36A6F809-CFFD-48A7-860D-92F4639E7080

Hej fina!

Wow vilken dag! jag är HELT slut! Jag kommer somna samtidigt som Lilleman! 

Nu kommer ett sånt där personligt halvlångt inägg igen.. 

Jag har under en längre period tampats med ännu ett sånt där tungt beslut. Livet. Alltså Livet är då aldrig ”bara” enkelt.

Ett beslut som jag kommer att behöva leva med. Förutom att jag behöver leva med mitt egna beslut så kommer jag att få leva med en ovisshet kring framtiden och vänta på att ”tredje part” tar ett beslut som påverkar just framtiden och beslutet som jag själv behöver ta.  

Detta låter luddigt och denna gången har jag iallfall behållt hela denna pågående process för mig själv.

Jag har tidigare skrivit att jag inte klarar av att ta så mycket som ett beslut till, då sista åren har varit extremt påfrestande med flytt, dubbla bostäder, dubbla utgifter, flybiljetter, konkursen, större utgifter. Dubbel jobb bara för att överhuvudtaget går runt.

Jag kraschade, fick domen att jag ”gått in i väggen”. Jag höll även det för mig själv och skrev lite luddigt om det. Fortsatte med en utredning, som fortfarande pågår. Står i kö för nästa steg.

MEN jag krigar på, och mycket har vänt. jag har fått större självinsikt, lärt mig SÅ mycket mer om mig själv. Jag har den hårda vägen fått lära mig vilka människor som verkligen finns där, som betyder något och är riktiga vänner. Med distans till det så är var det absolut bästa som kunde hända, det har nog ärligt talat räddat mitt liv.

Jag har träffat kärleken, och hittat ”hem” med Jonas som jag, sakta men säkert bygger bo och framtid med.

Så mycket och det mesta går framåt och är riktigt positivt. 2018 har fått en grym start! Jag kämpar på med utbildningen som det är ca 15 mån kvar av. 

MEN, Det ska du veta kära läsare…

Dom flesta av er, dom vill mig gott och jag tycker om att kunna vara både öppen och ärlig.

Men ibland slår det hårt tillbaka när jag är ”för” ärlig eller detaljerad. En svår balansgång även för mig. Jag har ett brokigt förflutet. Jag har gått igenom en hel del… precis som så många andra. Därför har jag tidigare känns att jag kunnat hjälpa många av er där ute genom att själv vara öppen och ärlig kring tuffa saker. Men det har inte alltid varit friktionsfritt, utan har kostat på i både nätahat, förutfattade meningar och annat skit! Därför har jag inte varit öppen denna gången. Inte om detta iallafall. 

Oavsett vad jag tidigare gått igenom så har jag aldrig slutat att vara optimistisk. Positiviteten har räddat mig. Jag minns när konkursförvaltaren klev in, jag drog ett skämt, på bekostnad av mig själv… med mina söndergråtna ögon och fick då hans respekt bara genom att vara mitt positiva jag även om jag hade en väldigt tilltufsad uppsyn.

 Inför detta beslutet började jag tappa den… Både positivisten och glädjen.  Jag blev rädd. Rädd att förlora det som står mig närmast.

Rädd att förlora mig själv om jag inte tar hänsyn till mitt välmående. Jag började ”ducka” för problemet, för den onda cirkeln som jag sedan i sommras befunnit mig i. Jonas brukar normalt sett gå upp ca 09:00 ( om han inte sover ännu längre… hehe!)  Han sitter nämligen uppe halva nätterna och jobbar.

Men så kom vi till den där punkten när jag fick grövre ångest, och tampades med beslutet. jag ”duckade” klev inte upp ur sängen. Stannade kvar i mörkret och sov. Tidsinställde inlägg så att varken du eller mina vänner skulle se att jag går under jorden. Svarade inte när det ringde eller smsade.

Jonas undrade såkart vad som var fel.

”-Hallå, ska du inte typ gå upp? Du har väl massor att göra?”

Jag svarade att jag var sjuk.  Lögn eller sanning…. Jag skulle snarare kunna likna det med hjärtesorg.

