1 mars, promenad i Danderyd.

Våren ligger i luften. Naturens bryter sig loss från is och kärle. Fåglarna kvittrar, och solen ger hopp om ljusare tider….. Sol och blå himmel.

Trots fantastisk väder som vittnar om att vi går emot ljusare tider så är det kämpigt just nu.

Förutom att min mage strulat ett tag, och min sköldkörtel funktion fortfarande är låg… Så befinner jag mig personligen i en ganska ”mörk” period. Jag sover dåligt. Jag har mycket ångest, och den här uttjatade depressionen jag krigat med en längre period har ett stadigt grepp.

Ibland tänker jag såhär ”jag pratar och skriver inte om den… så kanske den försvinner” . Samtidigt som jag VET hur många det finns där ute som lider av samma sak, eller liknande känslor.

-j*kla ångest!

Jag ÄR tacksam över livet. Tacksam över min son. Jag älskar honom över allt annat. Jag är tacksam över min hund ? , mitt hem? min kärlek Jonas ❤️. Jag är tacksam att få jobba inom tränings och hälsobranschen vilket är en lycka i sig att få ha ett jobb som man älskar och brinner för ??

Jag vill heller inte ha sympati när jag skriver om min ångest, eller mitt mående. Men jag vill ta bort ”skammen” kring psykisk ohälsa.

Jag har varit gravt utbränd. Det höll på att kosta mig livet. Min hjärna och min kropp kommunicerade så kroppen la av innan jag själv gjorde det…. ( Ganska fiffiga egentligen) . Detta var år 2016. Jag orkar inte skriva mer om det, utan hänvisar till gamla inlägg.

Men. Är man svag för att man blivit utbränd? -Nej det är man inte!

Jag är inte svag för att jag erkänner att jag känner smärta av ångest. Jag är heller inte svag för att jag kraschat och haft bakslag. Jag är inte svag för att jag kommer mitt trött, energilös och saknar ork. Jag har bara varit stark liiiite för länge.

Själ hjälp – små förändringar som gynnar hälsan.

Några saker jag gjort dom senaste åren för att må bättre.

Jag har tagit bort alkohol, och energi tjuvar ( både är gift om du frågar mig ? )

Jag har minimerat stress.

Strukturerat upp mitt jobb, mitt företag, tagit in hjälp för att effektivisera, och minimera stressen för mig ( tro mig… det har suttit LÅNGT inne att kunna be om hjälp ?) .

Jag har prioriterat min sömn och min återhämtning.

Jag har börjat säga nej till saker och backat från allt och alla.

Jag har börjat planera in tid för återhöjnings /vila.

Jag har gått i KBT, stresshantering och alla möjliga typer av terapi.

Jag har börjat vara SNÄLL mot mig själv ??

-Är detta saker som DU som läser bloggen har märkt? Nej. Förmodligen inte .

Då kanske du undrar varför jag skriver det. För att jag vill påminna dig om att du inte ser allting som händer mig. Du ser det jag väljer att du ska se .

Det där är en trappa. Vi kan använda den som en liknelse för alla de gånger jag kravlat upp. Kastats ner. Kravlat upp igen…. kastats ner. HUR jobbigt, motigt, eller tufft det än har varit så har jag aldrig gett upp…….

Jag är expert på att hjälpa andra. Puscha mina klienter framåt, uppåt mot sina mål. Att få dom att älska sig själva och våga tro på sig själva. Det är nämligen MYCKET lättare att hjälpa andra, istället för sig själv.

Trots det så har jag själv en inre kamp. Varför kan inte jag få må bra? För visst har jag väl förtjänat det?

Idag jag jag ofiltrerat skrivit några rader till min självbiografi. Jag är inte mogen för att släppa den ännu. Men för ett par veckor sedan ”dammade” jag av den och tog tag i projektet igen. För… jag ska inte skriva när jag mår som bäst. Vissa tankar förmedlar jag som bäst när min ångest är som värst. Tro inte att den dyker upp senare i år. För det kommer den inte göra. Men så småningom…. När jag är redo.

Gud vad kryptiskt det låter. Men så är det.

Jag berättade för en tid sedan att jag fått en diagnos. En diagnos som jag skulle ta mig tiden att landa i, och få hjälp med innan jag berättar mer kring… Just nu så är jag mitt i denna situation. Jag kör lite 3 steg fram, 2 kliv tillbaka.

MEN, med det sagt så vill jag påminna om att även det är framsteg i det stora hela, lite fram, lite tillbaka, men mer framåt än bakåt ??

Man ser inte alltid på den som är sjuk att den är sjuk. Speciellt inte psykisk ohälsa. Var snälla mot varandra där ute och ge varandra kärlek, omtanke och förståelse ❤️??

Njut av solen, värmen och den vackra natur som utvecklas dag för dag ??

/ My Marten

Posted in: My Martens
Kommentarer (10)
  • Lotta

    Så bra att du använder dig av tacksamhet, ibland är det små steg bara låta det vara så inte tänka så mycket. Tar minst energi. Kram ??

    • Malin

      Kram ❤️
      Har du provat äta probiotika? Mentala hälsan börjar i magen. Min ångest avtog rejält efter några veckor med probiotika.

  • Linda

    Massa kramar till dig❤️ Ska inte säga att jag förstår dig, för det är så olika hur man känner sig, men jag har själv varit där och hamnar där fortfarande. Men jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få må bra??❤️

  • Monica

    Så konstigt det där med att man har ett bra liv, pengar, hus, friska barn.. Men ändå kommer ångesten smygande…

  • Jessica

    ❤️ kram från ön

  • tant H

    I bland måste man liksom hänga upp ”själen” på tvättlinan! Låta ljuvliga vårvindar blåsa och just börja om…Du vet att jag gillar när Du dämpar farten och var rädd om Dig – man har liksom bara en av sig själv! Första personen!
    Lycka till/ tant H

  • Tinas

    Ja att krama om sig själv och leva med sig själv är en ständig daglig handling,trappa upp och ner in i ljuset och sen möta mörkret igen.Att finnas och hjälpa andra är betydligt bekvämare,kanske inte barndomen gav mig tillit och trygghet,men i dag vet jag att ni med all kärlek till missbruket inte hade tid över till mig,idag är jag vuxen och förlåter er♥️♥️

  • Malin Kollberg

    Jag påminner mig / eller övar dagligen på att älska mig själv… eller i alla fall gilla mig själv. Och värdesätta mig och min tid. Jag övar på att vara min egen bästa vän. Mental träning, meditation, yoga, fysisk aktivitet, närhet till djur, mys med barnen och vistas ofta i naturen. Försöker prioritera klokare. Och kanske viktigast för mig – att pausa och vila emellanåt. Ibland känns det som jag hittat någon balans, ibland gungar det. Men det gungar mindre och mer sällan. Och jag står allt stabilare när det stormar utanför mig. Stor Kram till Dig My!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.