Okay. Jag har duckat för frågor och påståenden kring mina sista månader. Många har noterat att jag lagt upp ”gamla” bilder, att mina inlägg har kommit glesare och glesare….
Jag menar verkligen inte att föra någon bakom ljuset. Men jag har behövt en paus.
Sanningen är att livet ännu en gång gett mig en käftsmäll som resulterade i att jag tappade fotfästet fullständigt. Benen slogs undan på mig och allt blev dimmigt. Samtidigt som det klarnade och pusselbitarna föll på sin plats. Det upplevs lika rörigt som det låter.
Jag har legat inlagd på sjukhus. I flera veckor faktiskt . Jag har ganska nyligen fått en diagnos.
Jag har en kronisk sjukdom. På gott och ont att man förstod det först nu, när jag är 33 år gammal. Tack och lov så finns medicin att få?? Jag kommer att behöva lägga om min livstil ytterligare för att kunna leva ett så ”normalt liv” som möjligt.
Jag har redan för ganska många år sedan lagt om mitt liv. Gjort en STOR LIVSSTILS förändring. Detta har jag nytta av nu, idag när jag behöver göra det , men ta det ytterligare några steg.
Det var nämligen ett nödvändigt ont, efter att jag kraschade rakt igenom den berömda väggen 2016. Jag har jobbat med KBT, beteende förändring, blivit bättre med rutiner och struktur. Minimerat stress. Äter regelbundet. Tränar och motionerar regelbundet. Jag tog även bort alkoholen, och har endast druckit 2 gånger på 5 år. -Jag saknar det inte alls.
Alkoholen triggar nämligen min ångest. Den gör mig inget gott. Vi kan ta det i ett separat inägg då det är mycket jag vill säga kring just detta.
I samband med min egen krasch gjorde jag alltså denna livstids förändring, och det har hjälp mig jätte mycket ??
Men trots min dagliga kamp i att ”hålla balansen”, så lyckas jag inte alltid att få bort ångest och trötthet som även det blivit en stor del av mitt liv ? Dessa två faktorer i kombination är brutalt svåra att hantera.
Jag har även vidareutbildat mig, gått många, många månader i ren och skär kbt med olika inriktning. Jag är som ni vet både coach , tränare och kostrådgivare . Jag har även ett stort intresse i hälsa och välmående på många plan.
Men trots egen erfarenhet, gedigna utbildningar, läkare och terapeuter lyckas jag ändå inte att bibehålla mitt välmående. Det mina vänner…. Det ÄR frustrerande! ???
Jag hamnar återkommande i dessa mörka svackor. Från en dag till en annan så försvinner energin. Livslusten, glädjen och saker som vanligtvis gör mig glad försvinner . …. Det blir Bäcksvart. Vissa gånger kan det hålla i sig kortare perioder, andra gånger månader. Jag får en känsla i kroppen och då vet jag, nu nu kommer det att bli sådär märkt igen.
Konstigt nog finns det en enda sak som hjälper. Det är min älskade Lilleman❤️ Moders känslorna är verkligen ett starkt vapen i skarpt läge ?? Ett exempel är att om jag knappt kommer upp en morgon, så lyckas jag ändå ta mig upp, och ändå ge honom en mysig frukost, med tända ljus och extra kärlek … Varje morgon! Men så fort han går utanför dörren så kraschar jag. Jag kan sova hur mycket som helst. Min energinivå är ändå låg …. Men att ha honom hos mig gör att jag håller strukturen, måltiderna, läxor osv. När han är hos sin pappa blir det lätt att jag stannar kvar i sängen helt. Då är ser en kamp att bara ta mig till toan, eller göra något så enkelt som att borsta tänderna …. Visst är det konstigt att ens barn kan plocka fram bränslet inom mig även när det är soppa-torrt på energi?! ❤️
Efter att Lilleman blev sjuk i Corona förra året så var det någonting som förändrades i mitt mående. Han fick det så tidigt att inte ens sjukvården visste hur man skulle göra. Det var kaos i samhället, kaos på sjukhuset 8,6 kaos inombords. Han åkte in och ut på sjukhus i ca 3 månader. Han var riktigt riktigt dålig. Jag var rädd att förlora honom… Avslutningsvis fick han dessutom dubbelsidig lunginflammation och det tog LÅNG tid innan han var sig själv! ? När han tillslut blev frisk så och jag kunde slappna av och i samma stund som jag gjorde det så kraschade jag igen. Jag sov bort hela midsommar och veckorna som Ludvig var hos sin pappa så låg jag mest hela tiden. Jonas stöttade mig ❤️?? Ni kanske minns att jag skrev att fått ett ”bakslag i min utmattning” ?
Ytterligare en utredning
Det var på sätt och vis sant… Det var vad läkaren sa till mig. Sedan började en ny tur med kbt. denna gång 5 månader. Stresshantering och en arbetsterapeut, sjukgymnast, läkare och någon mer. När mitt läkarteam i slutet av denna period samlades med mig, så såg dom allvarliga ut. Ganska bekymrade. På ett sätt som faktisk skrämde mig. Man förklarade att jag förväntats må bättre än vad jag gjorde. Man förväntades bättre resultat i ”skattnings formulären” . ( ni som haft någon släng av psykisk ohälsa vet vad jag menar) .
Jag fick en akutremiss till en ny läkare. En ny plats. Komiskt nog där allting började 2016.
Jag gick in genom dörrarna och slogs av tidigare minnen. Det knöts sig i min mage och jag övervägde att gå ut igen. Jag grät innan jag ens hade kommit in.
Observera att detta utspelar sig samtidigt som jag ”håller god min här inne och på min Instagram) . Samtidigt som Ludvig flyttat upp på heltid och behöver mig mer än någonsin. Jag måste, tänkte jag. För Lilleman skull ??❤️ Jag slog undan rädslan och gick vidare.
Jag träffade en ny läkare. Jag gillade honom direkt. Vet inte varför. Men vi förstod varandra. Då började en ny utredning. Han menade att man inte fokuserat på varför jag fick den krasch jag fick. Han menade att de tidigare utredningar som gjorts eventuellt var fel.
Suck tänkte jag. Inte kan det väl stämma. Jag har ju spenderat månader, med dessa utredningar.
Det var några tuffa veckor innan jag fick svar. Den diagnos jag fått, vände upp och ner på allt!
jag har en kronisk sjukdom. Jag kommer att behöva äta medicin livet ut. Jag är inte frisk. Jag kommer inte att bli frisk.
Anledningen att jag hamnade på sjukhus är för att mina skov har blivit värre och värre. Det blir dom utan medicin ju äldre man blir tydligen. Just precis nu i skrivande stund befinner jag mig under ”infasning” av mina mediciner. I början fick Jag så extrema biverkningar att jag blev inlagd. När jag kom in akut till sjukhuset så trodde jag att det skulle vara någon natt eller möjligen två. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det blev flera veckor. En tid jag just nu inte ens orkar gå in på.
Men varför jag berättar detta är för att det inte är hållbart längre att driva bloggen men inte vara ”här”. Mina kanaler har sköts så bra dom har kunnat med hjälp av mina många tidsinställda inlägg och bilder som inte är tagna här och nu. Redan när jag började må dåligt så planerade jag och min Kordinator så att jag skulle ha en ”buffert” med både inlägg och bilder. Utöver detta så har min vänner, min Jonas, och min Kordinator Milla hjälpt mig att få det att se ut som om allting är som vanligt. Man har filmat hemifrån mig, samtidigt som jag legat inlagd.
-Det är bus-enkelt att få det att se ut som ”vanligt” lite skrämmande.
Men nu känner jag att om jag ska kunna skriva här inne, så behöver jag vara öppen med mitt mående, för annars funkar det inte. En period har det fungerat riktigt bra, och det var ett nödvändigt ont. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Denna bloggen är en skugga av min vardag, i med OCH motgång.
