Jag sitter och funderar på vad jag ska göra, hur jag ska få tillbaka min energi. hur jag ska hitta tillbaka till mitt “glada jag” ?!
jag är inte glad.  Jag är jätte ledsen! Sårad, besviken, och lite arg!
image
Många tror att efter konkursen, den där måndagen jag klev in på Tingsrätten och gjorde bland det svåraste jag varit med om… Efter det tror många att man kan lämna det bakom sig. men så enkelt är det inte! så länge som Konkursen är i full gång så får jag inget riktigt “avslut” jag måste stå “standby” hela tiden. svara på frågor, bifoga listor, bokföring och annat! Jag har inga alternativ, det är jag som står som ansvarig, även om boläge nu tiohör konkursförvaltaren så måste jag vara med tills allting är avslutat. Det kommer ta flera veckor till. Kanske månader (Den tanken skrämmer skiten ur mig!) jag klarar inte av att må såhär i flera månader! Där går även MIN gräns på vad man klarar av! 
jag har så svårt att förlika mig med att tio års hårt arbete raserades på bara några dagar…… Tårarna tar lixom inte slut!
jag vill må bra nu! jag vill blicka framåt! jag vill inte ha ångest! och absolut inte panik ångest! den knäcker mig! Jag känner inte igen mig själv….. tröttheten och utmattnings känslan skrämmer mig! 
Men jag sittet fast, tills konkursutförsäljningen är över. tills konkursen ör avslutad. Tills man reviderat mina bolag och ser att det inte finns något brottsligt eller kriminellt bakom det! fram tills dess har jag utreseförbud OCH får inte lämna landet! Det är någonting jag verkligen skulle behöva och vilja göra just nu… så är det att  ta med Lilleman på en semester. Bara han och jag, sol, bad och lugn och ro… Ingen mobil, inga måsten, ingen annan.. bara vi!
Aff Portalen har just nu en tävling i samarbete med Destination.se där man kan vinna presentkort på 3000 kronor att resa för. För min egen del är det då inge ide att tävla. Men du som är på “fri” fot och får lämna landet kan ju testa lyckan…… OM du vill tävla så gör du det HÄR  I min förra livskris, för ca 5 år sedan. dvs efter separationen med Ludvigs pappa, otrohetsskandal, med en ny lillebror påväg. Det var mycket att deala med, så då flydde jag landet för att hinna tänka, och bearbeta.  Allt var uppochner och jag undrade även då hur jag skulle hota tillbaka livsglädjen… men det gjorde jag ju tom då.
Jag åkte jag ensam iväg till Turkiet. Bara jag och min Lilleman. Jag minns hur jag fick panik när jag satte mig på planet. Hur tankarna cirkulerade, klarar jag detta?! Nybliven, trasig mamma alldeles ensam i Turkiet. Men det gick toppen. Vi vilade upp oss och jag tog en timme i taget. Jag minns hur jag därifrån satt med beställningar till butiken, och pratade med personalen varje dag…. bevakade auktionerna i Holland via datorn. USCH vad jag kommer sakna just det!!!!!  311036_248020585236443_490082_n 306742_248030211902147_2755081_nOm du vill ha tips på bra resemål för barnfamiljer så skriver AFF portalen om det också just nu, du hittar det HÄR Jag tycker inte det här med utreseförbudet som Tingsrätten satt på mig känns helt okay. Jag skall överklaga detta  imorgon! Försöka få dispans på något vis…

 Kramar/ My Martens

 

Posted in: Recept
Kommentarer (45)
  • Tanten

    Om du har skött dina åläggsnden hittills så ska du väl kunna ansöka om tillstånd hos tingsrätten att resa om du skulle vilja det.!

