Mina vänner!

Hoppas att allt är bra med er ☺️ Ni som följer mig på Instagram och har lyssnat på min ”IG-story” idag. Ni vet att jag haft en ”bra” dag.

Vad menar jag med en ”bra” dag? Jo. Det jag menar är att idag har jag exponerat mig i en mer utsatt miljö. Jag har gjort två saker som jag tidigare inte har gjort på väldigt länge…

Jag har plåtar bilder för olika kampanjer. För mina kommande kampanjer. När jag letade efter smink så hittade jag en mascara som var så gammal att den smulade ? Så mascaran hoppade jag över. Jag fotade med en fotograf som känner till mig och min situation. Fotografen pushade mig, och uppmuntrade mig. Så på mindre än en timme hade vi gjort klart allt……

Det var kul och för en liten stund kände jag mig som mig själv igen ???

Efter en kaffe och lite bus med Svea som var med i studion. Så åkte jag till min coach. Idag var äntligen den stora dagen här när jag själv skulle genomföra mitt första pass. Jag har då och då gjort lite halvhjärtade försök att träna hemma. Men energin har inte funnits ?

Så idag var det glädje att bara gå in i studion hos Kalle. Vi har haft kontakt via telen under hela perioden. Både från sjukhus och efter. Han har stenkoll på var jag går igenom, och vad det innebär för kropp, balans och ämnesomsättning.

Han lindar inte in någonting i bomull , utan är brutalt ärlig ? Det kommer inte att bli enkelt. Det kommer inte att gå fort. Vi måste börja långsamt. Samt se vart mina värden tar vägen. Jag lämnar prover 1-2 gånger veckan. För att se några olika saker. Bla sköldkörtel. Om den inte rättat till sig så blir det ytterligare en medicin ?.

Påtal om medicin, jag har nu raderat bilden jag la upp. Det var inte min mening att göra så många upprörda. Jag skrev en dos och pekade på en hög med tabletter. Då blev det enorm mycket spekulationer. Det var en dos, precis som jag skrev. Dvs en dagsdos för att vara ännu tydligare. Hallå, jag är helt ny på detta, ni dömmer mig liiite för hårt ?

Utöver den äter jag sömntabletter och en sak till. Så min dagliga dos ligger numera på mer än vad jag kanske tidigare ätit på ett helt år, tex Ipren /Alvedon eller liknade. Så vad jag ville visa med den bilden var egentligen bara att för många så är det såhär verkligheten ser ut. För mig ÄR det en stor grej. Jag har jätte svårt att vänja mig vid dessa. Att ta dom på rätt klockslag …. och bekämpa biverkningar som FÖRHOPPNINGSVIS är en tillfällig period i livet ??

Till alla er som skrev snälla , omtänksamma saker . TACK❤️ -Ni hjälper mig enorm !

Jag är så skör just nu. Trött och rastlös på samma gång. Vilsen och målmedveten på samma gång. Jag vet precis vart jag ska. Men ska försöka klura ut hur jag tar mig dit, testa mig fram mjukt och försiktigt.

Ludvig sa en sak till mig. Eller han startade en hel dialog med mig. Denna lilla kille sa följande: Mamma, du har varit trött i snart 1 år, kommer du någonsin att bli pigg igen?”

Jag kände hur det knöt sig i magen, jag minns känslan för ett år sedan. Jag var djupt, djupt nere i en svacka. Ludvig hade varit långtidssjuk i covid-19. Vid stod inför en flytt. Jonas och min relation var oklar. Jag hade ingen energi….

Jag blev så ledsen när jag insåg hur han sett och iakttagit hur min energi försvunnit. Jag har självklart haft bättre dagar, och perioder. Men förra året 2020 var första året som jag inte kom ”upp” . Energin kom inte tillbaka som den brukar.

Jag skapade flera logiska förklaringar inuti mot huvud. Jag hittade på olika anledningar till att jag varit så låg, deprimerad och orkeslös. Att vi befinner oss mitt i en pandemi, och all ovisshet och begränsing den dragit med sig. Att jag varit så rädd att förlora Ludvig under en längre period och varit på helspänn dessa månader. Att jag förlorade en av mina närmaste vänner. Att en annan kär vän dog mitt under pandemin och vi inte kunde ta farväl.

Som du hör. Det finns massor av ”naturliga” anledningar till att jag inte mått ?

Men sanningen är att det är precis så jag gjort under ca 20 år av mitt liv. Hittat anledningar till mitt mående. Egentligen inte ursäkter, utan förklaringar. Jag vill förstå. Se logiken. Men för varje år som gått så har det blivit värre och värre. Jag är glad och tacksam över att min sjukdom och diagnos fastställts nu. Men samtidigt känner jag en sorg att den inte gjorde det för många, många år sedan. Då jag har fått bestående men, och kunde sluppit denna smärta i 20 år. Sluppit lida så som jag gjort…. Men men. Nu blickar jag framåt ???

Det tål också att upprepas att jag är enormt tacksam att man KAN behandla min sjukdom, och att man har kommit så långt rent kunskapsmässigt kring behandling och medicinering ?? Jag kommer att kunna leva ett bra liv, med medicin och rätt hjälp.

Träningen och allt inom hälso/ Wellness branschen ligger mig varmt om hjärtat, allting hände av en anledning ? ( Som en närstående alltid sagt)

Jag gick ifrån min handelsträdgård som innefattade stress på en extremt hög nivå. Jobb 24/7 , pendlade mellan öland-Holland i nästan 10 år.

Vidare till några olika marknads/chefs tjänster som också innebär höga prestations mål och orimliga krav. Jag som alltid vill prestera och leverera blir gränslös och kör mig själv i botten……. Vilket skadar mig enormt och inte fungerar med min sjukdom.

Så det jag menar med ”allting händer av en anledning” , det är att jag har hamnat helt rätt som helhjärtat har min passion och mitt yrkesliv i tränings/Wellness branschen ??❤️

Även om jag själv är offroad just nu. Så kommer även denna resan att vara en tillgång och erfarenhet i livet provat, men också som coach och tränare.

Jag själv har studerat detta. På en ytlig nivå. Men att uppleva det själv ger mitt ett helt annat perspektiv.

Ha en fin kväll❤️