Godmorgon! Oj vilket omfattande dygn jag har haft. Begravning, sorg. Att träffa min mamma och pappa tillamans. WOW! Det ger hopp, och glädje mitt i sorgen.  Lite konstigt, lite främmande, lite skrämmande…. Men så bra!

Att komma tillbaka till min hemstad rör om bland känslorna. Som jag skrev i mitt förra inlägg.

Jag tog en sväng och åkte runt. Tittade, mindes, platser, skolor, gamla lägenheter….. Jag smög omkring och rotade runt i hela min barndom.

Ni är ganska många som frågar om min mamma. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Det är ett känsligt ämne för oss båda.

PÅ den översta bilden säger jag ”kom mamma, vi tar en selfie” Mamma slänger sig bakom ryggen på mig och gömmer sig, vi båda skrattar….. Det är en skön känsla att vi kan skratta tillsammans.

Jag är född och uppvuxen med mamma. Pappa lämnade mamma när jag var 2-3. Så jag minns inte deras tid tillsammans. Mamma har inte haft det lätt. Mamma är tysk, med två föräldrar som båda varit med under andra världskriget och flytt till Sverige. Morfar var SS soldat.  DET är en annan historia.

Men det sätter sina spår. Andra världskriget känns för mig på ett sätt, som en historia lektion. Samtidigt så var det faktiskt inte längesedan. Mammas äldsta bror föddes under kriget i Tyskland. så för dig som inte vet det så är jag alltså halvtysk.

Mamma kämpade på när jag var liten. Att vara ensamstående är inte lätt. Hon hade periodvis två jobb,  ganska ont om pengar. Ensamstående med tre barn. Jag har två systrar. Som jag alltså inte har kontakt med. Vi har inte setts på många år. Sorgligt och någonting jag sörjt under många år. Tills den dag som jag förlikade mig med det, ”gav upp” och bestämde mig för att släppa taget. Dock med en inställning om att jag finns här, den dagen någon vill ta upp en relation eller påbörja en ny.

Det har gett mig tillfällig sinnesro gällande det.

Jag blev omhändertagen enligt LVU när jag var 13 skulle fylla 14. Då sågs inte mamma och jag på flera år. Någon enstaka gång i samband med soc möte, och rättegång. Vi har aldrig slutat älska varandra. DET vet vi båda två, idag. Det har varit turbulent genom åren. Men idag vet vi. 

När vi prated lite om detta igår, så inser vi båda två att vi blandar ihop tid, år och rum. Jag blir osäker och hon blir osäker. Båda har jätte svårt att prata om det och jag börjar gråta bara jag tänker tillbak på det…. Det här med att gråta. Det so  alltid varit så svårt för mig tidigare…. Nu sedan konkursen och framförallt veckorna innan, så har alla hämningar släppt. Konstigt det där. 

Jag hamnade på ett P12 hem. Det som hände där, önskar jag inte någon i världen att uppleva. Varken min mamma eller pappa vet om det i dagsläget. Det är ingenting man som förälder vill veta om. Jag är inte heller redo att  prata om det, med dom… eller någon annan heller för den delen. Ett kapitel för sig i min kommande självbiografi.

Efter P12 hemmet, utanför systemet med 2 jobb samtidigt som jag försökte att gå ut grundskolan så hade vi ingen kontakt als. En extremt tuff tid för oss båda. Några år senare blev min syster sjuk, väldigt sjuk. jag var då ca 18-19 levde tillsammans med Ludvigs pappa och fick det där samtalet som man INTE vill ha. Det var riktigt illa. Jag kastade mig ordagrant in i bilen och gasade så fort jag kunde till Linköping sjukhus. Där satt jag i rummet tillsammans med båda mina systrar när min sjuka syster vaknade upp <3

Jag mötte sedan mamma i korridoren dagen efter. Känslosamt, mycket känslosamt.

 Det blev som en nystart på något sätt. För oss alla. Det är faktiskt konstigt det där att det ibland måste ske något riktigt fruktansvärt för att man ska ses. Som tex nu med min farfar.

Jag blev gravid något år efter med Ludvig. Mamma & min syster med familj kom och hälsade på. Ludvigs pappa lämnad enig strax efter att han föddes då vi varit tillsammans i ca 6 år….. vilket ledde till ytterligare en livskris. Vi hade då fortfarande en ”bra” telefonkontakt, under en period efter det. Sen hände någonting och som jag upplevde det så ”försvann alla igen”. Gamla saker riveds upp, mamma kände sig ledsen och sårad.

Jag minns så väl hur ledsen jag kände mig över just detta, jag ”orkade” inte bli lämnad igen. Alla känslor maximeras dessutom när man befinner sig i en kris. Så jag stängde av. Allt. En överlevnads instinkt helt enkelt. Ytterligare ett par turbulenta år följde. Trakasserier, flytt. polis överbevakning m.m. Jag fokuserade bara på att hålla ihop mig och Lilleman.

Ett litet tillägg här, är att jag mellan varje kris har hittat en extrem styrka och tillfällig lycka! Vill bara påminna om detta. Här befann jag mig dessutom i mitten av min karriär som både blomsterhandlare och grosist som pendlade till Holland varannan vecka. 

Min absolut svagaste punkt i livet ( förutom allt som rör min Lilleman) och det absolut värsta jag vet är just när människor kommer och går. Jag har KRAFTIG separations ångest, gällande ALLA relationer.

Oavsett vad så hittade jag och mamma varandra igen, via telefonen. Vi har nu i ca två års tid haft väldigt bra telefon kontakt. I perioder. Vi har bestämt att vi ska ses, men sen har det inte blivit av. Ludvig och jag var och hälsade på mamma en gång påväg hem från midsommar firande från Aspa Herrgård där Maggan och vi hade firat midsommar.

Det var förra gången vi sågs, och någonting Lilleman fortfarande pratar om. Mamma/mormor och Lilleman har också en bra telefonkontakt. Mamma skickar paket, teckningar från kusinerna och gör allt vad hon kan för att hålla igång relationen.

Så vad som än har hänt, och det kommer jag INTE att berätta här. Det får stanna inom familjen. Det du läser nu är ”offentliga handlingar” och saker som både expressen, AB och andra tingar redan skrivit om.

Så…. vad som än har hänt så är det just, en sak som jag egentligen vet. Det är att vi älskar varandra, vi vill ha en relation, och försöker att bygga upp och skapa en ny relation. Med nya rutiner där vi ska ses oftare. Våran relation är idag bättre än någonsin faktiskt…..

Jag kan också se annorlunda på saker idag som jag inte förstod som barn. Mamma har inte haft det lätt. Men hon har alltid gjort sitt bästa. DET betyder mycket idag. Allting jag har gått igenom har format mig till den jag är idag. Jag är en gammal själ i en ung kropp.

MEN, nu efter konkursen. STORA förändringar och saker sker inom mig. Psykologen, alla mina livserfarenheter, ödet, relationer, framtid…allting hänger ihop. Jag vet att det kommer att bli bra.

Jag sollar bort, jag lägger till, jag tar ifrån. Jag rensar ut, jag bearbetar…… jag  jag börjar om. Jag gör om, och gör rätt helt enkelt. På ALLA plan!

-Jag SKAPAR DET LIV JAG VILL HA! 

Jag vet att jag kommer att använda mina erfarenheter till något bra. Jag lagar mig själv, inifrån och ut. I mitt hjärta så brinner jag för att peppa och motivera andra. När jag är hel, så kommer jag att göra det. Det kommer att vara mitt liv, mitt jobb och min passion. Jag kan inte forcera fram en ”läkning”, jag kan inte stressas på någonting. jag tar en sak i taget, en dag i taget. Men jag har kommit långt, och är målmedveten.Fysiskt och psykiskt. 

Jag är 28 år på pappret. men ca 67 i själen…… 

Här ser du en mysig gata ifrån Vadstena, det ligger precis utanför den lägenhet där jag och mamma bodde ihop, innan jag flyttade. Visst påminner det lite om Visby? 

Ni vill jag släppa min sentimentala sida. jag måste. En ny fas som börjar i min PT utbildning på Safe Education.

 Klockan är strax efter 06:00 och jag ska snart åka till skolan. Matlådor ska packas, träningskläder också. Bilen ska takas (haha, tänkte på förra veckan) och jag ska borsta tänderna….. men innan jag gör det, du bara MÅSTE gå in på min väninnas sida inreda.com. Fina Annelie, min stöttepelare, min kollega… min VÄN. <3 -Tack för att du finns!!!

Hon är lika morgonpigg som jag.Vi pratade nyss i telefon. Hon ska på inköpsresa till Köpenhamn. Jag kan skvallra om att det kommer in SÅ mycket kul! Guuuud vad jag saknar mina inköpsresor som just nu är näsor som avlöser varandra. Men genom Annelie får jag min dos genom uppdateringar =)

Just nu kör hon SLUTSPURTS-REA / Lagerrensning  Inför kommande inköpsresor då det kommer in så galet mycket nytt! =) Rean gäller på en massa grejer, bla Odd Molly Home, Tine K, Rice, mattor, doftljus, kuddar OCH mycket mer. Kika in HÄR för syndigt billiga fynd!!!

VI hörs sen! kramar

/ My Martens

Hej! Jag är just nu i Vadstena, där jag är född och uppvuxen. Det är en konstig känsla att komma hit. Staden i sig är underbart vacker, med gamla byggnader, kullerstensgator, mysiga gränder och nära till vattnet. Lite likt mitt smultronställe Visby.

Det är mycket som har hänt och som jag lämnat bakom mig. En del saker har jag bearbetat, andra inte. Men nu är jag här. Jag körde efter skolan igår. Nervös och med en stor klump i magen. Min farfar har gått bort.

Detta beskedet fick jag dagen innan jag skulle åka till Visby. Jag var inte beredd.  Efter många om och men så bestämde jag mig för att åkte ändå. Där på plats i Visby fick jag ett ordentlig känslomässig utbrott, i kombination med alkohol.  Du kan läsa det inlägget HÄR.

Hur som. Min farfar tog jag kontakt när jag var ca 8-9 år. Jag samlade mod till mig  och mamma sökte upp honom och stöttade idèn. Det medförde att mina andra kusiner också tog upp kontakten <3

Sen den dagen jag kom hem till farfar första gången så fick vi en fin relation. Farfar och hans fru var med mig på ridskolan, jag var med dom till deras sommarhus, åkte båt, fiskade, fiskade kräftor och fick några riktigt fina år tillsammans. Vi tog igen den tid som vi aldrig haft innan. Det året jag blev omhändertagen av LVU, tappade vi kontakten helt. Det gjorde jag med dom flesta.

 Farfar blev sjuk några år efter, hamnade på sjukhus. Kroppspulsådern brast och han överlevde mirakulöst! Vilken kämpe!

Då åkte jag till sjukhuset och satt med honom där, ochvi tog upp kontakten ett tag igen. Men det vara under mina ”vilsna år” Så den rann ut i sanden och vi sågs inte på några år igen.

Sen träffade jag Farfar hemma hos min faster några gånger. Sista gången som vi sågs var 2011, då jag var höggravid. Sedan dess har vi inte setts.

Det ger mig ångest. Så tråkigt. Just precis just nu ångrar jag att jag inte åkt förbi förra året när jag funderade på att åka till Vadstena. Jag har varit påväg flera gånger men fegat ur i sista stund….

Nu igår kväll fick jag ta mitt egna avslut. Inte bara jag. Utan jag tillsammans med min pappa.

Pappa var inte välkommen på begravningen. Vilket såklart sårade honom. Väldigt mycket. Jag tycker inte att det är rätt, den åsikten retar säker många men den står jag för!

Pappa och jag gjorde våran egna kvälls ceremoni. Tog ett sista farväl. Pappa känner som jag fast tusen gånger värre. Det gör så ont i hjärtat för deras skull. Mitt hjärta blöder…. Detta är och blev så fel. Så fruktansvärt fel. 

Pappa träffade inte farfar på 28 år. Han fick aldrig sagt att han älskade honom, han fick heller aldrig kraften att reda upp det som varit, och eventuellt börja om. Han var också påväg dit förra året. Nu är det försent….

Nu rinner tårarna igen. Det är sånt här man pratar om som inte får hända. Det är en svår känsla att förlika sig med. 

Vi lovade varandra att VI aldrig skulle hamna där själva innan vi lämnade farfar igår.

Förlåt, farfar…. Farväl farfar <3 

Om du precis som jag har haft en del knepiga familje förhållanden. Ta vara på tiden, gör någonting åt det innan det är försent……….  Det önskar jag att jag hade gjort. Det får jag lära mig att leva med. 

/ My Martens

Hej! oj vilken intensiv period i skolan. Men så sjukt utvecklande, intressant och framförallt SÅ kul! Det finns inga ord i världen som rättvist kan beskriva hur kul OCH utvecklande denna utbildning är, hittills! -Topnotch!

 Ibland känns det som om man inte förstår i stort sett någonting.. Sen kommer den där härliga ”Aha” känslan, och så trillar poletten ner.

Oftast gör jag det mer komplicerat för mig själv än vad det behöver vara. Tex, jag misstolkar frågan och gör ett lååååångt utlägg där det egentligen hade räckt att ge ett kort, konkret svar. Men, jag lär mig 😉

Häromdagen körde vi HLR -Hjärt & lung Räddning <3

Så viktigt. Det skiljer sig lite från vuxna och barn. ganska mycket faktiskt. jag kan tycket att det borde vara obligatoriskt för alla nyblivna föräldrar att gå en HLR kurs! Jag menar, tänk om olyckan är framme, och man med hjälp av HLR hade kunnat rädda livet på någon. Man hade kunnat hålla personen vid liv tills ambulansen kommit tex…… Tänkt då om man INTE vet vad man Ska göra. Jag hade aldrig förlåtit mig själv i det läget. Många företag skockar iväg sina anställa på HLR kurs, sjukt bra insiativ! Jag själv var med om en obehaglig situation med min egen Lilleman, Ludvig satte i halsen, satt blom mig i bilen… På motorvägen. Det slutade bra, TACK och LOV! Men just där och då så fick jag panik när han inte svarade på mitt agerande först… Läs det inlägget HÄR

Kanske reagerar jag som jag gjorde för att det var min egen son. Som sagt det slutade bra, men efter det bestämde jag mig för att ta HLR på större allvar och gå kursen. 

 Jag blev fascinerad över att inser hur många ställen runt omkring när man tex är i stan, som faktiskt har en deff. Tex Mc Donalds, taxi bilar…. m.m. Så en uppmaning från mig till dig, gå HLR!

En liten Bildbomb från genomgången. Micke & Marcus bjöd på en massa information och kunskap…. Men också en j*kla massa skratt! 😉

jag tycker inte om dockor. Dockor skrämmer mig. Dockor är obehagliga…. Men, det är bara att bita ihop, och göra sin uppgift, såklart 😉

Motvilligt stretade jag emot in i det sista….. Nu är jag inte rädd för dockor längre. Dom är helt okay! 

Några andra roliga klasskamrater är Linus & Rasmus 🙂

Min HLR partner  Jessica 🙂

Här har ni Marcus, en av våra lärare….. Idag har vi bl.a. Diskuterat rörlighet. Jag kan bara konstatera att rörlighet är kraftigt underskattat och att jag just fått århundradets självinsikt! Hahahaha! Kag såg mig som ganska vig och rörlig! Men ack så fel jag hade! SOM ett kylskåp!!!  -Tack för den Marcus!!!! 😉

Tack Micke, Liselott, Marcus &  SAFE Education för modul 1. Dags att ladda om och ge sig på nästa steg 🙂

just nu sitter jag i bilen……… Nervös, ledsen och glad på samma gång! Jag ska åka bort en stund. Ledig från skolan imorgon och har en privat tung sak att göra….. 

Godmorgon fina du! Idag är jag nervös. Så grymt nervös. Jag  ska förklara varför lite senare.

Jag ska strax åka in till skolan. Hoppas att det inte är några köer, jag är ute i god tid för att vara på säkra sidan. Alla Stockholmare har precis kommit tillbak från semestern, så trafikkaoset är tillbaka….. (SUCK!) Och nej, jag kan inte åka kommunal, det funkar inte med mina andra möten och projekt.

Jag har ett bra flow i träningen nu. Lunchträning på dagen och styrka efter skolan. Jag har ju haft ett ganska långt uppehåll sedd New York, och loppet jag sprang där. När jag kom hem hamnade jag i konkurskaoset med allt vad det drog med sig. Det är ca 1.5 år sedan jag opererade min bukmuskulatur. Jag har haft låååång rehab träning och tagit det varsamt. NU som först börjar jag känna aktivitet i bålen igen. jag gjorde min första situps på träningsresan i Portugal, Montergodo i våras. DEN känslan alltså!

Det som är så grymt spännande är att jag just nu när jag pluggar till PT, läser både anatomi, och allt annat verkligen börjat förstå. Visst är det förvirrande emellanåt, då det är SJUKT mycket information att ta in. Men galet kul! Att få göra denna nystart, i vuxen ålder.  Som jag mer eller mindre ”tvingades” till är faktiskt en gåva. En gåva jag ska ta vara på och förvalta väl.

Jag är fortfarande trött och medtagen. men sömnen är MYCKET bättre. Det i kombination med träningen gör underverk! Jag känner i magen att ”vinden har vänt” Det kommer att blir bra…. Alla pusselbitar kommer så småningom att falla på sin plats.

Jag har två projekt på gång. bara på planeringstadlet ännu. SÅ spännande, det vore en dröm som gick i upplevelse! Men en sak i taget. Lugnt och försiktigt =) jag hade en lång teledejt med min väninna Annelie igår. Vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag väntar fortfarande på datum för att få åka in till Tingsrätten och svära konkurseden. Annelie berättade hur det skulle gå till. Det ska bli så FRUKTANSVÄRT skönt att få spika igen kistan, få göra ett avslut….

Men, jag kommer dit. Får jobba på tålamodet sålänge…  Nu ska jag drick tupp mitt kaffe,och packa in resväskan, då jag ska till på en utflykt ikväll. Men innan jag gör det så måste jag tipsa om ett gäng härliga grejer som ligger på rea upp till 50% hos inreda.com HÄR Den rosa hängmattan från Odd Molly, är som en DRÖM!!!!! Jag vill HA!

Men, jag bor ju liiiite för litet för att ha den inomhus. Jag sover lixom i vardagsrummet, så Ludvig får ett eget rum. Hängmattan säljs nu för 1000:- istället för 2000:- Först till kvarn säger jag! Sen kan du sälja den begagnad till mig om en sisådär 3 år då jag kanske kan köpa mitt egna boende… hehe! 😉 

 Kanske vill du se lite bilder hemifrån oss? Det är litet, men mysigt… väldigt mysigt faktiskt =)

Här under ser du samma kuddar som jag har hemma hos mig ifrån Odd Molly Home. ligger också med på rean. 

Önska mig lycka till idag! DET behövs <3

Massa kramar och energi till dig från mig! / My Martens

Wiiiiiii så kul! GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS! <3

Godmorgon! Många, Ny vecka, nya möjligheter! Redo för en ny dag i skolan! Let’s do this! Denna dagen börjar betydligt mycket bättre än gårdagen! Hehehe! (Förra inlägget)  stor kram!

/My Martens

Hej fina! vart tar dagarna vägen? Tiden bara rinner iväg. Nu är klockan strax innan midnatt igen. Hmm. Jag har precis slagit igen mina teoribäckar. Just nu känner jag mig mest förvirrad. Men jag ska sova på alla nya termer, utryck och all den information som jag fått bara under dagen. Det är verkligen imponerande hur mycket man faktiskt klarar av att ta in på så kort tid. SAFEs utbildning är verkligen grundligt genomtänkt…

Vad kul att många av er är så glada för min och Ludvigs skull över våran nya familjemedlem Sture <3  Vi längtar efter honom! 

Söndag kväll… jag är trött, tröttare, tröttast! Först och främsta en bilbomb ifrån dagens studier.Jag veeeeeet att bildkvalitet och ljuset är skumt, Jag vet inte varför det blir så i dessa lokaler. Det är någonting med ljuset som jag inte kommer på hur jag ska hantera det. Nåväl, du får stå ut med dessa bilder i skal-inläggen 😉

Jag var i skolan strax innan 08:00. Min morgon började katastrofalt !!! Då menar jag verkligen riktigt illa! Jag är nog Sveriges största klantskalle! Mer om det längre ner…

HELA klassen stod utanför grinden som normalt sett var öppen och funderade på när någon skulle komma och öppna. Hmm, klockan tickade på. Konstigt. Då någon säger: -är det någon som provat att slå koden?

hahaha! Nej, det  var det inte. och vips så var vi alla inne. Det jag INTE nämnde just då var att det var jag som kom först… hehe! Nåväl. En fullspäckad dag med Kroppsanalys och biomekanik på schemat. Idag var Liselott här, SAFEs VD. Jätte kul att få träffa henne också =) Jag gjorde kanske inte mitt bästa första intryck. (se längre ner)  Alltså kolla in Rasmus hoppande armhävning! SÅ spänstig och rörlig kille! Jag är GRYMT imponerad! 

Självklart fick jag som är vig som ett kylskåp, som inte har någon erfarenhet av Yoga, illustrera ”krigaren” Hahaha! Jaja, jag bjöd på ett gott skratt iallafall 😉

Nåväl, dags för lunch…. Kyckling och kinoa. inte så gastronomisk upplevelse direkt, men enkelt, billigt och nyttigt. 

Men innan vi satte oss för att äta lunchen så fick vi slänga oss iväg i en taxi. Varför då kan man undra.

Jo, för att jag imorse lämnade Sigtuna, matlådor, skolböcker, dator, och träningskläder var packade. Tidsmässigt låg jag bra till och söndagstrafiken var till min fördel. Jag kör in vid en mack, närmare stan. Vad händer där?! JO, jag inser att jag har glömt plånboken hemma. SUCK! okay, ingen panik… jag kanske kan swicha han som står i kassan eller nått. MEN, det gick minsann inte. för att min swich var inaktiv! SUCK igen! Sedan konkursen har jag nya kort. Plus att min mobil gått sönder där emellan. Så med andra ord var jag alltså helt strandad. Okay, ingen panik tänkte jag. jag började mäta avståndet pock tiden om jag skulle hinna tillbaka till Sigtuna, för att hämta plånboken. Men då skulle bensinen inte räcka till. Bensinen skulle precis räcka till skolan, och jag skulle då vara säker på att vara framme i tid. Sagt och gjort. Jag gasar in mot stan. Vad gör jag då. Jo, jag tar såklart FEL avfart och åker på en rejäl omväg! satans he*vetes, j*vla sk*t!!!!

 Hmm, jag ser att det är gränsfall att det ska räcka heja vägen fram. Alltså min inre stress just då. OM jag skulle fått bensin stopp så hade jag alltså inte kunnat ta en taxi osv. SUCK!  Det är dessutom 100% närvaro i skolan som gäller, annars blir man inte godkänd.

MEN jag klarar mig hela vägen fram. När jag parkerar bilen så står det räckvidd 1.2km. Alltså 1200m. Närmaste bensinstation ligger 3.6km därifrån. Man behöver inte vara en Einstein för att räka ut att det inte skulle gå att ta sig till en bensinration. Jag lyfter frågan med mina klasskamrater, jag berättar att jag imorse lämnade hjärnan hemma istället för att ta med den till skolan. Ingen har bil eller kontanter. Men strax efter så presenterar jag mig för våran nya lärare Liselott, som då lånar ut mig ett par hundra ( TACK! ) Men så pinsamt!

Vid lunch erbjuder sig min klasskamrat Armin att följa med mig till en bensinstation, så vi ringer en taxi, åker till macken. Köper en dunk. tankar upp dunken. tar samma taxi tillbaka förr att fylla på med några liter. Vi han precis i tid så att vi skulle hinna äta i lugn och ro. TUSEN tack Armin!

Men det stannar inte där. För jag kan nu ta mig till macken, men har fortfarande inte tillräckligt mycket pengar för att ta mig hem. (SUCK IGEN) PLUS att jag har en tid att passa efter skolan…. Armin erbjuder sig igen, så direkt efter skolan åker han med mig till en bensinstation där vi tankar upp bilen med hans kort. Samtidigt har jag kopplat in min väninna Annelie som befinner sig på Gotland och därifrån får svischa Armin pengar. Tack, tack tack! <3

Osminkad, stressad, genomsvettig av stressen passar jag givetvis på att ta en taxi-selfie såklart 😉

VI hade  iallfall med bensinen i knät redo att tanka upp Pärlan! hahaha! ja, det var ju minst sagt ett annorlunda sätt att spendera si lunch på. Armin, jag säger ju att det alltid händer saker runtomkring mig 😉

 Förutom detta kaoset så har jag hällt ut en kaffe över min första outfit jag hade på mig, gått rakt in i en glasdörr framför Armin, tappat ut HELA min påse med nötter framför Pontus m.m. En sånär dag man kanske rent av borde stannat kvar i sängen!!!!!

Räddaren i nöden offrade sin lunch och sin lunchträning för att hjälpa mig reda ut mitt självförvållade kaos! Vilken hjälte! Imorgon ska jag aktivera mitt bank id och min swich på rasten! Då har banken öppet och det bord gå ganska snabbt. Sen har jag satt upp en lapp på dörren ”mobil, nycklar, plånbok, hjärnan” hahaha! NU ska jag sova. för snart ringer klockan igen…… Kramar

/ My Martens