Att göra sådant man tycker om är viktigt! ? Men att tro att all träning är rolig …. Det stämmer inte alltid!
Det finns dagar när jag inte har lust, men bara gör’t ändå ??
Men under denna långa sjukperiod när jag uppriktigt inte ens klarat av att göra vardagliga saker som jag nästan tagit för givet….. Där någonstans blev det mörkt och jag tvivlade för första gången på mig själv.
Rädslan och ovissheten om jag någonsin kommer kunna göra dessa vardagliga saker. Fungera normalt igen?
Träningen kändes SÅ långt bort. Detta bröt mer mig ännu mer. En ond cirkel….
Denna veckan har jag fått till några promenerar. Vi pratar några kilometer?? Ingen långdistans vill jag lova ? Jag letar efter omvägar i vardagen. Till bilen. När jag ska slänga soporna osv.
Denna veckan har jag fått till 2 träningspass ?? Vilket var vad jag tidigare kunde göra på EN dag ?
Men … återigen som jag alltid säger som coach. Inte jämföra sig med andra. Men heller inte jämföra sig med ett friskt /starkt jag OM man inte har samma förutsättningar ☺️
Därför klappar jag mig själv på axeln och säger -Bra jobbat My! ???
Min resa kommer ta tid, den har bara börjat…. Men jag tänker njuta av varenda framsteg jag gör och försöka ha roligt under tiden ☺️
Stor styrkekram till alla er där ute som också kämpat med sin resa ❤️??
Du är stark och se inte motgångarna vara något negativt utan som en del av resan tillbaka.
Själv har jag varit med om tre skador, varav en livshotande, men det har fått mig att inse att jag har den inre styrkan att vilja ta mig tillbaka till ett sk ”normalt” liv. Jag har dessutom fått lyckan att ha möjlighet att göra det.
Lycka till ?
❤️??
Tack My, du inspirerar ❤️ Som sagt små steg och ibland får man tillåta sig att vissa dagar är typ mindre bra. Kram
❤️❤️❤️