Hej!
Okay. För att tala klarspråk. De senaste månaderna har min kropp strejkat. Totalt! ??
Min ena medicin slår ut sköldkörteln, vilket jag fick veta tidigt. Men istället för att sätta in ytterligare en medicin, så vill man avvakta några månader ( !? ) för att se om denna biverkning ger med sig av sig självt…
Jag har försökt att möta upp problemet genom att laborera med kosten. Reglerat mina macros. Men ingenting har hjälpt. Vågen visar stadigt uppåt varje vecka…
Detta blir ju såklart en ond cirkel. Jag vet inte om jag borde skratta eller gråta, men jag går på det först nämnda ?. Utöver det så sover jag större delen av dygnet, och har extremt begränsad energi . Vilket innebär att jag rör på mig mindre och uteslutit träning helt.
Men förra veckan. Då hände något. Jag fick till 2 kösystem träningspass. Jag lyckades med hjälp av ganska strikt kost få ett gensvar. Jag började släppa vätska och vågen började peka neråt?? Vi kan egentligen strunta i vad vågen pekar, men bara känslan av att kroppen svarar på det jag försöker göra ??
Det var nämligen en hårfin gräns ifrån att vi skulle behöva klippa av min förlovningsring ? pga av hur svullen jag är, med extremt mycket vätska i händer och fötter ? Strumporna Röda märken efter att jag haft på mig under dagen …
Men gällande förlovningsringen så stod vi inför klippning. Sååå nära, och DÅ lyckades jag få en effekt, i grevens tid ??? Den sitter fortfarande FÖR tights, men ändå tillfälligt ”okay” .
Jag står inför en av mina största utmaningar. Mentalt och fysiskt ??
Att lära mig hantera min sjukdom. Komma in i rutiner med mediciner, biverkningar, och läkarbesök /provtagning.
Jag har kraschat förr, och rest mig igen ??
Men denna gången är det annorlunda…. Jag är ute på ny mark, och vet inte exakt hur jag ska göra. Jag känner inte igen min kropp, och inte heller känslan av att det är dimmigt av trötthet.
Mitt tålamod behöver också tränas?.
En sak har jag förstått under min långa period på sjukhus. Veckorna innan, och efter. Det finns ingen Quickfix .
Jag måste skapa mig helt nya förutsättningar och en helt ny livsstil ????
Vägen dit kommer att vara lång, krokig, brant och utmanande…… Men det ska gå! ?? Jag kommer att låta det ta den tid det tar… Ett steg i taget!
– Skulle ni vilja att jag delar med mig av min resa?
Ja gör det My för då kan du få extra stöd från oss härinne och kanske någon också har varit med om samma som kan ge dig värdefulla råd som verkligen kan hjälpa dig <3 Jag tror att du kan vinna på det men det är ju bara om det känns rätt för dig själv ? <3
Men hon har ju inte berättat vad som är fel. Tycker det finns så mycket annat du kan blogga om. Du upprepar dej hela tiden. Farligt ge råd om man inte vet diagnos på någon. Känner ingen trovärdighet till dej.
Vill absolut va med på din resa som jag är övertygad att du kommer att klara galant!
??❤️
Hej My ❤️Är nyfiken på din diagnos, för mig låter det som Bipolär och googlar man Litium är viktökning, problem med sköldkörteln och vätske ansamling vanliga biverkningar… Plus att det kan ta månader att ställa in rätt dos..Man måste ta litiumkoncentarat typ dagligen..Är bara nyfiken på hur de kom fram till den diagnosen.. Kanske lite hypomanisk för att sen gå ner i ett depressivt skov? Ja kanske, när man tänker efter och har läst din blogg länge som jag gjort..
Krya hur som helst,Kram
Ja jag vill att du delar med dig av din resa o hoppas att du blir bättre snart?
Tack snälla för din omtanke ??❤️
Om jag vill följa din resa?
Kanske…
Men om du vill ha en ärlig och uppriktig följeslagare på denna resa så är det nog viktigt att du lägger alla korten på bordet.
När jag orkar och vill det…. inte nu. När jag mår som jag mår… Hoppas att du Lava, och de andra som hetsar fram ett svar. Kan respektera det ??
Bara om Du verkligen orkar det My!
Var rädd om Dig ❤️?❤️
Kram MammaM
Tack ??❤️ kram
Ja , gör det om du känner för det och orkar ! Helt upp till dig ? Styrka och mod ??♥️
Säger bara börja med levaxin du kommer att må så mycket bättre…när sköldkörteln går på halvfart så får man depressioner, orkar inget , hjärnan går på halvfart, panikångest mm. Det är bara att ta bort det om din sköldkörtel börjar fungera igen. Tro mig jag vet. Kram…
Om vi ska följa din resa hade det underlättat om vi visste vad för sjukdomar du har, annars blir det svårt att kunna förstå dina svårigheter och varför du gör alla dessa prover.