Jag mår bättre än vad jag gjorde på sjukhus. Det går åt rätt håll, men jag mår verkligen inte bra. Min energi är låg, min kropp svarar inte som den ska, och jag är fortfarande under infasning av mina mediciner. Det kommer att ta några månader innan jag blir ”stabil” säger man. Jag lämnar blodprover 1-2 gånger veckan och har så mycket läkarbesök att bara dom är en utmaning i sig.
MEN…. Bloggen, och Instagram får komma i andra hand. Efter mig själv, min hälsa och min familj ?? När jag känner för det, och när jag har lust ork och energi helt enkelt ?
Jag kommer berätta om min diagnos när jag är redo och känner för det. Men just nu ligger fullt fokus på att hålla huvudet över vattenytan och börja komma in i dom livsstils förändringar som jag behöver göra för att leva ett så normalt liv som möjligt. Det finns saker som jag kommer behöva ta bort. Det finns vissa beteenden jag måste jobba bort. Jag kommer alltid att få vara lite ”på min vakt” , vad det gäller min j*vla sjukdom!
Men som ni som känt mig länge vet. Jag är ett ”maskrosbarn” som blev vuxen snabbt, ( FÖR snabbt) bodde ensam i tidig tonår, försörjde mig själv som minderårig. Jag har upplevt misshandelsfall, psykiskt och fysiskt. Jag har blivit våldtagen och nedbruten. Jag har upplevt, sorg och svek. Men allt detta tillsamman har gjort mig till den jag är idag . STARK & ENVIS ?? Jag kommer att klara av detta också… Jag ska ska bara jobb lite till med acceptansen, och förlika mig med min diagnos. Just nu mår jag som du kanske förstått inte så bra… Men jag kommer tillbaka, med ytterligare en erfarenhet och ännu starkare ??
Jag söker ingen empati med detta inlägg utan vill bara ännu en gång belysa psykisk ohälsa och verkligen ta bort stigmat kring psykisk ohälsa. Det är ingenting att skämmas för! Det finns många gånger hjälp att få. Till dig som finns där ute, och inte mår så bra….. Du är INTE ensam ❤️
/ My Martens
Ta hand om dig <3
Många kramar t dig. Jag beundrar din ork???
Kram❤️❤️
Men kära vän vad jag önskar att allt ska lösa sig. Tur att du har Ludvig och Jonas och Svea förstås. Ta väl hand om dig och kom ihåg att du är värdefull.
❤ Var rädd om dig och fokusera på dig själv och ditt välmående. Styrkekramar i massor ?
Ta hand om dig och det här fixar du.
Det tar lite tid men du klarar detta också.
Kram L
??❤️
Kram till dig från mig❤️?
Du kommer bli frisk, men detksn ta lite tid! Jag vet! Kämpa My! Du är så
Stark! Tack för att jag får följa dig, gjort det i fem år! Bästa bloggen!
Kram❤️❤️
♥️
Många kramar och känn ingen stress över bloggen?
Tack för att du orkar berätta??.Tur har du Ludvig, Jonas och Svea+ fina vänner! Kämpa My❤️❤️
Var rädd om dig ❤️
<3 <3 <3
Massa kärlek ?
Ta hand om dig och familjen, det är det som är det viktigaste ❤️
Många kramar till dig ❤❤❤
Så starkt och viktigt att du delar med dig. Så många bloggar handlar bara om visa upp en fasad och yta, vilket blir så tröttsamt i längden. Du är genuin och äkta. Livet är tufft ibland, så ser det ut. Men med rätt prioriteringar kan allt bli bra. Du är på rätt väg. Du är stark och kommer att klara detta. Prioritera dig själv, inte bloggen. Vi är här när du är redo. Under tiden – kärlek och styrka ??❤️
Åh, My, vi är så många som ”bär” dig!! Ta hand om dig många kramar Sara
Har följt dig i flera år men aldrig skrivit någon kommentar. Jag vill ge dig en varm kram och jag tycker du är så stark att du delar med dig <3 Lider själv av psykisk ohälsa och vet vilket kämpande som man måste göra precis varje dag. Jag håller alla tummar för dig <3 Ta hand om dig!