  • Jenny

    Kramar till dig My! Jag har bara följt dig en kort tid men oj vad jag fastnat för dig. Du är utan murar, prestige och ytlighet och du är guld för det. Att våga visa ‘den andra’ osminkade sidan är banne mig inte enkelt när andra visar på sin perfekthet, det är krav om krav på krav. Du sticker ut och du är öppen med vem du är, det är starkt! Många gånger är det väldigt bra, jag är lik dig där, även om det skiter sig i ibland. Vad jag vill säga är att jag själv har haft det tufft och varit glad genom allt, skrattat mig igenom det värsta av det värsta. Inte för att jag va glad utan för att det va ett behagligt sätt att tackla det på och jag mådde verkligen bättre då-på riktigt! Allt flöt ju på… Jag tyckte att den dagen jag tillåter mig att må dåligt, då lär det komma-med besked. En dag så okejar jag plötsligt skiten efter en större händelse, bjöd in den jobbiga känslan på något konstigt sätt, sen ramlade ångesten över mig, precis som jag förutspådde, allt kom ifatt mig. Den dagen minns jag och ångrar mig gruvligt över att jag la mitt skratt på hyllan… Jag kunde ju påverka det genom att prata om det, tror jag iaf. Kunde inte sova då det startade, hade hjärtrusningar, bilen fick stannas utmed motorvägen för jag trodde bokstavligen att jag höll på att dö. Jag släpade runt barn på -18 i 45 minuter för att jag inte löste att gå in i bil(fan) igen, det va som en mur att sätta mig i bilen. Jag som alltid sett bilen som något behagligt, att åka bil blev en fiende. Varför? Utveckla inte detta måendet genom att ignorera det som jag gjorde , få hjälp, ta hjälp och stöd och inte minst, återfå din kontroll! Detta va 4 år sedan för mig och det har inte blivit bättre även om jag åker bil idag. Jag vill säga till dig att du får inte tillåta dig att må skit hur länge som helst, du måste, MÅSTE gaska upp dig. I all välmening så vill jag att du gör allt för att återfå din kontroll med all tänkbar hjälp och stöd. Jag gillar hur du ignorerar intrigmakares frågor. Det ger dig ännu mer plus och jag tror mig veta att du är stark, smart och bra, på det lilla jag följt dig. Men lägg dig aldrig ner! Det du inte kan påverka får leva sitt eget liv och om du måste agera, gör det isf DÄR och DÅ! Måla inte upp vad som kan hända OM? Lev nu! Du är ung, driftig, smart, stark, öppen och otroligt söt. Många kramar My! Jenny

    • My

      Tack Jenny…… Tack <3

    • Nina

      En fråga till Jenny. Hur kom du in i bilen igen? Jag har samma problem. Visst jag åker typ några mil sen är jag tvärslut. Vill åka runt till andra ställen än bara runt hemmet typ.

      • Jenny

        Jag blev ju bättre över tiden och samlade mig. Hade barnen med och va samlad men kunde aldrig förklara att vi plötsligt skulle promenera i en evighet…helt stört men det funkade. Idag tror jag dom bara minns att jag ville fönstershoppa 🙂

        • Nina

          Svar till Jenny. Promenera? Åkte du en viss sträcka och sen gick omkring? Värt att testa. Det får väl ta den tid det tar.. Jag har kämpat i 2 år med att åka dom 13 mil som jag skulle behöva för att kunna träffa en viktig person. Vi har naturligtvis träffats fast på min hemmaplan.

  • Kristina

    Du skriver att efter 10 års slit så raserades allt på bara några dagar. Låter lite konstigt. Man kan ju se på årsredovisningarna för ditt företag att det gått med förlust de senaste åren. Kunde du inte ha vidtagit åtgärder tidigare innan det gick så långt som till konkurs?

    • Esman

      Jag har också reagerar på detta med årsredovisningarna, de är väldigt tydliga och det står även att aktiekapitalet varit förbrukat länge och även att förbjudna lån fanns. Tittar man på det andra bolaget som My även har så visar det ännu värre förhållanden. Synd bara att man inte dragit i handbromsen långt innan det gått så långt ner i botten som det var nu och med personliga borgensåtaganden osv, men lättare sagt än gjort när man kämpar, brinner för och gör precis allt för att ens livsverk verkligen ska överleva och det är ju ens dröm att man ska kunna leva på att få hålla på med det man har som dröm, intresse och livsverk, speciellt när man satt in olika resurser, tagit till olika åtgärder osv allt för att vända ett negativt resultat till ett positiv resultat. Tyvärr är det mycket som spelar in och som man tyvärr själv inte kan påverka på något sätt och det kan vara väldigt svårt att både se och göra de rätta bedömningarna, för förutsättningarna ändrar sig snabbt och hela tiden både upp och ner. Man hamnar lite i sitsen att hur man än vänder sig så har man alltid baken där bak.

      Ang utreseförbudet så är det den regeln som gäller och det är likadant för alla som går i konkurs oavsett och innan edgångssammanträdet har ägt rum.

      En tanke som slog mig är att visst du har annat jobb också men när man gått i konkurs med ett bolag, så brukar man inte ha någon ekonomi till något alls och speciellt inte när man har personliga borgensåtaganden som måste lösas in också. Men som sagt det är bara min reaktion på det. Har släkt och vänner som gått i konkurs och har/haft borgensåtaganden och de har det väldigt tufft ekonomiskt efter detta nu, även att de fått andra jobb men borgensåtaganden ligger kvar för indrivning fast det hänt för flera år sen tillbaka.

      Men som tur är så har man ibland släkt och vänner som ställer upp med precis allt för en, både med vänskap, omtanke, kärlek och ekonomisk hjälp när man verkligen behöver det som allra mest. Du My verkar ha allt detta och det ska du vara väldigt tacksam för och ta emot all hjälp du erbjuds och får, för du och lilleman behöver det för att kunna andas ut och komma vidare. Man får som sagt ta en dag i taget eller rättare sagt en timme i taget.

    • My

      Kristina…. med att det “rasades på några dagar” menar jag att växterna står och torkar och dör,(jag får inte vattna,s kötå eller vara i butiken) att butiken jag byggt upp, bit för bit, steg för steg. Men en varm, mjuk och inbjudande känsla förvandlades på några dagar till en spöklik gravplats. Nerräckt, tom, tyst, och död. Jag har vidtagit ALLA åtgärder och lite till. Jag har gjort så gott JAG kunnat. Det finns alltid saker man kunde gjort annorlunda med facit i hand. På både gott och ont. Men med mina tre övriga jobb har jag lyckats hålla butiken flytande i flera år till. ALLA pengar jag skapat genom andra jobb fick My’s Blommor att överleva längre än förväntat. Jag har sett över varenda liten post, personalkostnader, effektivisering, leverantörs, öppettider, marknadsföring, uthyrning av del av lokal. Ovanlig av lager till likviditet. jag körde RAKT IN I KAKLET, för att betala av ALLA leverantörsskulder. Samma Måndag jag satte företaget i konkurs så betalade jag sista fakturorna. Hade jag gjort detta i vinter tex, då hade jag haft lev skulder på över 1 miljon, för att inte tala om skatteskulder. Under vintern blöder företaget, då det inte finns tillräckligt med kundunderlag och bofasta som lockades över till Öland. Så åtgärderna du rågar om jag inte kunde gjort tidigare har jag jobbat aktivt med i fem år. Nu är jag trött, väldigt trött….

    • agnes

      Måste svara Kristina om att My menar inte så som du tolkat det!!Hon har många år jobbat dubbelt!! Pendlat till Huvudstad med arbete där, pendlat som grossist till Holland för de i Holland,samt jobbat 24/7 veckan i blomsteraffären och lagt in alllllla pengar i företaget!!!!!Så har My beskrivit om man läser lite bakåt och om man tror som entreprenör att det blir liiite bättre så får man kraft att hålla ut i år.Ja så är jag och mina syskon uppvuxna och en dag bestämde mor Stopp,då ändrades allt över en natt men det blev bättre såsmoningom……Slapp se en far med blödande magsår mera!!( Många företagare 10.000tals har de så här…….)Kontentan My har pumpat in pengar men så måste man väga allt tillsammans ,och vi borde välja vår LOKALA handlare inte kedjor!!!!gissar ingen ser gamla inlägg men var bara tvungen att svara för jag har då läst noga:))

  • kristina s

    Hej My.
    Jag vill bara be så mkt om ursäkt för mina sjukt nyfikna kommentarer igår. Skäms nu riktigt mkt. Förlåt mig! Jag gillar din blogg o hoppas du börjar må bättre snart! Du är stark o kommer komma ur detta ännu starkare.
    Mvh

  • Morsan

    Jag är väl lite trög som inte fattar hur det kunde bli konkurs när du inte har/hade några skulder. Det skrev du ju i ett tidigare inlägg.

  • agnes

    Gissar lite att det är många konkurser för alla killar som haft eget och med rut o rot försämringar vid årsskiftet , kan ha hamnat där med sitt företag. De har varit jättetufft har jag förstått av bekanta som står med alla utgifter o inga uppdrag .Kanske konk-förvaltare är överbelastade + semester tider? ?Vänd på alla stenar om o söka utresetillstånd ? En snäll florist hör väl inte till riskgruppen 🙂

  • Lisa Eckerbom

    My! Det här vill du inte höra men Rom byggdes inte på 1 dag! du har haft ditt älskade företag i 10 år, ta det lugnt, varva ner, det tar sin tid att avsluta. Inget konstigt med det. Det gör ont , ja, men allt tar tid, det vet du. Ge dig och Lilleman tid nu och låt det andra rulla på.
    Andas och förlåt om jag skriver det, lägg inte ut allt här, du blir så sårbar. Ta hjälp av din terapeut och vänner. Läk och finn din kraft i det som ger just dig energi, tex träning. Glöm inte att just som du säger, du kommer att komma igen, så sköt om dig! TA DET LUGNT/ANDAS. Terapueten

  • Monia

    Hej fina My! Du behöver väl inte åka utomlands? Åk till något ställe här i Sverige. Öland, Gotland, Norrland el Bohuslän. Finns massa smultronställe här i Sverige.
    Sen undrar jag varför du inte kan jobba med auktionerna i Holland fast du inte har butiken? Handlade du inte in för flera butiker? Eller den verksamheten tillhörde Mys blommor med liksom.
    Hoppas du snart mår lite bättre men förstår att livet är tufft just nu.
    Kram.

  • Lia

    Förstår det känns tungt och en saknad men du ni kan väl semestra i Sverige du o lilleman…och du hade väl en del träningsresor på g framöver och så har du ju flera jobb som bloggen och trendspaning…gissar också att det finns en del andra planer, läste ju i en kvällstidning, verkar som du har tv-drömmar o tv-planer..misstänkt det pga en del möten..är säker på att du kommer att lyckas med allt vad du önskar och vill, du verkar smart…se bara hur du fått bloggen att växa enormt på bara några veckor och så fick du genom konk ut en tv-idé i pressen, du är smart tror jag och driven…annars kanske du skulle ta och öppna en liten butik inne i Kalmar i framtiden, det brukar inte vara svårt annars att få jobb då man drivit eget. Får man fråga vad ditt ex ska ha i lokalen, blir det en ny blomsterrörelse där? Förstår det känns jobbigt nu också att en del skriver att du mobbas…vänner kommer o går så är det, har man kanske sårat en vän så kan den försvinna vare sig man befinner sig i framgång eller motgång, i kris eller lycka…Men du har andra vänner, härligt..och lyckliga du som har vänner med sjöställe, ser ju helt underbart ut! Hoppas du får en bättre dag imorgon! kram <3

  • Helene

    Hade du ett aktiebolag? varför stod du personlig borgen på alla lån? Hade du ingen revisor som kunde hjälpt dig tidigare och avvecklat företaget när ni såg att det gick dåligt? Förstår att det känns tufft men det dyker upp en del frågor när man läser hos dig då jag själv har ett aktiebolag.

    • My

      Om jag inte hade en revisor? Om du har AB själv, så borde du veta att man måste det… Avveckla ett bolag? Vad skulle man då gjort med tomter, fastigheter? Aktuella lev skulder? Jag har gjort allt som står i min makt för att undvika detta. Det räckte inte. Men, jag lämna utan lev skulder och skötte skulder… Det är en tröst. Ett bolag börjat inte gå dåligt från en dag till en annan. Under 5 års tid har vi krigat mot dom nya köpcentrum och den expanderade handeln. Transporten har gått upp med 100% vilket också minskar marginalen. Gamla perifiseribhsfonder har använts. Jag har haft tre jobb för att hålla My’s Flytande… Så att avveckla, det var aldrig något alternativ. Varken ekonomiskt eller praktiskt….. Idag, och tio år tillbaka så så är det andra regler med personlig borgen och AB. Det är inte som förr…..

      • Helene

        Jo jag vet att man måste ha revisor men visste inte om du hade AB. Jag är inte personligen betalningsskyldig vid ev konkurs men har bara haft företag 3 år så vet inte hur det var tidigare.

        • Esman

          I många fall är man även i AB personligt betalningsansvarig för borgen ex checkkredit, banklån mm. Bankerna är hårdare nu än för några år sen pga ändrade konkursregler, förr hade banken förtur men nu räknas de som en vanlig leverantör. Ett AB är inte längre skyldig att ha en revisor beror bla på omsättning mm. Är aktiekapitalet förbrukat så är man i ett AB personligt betalningsansvarig för ALLA skulder, dvs leverantörer, skatt, löner osv. Man var mer skyddad förr i tiden när man hade ett AB än vad det är nu, reglerna har förändrats. Bara för att man har ett AB så betyder det inte alls att man inte har några som helst personliga borgensåtaganden, det finns många kryphål där också. Det är inte bara att avveckla en rörelse som går dåligt, det kan bli en mycket sämre affär och få värre konsekvenser för ägaren då man ex inte kan betala alla leverantörer eller skulder till bank, kreditbolag och Skatteverket. En konkurs kan ibland vara den enda utvägen trots att man åker på en massa personliga skulder pga borgensåtaganden. My säger att hon betalat alla leverantörsskulder men banker eller kreditbolag räknas inte in som leverantörsskulder utan de räknas som andra skulder och de är pga dessa obetalda skulder som man då är skyldig att försättas i konkurs.

          Som sagt bara för att man har ett AB så är man inte så skyddad som många tror, många tänker nog inte alltid på att ex när de skriver på avtal om leasing, checkkredit mm att man då är personligt betalningsansvariga, dvs man gått i borgen för företagets skulder och går då företaget i konkurs ja då får man snällt pynta upp dessa pengar ur privat ficka. Tror många blir lurade just pga de tror att man är så personligt skyddad i ett AB men det är man tyvärr inte alltid.

          Jag tycker du My ska vara stolt över att du kämpat så otroligt mycket och verkligen försökt att göra allt, och att du som du säger betalat dina leverantörsskulder!

          • My

            Helt rätt………. Tack <3

          • Helene

            För att ett personligt betalningsansvar ska inträffa, måste företrädaren ha handlat uppsåtligt eller grovt oaktsamt. En betalningsunderlåtelse anses aldrig som uppsåtlig eller grovt oaktsam om det senast på skatten eller avgiftens förfallodag vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av skulderna med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. En sådan åtgärd kan till exempel vara en konkursansöka

      • K

        Håller med dig My, det är inte så lätt att bara avveckla. Det tar tydligen två år att avveckla ett bolag. Det kostar massor.
        Sen vill ju banker och andra kreditgivare att man själv går in som personlig borgenär för att dom ska ha hängslen och livrem. Det kan jag tycka är förjävligt. Sen kan ni ju alla fundera över ert egna köpbeteende.. köpladorna och nätet förstör för såå många små företagare som sliter med sin lönsamhet. Tänk på det när ni handlar, snart finns inga små mysiga butiker kvar. Lycka till nu My med allt. Det kommer inte att vara så kul några år framöver. Men man vänjer sig.
        Kram

  • Ewa

    Du bor ju i Sigtuna, inte långt från Stockholm. Ta med din son in till stan, det finns massor att göra för honom, Skansen,Gröna Lund, tekniska museet, åka ut i Skärgården och ta med lite picknick..
    Tom Tits i Södertälje..

  • Anonym

    Du har ju nyligen varit en lång och dyr utlandsresa. Har du verkligen råd under rådande omständigheter med en ny utlandsresa?

    • My

      “Anonym” INGEN av dom resorna jag gjort har varit annat än jobb resor, New York, Portugal, Benidorm…… “Anonym” du diskuterar min ekonomi, mina vänner, min son…. Vem är du igentligen? Varför vet du så mycket mer om mig själv än vad jag själv gör? Vem är du Som fyller inkorgen med måååånga meddelanden varje dag? Som hälfternas dom går direkt till skräppost?

