475A0505

Godmorgon! Jag har precis lämnat Lilleman i skolan och kommit hem igen. Känner inte för min vanliga PW. Ser bara Tezz favorit platser överallt… Orkar inte dte. Just nu. 

Det slutar lixom inte göra ont…. Sorgen har ett hårt grepp om min strupe. Jag känner hur ångesten och klumpen i halsen snart inte går att hålla emot. Jag är samlad inför Lilleman och bryter ihop bakom hans rygg… Känner mig okay en stund, för att nästa stund gråta okontrollerat. Jag VET att ditt kommer att ta tid, jag kommer att låta det ta sin tid…. Sorg är ingenting man kommer   över, men man läs sig att leva med det.

Jag VET att Tezz har det bättre där hon är nu. Hon var inte pigg senaste tiden. Jag trodde redan för två månader sedan att det var över. Men hon fick en andra andning, svarade bra på antibiotikan och blev pigg igen.

Men denna gången gick det inte… 

Jag drömde om avlivningen inatt. jag drömde en obehaglig mardröm! Den kändes obehagligt verklig…… Vaknade upp med hög puls och blöt i ansiktet av mina egna tårar. USCH!

Lilleman sover i min säng just nu.. Han vaknade som tur var INTE av mig! jag har sovit kasst sen i helgen… Ångesten har kommit tillbaka, som ett bakslag. Min psykdoktor lyckades boka in ett möte i eftermiddag. SKÖNT! Jag går under en utredning för min depression sedan i våras. 2016 blev en käftsäll av livet, KBT och en utredning av depressionen hjälper mig att komma tillbaka….

 Nu är jag i ett tillfälligt bakslag. Sen ca 1.5 vecka ordentligt. Sorgen och separationångsten ifrån Tezz gör såklart inte saken bättre.

Jag är tacksam för den sjukvård vi faktisk har när jag väl vågade/ville be om hjälp och då som först är mottaglig för att jobba med mig själv….. Psykish ohälsa låter så läskigt. Folk tittar snett, och har förutfattade meningar kring detta ämne!

Jag tycker att det är bullshit! Ibland mår man inte bra, pga av olika anledningar. Privat, jobb, sjukdomar, stress gud vet allt som livet drar med sig… OAVSETT vad, så har man kommit en bra bit på vägen när man väl vågar erkänna för sig själv att man helt enkelt inte är på topp! Jag mår piss just nu, men livet måste fortsätta ändå!

Idag ska jag fotas och ta ett frukostmöte, med härliga Linda (Fotograf) , så det är bara att försöka sminka över mina svullna kinder och ögon och gå in i rollen, le, posera och få denna dagen gjord…. 

– TACK för dina fina ord och din omtanke, du betyder jätte mycket! 

/ My Martens 

IMG_3987

Posted in: Allmänt
Kommentarer (25)
  • Tant H

    Tänker på Dig i denna svåra stund och att gråta lindrar det svåra. Det är tillåtet att vara svag för det är bara den som törs visa sig svag som är just stark. Kram!

  • Sara

    Åh fina Tezz.😍 ta hand om dig fina du. Många styrkekramar genom cybervärlden ❤️ ❤️ ❤️ Sara

  • Lotta Lennartsson

    🤗🤗🤗❤❤❤

  • Ann-Charlotte

    Det är jättetufft att ta bort sin bästa vän. 🐶Har också gjort det för några år sen. Sen tror jag My att du är så bra på att vara “duktig”så när du inte orkar det blir fallet så hårt, eftersom du inte vill vara svag o ångestfylld, det vill ju ingen.
    Men du klarar det här också, men det krävs tid o kärlek från omgivningen.
    Så stressa dig inte, tillåt dig att vara ledsen o förtvivlad o ta den hjälp som du erbjuds. Livet går vidare o du kommer att må bättre så småningom. Kram från Tanten❤️

  • Charlotte

    Läste nu om din Tezz. Väldigt målande o vackert du beskrev eran relation. Lämnar nog ingen oberörd. Sorg är ju inget man kan skynda på, det får ta den tid de tar. Man får försöka att acceptera den o bara låta sig vara i den. Att du inte orkar att ta dig din vanliga pw My ska du inte lägga så stor vikt vid (menar inte att du gör) just nu tycker jag. Jag får för mig att man liksom inte vill ” rucka” på rutiner och slits få med ännu mera ångest om man inte orkar utföra dem.