Så tråkigt att höra. Men du fixar det My. Ta den tid du behöver o låt bloggen gå på sparlåga. Stor varm kram till dig!
Finaste du ❤️ Ta hand om dig och hälsan går alltid först! Vi finns kvar här när du är redo! Hade på känn att nåt va på tok! Varma kramar från mig ?????????????
Ta hand om dig i första hand! Väldigt fint skrivet! ❤️❤️❤️
Kärlek och styrka till dig My ! Var rädd om dig ! Stor kram
Starkt? Jag följer dig, träning, försäljning, föräldraskap, influencer, och som medmänniska. Ibland tänker jag att jag vill lyckas, bli upptäckt för min konst, medmänsklighet, och för att jag tror att mina tankar skulle medföra något till någon. Men sen inser jag att det skulle kosta så mycket och jag verkligen beundrar er som orkar göra detta på heltid, att inspirera. Du gör det, inspirerar? Vi bor nära, ibland känner jag att jag skulle vilja knacka på din dörr med nybakta bullar och en latte, utan att lägga ut det på Instagram och bara fråga, känns det ok idag? Kram från en medmänniska i Sigtuna❤️
Vilken fin omtänksamhet från din sida ??
Tack för att du delar med dig! Du fuxar det här i din takt, låt det ta tid. Prioritera My! Kram ♥️
Så ärligt och fint skrivet??❤️. Har följt dig i många år och beundrar så din styrka och mod att våga dela med dig av livet: i med och motgång?.
All styrka till dig, du kommer att fixa det här??. Kramar❤️
Stackare, krya på dig!
kram
❤❤❤
Krya och hoppas medicinering lindrar. ❤️
Du är stark, du är en fighter men det är också en oerhörd styrka att visa sig svag och be om hjälp! Sänder all styrka till dig!
Åhhh, fina Du ❤ ta hand om dig och fokusera på det som är viktigt dvs dig själv i första hand, din son i andra och allt annat i tredje……vi finns här och tänker på dig ?
Det är Du och din familj som är viktigast nu! Inget tvång skall vila över Dig om att uppdatera Bloggen. Mörkret innan soluppgången är mörkt…men så kommer just solen! Tänker på Dig och som alltid tror jag att det blir bättre och nu en stor Kram och ett stort Lycka till!
Tack för att du delar My, även om det är urjobbigt att få en diagnos så är det ändå bra långsiktigt då kan du få rätt hjälp. Finns inget att skämmas över detta tvärtom en styrka att berätta så kanske fler vågar och jag tror det är en del i läkningen. Många styrkekramar
Skickar massa styrke kramizar till dig. Du är inte ensam.❤️❤️❤️❤️❤️❤️??????
Massa kramar ! Vet så väl hur det är att vara ett maskrosbarn man är så jävla stark o enveten för sitt eget bästa !
Går med in i mörka perioder sen haj blev sjuk i utmattning ?
Massa kramar
Hör av dig om du vill prata ❤️
GIvetvis önskar man ingen en kronisk sjukdom, men herregud kan den har legat till grund i allt dåligt mående i många år måste det ju ändå vara skönt att få en förklaring till att allt kämpande för att må gott inte har funkat, den psykiska känslan vill jag inte ens tänka på.. Att göra allt bra från terapi till mat o rörelse o ändå inte må gott… nä fy…
Hoppas verkligen att du ska få må bättre nu, men mediciner o rätt vård… Krya på dig o hoppas att våren o sommaren får le ljusare i år.
Varma kämpa kramar. Kom ihåg du är du är du, och inte din diagnos, värt att tänka på ???
Nu är det väl så att bara helt positiva kommentarer kommer med här men trots det har jag lite frågor.
Jag har märkt att när du mår speciellt dåligt så kommer jättelånga inlägg där du åter går igenom allt. Ingen av alla proffesionella i ditt team som sagt till dig att försöka gå vidare istället för att älta allt gammalt.
Vi som följt dig vet hur du haft det.
Du säger att det är tidsinlagda inlägg men vissa inlägg undrar jag över i alla fall. Det är inte allt som stämmer riktigt så jag undrar vilken tidsperiod du varit på sjukhus?
Inte för att det har nån större betydelse men kanske förstår man bättre.
Man ser och märker på dina inlägg som sagt, att du mår dåligt men du behöver verkligen inte skriva allt.
Det jag undrar över nu är om det är en fysisk eller psykisk sjukdom av kronisk art du har.
Du hade bara behövt skriva att du fått en diagnos.
Inte dra allt gång på gång.
Jag har personer som gått i KBT och en massa andra behandlingar, i min närhet och flera har fått rensa upp och liksom börjat på nytt när de väl satt tummen på vad det är som är fel.
Snälla My, skriv vad det är för fel istället och ta det därifrån.
Var rädd om dig så blir det nog bra.
( jag tvivlar på att den här kommentaren ens kommer med men jag vet att du vet var jag står, och jag är på din sida, men samtidigt får du förstå att ett sånt här inlägg väcker vissa frågor)
Kära ST.
Jag har respekterar dig i många år. Både när du skriver ”snälla” saker, men även mindre snälla saker….
Jag tar detta punktvis.
Jag ältar inte gammalt.
Jag bearbetar den sjukdom jag fått.
Jag delar med mig av psykisk ohälsa i ett gott syfte, för att kunna hjälpa andra.
Som jag vänligt men bestämt skrev i mitt inägg så delar jag med mig av min sjukdom NÄR JAG ÄR REDO. Dvs , inte nu.
Kbt botar inte min sjukdom. Men det har hjälpt mig att bearbeta som du skriver ”gammalt”. Det har hjälpt mig att komma dit jag är idag.
Men min sjukdom kräver medicin, man kan inte leva utan medicin.
Tackar för omtanken, men vill inte bli ifrågasatt när jag redan svarat. Vad gör det dig för nytta av att veta när jag legat inlagd?
Mina närmaste vet, Jonas som varit med Ludvig och Svea. Ludvigs pappa som skött dialogen med Jonas. Min mamma. Mina närmaste och sen räcker det med det. Här kommer nämligen min integritet in. Hoppas du kan respektera den ??
Helt rätt kära My! INGEN kan tala om för någon annan vad som är gammalt eller vad som inte ska/behöva ”ältas” igen. Jag själv tar ”paus” från mina trauman, just för att de är trauman. Kroppen och psyket orkar helt enkelt inte ta in allt på en gång. Så snälla St, tala aldrig om för någon annan vad som är ”rätt” eller ”fel” när det kommer till händelser som påverkar någon annans liv.
Kram My!
MammaM
Tack Mamma M ❤️??
Dessutom kan det tillkomma saker. Min sjukdom hade jag aldrig kunnat ana. Så det blev verkligen en oväntad överraskning…
Men rent generellt så är det ju så att man aldrig ska säga till någon vad som är rätt eller fel. För det är sällan så enkelt, att det är svart eller vitt.
Återigen, tack ❤️??
Självklart respekterar jag det du skrev och det du skrev som svar nu.
Jag menar trots allt bara väl ( det vet du )
Din diagnos redovisar du när och om du vill
Men du behöver inte förklara allt i varje nytt inlägg om din sjukdom.
Jag menar och har menat hela tiden att du behöver framåt ( bort från det gamla )
Vi som följt dig VET allt du fått igenom och ev nya läsare kan nog tänka och läsa lite bakåt.
Jag ( eller nån annan ) behöver inte veta när du låg inlagd. Jag är ärligt talat nyfiken och fick lite svårt att ”få ihop det” tidsmässigt.
Men glöm det och gå vidare.
Jag har flera i min omedelbara närhet som lever med psykisk ohälsa så trots att jag inte har de besvären själv så lever jag med det dagligen så jag förringar det INTE och vi VET här att det är bra att prata om det.
Ingen annan behöver svara eller kommentera mina kommentarer för det gör My bäst själv ( som ni ser )
Kramar och det bästa till dig.
❤️
All styrka! ?
Kämpa❣️ Hoppas du orkar fortsätta blogga på Må Bra, för där behövs du verkligen…att peppa andra! All styrka till dig?
Åhhh kära, kära My❣️
Var rädd om dig och tänk bara på dig och de dina?
Varm KryaKram från
SkåneMaria?
Fint att du delar med dig ❤️ jobbigt att arbeta i motvind hela tiden ? hoppas du piggar på dig snart och får må bra, du är en kämpe, kram
Ta hand om dig ❤ Stor kram ❤
Tänk att ett avstånd i mil kan kännas otroligt långt borta. Skulle så gärna vara nära dig och bara vara jag och en kram i förbifarten. ❤️ Tänker på dig och övriga familjen. Lägg ut vad du vill, och lägg inte ut om du inte orkar.
Lätt för mig att säga som inte är beroende av dator för inkomst. Jag är glad för att du ha en del fina människor i din omgivning som stöd. ❤️ ❤️ ❤️ Kram
Kära My. Jag såg ditt inlägg och började nästan gråta av igenkänning. Jag började få denna periodvisa trötthet och ”avstängdhet” för flera år sedan, efter mitt tredje barn var något år. Jag har sedan dess inte kunnat fungera helt. Jag har varit på vårdcentral, hos psykolog, och fått ssri utskrivet. Det hjälper mot den svåraste ångesten men mina skov av utmattning återkommer med helt ologiska mellanrum och den där känslan du beskriver när man vet att det kommer…man blir helt förstörd! Jag kommer inte heller upp ur sängen. Det är fruktansvärt förlamande. Jag kan också få dimsyn. Jag har googlat sönder mig och inte fått hjälp någonstans. En läkare sa ”alla är trötta ibland” och jag gick därifrån och bara skakade och grät av hopplöshet. Det är ingen normal trötthet, det är som om hela systemet stänger av. Jag har full respekt för att du vill hålla din diagnos hemlig men jag känner att det var mig du skrev om och jag skulle hugga av mig ett ben för att få veta hur du fick hjälp eller veta mer. Det är så handikappande så jag känner att jag inte orkar ha det såhär resten av mitt liv. Många kramar från Helen
Många stora kramar till dig ❤
Fast nog har du dragit upp gammalt igen och igen
Men jag tror det ingår i din diagnos. Bättre du skrvit du ligger på sjukhus änn låtsas som allt är vanligt. Inte ok göra så varför.? Men du har svårt lyssna på andra. Du ältar urmycket krya på dej.
Hej ”anonym” . Jag vet inte vad du själv har för erfarenheter av att vara väldigt sjuk, och inlagd på sjukhus.
Men det sista jag funderade på, var nog att skriva ett blogginlägg ? Jag behövde tiden för mig själv…. ingenting annat.
Helt ok å göra så, självklart är det inget man orkar annonsera om att man mår dåligt, du gör helt rätt My ? Jag tycker du är otrolig som ens skrivit om detta nu, å att du svarar på dessa dumma anonyma kommentater, ge er för fan, låt henne vara, hon behöver kärlek, rosor å uppmuntran nu, kan ni inte ge det så var tyst åtminstonde ?? Jag är som du My ett maskrosbarn å jag vet att det kommer bli bra ❤ En stor stjärna i himlen till Jonas å andra som hjälper å stöttar dig ? Många stora kramar från en maskros till en annan ???
Jag förstår precis vilken diagnos och sjukdom du har fått My. Har en anhörig som också insjuknade i 30-årsåldern men har efter rätt inställning av mediciner ändå levt ett relativt gott och ”stabilt” liv.
Det tar kraft och energi att ställa in rätt dos och eller val av medicinering men det kommer att bli bättre!
Kram ?
Heja dig My, jag har oxå varit där ? Du är stark som orkar berätta ❤ Låt hälsa, son å familj komma först, allt annat är oviktigt ? Många stora kramar från Boden ? Det kommer bli bra ?
Kram till dig fina My!?
En liten fråga har du legat på sjukhus i mars eller va de ett tag sen.
Kom ihåg du är Värdefull!
All respekt till dej som delar med dej om hur du mår. Men det jag funderat mycket på genom åren jag följt dej är hur många vänner det är som kommit och gott… vart tog tex Annelie på inreda vägen som räddade dej sist du braka? Vad kommer det sej att du inte kan hålla fast vid vänner? Funderar på om det kanske har med din sjukdom att göra för känslan är ju att det är något psykiskt. Krya på dej och hoppas du känner dej bättre snart.
Annelie ”inreda” finns kvar ❤️?? En skilsmässa, några flyttar och fullt upp på bådas håll är att vi ses mindre…. I januari var hon med på bloggen, vi målade om i min PT studio. Mina andra vänner finns kvar allihopa. Majoriteten är vänner som jag haft i många år , så jag förstår inte alls vad du menar…
Håll ut My, du har bra skyddsnät omkring dig och lita på dem, dessutom är du som du säger en fighter! Kan ana vad för diagnos du fått och min erfarenhet av det i så fall är att sluta inte med mediciner när du känner dig bättre <3
Håller tummarna för dig My. Kämpa på i din egen takt så gott det går i denna hyperstressade värld. <3<3
Jag har följt dig länge men inte kommenterar förut. Jag tror att jag förstår vad du fått för kronisk sjukdom då jag jobbar på sjukhus och har mött många patienter som blivit chockade över sin diagnos. Ta den tid du behöver och se till att stabilisera ditt mående. Just nu är det DU som är viktigast i ditt liv, försök att ta det lugnt och gör saker du mår bra av! Vi som gillar att följa dig på din framfart i livet kommer att finnas kvar även när du mår bättre igen! ❤️ Stor kram till dig!
Hej Ny
Jag har en autoimmun diagnos MG Myastenia Gravis. Var ett helvete i början men nu har jag kunnat leva med den. Jag har även ME/CFS den är en diagnos som gör mig mer död än levande. Har precis fått den och jag vet att jag kommer få hjälp med mediciner mot den men det tar tid. Önskar dig massor med styrka , Sveriges sjukvård är bra vad än folk säger. Sköt om dig och va rädd om dig.
Tack snälla Nina ??❤️ Både för din omtanke, men också för att du delar med dig ❤️ Styrkekramar
Hej My!
Starkt av dig att berätta, hoppas verkligen du mår bättre snart ❤️❤️Jobbigt att få en diagnos men samtidigt en lättnad att få en förståelse för sitt mående. För mig låter det som Bipolär sjukdom, vill inte spekulera egentligen men om det är det så vet jag att det går att leva som vanligt så länge man har en fungerande medicinering samt är uppmärksam på symtom . Ta väl hand om dig nu och det kommer bli bra❤️❤️❤️
Kram
Men rara du! Varför hålla en blogg i rullning när du försöker få livet bli stabilt? Dra ner blogg-gardinen med text ”stängt tills vidare”.
Vi läsare finns kvar när du drar upp gardinen igen!
Ta god hand om dig och Lilleman samt voffen!
Kram!
Tycker det är så vanligt med psykiska sjukdomar idag att det inte är nåt att känna skam över. Nu kan det bara bli bättre från och med nu för dig My. Du kan absolut må bättre. Och att äta medecin är absolut inget att skämmas över. Tänk istället att du är klok som tar hand om dig genom medecinen. Precis som vi tar hand om oss med bra kost, vitaminer så behöver ibland kroppen medecin också för att orka. Till sist vill jag tipsa om Henrik Wahlström på Instagram. Han pratar mycket om sin psykiska sjukdom bipolaritet och det var att få en diagnos. Kanske kan du hitta stöd i hans resonemang hur det är att få en diagnos. Detta gäller oavsett vad som drabbat dig tänker jag. Och som sagt…det kan bara bli bättre from nu. Kram.
Tack ❤️
Hej! Ha följt din blogg ett tag! Tycker om det du skriver! Hoppas verkligen allt kommer ordna sig till det bästa!
Du har en fin son och en fin Indian! All lycka och välmående till dig!