      • Anonym

        Så dina hälsoresor har alltså varit reklamuppdrag som du gjort i syfte att värva fler kunder till dina uppdragsgivare inte att du vurmar för ett hälsosammare liv?

        • My

          Varför utesluter det ena det andra? Varför kan inte det jag brinner för även vara ett jobb? Jag älskar att träna, jag älskar att peppa, motivera och sprida glädje!

          Jag jobbar för flera olika uppdragsgivare. Varje uppdragsgivare har olika avtal. Jag skriver resereportage, jag marknadsför, jag säljer, jag har trendspaningen, jag skriver personrepotage. Och lite mer. Jag brinner för det jag gör. Och har haft alla dessa extra jobb för att stötta upp My’s blommor. Det ser jag som en självklarhet att Om man jobbar med träning/hälsa så vurmar man för ett hälsosamt liv.
          -Vad gör du själv? Brinner du för det du jobbar för?

  • Johanna

    (Som någon skrev tidigare) – Ta dig en välförtjänt semester i Sverige! Åkt till Gotland vetja! (där bor jag) Det är ju som att komma utomlands och det finns massor med kul att göra för både dig och Lilleman.

    Ge din sorg tid och tillåt dig vara ledsen.

    KRAM ♥

  • CAMILLA

    Hej kära My, Hoppas att utreseförbudet upphör! Förstår om du vill resa utomlands! Så du kan trycka pausknappen för stunden och bara vara. Lite miljöombyte är aldrig fel!
    Ta hand om dig och Lilleman!
    Kram

  • L

    Tänkte också komma med idén om Gotland. Det är ju hur underbart som helst.
    Åk dit. v. 32 är det dessutom medeltidsveckan. En helt otrolig vecka.

  • Karin

    Vi är nog många som undrar var Maggan Graaf är?
    Du ställde ju upp för henne så mycket när hon miste
    sin son, och nu skulle du säkert behöva lite stöd från henne.
    Vi som läser massa bloggar vet ju att hon till och med
    är i dina trakter, Sigtuna.
    Hur är det med vänskapen? Du var ju som en “lilla-syster”
    kommer jag ihåg att hon skrev.
    Tråkigt iaf.

    • Anna

      Jag läste ett inlägg här på bloggen där My var arg på Johanna Toftby. Kan förstå att hon var/är besviken på henne. Nu har jag sett att Johanna kommenterar mkt på båda systrarna Graafs instagram med hjärtan och gulliga kommentar!?

    • Andrea

      Läser massa bloggar ja , bara för att sedan sitta och njuta av att lägga sej i och kasta skit! Var din kommentar bra för My tycker du? Har hon inte nog ändå utan att vissa kvinnor utan ett eget liv ska leta efter skit i bloggar och på instagram för att så “snällt ” vidarebefordra till My , Att ni inte har mer skam eller hyfs i kroppen är bara att beklaga! Jag hoppas hon blockar er sensationslystna skvallertanter en efter en så ni inte kan njuta av era elaka kommentarer mer!

  • E

    Har en närstående vars företag gick i konkurs i våras. Månaderna innan var enormt tuffa då personen liksom du slitit för att få det att gå runt. Så månaderna före och någon månad efter var ett rent helvete då h*n mådde fruktansvärt dåligt psykiskt och jag var det enda stöd personen hade och den enda som nådde fram i dom mörkaste stunderna. Förhindrade personen mer än en gång från att skada sig själv. Efter ett riktigt allvarligt försök som som tur var misslyckades så sökte personen till slut hjälp och ffick medicin. Vet att du är enormt anti medicinering men jag har sett vilken skillnad det gör, från en spillra till en fungerande människa. Personen jag känner skulle aldrig ta sig igenom den här tuffa perioden så bra utan medicin, och konkursen kan ta upp till ett halvår innan den är klar. Du är en enormt stark människa men ibland kan man behöva hjälp på vägen för att klara vardagen på ett bra sätt.
    Och som flera skrivit, utreseförbudet gäller bara tills edgångssammanträdet varit.
    Varma kramar till dig

  • Jenny

    Varför skulle det tillfälliga utreseförbudet hindra dig från att tävla? Tävlingen håller ju på till i början av aug och det är ju dessutom ett presentkort man vinner… Presentkort brukar ju räcka ett par år,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *