Att vara på botten betyder att du kan ta sats från botten för att komma upp till ytan igen ?

❤❤❤❤❤❤

Ta hand om dig My! Du är verkligen en inspirationskälla och jag fick nöjet att träffa dig på träningshelgen på Öland i somras. Så sprudlande glad och det märktes att du älskade ditt jobb.
Krya på dig ordentligt ❤️
Kram Johanna
http://www.johannaskost.wordpress.com

❤ livet går upp å ner, här är en till som alltid tänkt på andra först, och allt annat oxå. Jag kraschade 55år dec-16, gått igenom alla faser, började promenera och yoga varje morgon, lägger mig samma tid varje kväll till 99% (är social ibland och bortbjuden el iväg) bytte från jobb i förskola till egenföretagare? lever varje dag! Allt blir bättre! ?kram ❤

Oj tjejen, svinjobbigt när livet är så, men också kanske nödvändigt att det kommer och att du försöker våga stanna upp och möta de tankar och känslor du vill fly från. Känslor och ångest kan vara som rena avgrunden och vi är så rädda för att ramla ner i hålet och kanske inte komma upp igen. Jag tror att när man vågar låta de jobbiga känslorna komma och man låter dem vara där så kan man börja läka. Man låter det ta tid och man plockar upp saker och känslor och bearbetar dem vid olika tidpunkter. Det är ju jättebra att du gråter, vi gör det för lite i dagens samhälle. De perfekta fasaderna är så viktiga att hålla upp att människor slutar känna efter hur det egentligen är. Så våga möt det som gör ont eller känns ångestfyllt, för egentligen känner du ju igen de känslorna redan och du har haft dem med dig hela tiden även om du inte har velat kännas vid dem. Din ärlighet är så bra och uppskattas mycket! Vi känner alla igen oss, ingen är någon supermänniska men sociala medier har gjort att vi luras tro att man måste vara det. Ta hand om dig! Kram!

Hej My. Har följt din blogg ett par år och läst om dina toppar och dalar. Jag är från Kalmar men bor numera i Stockholm. Har handlat av dig några gånger i din affär. Vet att du alltid varit en mycket driftig person med mycket energi. Långt innan du fick din Adhd diagnos misstänkte jag det.Min son fick sin diagnos när han var 46år. Allting klarnade och han fick sin medicin. Blev en annan person med sunda åsikter och ett lugnare liv. Har du fått medicin? Leva med Adhd är inte bara problem utan se det som en tillgång. Önskar dig allt gott ? mamma och mormor

Åh fina vackra människa ❤️ vill bara skicka massor av styrkekramar. Tänk på. Dig själv nu och vila, prioritera dig och dina behov. Du kommer ur detta men en dag i taget. Stor Bamse kram Eleonora

Oj vad jag känner med dig just nu. Din ärlighet tror är en bra start för fortsättningen.
Jag får exakt samma utslag när jag driver mig själv för hårt under för lång tid.
En klok läkare sa något till mig som jag idag använder som ett ”mantra”. Jag vet inte om det hjälper dig men jag delar med mig ändå?:
När du ignorerar och struntar i att lyssna på kroppens inre signaler under en längre tid bestämmer sig kroppen för att bli tydligare.
Yttre signaler är så mycket svårare att ignorera ?
Kram ?

Önskar du var här så skulle jag komma och pyssla om dig med kramar i massor ???

Fina du,låt det ta den tid som det tar.Allt kommer bli bra men man måste ibland stanna upp och rå om sig själv.Ta sig ut alla svåra stunder i livet,du tar dig upp men måste ta det i lugn takt.En dag kommer du stå rak igen,krya kram till dig.

Så svårt att bara vara! Skönt att höra att du har bra hjälp o stöd. Styrkekramar ?

Att möta det som är jobbigt gör skitont, men förr eller senare är det nog ett måste ? du kommer gå starkare än någonsin ur det ?
Kram ?

Att vara på botten betyder att du kan ta sats från botten för att komma upp till ytan igen 😃

Förstår så väl vad du menar med att fly. Jag har gjort det i så, så många åt och gör fortfarande. Det är tungt att vara trasig helt enkelt. Jag är glad dom dagarna jag ens går ut i trädgården. Är aldrig i stan, kan inte åka med i bil (vi kommer krocka och dö!) Svarar till 99% aldrig i tele. Knappt sms. Listan kan göras lång. Sömnen snittar på max 2 timmar pr natt. Sällan mer än 10-15 min i taget. Totalstressad över allt. Blodiga, vidriga mardrömmar som skrämmer livet ur den värsta psykopat.
Men du My, du är så jädra stark!! Och tänk på all kraft och kärlek Lilleman ger! Och Jonas såklart!
Våga vara på botten. Gråt. Skrik. Svär. Det kommer vända för dig. Jag känner det!!
Många varma kramar!! ❤

Att vara på botten betyder att du kan ta sats från botten för att komma upp till ytan igen ❤️

Åh My…. Ta hand om dig nu…..
Jag hoppas du känner dig starkare och bättre snart. Allt kommer att bli bra.

❤❤❤❤❤❤

Ta hand om dig My! Du är verkligen en inspirationskälla och jag fick nöjet att träffa dig på träningshelgen på Öland i somras. Så sprudlande glad och det märktes att du älskade ditt jobb.

Krya på dig ordentligt ❤️

Kram Johanna

http://www.johannaskost.wordpress.com

Det är ju den vanligaste folksjukdomen i dag.
Så bra att du öppnar upp dej…som så många aldrig gör.
Du kommer att fixa det….och kommer att bli så mycket starkare.
Kram.

❤ livet går upp å ner, här är en till som alltid tänkt på andra först, och allt annat oxå. Jag kraschade 55år dec-16, gått igenom alla faser, började promenera och yoga varje morgon, lägger mig samma tid varje kväll till 99% (är social ibland och bortbjuden el iväg) bytte från jobb i förskola till egenföretagare😊 lever varje dag! Allt blir bättre! 💪kram ❤

Oj tjejen, svinjobbigt när livet är så, men också kanske nödvändigt att det kommer och att du försöker våga stanna upp och möta de tankar och känslor du vill fly från. Känslor och ångest kan vara som rena avgrunden och vi är så rädda för att ramla ner i hålet och kanske inte komma upp igen. Jag tror att när man vågar låta de jobbiga känslorna komma och man låter dem vara där så kan man börja läka. Man låter det ta tid och man plockar upp saker och känslor och bearbetar dem vid olika tidpunkter. Det är ju jättebra att du gråter, vi gör det för lite i dagens samhälle. De perfekta fasaderna är så viktiga att hålla upp att människor slutar känna efter hur det egentligen är. Så våga möt det som gör ont eller känns ångestfyllt, för egentligen känner du ju igen de känslorna redan och du har haft dem med dig hela tiden även om du inte har velat kännas vid dem. Din ärlighet är så bra och uppskattas mycket! Vi känner alla igen oss, ingen är någon supermänniska men sociala medier har gjort att vi luras tro att man måste vara det. Ta hand om dig! Kram!

❣️❣️❣️

Hej My. Har följt din blogg ett par år och läst om dina toppar och dalar. Jag är från Kalmar men bor numera i Stockholm. Har handlat av dig några gånger i din affär. Vet att du alltid varit en mycket driftig person med mycket energi. Långt innan du fick din Adhd diagnos misstänkte jag det.Min son fick sin diagnos när han var 46år. Allting klarnade och han fick sin medicin. Blev en annan person med sunda åsikter och ett lugnare liv. Har du fått medicin? Leva med Adhd är inte bara problem utan se det som en tillgång. Önskar dig allt gott 😍 mamma och mormor

Åh fina vackra människa ❤️ vill bara skicka massor av styrkekramar. Tänk på. Dig själv nu och vila, prioritera dig och dina behov. Du kommer ur detta men en dag i taget. Stor Bamse kram Eleonora

Oj vad jag känner med dig just nu. Din ärlighet tror är en bra start för fortsättningen.
Jag får exakt samma utslag när jag driver mig själv för hårt under för lång tid.
En klok läkare sa något till mig som jag idag använder som ett ”mantra”. Jag vet inte om det hjälper dig men jag delar med mig ändå😘:
När du ignorerar och struntar i att lyssna på kroppens inre signaler under en längre tid bestämmer sig kroppen för att bli tydligare.
Yttre signaler är så mycket svårare att ignorera 😉
Kram 💕

Önskar du var här så skulle jag komma och pyssla om dig med kramar i massor 💕💖💞

❤

Fina du,låt det ta den tid som det tar.Allt kommer bli bra men man måste ibland stanna upp och rå om sig själv.Ta sig ut alla svåra stunder i livet,du tar dig upp men måste ta det i lugn takt.En dag kommer du stå rak igen,krya kram till dig.

Så svårt att bara vara! Skönt att höra att du har bra hjälp o stöd. Styrkekramar 💗

Att möta det som är jobbigt gör skitont, men förr eller senare är det nog ett måste 🌺 du kommer gå starkare än någonsin ur det 🙏
Kram 💕

Sköt om dig My ❤️❤️

Förstår så väl vad du menar med att fly. Jag har gjort det i så, så många åt och gör fortfarande. Det är tungt att vara trasig helt enkelt. Jag är glad dom dagarna jag ens går ut i trädgården. Är aldrig i stan, kan inte åka med i bil (vi kommer krocka och dö!) Svarar till 99% aldrig i tele. Knappt sms. Listan kan göras lång. Sömnen snittar på max 2 timmar pr natt. Sällan mer än 10-15 min i taget. Totalstressad över allt. Blodiga, vidriga mardrömmar som skrämmer livet ur den värsta psykopat.

Men du My, du är så jädra stark!! Och tänk på all kraft och kärlek Lilleman ger! Och Jonas såklart!
Våga vara på botten. Gråt. Skrik. Svär. Det kommer vända för dig. Jag känner det!!
Många varma kramar!! ❤

Åh My…. Ta hand om dig nu…..
Jag hoppas du känner dig starkare och bättre snart. Allt kommer att bli bra.

Det är ju den vanligaste folksjukdomen i dag.
Så bra att du öppnar upp dej…som så många aldrig gör.
Du kommer att fixa det….och kommer att bli så mycket starkare.
Kram.

❣️❣️❣️

Du är söt ändå My!

Tänker på dig och skickar massor med varma styrkekramar !!!!

❤

Hoppas att du mår bättre snart, fina My. Många varma kramar ??

Styrkekramar ❤️

Sköt om dig My ❤️❤️

My.
Tack för ditt ärliga inlägg. Jag tänker på dig och hoppas att det snart vänder för dig. Har själv posttraumatisk stressyndrom som gör min vardag väldigt svår. Jag känner med dig och för dig. Massvis med kramar till dig från Anna-Lotta ❤️❤️❤️

Ta hand om dig!?Jag beundrar din styrka och din inställning till det viktigaste i livet; att vara förälder! Hoppas att du mår bättre snart!

Kram ❤️

Du är söt ändå My!

Tänker på dig och skickar massor med varma styrkekramar !!!!

Åh vad jag känner med dig. Krya på dig! Kramar

Hoppas att du mår bättre snart, fina My. Många varma kramar 💜💜

Styrkekramar ❤️

Vet du, den bilden är den vackraste bilden jag sett av dig. Den är du och skör och vacker.
Det svåraste för de som står nära är att inte kunna bota. Att bara vara där. Inte försöka lösa eller ta bort det som skriker inuti. Utan bara vara. Det svåraste som finns. Jag har gått igenom ett helvete och min man har stått bredvid. Han är en norrländsk filbunke ? Hans ordlösa närhet, hans famn och trygghet och hans säkerhet att allt skulle bli bra (bättre) var min grund att stå på. En livlina att hålla i när förtterna sjönk genom botten.
Låt det ta tid. Låt det göra ont, för det gör ont. Så in i helvete. Släpp kampen och finn din egen väg.

My.

Tack för ditt ärliga inlägg. Jag tänker på dig och hoppas att det snart vänder för dig. Har själv posttraumatisk stressyndrom som gör min vardag väldigt svår. Jag känner med dig och för dig. Massvis med kramar till dig från Anna-Lotta ❤️❤️❤️

Ta hand om dig!🤗Jag beundrar din styrka och din inställning till det viktigaste i livet; att vara förälder! Hoppas att du mår bättre snart!

Kram ❤️

Åh vad jag känner med dig. Krya på dig! Kramar

Vet du, den bilden är den vackraste bilden jag sett av dig. Den är du och skör och vacker.

Det svåraste för de som står nära är att inte kunna bota. Att bara vara där. Inte försöka lösa eller ta bort det som skriker inuti. Utan bara vara. Det svåraste som finns. Jag har gått igenom ett helvete och min man har stått bredvid. Han är en norrländsk filbunke 😉 Hans ordlösa närhet, hans famn och trygghet och hans säkerhet att allt skulle bli bra (bättre) var min grund att stå på. En livlina att hålla i när förtterna sjönk genom botten.
Låt det ta tid. Låt det göra ont, för det gör ont. Så in i helvete. Släpp kampen och finn din egen väg.

Hej .Hoppas du mår bättre snart .Det måste vara hemskt jobbigt att må så dåligt .Försök nu att ta bättre hand om dig och ta emot den bra hjälpen du får .Jag uppskattar din blogg mkt den är ärlig och omväxlande ?Kram Mona

Fina my, du är väldigt modig o stark som visar upp sanningen så utlämnande pga att precis som du skriver så är ytan på sociala medier nummer 1. Du är vacker och modig! Kramar ❤️

Köpte en bok som mina anhöriga fick ta del av under min sjukperiod.
Våga vara rädd (En bok om utmattningssyndrom) skriven av Emma Holmgren..
Min pappa började förstå varför jag drog mig undan och vad jag behövde. Något som man hela tiden behövde förklarar underlättades med boken.
Man visste ju inte vad man själv behövde för ensamheten lockades likväl som sällskapet fast i små doser.
Åt antidepressiva i ett och ett halvt år och kömoade utöver att bli frisk även med arbetsgivaren och FK.
Det syntes ju inte utåt hur jag mådde.
Såg alltid till att iallafall hålla mej ren och fräsch när jag vistades ute.
Mina demoner höll jag jag för mig själv alternativ hos min kbt terapeut.
Ett jätte bra alternativ för mig.
Jag klarade inte av att vara heltidssjukskriven för då skulle jag ha gått under. Men 50-75 % funkade för mig även om omgivningen var snabb och skulle ge råd.
De visste inte vad som skulle vara bra för mig utan vad de ansåg skulle vara bra för omgivningen.
De var inte riktigt vana med att jag inte kunde hantera motgångar lika bra.
Förut bet jag ihop, ingen såg mig gråta.
Nu kunde jag bryta ihop när det blev jobbigt och det blev obekvämt för dom.
Svarade faktiskt att jag behöver få visa känslor, jag är ingen robot.
Känner du dej obekväm med det får du hålla dej undan.
Ledsen måste jag få bli.
Det är inte lätt med den förändringen. Dvs att alltid uppfattats som den starka och aldrig visa känslor och nu helt släppa den spärren.
Läskigt i början men nu välkomnar jag det.
Under perioden jag blev sjuk visade det sig att jag oxå var high sensitive persone. Inte konstigt att jag hamnat i detta.
Drunkna inte i dina känslor är en annan bok som tar upp om det,
Det kan hänga ihop och du My även ha de i det. Maskrosbarn har oftast den känsligheten i sig för att överleva.
Blev lite personligt men rekomenderar verkligen böckerna, speciellt till de dina du har runt dej.
Massa kramar till dej ❤️

Hej .Hoppas du mår bättre snart .Det måste vara hemskt jobbigt att må så dåligt .Försök nu att ta bättre hand om dig och ta emot den bra hjälpen du får .Jag uppskattar din blogg mkt den är ärlig och omväxlande 💕Kram Mona

Fina my, du är väldigt modig o stark som visar upp sanningen så utlämnande pga att precis som du skriver så är ytan på sociala medier nummer 1. Du är vacker och modig! Kramar ❤️

Köpte en bok som mina anhöriga fick ta del av under min sjukperiod.
Våga vara rädd (En bok om utmattningssyndrom) skriven av Emma Holmgren..
Min pappa började förstå varför jag drog mig undan och vad jag behövde. Något som man hela tiden behövde förklarar underlättades med boken.
Man visste ju inte vad man själv behövde för ensamheten lockades likväl som sällskapet fast i små doser.
Åt antidepressiva i ett och ett halvt år och kömoade utöver att bli frisk även med arbetsgivaren och FK.
Det syntes ju inte utåt hur jag mådde.
Såg alltid till att iallafall hålla mej ren och fräsch när jag vistades ute.
Mina demoner höll jag jag för mig själv alternativ hos min kbt terapeut.
Ett jätte bra alternativ för mig.
Jag klarade inte av att vara heltidssjukskriven för då skulle jag ha gått under. Men 50-75 % funkade för mig även om omgivningen var snabb och skulle ge råd.
De visste inte vad som skulle vara bra för mig utan vad de ansåg skulle vara bra för omgivningen.
De var inte riktigt vana med att jag inte kunde hantera motgångar lika bra.
Förut bet jag ihop, ingen såg mig gråta.
Nu kunde jag bryta ihop när det blev jobbigt och det blev obekvämt för dom.
Svarade faktiskt att jag behöver få visa känslor, jag är ingen robot.
Känner du dej obekväm med det får du hålla dej undan.
Ledsen måste jag få bli.

Det är inte lätt med den förändringen. Dvs att alltid uppfattats som den starka och aldrig visa känslor och nu helt släppa den spärren.
Läskigt i början men nu välkomnar jag det.

Under perioden jag blev sjuk visade det sig att jag oxå var high sensitive persone. Inte konstigt att jag hamnat i detta.

Drunkna inte i dina känslor är en annan bok som tar upp om det,

Det kan hänga ihop och du My även ha de i det. Maskrosbarn har oftast den känsligheten i sig för att överleva.
Blev lite personligt men rekomenderar verkligen böckerna, speciellt till de dina du har runt dej.

Massa kramar till dej ❤️

Nu har jag inte läst en enda av de andras kommentarer och kommer inte att göra det OCH jag kommer inte att svara på de ev påhopp som kommer på min kommentar nu heller, för de kommer det vet jag.
Jag vet att du är sjuk My, dina sista inlägg, bl a det här tyder helt klart på det.
Dock har du en sån kunskap och självinstinkt om vad det är som ”felar” dig så du borde kunna gå vidare!
Med HJÄLP dock. För det här klarar du inte själv. Det förträffliga team du har omkring dig har ju inte lyckats hittills.
Så jag säger som jag sagt tidigare, sök nya vägar. Testa annan medicinering. Jag VET det finns sånt som hjälper.
Ska du klara ditt förhållande, ska du klara din son, så måste du först och främst klara dig själv.
Du har ju sån kunskap om din sjukdom och vad som hjälper dig, men ändå kommer dessa inlägg om och om igen.
Du vet tjejen, det ska inte vara 3 Steg fram och 2 tillbaka, det ska vara 3 steg fram och sen gå vidare med ett jätteskutt.
Livet ÄR en berg o dalbana, men kom ihåg att det efter varje backe upp kommer en nedförsbacke med en hisnande känsla i magen.
Det är dit du behöver komma.
Så långt som nu har du inte kommit med den hjälp du hittills fått.
Så sök annat !
Ta ”piller” till hjälp. Det FINNS nåt för alla.
Jag önskar så att du finner rätt, skriv inte alla ”ups and downs” här. Vi VET.
Ta tid på dig, för det du känner för men jag tror Ändä litegrann att det är att strö salt i sår att hela tiden skriva i stort sett detsamma,
Jag VET att det hjälper att skriva, jag VET att du tycker det, men det du har att bearbeta och arbeta med, det finns INOM dig.
Sök nya vägar.
Folk gillar dig i alla fall.
Folk gillar dig även om du hittar en medicin som HJÄLPER.
Jag önskar dig allt gott och att du finner en lösning på allt.
Att du bjuder på dig själv är inte det viktigaste just nu, det ser jag av det du skriver.
Det viktigaste är DU.
Kramar till dig ?

