skriva till mig, OM man nu inte gillar mig????? Sluta läs, sluta följ istället!
På riktigt! Jag är 28 år, tre företag, ett som just kraschat! Som gör att jag mår som jag mår! Panikångest, sorg, frustration, skam och besvikelse… Men framförallt sorg över mitt livsverk som jag lagt tio av mitt liv på. Tio år av blod, svett och tårar! -Det gör ont, så in i h*lvetes ont! Jag är trött, tom och kan varken sova eller äta! Jag ser ut som en påse skräp, och kämpar dygnet runt!
från en dag till en annan så har jag inte längre x-antal anställda, inga löner, strategi, schemaläggning, annonser, inköp, fakturering till My’s Blommor längre! inget dygnet-runt-jobb! Det ÄR en omställning! Jag har tillfälliga sömnproblem, jag mår inte bra! Men jag står för det, rakt öppet och ärligt!
Jag famlar i mörker för att inta falla över kanten vid ruinens brant som jag just nu står på!
Jag SKA inte falla över! jag kommer INTE Att tillåta mig själv att göra det! Det finns bara en väg, och det är upp! På ett eller annat sätt så ska jag ta mig tillbaka!
Mina andra jobb innehåller fotograferingar, deadline för magasin, träning, utbildning, jag är även ambassadör, skribent, OCH en ensamstående mamma & matte!
HUR skulle ni som kritiserar mig bakom era ”anonyma” namn göra för att få ihop DET livspusslet???? Och varför är man anonym??? Varför sparka på någon som ligger ner????????????!
borde egentligen inte ens skriva detta inlägget, men ibland behöver man bara få kräkas av sig lite!!!!
Lägg inte elaka kommentarer, man kan ha sin åsikt, men man kan framföra den på olika sätt!!!
Nu ber jag dig som min läsare!
Snälla du, Skriv ingenting om andra bloggare/bloggerskor här inne på min blogg! Även om du menar väl mot mig, så ber jag dig att inte skriva om dom ”andra” som cirkulerat i kommentarsfältet på senaste tiden!
Hat föder hat! Det står jag inte för! det tar jag avstånd ifrån!
Låt dom som ”håller på” istället stå för den nivån!
Mitt hjärta! <3 Min son, min Lilleman, min stolthet, mitt ljus!
Lilleman tog sovmorgon imorse. Vaknade strax innan 09:00. Hel ovetande om vad som pågår runt om i världen. Jag följde nyheterna igår och imorse. Finner inga ord!
Idag tänder vi ett ljus och tänker jag på alla drabbade i Nice. Så sorgligt. Så fruktansvärt. Så ondskefullt. Så onödigt….. Turbulensen runt om i världen skrämmer mig. Terrorn måste få ett stop! Ingen ska behöva få omkring och vara rädd!
-Hur känner DU inför allt som händer runtomkring? Är du rädd att det ska drabba oss, i Sverige? Vågar du ut och resa som vanligt? Berätta gärna…
Mitt hjärta! <3 Min son, min Lilleman, min stolthet, mitt ljus!
Lilleman tog sovmorgon imorse. Vaknade strax innan 09:00. Hel ovetande om vad som pågår runt om i världen. Jag följde nyheterna igår och imorse. Finner inga ord!
Idag tänder vi ett ljus och tänker jag på alla drabbade i Nice. Så sorgligt. Så fruktansvärt. Så ondskefullt. Så onödigt….. Turbulensen runt om i världen skrämmer mig. Terrorn måste få ett stop! Ingen ska behöva få omkring och vara rädd!
-Hur känner DU inför allt som händer runtomkring? Är du rädd att det ska drabba oss, i Sverige? Vågar du ut och resa som vanligt? Berätta gärna…
Denna kvinnan! Denna superwoman! En ängel från ovan?
Någon som dyker upp när man står och försöker behålla balansen på ruinens brant. När man kämpar dag som natt med att inte falla över kanten…
Någon som av egna erfarenheter förstår varenda känsla, varenda tvivel, varenda rädsla. Som förstår sorgen, besvikelsen, förvirringen, tröttheten, utmattningen. Någon som förstår till 100%. Nej, hon är ingen ”hägring” eller dröm. Hon finns på riktigt! TACK ANNELIE för ditt ovärdeliga stöd!
Jag träffade Annelie för 3-4 år sedan i samband med en modevisning för Love Forever. Under åren har vi träffats genom middagar, mingel och företags möten. Jag klickade direkt med Annelie första gången som vi sågs. Sen har vi hållt kontakten och träffats till och från…. Annelie är precis som jag själv en driven, målmedveten entreprenör. Hon har varit ”känd” som Annelie-inreda i många år. i 17 år har hon kämpat med sitt livsverk, sin dröm, sitt jobb, sin ambition. I 17 år har hon byggt upp sitt företag, blivit ”ett” med sitt företag och varumärke. ( du kan kika närmare på det HÄR ). Men det har inte alltid varit en dans på rosor för henne heller. Så är det med förtag, stora som små. Så är det ju med livet också, det gå upp och det går ner. Man lär sig nya saker på vägen, och man hamnar inför olika vägsjäl. På alla plan.
Annelie har också varit med om en liknande situation. Hon har alltså egna erfarenheter av just samma sak.
Jag hade ingen aning om vad hon gått igenom. Hon skrev till mig för några veckor sedan och ville prata md mig innan ja skulle ta mitt beslut. jag såg först inte meddelandet, jag var stressad, forcerad och extremt pressad. Så det tog ett tag innan jag återkopplade….
Några långa telefon dejter senare så finns det inga ord som rättvist beskriver min tacksamhet över att hon dök upp just precis när hon gjorde det. VI har ju kännt varandra ganska länge men, jag hade ingen aning om vad just hon gått igenom.
Det var hon som i förrgår gav mig rådet jag tidigare nämnde ”skit i skiten, åk till Terece så kommer jag imorgon” Dvs kaoset i mitt hem… (bild i tidigare inlägg)
Men dra mig baklänges vilken kvinna! Igår dök hon upp här hemma hos mig i Sigtuna. -jag är här nu! sa hon med ett varmt leende. Med sig hade hon en korg, med presenter till både mig och Lilleman. Fina varma kärleksfulla koppar, glas, skålar och skedar från rice. Med färg. -My, du behöver färg! ( Allt är beige hos mig, nästan… ) Stor badlakan från Odd Molly home M.m.
Mitt kaos artade hem återspeglar mitt inre kaos. Kan inte vara tydligare med just det. Vissa av er skrev att ”det är bara att städa”.
Det är INTE ”bara” att städa. Att kliva upp ur sängen är svårt just nu. Att andas är tom svårt just nu! Att äta, att tänka. Dom mest vardagliga sakerna blir en tung uppförsbacke! Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det kändes att må såhär. Depression, utmattning, psykiskohälsa. Allt är så tabubelagt! Precis som med konkursen! Det ska hyschas, tystas ner, mörkläggas.
Men det är ju så jag mår, det är vad jag går igenom just nu! Det är SKIT jobbigt, jag mår skit dåligt! Med det sagt så kommer det inte att vara så för alltid. jag kommer komma upp igen! Jag vet bara inte riktigt, hur eller när. Det är det jag försökt att ta reda på just nu. Ett sätt att ”överleva” detta och klara av vardagen och hitta mig själv igen….
Jag är ledsen, sårad och deprimerad. Jag skäms inte för det. Det är så det är. Jag jobbar på det. jag försöker att ta kontrollen över mig själv och mina känslor. Ett steg i taget.
Vi fikade ute i trädgården… Lilleman fick bla Pennor att färglägga stora fina ark med en massa skojiga figurer. Men det var inte vilka pennor som helst det var pennor med suddbart bläck! -Hur kul? Inte nog med alla presenter, Hon var hos oss, närvarande, lekte med Ludvig, som verkligen fastnade för Annelie på en gång. Trots att det var första gången som dom träffades….. Vi satt i timmar och pratade. Hon är klok, erfarenheter och en genuin kvinna med hjärtat på rätt plats <3
När vi suttit och fikat läääänge. Så gick vi in. Hon började organisera upp. Mitt kaos, mig och min röra. Jag fick då energi att själv ta tag i det. tack vara att hon var hos mig och på ett magiskt sätt gav mig energi. Jag som normalt sett är på gränsen till pedant, levder just nu i ett kaos! obäddad säng, Alltså inga lakan als!
5 resväskor som var o-upp packade. flyttkartonger med grejer från kontoret som agerat lager sista 7 åren…. dammråttor ÖVERALLT!
Olika högar, ”sälj, slänga, ge bort” ”vår, sommar, vinter” osv….. Jag hade ALDRIG orkat göra detta själv. Vanliga ting som jag normalt sett inte ens reflekterar över, blir just nu övermäktigt.
Som jag skev för några veckor sedan efter att jag haft min första riktiga panikångest attack så satt jag framför min tomma resväska och kunde ändå inte förmå mig att packa den… Jag som i 15 år varit på resande fot är ju expert på att packa?! Men det gick bara inte. Jag är inte mig själv nu. det jag genomgår just nu är en ren j*vla mardröm! Jag vet inte vart framtiden bär mig…. jag vet inte vad jag ska göra med allt, jag vet inte ens när själva konkursen är klar! jag vet i stort sett ingenting just nu.
Men Annlie sa många kloka saker idag, men just en väldigt kloka sak ”-Du behöver inte bestämma det idag… inte närmaste tiden” Jag har alltid så bråttom med allt. lösa, laga och fixa problemen. Men ibland måste man låta tiden ha sin gång. DET är en rejäl utmaning! Tålamod har aldrig varit min starka sida! Ovisshet har alltid stressat mig, nu mer än någonsin! För att inte tala om hur hon plötsligt tog intuitiv till att laga middag till Lilleman. Dammsuga hela min lägenhet, lägga en plan för hur jag ska ta tag i små saker, steg för steg… När min energi försvann så lyfte hon upp…….. Tusen, TUSEN tack!
Min värsta tid på dygnet just nu är på morgonen, jag vaknar och har ingen tid att passa…. Det känns lite som om jag saknar mening.
Tack gode gud att Lilleman är hos mig just nu. lilleman gör mig stark! <3 Förra veckan i fredags tror jag….. jag lämnade Öland efter att jag sagt ”hej då” till butiken ( första gången, blev dit kallad gen) Jag bestämde mig för att åka till Min gamla styvmamma och min barndomsvän som båda bor i Timmernabben. Jag var HELT knäckt. rödgråten, svullen, frusen, trött och grinade samtidigt om jag körde. Tankmätaren lyste rött. Fan, hade glömt att jag behövde tanka. jag befinner mig då på landsväg utanför Kalmar. Det är grått, mulet och regnet hänger i luften. Jag stannar till och ska tanka med mitt tankkort. Der skulle finnas ca 740:- till godo. Jag sätter i för att tanka. Det funkar inte. Jag gör några försök till. Men det går inte. Då tar jag nästa kort. ”MEDGES EJ”. och nästa… samma sak! SHIT! ALLT är spärrat! Såklart, allt som haft med bolaget att göra spärras automatiskt när man går i konkurs.
Okay, ingen panik tänkte jag, lugn och fin nu…. och börjar gräva efter mobilen för att få fram bank-id och flytta pengar från mitt sparkonto till mitt ”löne” konto. Men nej….. mobil j*veln var ju spärrad pga av en FELAKTIG hantering hos Telenor. -Åhhhh gud! SATANS, HELVETES, J*VLA SKIT! Jag försökte övertyga mig själv för att inte bryta ihop att allt skulle ordna sig. Jag tittar upp mot den gråa himlen, och då öppnar sig himlen och regnet vräker ner.
jag står alltså mitt ute i ingenstans, på landet. Inte en människa så långt ögat kan nå. jag sätter mig i bilen och slår hysteriskt på stackars ratten, svär och gråter och better mig som en hysterisk 3-åring!
DÅ dyker upp en bil men en farbror i. jag börjar i panik att gräva igenom handväskan, jackor och hela bilen efter kontanter. Jag går skamsen, BLÖT och rödgråten ut till farbrorn och förklarar att jag inte har något fungerande kort och frågar om han kunde tanka åt mig och jag gav honom mina kontanter. 157:- hittade jag. Han ställde upp, utan att blinka. Han tankade för 200 kronor och jag fick panik igen och försökte stoppa honom. han klappade mig på axeln, förklarade att han läst tidningen och önskade mig lycka till.
Jag stod chockad kvar, men tacksam för hans hjälp <3
Det räckte så att jag tog mig till Timmernabben. Hem till min x-styvmamma Christin & till min barndomsvän Louise där jag gömde mig några dagar… Underbara människor! <3
Alltså jag säger då det. När hela havet stormar så ser man verkligen vilka som finns där. Nu i dagarna så har mina leverantörer vaknat till liv. En efter en hör dom av sig och tackar. Ger mig lovord och respekt för att jag ”lämnat in” utan skulder. Varma, omtänksamma ord och lyckönskningar.