Ingenting har riktigt blivit som planerat. Ändå har jag försökt landa på fötterna och vara alla och mig själv till lags med fokus på det som betyder mest. Men det räcker inte till, jag bryter ner mig själv.. sakta men säkert kör jag mot enkelriktat. Min kbt/psykolog har försökt få mig att inse det, min egen mamma och pappa, mina vänner och även Jonas…

Alla försöker av omtänksamhet att linda in det i bomull, ingen talar i klarspråk. Alla närstående och psykologen vet att jag inte vill höra det som alla, på nära håll ser blir konsekvensen av det som jag utsätter mig för. Tills en dag när jag var så illa tvungen att erkänna det för mig själv…

Det fungerar inte. Jag kan inte leva som jag gör. 

Jag har tagit mig vatten över huvudet i ett tidigare beslut. Det vet jag. Men jag hade aldrig förstått det om jag inte hade försökt. Ibland behöver man gå igenom vissa saker för att förstå att det inte går. Det spelade ingen roll för mig hur många som försökte stoppa mitt tidigare beslut! jag skulle bara klara det, jag.. jag klarar ju allt och lite till!

Trodde jag……….. 

Nu har jag bestämt mig. Dessa månader av ångest. ältande och ett enormt beslutsångest lyckades jag iallfall hålla borta för dig, och från bloggen-…  min fina cybervän. Det tar emot lite.. för jag vill kunna vara 100% ärlig, jag vill kunna dela med mig och då samtisgt hjälpa andra att känna sig mindre ensamma i liknande situationer. Men denna gången behövde jag skydda mig själv. jag hade inte kraft, ork eller minsta energi över för den skit som det ofta drar med sig. 

Jag kommer snart att förklara vad detta handlar om. Men först ska det som betyder mest i hela världen få reda på det… Sen du, min kära cybervän.

Fram tills dess,

Ha liiiite överseende med att jag inte alltid är på topp att det vissa dagar inte kommer ut så många inlägg. Jag kämpar på! Men en sak ska du också veta…..

Jag är sjukt glad mer att ni är så många som hänger på Utmaningen! SÅÅÅÅÅ stolt över er, och taggad på att fortsätta!  

Nu till en uppdatering om dagen:

PW utomhus… en liten stund. Sen ringde jag Sara min Kalmar-fru som  hälsade på oss i sthlm  förra veckan. Vi beslöt oss för att mötas upp och köra gemensam PW på löpbandet istället. Sagt och gjort, vi möttes på gymmet, och körde tillsammans! 

Sen ville vi såklart ta en kaffe, så vi gick vidare till hotel Skansen.

För något cafè eller kaffe/frukost place finns nämligen inte i Färjestaden förrän kl 11 !?!

-Bläää för lågsäsong! 

A9A90BF5-8EC5-4C9A-B8A3-5E8B9D7F9F12

å-andra sidan blev det väldigt mysigt på skansen, öppenspis, tjejsnack och mys efter träning är inte så dumt!

-Så mysigt på Hotel Skansen! 

1DA5D6EA-AD4D-4481-A354-76C9EBFFC821

Nu ikväll… Mys med Lilleman. Älskade goa lilla unge! Vad vore livet utan dig?! 

AAB2AF81-1584-42EB-BBD6-DD443BA26889

Mitt 8:e inlägg gällande ”kom from med mig” Kommer ut strax efter detta…

Idag har jag och fotografen Linda Brolin  börjat plåta övningar för eran skull. Enkla övningar där du varken behöver gym kort eller vikter.  Återkopplar gällande dessa inom kort….  

-Stay tuned!

Om du vill se en kort film där jag gästar Lindas instagram så gå in HÄR och kika på hennes story! hahaha!

-jag bjuder på den 😉

Tror dock att du måste gå via mobilen för att se den =) 

CE9793DA-218B-4FCB-9C50-B2769AF98E54

Nu ska jag faktiskt krypa till kojs med Lilleman. Klockan är strax efter 19:00. Men det ska duschas, läsa saga och sedan mysas med en mini-film. Jag ska också försök somna då…. Sömnen är viktig ur många perspektiv. Både hälsan, och träningen mår bra av sömn! 

Kram på dig!

-Tack för att du finns <3

/ My Martens 

Posted in: Vardag
Kommentarer (94)
  • Lotta Lennartsson

    Sov så gott och du allt ordnar sig tänk positivt kram ??????❤??????

  • Tina

    Fina My. Att inte alla vill dig väl, är inte kul. Men allt skit som människan gör bottnar, tror jag, beror på okunskap och avund.
    Landa i dina beslut, andas och känn dig stolt.
    Så fin Lilleman blev i håret.
    Kram

  • Susanne

    Vad du än gör, prioritera din fina son! Man kommer alltid ångra om man väljer bort sitt barn. Jag bara gissar vad du skriver om … men min erfarenhet är att hur kär man än är kan man bli lämnad. Barnen finns där och den kärleken är viktigare än allt annat. Styrkekram ❤️

    • My

      Kär? Herregud! Även om du anar vad denna process handla dom, så har den ingenting med Jonas. Att göra. Samma sak hade skett utan Jonas… och oavsett vad vi gör, så väljer ingen av oss bort vårat barn❤️

  • ÅsaC

    Du måste inte dela allt med oss något händer. Jag förstår att det ofta är så för er influensers men ibland behöver man få tid och distans för att kunna berätta. Samt chans att fatta beslut ett beslut som bygger på vad du känner och inte vad alla andra tycker. Det är du som måste leva med beslutet och inte dem.
    Kram

  • Maude

    ???Efter regn kommer sol.

  • Anna-lena Olsson-Wänn

    Tack för att du delar med dig?
    Tror att många med känner igen sätt att bli när man har för mycket, att vilja stanna kvar i sängen… Hålla ytan uppe….
    Hoppas att 2018 är det år vi vågar visa oss ”svaga”…. Att våga vara alla känslor utan att känna skam ?
    Tack igen ?

  • Lotta Lennartsson

    Sov så gott och du allt ordnar sig tänk positivt kram 🤗🤗🤗😍😍😍❤💓💕💖💗💞💟

  • Tina

    Fina My. Att inte alla vill dig väl, är inte kul. Men allt skit som människan gör bottnar, tror jag, beror på okunskap och avund.
    Landa i dina beslut, andas och känn dig stolt.
    Så fin Lilleman blev i håret.
    Kram

  • Siv

    Hej My du kommer fixa detta oxå, som du alltid gör, du är klok. Kram från mig.

  • Susanne

    Vad du än gör, prioritera din fina son! Man kommer alltid ångra om man väljer bort sitt barn. Jag bara gissar vad du skriver om … men min erfarenhet är att hur kär man än är kan man bli lämnad. Barnen finns där och den kärleken är viktigare än allt annat. Styrkekram ❤️

    • My

      Kär? Herregud! Även om du anar vad denna process handla dom, så har den ingenting med Jonas. Att göra. Samma sak hade skett utan Jonas… och oavsett vad vi gör, så väljer ingen av oss bort vårat barn❤️

  • ÅsaC

    Du måste inte dela allt med oss något händer. Jag förstår att det ofta är så för er influensers men ibland behöver man få tid och distans för att kunna berätta. Samt chans att fatta beslut ett beslut som bygger på vad du känner och inte vad alla andra tycker. Det är du som måste leva med beslutet och inte dem.
    Kram

  • Anette

    Vill bara skicka en kram! Var rädd om dig!

  • Maude

    🌸💕🌺Efter regn kommer sol.

  • Anna-lena Olsson-Wänn

    Tack för att du delar med dig🍀
    Tror att många med känner igen sätt att bli när man har för mycket, att vilja stanna kvar i sängen… Hålla ytan uppe….
    Hoppas att 2018 är det år vi vågar visa oss ”svaga”…. Att våga vara alla känslor utan att känna skam 💕
    Tack igen 💕

  • Ann

    Hej, ingen lätt situation du är i. Ibland måste man testa för att veta vad som fungerar och nu vet du. Var stolt över dig själv att du försöker. Har själv en utmattning och vill så gärna träna men det funkar inte just nu. Skulle vara intressant om du/Sabina tog upp det ämnet. Promenader och yoga är det som funkar. Ta hand om dig! kram

  • tant H

    Du är så klok och vissa beslut kan man bara fatta själv. Låt ingen trycka ner Dig! Kanske är det bäst att inte delge allt så fort för alla är inte ”snälla”!
    Önskar Dig all Lycka!

  • j

    Hej My!
    Det är jobbiga beslut man tvingas fatta i livet ibland, inte alltid kan man meddela hela världen om det heller om HUR man ska göra elr NÄR,
    man måste bära allt inom sig och ibland så spricker den bubblan inom en, man blir ”sjuk”.
    Känner igen känslan såå vääl! Lever i det just nu.
    Så jag förstår dig My!
    Hoppas du kan lösa det så att ni alla kan må bra i slutändan. Jag fattar att det inte bara hänger på dig, det är det som är det jobbiga, eller hur? Man är beroende av andra OCH att man kommer överens..

  • Anna

    Förstår att du har det tufft. Tycker du skall göra vad som känns bäst för dig. Mår du bra, så mår även din son bra. Om det nu är som jag misstänker att du skall säga upp ditt boende på Öland så gör det. Förstår att det kan låta rått. Bara för att du gör det, innebär det ju inte att du säger upp ditt umgänge med din son. Du kommer alltid att finnas där för honom och älska honom villkorslöst även om du bor i Stockholm. När han blir äldre så kanske han beslutar sig för att flytta till er. Jag säger bara det, följ ditt hjärta. Det kommer i slutändan bli det bästa för både dig och Lilleman. Livet är alldeles för kort för att bry sig om vad andra skall tycka. Styrkekramar!!

  • Cecilia

    Hej My
    Det är inte många som hade orkat allt som du gått igenom. Fortsätt att kämpa och vara stark. Det känns som du måste göra en förändring, för att orka. Du kan vara stolt över DI själv. Du gör alt för din son, och jobbar och kämpar, för att få allt att gå i hop!❤️
    Kram till dig fina My.
    Cecilia

  • Siv

    Hej My du kommer fixa detta oxå, som du alltid gör, du är klok. Kram från mig.

  • Anette

    Vill bara skicka en kram! Var rädd om dig!

  • Ann

    Hej, ingen lätt situation du är i. Ibland måste man testa för att veta vad som fungerar och nu vet du. Var stolt över dig själv att du försöker. Har själv en utmattning och vill så gärna träna men det funkar inte just nu. Skulle vara intressant om du/Sabina tog upp det ämnet. Promenader och yoga är det som funkar. Ta hand om dig! kram

  • tant H

    Du är så klok och vissa beslut kan man bara fatta själv. Låt ingen trycka ner Dig! Kanske är det bäst att inte delge allt så fort för alla är inte ”snälla”!
    Önskar Dig all Lycka!

  • Lisa

    Du kommet alltså att överge Lilleman. Så sluta att linda in ditt beslut i bomull. Sånt misslyckande av dig! Hade du inte träffat Jonas i Stockholm, hade du ALDRIG fattat detta katastrofala beslut. Du väljer alltså bort ditt barn, din avkomma, för att vara med Jonas. Sluta att förneka att det är så. Men du ska veta – att detta beslut kommer att förfölja dig i hela livet! Men det bekommer nog inte en sådan ytlig människa som dig.

    • My

      Lisa, du är vara en av många med förutfattade meningar. Jobbar var med INNAN beslutet att flytta ner. Jonas har ingenting med detta att göra. Att du tror det, ja det säger mer om dig än om mig… det är liiiite större än så. Hade det bara handlat om en person, Phu vad enkelt allt hade varit. Ingen kommer att överge Lilleman. Så behåll dina förutfattade meningar för dig själv. Jag har inte utrymme för dom… Mvh

      • Linda

        Men om du inte ska flytta från din son som betyder mest av allt så är det ju inget du behöver ”försvara”. Förstår inte riktigt vad du skriver om om det inte är så… Prioritera din son precis som du säger att du gör. Man kan inte bara snacka!

        • My

          Linda -89! Jag sätter Ludvig främst, före mig själv… jag har ca 13700:- extra utgifter bara i pendling och ena bostaden. Då räknats inte ekonomiskt bortfall in för ”ölands veckorna” . Sen har vi den känslomässiga biten…. den går jag inte in på här. Jag går sönder. På riktigt Linda. Jag bryta ner…. och jag hoppas verkligen, innerligt att du någonsin behöver uppleva det jag har fått igenom, och det som jag går igenom. Från hjärtat! Jag förväntar mig inte att du förstår… du har inte möjligheten att göra det. Utan att vara insatt… så bespar mig dina förutfattades meningar som du inte har grunder för…

  • j

    Hej My!
    Det är jobbiga beslut man tvingas fatta i livet ibland, inte alltid kan man meddela hela världen om det heller om HUR man ska göra elr NÄR,
    man måste bära allt inom sig och ibland så spricker den bubblan inom en, man blir ”sjuk”.
    Känner igen känslan såå vääl! Lever i det just nu.
    Så jag förstår dig My!
    Hoppas du kan lösa det så att ni alla kan må bra i slutändan. Jag fattar att det inte bara hänger på dig, det är det som är det jobbiga, eller hur? Man är beroende av andra OCH att man kommer överens..

  • Anna

    Förstår att du har det tufft. Tycker du skall göra vad som känns bäst för dig. Mår du bra, så mår även din son bra. Om det nu är som jag misstänker att du skall säga upp ditt boende på Öland så gör det. Förstår att det kan låta rått. Bara för att du gör det, innebär det ju inte att du säger upp ditt umgänge med din son. Du kommer alltid att finnas där för honom och älska honom villkorslöst även om du bor i Stockholm. När han blir äldre så kanske han beslutar sig för att flytta till er. Jag säger bara det, följ ditt hjärta. Det kommer i slutändan bli det bästa för både dig och Lilleman. Livet är alldeles för kort för att bry sig om vad andra skall tycka. Styrkekramar!!

  • Cecilia

    Hej My

    Det är inte många som hade orkat allt som du gått igenom. Fortsätt att kämpa och vara stark. Det känns som du måste göra en förändring, för att orka. Du kan vara stolt över DI själv. Du gör alt för din son, och jobbar och kämpar, för att få allt att gå i hop!❤️

    Kram till dig fina My.
    Cecilia

  • Lisa

    Du kommet alltså att överge Lilleman. Så sluta att linda in ditt beslut i bomull. Sånt misslyckande av dig! Hade du inte träffat Jonas i Stockholm, hade du ALDRIG fattat detta katastrofala beslut. Du väljer alltså bort ditt barn, din avkomma, för att vara med Jonas. Sluta att förneka att det är så. Men du ska veta – att detta beslut kommer att förfölja dig i hela livet! Men det bekommer nog inte en sådan ytlig människa som dig.

    • My

      Lisa, du är vara en av många med förutfattade meningar. Jobbar var med INNAN beslutet att flytta ner. Jonas har ingenting med detta att göra. Att du tror det, ja det säger mer om dig än om mig… det är liiiite större än så. Hade det bara handlat om en person, Phu vad enkelt allt hade varit. Ingen kommer att överge Lilleman. Så behåll dina förutfattade meningar för dig själv. Jag har inte utrymme för dom… Mvh

      • Linda

        Men om du inte ska flytta från din son som betyder mest av allt så är det ju inget du behöver ”försvara”. Förstår inte riktigt vad du skriver om om det inte är så… Prioritera din son precis som du säger att du gör. Man kan inte bara snacka!

        • My

          Linda -89! Jag sätter Ludvig främst, före mig själv… jag har ca 13700:- extra utgifter bara i pendling och ena bostaden. Då räknats inte ekonomiskt bortfall in för ”ölands veckorna” . Sen har vi den känslomässiga biten…. den går jag inte in på här. Jag går sönder. På riktigt Linda. Jag bryta ner…. och jag hoppas verkligen, innerligt att du någonsin behöver uppleva det jag har fått igenom, och det som jag går igenom. Från hjärtat! Jag förväntar mig inte att du förstår… du har inte möjligheten att göra det. Utan att vara insatt… så bespar mig dina förutfattades meningar som du inte har grunder för…

  • Linda

    All styrka och kärlek till dig. Det är alltid svårt att veta vad som är rätt och fel. Men min erfarenhet säger att hjärtat och känslan i magen brukar vara bra att lyssna på.
    Stor kram vackraste kvinna.

  • Linda

    All styrka och kärlek till dig. Det är alltid svårt att veta vad som är rätt och fel. Men min erfarenhet säger att hjärtat och känslan i magen brukar vara bra att lyssna på.

    Stor kram vackraste kvinna.

  • annette

    Det är alltid en slags lättnad när man till slut bestämmer sig och kommer till ett beslut – hur jobbigt beslutet än är. För då vet man i alla fall i vilken riktning man ska gå.
    Precis som Linda skriver i en kommentar här; att lyssna på hjärtat och magkänslan är bra. Det brukar leda till rätt väg. Detta blir bra till slut.
    Kram.

  • annette

    Det är alltid en slags lättnad när man till slut bestämmer sig och kommer till ett beslut – hur jobbigt beslutet än är. För då vet man i alla fall i vilken riktning man ska gå.
    Precis som Linda skriver i en kommentar här; att lyssna på hjärtat och magkänslan är bra. Det brukar leda till rätt väg. Detta blir bra till slut.
    Kram.

  • Ninni

    Vad har du för jobb i Stockholm förutom bloggen,
    som inte kan skötas från Öland?

    • My

      De flesta stora företag har sitt säte i bland annat Stockholm. Som influenser krävs det att jag möter mina samarbetspartner på plats, men förutom det. Mäklarutbildningen är på helfart och jag kan enbart utföra jobbet på Erik olsson på Stockholms kontoren. Inom ett par månader kommer jag vara schemalagd där…

  • Karin

    Om det gäller dina fina katter så kommer nog sonen förstå att du inte kan åka med dom fram och tillbaka.
    Allt var ju annorlunda när ni skaffade dom. Då var det då klart rätt.
    Det måste vara jobbigt med utbildningen också. Kräver säkert mycket ” pluggande” är nog mycket svårt att koncentrera sig när övrigt är lite småkaosigt.
    Men du är stark!!!???all lycka!

  • MosterM

    My, du kan inte vara alla till lags. Gör det som känns bäst för dig här och nu. Det funkar inte att alltid ta långsiktiga beslut. Saker i livet förändras, beslut rivs upp, nya vägar trampas upp. Det finns alla möjligheter och skit i vad andra tycker, det är Du och de som står dig närmast som gäller. Skit i alla trångsynta, dömande och bittra personer. Kör bara kör….hur du än bor och delar livet med din son, veckorna , helger eller lov, så kommer han alltid att älska dig och du honom. Tiden går så fort lev här och nu. Kämpa på med sockeravvänjing och träning, jag hänger på. ???

  • Ninni

    Vad har du för jobb i Stockholm förutom bloggen,
    som inte kan skötas från Öland?

    • My

      De flesta stora företag har sitt säte i bland annat Stockholm. Som influenser krävs det att jag möter mina samarbetspartner på plats, men förutom det. Mäklarutbildningen är på helfart och jag kan enbart utföra jobbet på Erik olsson på Stockholms kontoren. Inom ett par månader kommer jag vara schemalagd där…

  • Karin

    Om det gäller dina fina katter så kommer nog sonen förstå att du inte kan åka med dom fram och tillbaka.
    Allt var ju annorlunda när ni skaffade dom. Då var det då klart rätt.
    Det måste vara jobbigt med utbildningen också. Kräver säkert mycket ” pluggande” är nog mycket svårt att koncentrera sig när övrigt är lite småkaosigt.
    Men du är stark!!!👋👋👋all lycka!

  • MosterM

    My, du kan inte vara alla till lags. Gör det som känns bäst för dig här och nu. Det funkar inte att alltid ta långsiktiga beslut. Saker i livet förändras, beslut rivs upp, nya vägar trampas upp. Det finns alla möjligheter och skit i vad andra tycker, det är Du och de som står dig närmast som gäller. Skit i alla trångsynta, dömande och bittra personer. Kör bara kör….hur du än bor och delar livet med din son, veckorna , helger eller lov, så kommer han alltid att älska dig och du honom. Tiden går så fort lev här och nu. Kämpa på med sockeravvänjing och träning, jag hänger på. 💫💫💫

  • Anna

    Men jag förstår inte varför du påbörjade mäklarutbildningen när du precis innan fattade ett beslut att flytta tillbaks till Öland? Hur gick den ekvationen ihop?

    • My

      Det skrev jag på månader innan beslutet om öland. Jag tänkte att jag skulle klara det ändå. Dubbla boenden, dubbla kostnader, pendling…. jag trodde att jag skulle klara det. På alla plan, ekonomiskt, tidsmässigt, och känslomässigt…… men ingenting blev som jag hade hoppats på..

  • Anna

    Men jag förstår inte varför du påbörjade mäklarutbildningen när du precis innan fattade ett beslut att flytta tillbaks till Öland? Hur gick den ekvationen ihop?

    • My

      Det skrev jag på månader innan beslutet om öland. Jag tänkte att jag skulle klara det ändå. Dubbla boenden, dubbla kostnader, pendling…. jag trodde att jag skulle klara det. På alla plan, ekonomiskt, tidsmässigt, och känslomässigt…… men ingenting blev som jag hade hoppats på..

  • Mb

    Vi brukar inte alltid tycka lika men den här gången får du en STYRKEKRAM.
    Du behöver inte dela allt med oss, men stort tack för ditt mod att ändå göra det.

  • Mb

    Vi brukar inte alltid tycka lika men den här gången får du en STYRKEKRAM.
    Du behöver inte dela allt med oss, men stort tack för ditt mod att ändå göra det.

  • Marie

    Jag bodde med sambo och ett barn i Gävle och när min son var 3 år så separerade vi. Jag kom inte från Gävle och trivdes aldrig där så efter ett halvår flyttade jag 40 mil bort till nytt jobb och en ny kärlek som jag hade träffat. Efter två långa och otroligt jobbiga rättegångar så vann jag boendefrågan och sonen fick bo mestadels hos mig och gå i skolan hos mig. Detta är 22 år sedan och det finns inget i livet som jag ångrar så mycket som detta. Jag fick förvisso honom boende hos mig men jag utsatte honom för att ha längt mellan sina föräldrar vilket givetvis påverkade vardagsumgönget och även hans trygghet (det var tungt för honom med resorna och veckolånga avsked). Idag hade jag aldrig valt att ge mitt barn föräldrar på olika orter om jag kunde påverka beslutet men tyvärr hade jag inte den insikten då. Kram Marie.

    • My

      Tack Marie för att du delar med dig <3 Ja… det är inte lätt. Usch! Jag lider med dig, framförallt för att du dessutom ångrar det än idag. Men det är alltid lättare att se tillbaka på det med "facit i hand". För våran del så har vi en "bra" relation jag och pappan. Vi kommunicerar, pysslar och löser det mesta. Vi har TACK & LOV bara en flint på 45 min mellan oss, och båda bor nära flygplatserna. Men det gör ju inte detta lättare… det underlättar bara restid och annat…… För min egen del så har jag inget val, jag är låst. Och det känns fruktansvärt. en kommer det alltid att finnas dom som sitter med pekpinnar och förutfattade meningar och tror och tycker, utan att veta. " Hoppa av utbildningen" , flytta ner, jobba här gör si gör så. Men saken är att jag är låst. Det hänger ihop med konkursen på sätt och vis och jag sitter kontraktsbunden. Nu kan vi alla bara göra vårat bästa för att täcka upp, sluta om och ändå vara en kärleksfylld familj. Jag går i döden för min son. Ingenting annat betyder något. Jonas har ingenting med detta att göra. Hade jag inte varit låst så hade ha följt med mig ner till öland. Men det fungerar inte så…… tyvärr. KRAM

  • Maria

    Alltså seriöst vad är det för massa jävla påhopp jag läser ??Blir så ledsen när vuxna människor behandlar folk på detta sätt …My jag känner igen mig så mkt i dig har levt med min ångest i 6 År nu och har med haft eget företag som inte gick speciellt bra med efterföljder ekonomiskt …Tycker att du är en sådan stark person och en förebild för många …Du vet själv vad som är det bästa för dig och din familj man ska alltid följa sin magkänsla oavsett vart det bär av ..Jag är en av dom många som har hakat på din resa ,känner mig så stolt över mig själv med all PW och all träning jag har gjort hemma och framförallt slutat med alla sötsaker detta tack vare dig ❤❤❤Kram på dej

  • Marie

    Jag bodde med sambo och ett barn i Gävle och när min son var 3 år så separerade vi. Jag kom inte från Gävle och trivdes aldrig där så efter ett halvår flyttade jag 40 mil bort till nytt jobb och en ny kärlek som jag hade träffat. Efter två långa och otroligt jobbiga rättegångar så vann jag boendefrågan och sonen fick bo mestadels hos mig och gå i skolan hos mig. Detta är 22 år sedan och det finns inget i livet som jag ångrar så mycket som detta. Jag fick förvisso honom boende hos mig men jag utsatte honom för att ha längt mellan sina föräldrar vilket givetvis påverkade vardagsumgönget och även hans trygghet (det var tungt för honom med resorna och veckolånga avsked). Idag hade jag aldrig valt att ge mitt barn föräldrar på olika orter om jag kunde påverka beslutet men tyvärr hade jag inte den insikten då. Kram Marie.

    • My

      Tack Marie för att du delar med dig <3 Ja… det är inte lätt. Usch! Jag lider med dig, framförallt för att du dessutom ångrar det än idag. Men det är alltid lättare att se tillbaka på det med "facit i hand". För våran del så har vi en "bra" relation jag och pappan. Vi kommunicerar, pysslar och löser det mesta. Vi har TACK & LOV bara en flint på 45 min mellan oss, och båda bor nära flygplatserna. Men det gör ju inte detta lättare… det underlättar bara restid och annat…… För min egen del så har jag inget val, jag är låst. Och det känns fruktansvärt. en kommer det alltid att finnas dom som sitter med pekpinnar och förutfattade meningar och tror och tycker, utan att veta. " Hoppa av utbildningen" , flytta ner, jobba här gör si gör så. Men saken är att jag är låst. Det hänger ihop med konkursen på sätt och vis och jag sitter kontraktsbunden. Nu kan vi alla bara göra vårat bästa för att täcka upp, sluta om och ändå vara en kärleksfylld familj. Jag går i döden för min son. Ingenting annat betyder något. Jonas har ingenting med detta att göra. Hade jag inte varit låst så hade ha följt med mig ner till öland. Men det fungerar inte så…… tyvärr. KRAM

  • Maria

    Alltså seriöst vad är det för massa jävla påhopp jag läser 😈😈Blir så ledsen när vuxna människor behandlar folk på detta sätt …My jag känner igen mig så mkt i dig har levt med min ångest i 6 År nu och har med haft eget företag som inte gick speciellt bra med efterföljder ekonomiskt …Tycker att du är en sådan stark person och en förebild för många …Du vet själv vad som är det bästa för dig och din familj man ska alltid följa sin magkänsla oavsett vart det bär av ..Jag är en av dom många som har hakat på din resa ,känner mig så stolt över mig själv med all PW och all träning jag har gjort hemma och framförallt slutat med alla sötsaker detta tack vare dig ❤❤❤Kram på dej

  • A

    Jag lyckas ofta kommentera på gamla inlägg, kanske för att jag försöker hitta rätt ord och därför väntar en dag eller två. Nu blir det en varm kram till dig!

  • A

    Jag lyckas ofta kommentera på gamla inlägg, kanske för att jag försöker hitta rätt ord och därför väntar en dag eller två. Nu blir det en varm kram till dig!

  • Hanna

    Hej. Är så fascinerad över er bloggare som delger oss läsare ert liv, delar eller ibland allt vad ni känner tänker gör.. att ni orkar.. att du orkar dela dina känslor för att sen få massa skit från människor som faktiskt inte känner dej alls, människor som jag som läser..inte lever ditt liv. Jag hoppas du ngn gång får peace in mind och kan njuta av livet, må bra inside out och leva ett liv utan pekpinnar från okända människor.. Du är en underbar människa och otroligt inspirerande så fortsätt med det som du mår bra av och lev ditt liv!♡ kram

  • Hanna

    Hej. Är så fascinerad över er bloggare som delger oss läsare ert liv, delar eller ibland allt vad ni känner tänker gör.. att ni orkar.. att du orkar dela dina känslor för att sen få massa skit från människor som faktiskt inte känner dej alls, människor som jag som läser..inte lever ditt liv. Jag hoppas du ngn gång får peace in mind och kan njuta av livet, må bra inside out och leva ett liv utan pekpinnar från okända människor.. Du är en underbar människa och otroligt inspirerande så fortsätt med det som du mår bra av och lev ditt liv!♡ kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.