Hon har INTE genomgått ADHD utredningen

Prova med antidepressiv medicin igen. När du provade förra gången så kanske du inte fick rätt sort/dos. Ge det lång tid, kan ta 2-3 månader innan det hjälper.
Krya på dig.

Nu har jag inte läst en enda av de andras kommentarer och kommer inte att göra det OCH jag kommer inte att svara på de ev påhopp som kommer på min kommentar nu heller, för de kommer det vet jag.
Jag vet att du är sjuk My, dina sista inlägg, bl a det här tyder helt klart på det.
Dock har du en sån kunskap och självinstinkt om vad det är som ”felar” dig så du borde kunna gå vidare!
Med HJÄLP dock. För det här klarar du inte själv. Det förträffliga team du har omkring dig har ju inte lyckats hittills.
Så jag säger som jag sagt tidigare, sök nya vägar. Testa annan medicinering. Jag VET det finns sånt som hjälper.
Ska du klara ditt förhållande, ska du klara din son, så måste du först och främst klara dig själv.
Du har ju sån kunskap om din sjukdom och vad som hjälper dig, men ändå kommer dessa inlägg om och om igen.
Du vet tjejen, det ska inte vara 3 Steg fram och 2 tillbaka, det ska vara 3 steg fram och sen gå vidare med ett jätteskutt.
Livet ÄR en berg o dalbana, men kom ihåg att det efter varje backe upp kommer en nedförsbacke med en hisnande känsla i magen.
Det är dit du behöver komma.
Så långt som nu har du inte kommit med den hjälp du hittills fått.
Så sök annat !
Ta ”piller” till hjälp. Det FINNS nåt för alla.
Jag önskar så att du finner rätt, skriv inte alla ”ups and downs” här. Vi VET.
Ta tid på dig, för det du känner för men jag tror Ändä litegrann att det är att strö salt i sår att hela tiden skriva i stort sett detsamma,
Jag VET att det hjälper att skriva, jag VET att du tycker det, men det du har att bearbeta och arbeta med, det finns INOM dig.
Sök nya vägar.
Folk gillar dig i alla fall.
Folk gillar dig även om du hittar en medicin som HJÄLPER.
Jag önskar dig allt gott och att du finner en lösning på allt.
Att du bjuder på dig själv är inte det viktigaste just nu, det ser jag av det du skriver.
Det viktigaste är DU.
Kramar till dig 💕

Hon har INTE genomgått ADHD utredningen

Prova med antidepressiv medicin igen. När du provade förra gången så kanske du inte fick rätt sort/dos. Ge det lång tid, kan ta 2-3 månader innan det hjälper.
Krya på dig.

Vill bara säga att du ska vara STOLT att du vågar visa bild, förmedla känsla av vad MÅNGA tampas med… är själv en av dom. Kan kännas väldigt ensamt… i vanliga fall. På något sätt ”skönt” ändå, att vi är många därute som delar detta mörka, jobbiga. Känslan av otillräcklighet, rastöshet, skuld, frustration… allt!
All styrka till dig. Du är fantastisk! Glöm inte det<3

Vill bara säga att du ska vara STOLT att du vågar visa bild, förmedla känsla av vad MÅNGA tampas med… är själv en av dom. Kan kännas väldigt ensamt… i vanliga fall. På något sätt ”skönt” ändå, att vi är många därute som delar detta mörka, jobbiga. Känslan av otillräcklighet, rastöshet, skuld, frustration… allt!

All styrka till dig. Du är fantastisk! Glöm inte det<3