DET är sådant som just nu betyder så GRYMT mycket! Era kommentarer, ett litet sms, en liten omtanke…. Just nu är jag inte den där glada, peppande, inspirerande My som du är van att följa. Men jag kommer att komma tillbaka, starkare än någonsin! Så småningom…. Kramar
Min älskade fina vän! Tezz, bordercollie/schäfer blandning….. Gammal som gatan! Snart 14 år. Lite grå, lite kantstött, men vackrare än någonsin!
Trogen, lojal, omtänksam, genuin. Alltid närvarande, alltid med….. Är jag ledsen ”puffar” hon med sin blöta nos. Är jag trött lägger hon sig brevid.. Kommer jag hem, väntar hon troget innanför dörren.
Jag sitter och funderar på vad jag ska göra, hur jag ska få tillbaka min energi. hur jag ska hitta tillbaka till mitt ”glada jag” ?!jag är inte glad. Jag är jätte ledsen! Sårad, besviken, och lite arg!Många tror att efter konkursen, den där måndagen jag klev in på Tingsrätten och gjorde bland det svåraste jag varit med om… Efter det tror många att man kan lämna det bakom sig. men så enkelt är det inte! så länge som Konkursen är i full gång så får jag inget riktigt ”avslut” jag måste stå ”standby” hela tiden. svara på frågor, bifoga listor, bokföring och annat! Jag har inga alternativ, det är jag som står som ansvarig, även om boläge nu tiohör konkursförvaltaren så måste jag vara med tills allting är avslutat. Det kommer ta flera veckor till. Kanske månader (Den tanken skrämmer skiten ur mig!) jag klarar inte av att må såhär i flera månader! Där går även MIN gräns på vad man klarar av! jag har så svårt att förlika mig med att tio års hårt arbete raserades på bara några dagar…… Tårarna tar lixom inte slut! jag vill må bra nu! jag vill blicka framåt! jag vill inte ha ångest! och absolut inte panik ångest! den knäcker mig! Jag känner inte igen mig själv….. tröttheten och utmattnings känslan skrämmer mig!Men jag sittet fast, tills konkursutförsäljningen är över. tills konkursen ör avslutad. Tills man reviderat mina bolag och ser att det inte finns något brottsligt eller kriminellt bakom det! fram tills dess har jag utreseförbud OCH får inte lämna landet! Det är någonting jag verkligen skulle behöva och vilja göra just nu… så är det att ta med Lilleman på en semester. Bara han och jag, sol, bad och lugn och ro… Ingen mobil, inga måsten, ingen annan.. bara vi!Aff Portalen har just nu en tävling i samarbete med Destination.se där man kan vinna presentkort på 3000 kronor att resa för. För min egen del är det då inge ide att tävla. Men du som är på ”fri” fot och får lämna landet kan ju testa lyckan…… OM du vill tävla så gör du det HÄR I min förra livskris, för ca 5 år sedan. dvs efter separationen med Ludvigs pappa, otrohetsskandal, med en ny lillebror påväg. Det var mycket att deala med, så då flydde jag landet för att hinna tänka, och bearbeta. Allt var uppochner och jag undrade även då hur jag skulle hota tillbaka livsglädjen… men det gjorde jag ju tom då.Jag åkte jag ensam iväg till Turkiet. Bara jag och min Lilleman. Jag minns hur jag fick panik när jag satte mig på planet. Hur tankarna cirkulerade, klarar jag detta?! Nybliven, trasig mamma alldeles ensam i Turkiet. Men det gick toppen. Vi vilade upp oss och jag tog en timme i taget. Jag minns hur jag därifrån satt med beställningar till butiken, och pratade med personalen varje dag…. bevakade auktionerna i Holland via datorn. USCH vad jag kommer sakna just det!!!!! Om du vill ha tips på bra resemål för barnfamiljer så skriver AFF portalen om det också just nu, du hittar det HÄR Jag tycker inte det här med utreseförbudet som Tingsrätten satt på mig känns helt okay. Jag skall överklaga detta imorgon! Försöka få dispans på något vis…
Godmorgon! Att komma ”Hem” till Sigtuna blev ett bakslag. Allt blev så verkligt på något sätt. Det känns så ”tomt” Ingen mobil som ringer dygnet runt. Ingen auktion att bevaka, ingen butik att jobba med…. Jätte konstig känsla! Jag har inte varit hemma mer än och vänt sista tiden.
I veckan fick jag tömma kontoret. Kontoret där jag under tio års tid samlat på mig ”bra att ha prylar” som jag inte kunnat göra mig av med eller slänga. Du vet sånt där dom ”betyder” något, som man ändå inte vill ha framme… men ändå vill spara! Så som pricken över i har jag behöva rensa bland massa grejer som OCKSÅ drar up en massa känslor!
Foton på mig som barn, foton från mig och Ludvigs pappa. Förlovnings presenter, skolotografier, babykläder, hmmm…. hur mycket som helst! Allt detta är just nu parkerat MITT i våran lägenhet! Jag som vanligtvis är ganska pedant blir mer än stressad av detta. Känslorna ligger som utanpå kroppen och saker som inte als känns jobbigt annars känns plötslig mega tungt! Såhär ser det ut hemma hos oss just nu…
Igår ”blundade” jag för det. jag lyssnade på ett gott råd ” skit i skiten” och åkte ut till Terece i Vettershaga.
Att ”vänta” på konkursfövlataren och vad som ska hände sen, driver mig till vansinne. Jag vill avsluta det NU. Få en chans att börja andas normalt och sakta men säkert gå framåt… Men som sagt, för min del just nu…. Bara att vänta.
Igår var en väldigt bra dag…. inga tårar på hela dagen. Jag tänkte inte så mycket als. att få hem Ludvig gör så gott i hjärtat. Inför honom måste jag vara stark. barnen lekte, hundarna busade, och jag försökts att koppla av och skingra tankarna. Vi åkte ut strax efter lunch. Då hade jag suttit några timmar med konkursjobbet. Inget roligt, men ett måste. Jag satte mig i bilen, spände fast Lilleman och började köra. Jag var pigg. Lilleman somnade töstan direkt, det visste jag att han skulle göra. Men efter ca en halvtimme så fick jag stanna bilen och fälla sätet. Jag kunde inte hålla ögonen öppna?! Jag är mer än van att köra bil, långdistans. Men den där tröttheten slog till mig från ingenstans. Så jag somnade direkt när jag parkerat och vaknade ca 20 min senare. Skrämmande! Det är många saker som händer med mig själv och min kropp just nu… Väl framme hos Terece & Marcus var jag pigg igen.
Strax efter oss så kom även Herr & Fru Herrey. Hela famnen full av fika =)
Tur att Marie ville bada, när jag själv ”glömde” min bikini! hehe!
VI grillade hamburgare och åt middagen ute på bryggan… Det är Svensk sommar det!
Det var som balsam för själen. Att smita undan en stund.. bara vara i goda vänner sällskap och umgås….
Vi båda somnade när vi kom hem på kvällen. Men jag vaknar av ångest. Mitt i natten, precis som innan. Tusen frågor, ”vad händer nu?” ”Vad ska jag göra nu” ”hur lång tid kommer konkursen att ta”. jag somnade om en stund igen, men vaknade strax efter 04:00 och kunde inte somna om.
Jag är HELT orkeslös, ingen energi, ingen ork att göra någonting… Bara ledsen, handfallen och trött!
Igår var en bra dag, idag känns det tungt, väldigt tungt…
Godmorgon! Att komma ”Hem” till Sigtuna blev ett bakslag. Allt blev så verkligt på något sätt. Det känns så ”tomt” Ingen mobil som ringer dygnet runt. Ingen auktion att bevaka, ingen butik att jobba med…. Jätte konstig känsla! Jag har inte varit hemma mer än och vänt sista tiden.
I veckan fick jag tömma kontoret. Kontoret där jag under tio års tid samlat på mig ”bra att ha prylar” som jag inte kunnat göra mig av med eller slänga. Du vet sånt där dom ”betyder” något, som man ändå inte vill ha framme… men ändå vill spara! Så som pricken över i har jag behöva rensa bland massa grejer som OCKSÅ drar up en massa känslor!
Foton på mig som barn, foton från mig och Ludvigs pappa. Förlovnings presenter, skolotografier, babykläder, hmmm…. hur mycket som helst! Allt detta är just nu parkerat MITT i våran lägenhet! Jag som vanligtvis är ganska pedant blir mer än stressad av detta. Känslorna ligger som utanpå kroppen och saker som inte als känns jobbigt annars känns plötslig mega tungt! Såhär ser det ut hemma hos oss just nu…
Igår ”blundade” jag för det. jag lyssnade på ett gott råd ” skit i skiten” och åkte ut till Terece i Vettershaga.
Att ”vänta” på konkursfövlataren och vad som ska hände sen, driver mig till vansinne. Jag vill avsluta det NU. Få en chans att börja andas normalt och sakta men säkert gå framåt… Men som sagt, för min del just nu…. Bara att vänta.
Igår var en väldigt bra dag…. inga tårar på hela dagen. Jag tänkte inte så mycket als. att få hem Ludvig gör så gott i hjärtat. Inför honom måste jag vara stark. barnen lekte, hundarna busade, och jag försökts att koppla av och skingra tankarna. Vi åkte ut strax efter lunch. Då hade jag suttit några timmar med konkursjobbet. Inget roligt, men ett måste. Jag satte mig i bilen, spände fast Lilleman och började köra. Jag var pigg. Lilleman somnade töstan direkt, det visste jag att han skulle göra. Men efter ca en halvtimme så fick jag stanna bilen och fälla sätet. Jag kunde inte hålla ögonen öppna?! Jag är mer än van att köra bil, långdistans. Men den där tröttheten slog till mig från ingenstans. Så jag somnade direkt när jag parkerat och vaknade ca 20 min senare. Skrämmande! Det är många saker som händer med mig själv och min kropp just nu… Väl framme hos Terece & Marcus var jag pigg igen.
Strax efter oss så kom även Herr & Fru Herrey. Hela famnen full av fika =)
Tur att Marie ville bada, när jag själv ”glömde” min bikini! hehe!
VI grillade hamburgare och åt middagen ute på bryggan… Det är Svensk sommar det!
Det var som balsam för själen. Att smita undan en stund.. bara vara i goda vänner sällskap och umgås….
Vi båda somnade när vi kom hem på kvällen. Men jag vaknar av ångest. Mitt i natten, precis som innan. Tusen frågor, ”vad händer nu?” ”Vad ska jag göra nu” ”hur lång tid kommer konkursen att ta”. jag somnade om en stund igen, men vaknade strax efter 04:00 och kunde inte somna om.
Jag är HELT orkeslös, ingen energi, ingen ork att göra någonting… Bara ledsen, handfallen och trött!
Igår var en bra dag, idag känns det tungt, väldigt tungt…
Hej fina! Kan inte sova…… har haft en lugn skön dag ute på landet hos Terece. (Bilder kommer imorgon) Men nu när vi om hem igen så blev det ett bakslag. Känslan att inte veta vad som händer just nu, känslan att inte ha kontrollen över i stort sett någonting stressar mig. Känslan att inte ha en tid att passa är obehaglig. Sorgen som kommer som en kniv i hjärtat då och då gör fruktansvärt ont! HUR ska jag resa mig upp? HUR ska jag ”komma tillbaka” Nu släpper vi mig, mina känslor och mitt kaos och fokuserar på något roligare!
Ett Recept jag delade med mig av i tidningen Hälsa & Fitness Magasin som finns i butik nu =)
-VARNING FÖR KALORIBOMB! ”Latte morsa” Ja, det var tidigare jag i ett nötskal! Jag älskar att dricka lattè, morgon, middag kväll! Ohälsosamt mycket! Men det är inte bra, speciellt inte i för stora mängder. Vet du om att en ”vanlig” latte på cafè kedjorna innehåller mellan 230-500 kalorier/kopp. Dessutom triggar mjölken igång ditt egna sötsug, speciellt den du får ute på resturagng/cafè, som är fetare. DÅLIG KOMBO! Men jag är en livsnjutare och vill fortsätta förgylla vardagen med en lattè då och då. Därför har jag experimenterat fram en egen latte. Som är betydligt nyttigare, proteinrik och smakar gudomligt! Här ska du få receptet av mig: Brygg ditt egna kaffe, gärna ekologiskt. värm på osötad mandelmjölk, ca 30% av den totala mängden du vill ha på din lattè, istället för normaldos på 50%. Skumma mjölken, med mjölkvisp. Blanda i en halv skopa vaniljprotein. (jag använder protein från Betteryou.se som är helt vegetabiliskt och utan laktos och socker!) Häll i kaffet i den skummade mjölken och vanlijprotenpulvret som då är sådär härligt lent och krämigt. Toppa med en nypa kanel och NJUT! Vi hörs imorgon…. Kram & Godnatt! / My Martens
Hej! Igår kväll åkte jag hem till Annelie. Jag behövde sällskap! Ville komma bort hemifrån. Vi skulle hämta pappa/morfar i Värta hamnen nu imorse. Så vi bestämde att vi skulle sova kvar hemma hos Annelie som bor på Lidingö. Nära till hamnen plus att man slipper morgontrafiken. Lidingö är verkligen super mysigt! SÅ nära stan men ändå så lugnt och skönt…