Jag håller helt med! Inte för nyfikenhetens skull men för att vi ska förstå, och kanske för vissa kunna jämföra med sig själv, vore det nog bästa att ha förståelse för Mys sjukdom då det säkerligen kan påverka rätt mycket av måendet, resultaten eller vad man ens kan/bör göra i detta läge. Annars blir säkert många av svaren jämförda utifrån en frisk persons hälsa och det kommer inte leda någonstans. Vill My att vi ska följa är det nog bäst att bara lägga korten på bordet så vi förstår utgångsläget. Klart att resan är Mys att göra men vill hon dela den med oss så tycker jag: dela allt så vi förstår och kan ha förståelse!
My vad är det för dödligsjukdom du har? Kan du inte berätta det och låta oss samtidigt få ta del av din resa. Det kan hjälpa andra att få ta del av det.
Du är en stor inspiration <3
Självklart ska du dela med av din resa.
Men man blir ju lite fundersam över din diagnos ändå som du skrev var dödlig. Tror inte att jag ”bara” är nyfiken nu.
Om du delar med dig av din resa så kan du kanske nämna din diagnos.
Kan ju finnas massor med samma som även då kan stötta, dela med sig av erfarenheter osv.
Även sånt kan ju hjälpa och det kan bli som ett forum för hjälp och stöd.
Du är så ung så jag tror nog du kommer vidare ändå men ibland kan det vara skönt med ”en hand att hålla i”
Hoppas du förstår hur jag menar nu.
All lycka och hälsa till dig
♥️
Jag kommer INTE att prata om min sjukdom just nu. Jag orkar inte det, bara tanken gör mig gråtfärdig….
NÄR jag orkar … / vill, så kommer jag att göra det. När jag kommit ”upp” en bit till.
När medicinerna sitter, vardagen blir lättare och jag med lite mer distans till det kan prata om det . Hoppas du förstår ❤️??
Men hur tänker du att du ska ”dela din resa” om din dödliga sjukdom om du inte vill/orkar skriva om det? Att se plåster på din arm är ju inte så spännande, och det finns ju många som lämnar prover varje vecka… Det är ju inget unikt direkt…
Jo My.
Jag förstår.
Tänkte bara det kanske skulle vara ”lättare” att följa och förstå om man visste. ( jag hetsar dig inte alls på nåt sätt, det får du inte tro) ta det helt i din egen takt.
Det blir bra ska du se.
Kramar
Hej My.
Jag har råkat ut för samma sak med mina ringar efter att jag fick en spricka i armen och handen svullnade upp. Också på gränsen att klippa ringarna. Med lite tur fick jag av dom efter att jag tvålat in fingret ordentligt.
Sedan kunde jag lirka av dom. Vilken lycka !
Om du får av ringen så häng den i halskedjan så länge.
Fortsätt att krya på dig.
Skriv gärna om din resa om du orkar……. Hoppas du mår bättre snart.
Kära My har följt dig några år, men detta är första gången jag skriver.
Vill bara att du ska skriva det du mår bra av. Är själv drabbad av psykisk ohälsa och diagnosen tog lååååång tid att smälta. Oavsett vilken diagnos du fått så är du fortfarande samma My. Du har absolut ingen skyldighet att skriva ut den till oss läsare.
Nä fortsätt du att skriva det du mår bra av, å sen lova mig att du blundar med ena ögat över alla med negativ inställning mot det.
Många varma kramar
Bra skrivet Linda ? jag kan inte i min vildaste fantasi förstå att folk inte kan respektera att My vill hålla sin diagnos för sig själv, herregud låt henne vara, tänka kan man ju, det gör jag med men ge fan i å diskutera det här ? hon behöver alla sina krafter till sig själv just nu ❤ Kram till dig Linda, till My och till alla som behöver ?
??❤️❤️❤️❤️ TACK❤️
Ja verkligen ❤️
Är intressant att följa med din resa, har följt bloggen i flera år. Ta den tid du behöver! ❤️
Tack snälla Kattis ❤️??
Krya På dig My????
??❤️
Gör det som är bäst för dig, det vill jag ? kram på dig, det kommer bli bra ?
Krya på dig. Låt det ta den tid det tar. Livet går inte i repris. Du är en kämpe. Följer dig sen många år. Hur är det med extra pappa på Öland? Vi åker ner till Mellbyör nästa vecka åter Stockholm i november. Lyx att vara pensionär. Kram
Hej My varför fick jag inget svar från dig ?