    Men jag kan bara säga att låt allting vara och bara gör det du känner att DU mäktar med. Sörj o låt tiden få gå. Till slut kommer du att få tillbaka din livslust igen. Pressa dig inte till säker.

    Stor kram💕

  • Petra

    Skickar styrke kramar! Lider själv av psykisk ohälsa och är på väg uppåt sakta men säkert! Det får ta den tid det tar. Beklagar verkligen sorgen med Tezz, har två hundar själv. (Golden/labrador), vet inte vad jag kommer göra den dagen dom går bort. Du är så stark som orkar skriva om detta och visa dina känslor. Kanske en liten bearbetning av din sorg?!? Hoppas du mår bättre snart. Ta hand om dig! Kram🌸

  • Nettan

    Det är fruktansvärt jobbigt att behöva ta beslutet som du gjorde med Tezz, men det är oftast det bästa vi djurägare kan göra när tiden är inne……Snart kan du minnas henne bara med glädje igen och vara tacksam för alla era fina år tillsammans ❤❤❤

  • Svandis

    <3

    Det gör ont att ens kärlek är tvungen o avlivas.

    Ge dig tid <3

  • Ann

    Känner igen mig, bra att du får stöd! Det går upp och ner men det är så svårt när det går ner… kram och styrka låt sorgen få finnas där

  • Kamilla

    Tillåt dig själv vara så ledsen som du behöver.
    Så jobbigt och sorgligt.
    Kram Kamilla

  • A-M

    Jag klarade knappt av att läsa ditt inlägg då Tess gått bort. Tårarna bara sprutade.
    Jag vet hur det känns (ångesten att veta att det är dags). Mina 2 är nu 13,5 och 15, 3 mån.
    Så jag vet vad som kommer snart.
    Men så fint avslut hon fick, och att hon orkade vänta in dig.
    Kramar i massor.

  • jessica

    Hej
    Lider oxå av hemsk panikångest som varar hela tiden
    Hur kommer du över ditt?

    • My

      Det gör jag inte… jag jobbar med mig själv och får proffesionellt hjälp… kram

      • jessica

        Så du har panikattacker?och ej svår ångest därimellan
        Kram

        • My

          jo… grov ångest däremellan.. Jag är påväg tillbaka efter diagnosen utmattningdepression. Ångesten lever jag med.. och fokuserar på att komma upp på fötterna igen.. kram

          • jessica

            Ok vill du prata så får du gärna ringa mig då jag med är ensamstående med en flicka på 6
            Kram

          • jessica

            Så du har k8nstant ångest?har ju en dotter på 6 år..kan du känna att du inte orkar göra allt med din son..

          • My

            Jag känner tvärt om. Mina “Ludvig veckor” Mår jag MYCKER bättre. han ger mig energi och jag har inte en enda gång fått en panikattack, när han varit hos mig. jag vet inte varför… men det är precis som om kroppen och mamma instinkten har bestämt att det ska vara så, i mitt fall. “Vanlig” ångest, ja det lever jag ju med… så det kommer och går. Men Lilleman ger mig styrka…. Jag VET att det tyvärr inte är så i alla fall, men för mig är det så… Kram

          • jessica

            Men trotsar du din ångest? Kan göra 1 aktivitet och sen nästa dag helt slut med ångest frossa

  • jessica

    Har du yrsel mm och overklighetskänslor

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *