Heeeeej! Vilken dag, grått, trist, regnigt, lite kyligt och ganska deprimerande…. jag har spenderat förmiddagen på ett kusligt ställe. Dagen började INTE som jag planerat! MEN, jag lämnar det där… På sista tiden har jag känna mig orkeslös, trött, energifattig… Att jag precis som många andra har varit sjuk gör ju såklart sitt till.
Det är mycket som händer nu, stora omställningar, och nya rutiner. Mycket press, tentor, anställningsintervju, test för SATS, och en himmelens massa spännande saker som fortfarande inte är helt ”klara” eller officiella ännu.
Jag har hoppat över att blogga nån dag eller två, DET är olikt mig! jag har inte varit riktigt lika ”öppen” av mig… Trots att jag brukar vara det. Häromdagen när jag var helt liggande, (innan Lilleman kom kom hem till mig) så kraschade jag totalt. Feber och förkylning. Men inte ”bara” det.
Bröt ihop, jag fick en riktig panikångestattack, igen. Det kändes nästan värre än innan. kanske för att det gått ganska lång tid sedan senaste attacken som var såhär allvarlig. Kanske för att jag försökt att förtränga just den känslan.
Jag var lixom inte beredd. Andnöd, ett tryck över bröstet, som om man ska kvävas. Paniken som sprider sig och tar över ens kropp. en känsla där jag på riktigt trodde att jag skulle dö. En smärta, en så otroligt stark smärta… frustrationen och rädslan över att inte kunna kontrollera mina egna känslor, att vilja krypa ur mitt egna skinn, slita mitt hår. skrika, skrika på hjälp. Men inget ljud kommer ur min mun.
När jag tillslut fått tillbaka kontrollen över andningen och börjar komma tillbaka till verkligheten så satt jag kvar på golvet. Blöt av svetten och tårarna, kallsvettig, orkeslös, förtvivlad, rädd, ledsen och ensam. Väldigt ensam…
Varför mår jag såhär? Varför gör det så ont? Håller jag på att bli galen?
Jag satt halvt paralyserad hela dagen, tog mig inte upp, orkade inte klä på mig, äta, svara i telefonen. Jag orkade ingenting. Jag samlade mod till mig och pratade med min egen mamma. Vi har fått kontakt senaste åren, efter många år. -Mamma jag är trött, fick jag ur mig. Sen grät jag igen. Den natten sov jag 16 timmar.
Saken är den att detta händer bara dom dagar som jag inte har Ludvig, och inte har någonting planerat eller schemalagt. har jag ett jobb att gå till, eller tider att passa… då blir det inte så. Ska jag till gymmet och jobba så studsar jag upp ur sängen. Tur att det är så det fungerar för mig. Det ger mig en dräglig vardag, och ett ”försprång” i att rehabilitera mig. Men en dag utan ”aktiviteter” ensam, då kommer ångesten, de vidriga fruktansvärda, hemska panikångesten. Det är då jag krachar.
Min psykolog förklarade för mig, att jag fungerar och mår som bäst när det är full fart framåt, när jag har saker att göra eller fokusera på. Då släpper jag inte fram mina egna känslor. Inte som jag borde. Jag jobbar på detta och jag tar emot professionell hjälp.
Min psykolog jämförde också mitt sätt ”full fart framåt” det är jätte bra sa hen… Använd samma kraft och energi men sluta kör mot enkelriktat!!! Du är farligt bära bergväggen, där vill du inte hamna!
Så sant så sant…
Jag kände att jag har ”dolt” detta för er på sista tiden. Det känns lixom inte ”okay” att ha ångest och inte må bra samtidigt som många saker börjat gå åt rätt håll, jobb osv.
Jag skämdes…. Många i min närvaro säger ”blogga inte om när du inte mår bra” ”Skriv bara positiva saker”
Men jag har lovat dig en ärlig blogg, och det ska jag banne mig stå för. Jag skäms inte, jag mår inte bra, jag lider av både ångest och panikångest.Jag jobbar på det VARJE dag! Även när det inte syns eller märks. Men jag har fler bra dagar än tvärt om, DET är det viktiga, DET går åt RÄTT håll! <3
Jag vet dock att jag inte är ensam om det, och jag ber dig verkligen om du känner igen dig i vad jag skriver, BE OM HJÄLP, prata med någon, jobba med dig själv. Det gör ont som f*n rent ut sagt, men det är SÅ värt det!
Jag VILL må bra, jag VILL vara stark och en bra mamma för min Lilleman. Därför känner jag att det är min förbannade plikt att ”laga” mig, inifrån och ut….
Jag är från början ett maskros barn, som vuxit upp, fått skinn på näsan och tagit hand om mig själv sedan tidigt ålder. Jag tyckte att efter allt jag gått igenom så är jag stark som en oxe, ingenting kunde knäcka eller få omkull mig. Så är det också. Jag kommer inte gå omkull.
Men i våras och sommars så rasade allt. Näthatet eskalerade på det mest fasansfulla sätt. Vänner lät sig manipuleras och vände mig ryggen.
När det stormade som mest, och jag kämpade med konkursen, gasade på och brakade rakt in i kaklet med flaggan i topp, räddade leverantörer och skatteverket från skulder Men jag själv, var långt ifrån på topp. Läs hela mitt konkurs inlägg HÄR
Jag bodde tillfälligt hemma hos en av mina bästa vänner. En tjej som INTE finns på sociala medier. (Hennes val och önskan) inte en bild får jag lägga upp <3 . Allting gick i slowmotion. Utan dom få som faktisk stod upp för mig och fanns vid min sida, mina kollegor ifrån Åsens Blommor, min personal (Evelina & Vickan), farbror Lothar, revisorn, pappa, och vänner som jag absolut inte räknade med klev fram… Utan dom så hade jag inte suttit här idag.TACK <3 (Ni vet ville ni är ) Ingen nämnd, ingen glömd..
Jag kraschade total, samtidigt när jag låg där på botten och inte trodde det kunde bli värre, DÅ passade ”trollen” på att attackera, hårdare än någonsin, inte ”öppet” och offentligt, utan ”anonymt” och i flock. Vuxna kvinnor, och mammor. Anonyma nättroll. Det ”sparkades” på mig trots att jag redan låg ner, med vit flagga och en ärlig utsträckt hand…
Samtidigt går min farfar bort, jag förlorar även en vän i cancer. Centern knackar på i familjen igen… (Satans jävla cancer!!!! ) MEN jag reste mig upp, gjorde en kraftansträngning och tog emot hjälp.
Varje dag har sedan dess har varit och är en kamp. Tre kliv fram, två kliv tillbaka. Återfall, sorg, ilska, frustration och glädje om vartannat.
Jag har utvecklats ENORMT under dessa månader, vuxit som människa. jag har börjat jobba med mig själv. Jag har rannsakat mig själv, erkänna mina misstag, förlåtit och förlåtits.
Samtidigt så har jag börjat bearbeta allt jag ”gömt undan”.
Jag känner mig glad , tacksam och stolt över det.
Jag har haft ett turbulent halvår. Följden efter konkursen många, bla mardrömmar om butiken emellanåt. Jag drömmer att det är fullt av folk i butiken, alla behöver hjälp, men ingen ser eller hör mig när jag försöker att ta mig in. jag drömde att jag hade personalmöte, alla som någonsin jobbat i mina butiker var där. Ingen hörde eller såg mig, jag skrek, bankade och slog… Ingen kunde se mig. jag vaknade kallsvettig och insåg att det bara var en dröm. Då kommer tårarna igen…
Jag bearbetar när jag sover. Det är fortfarande ett öppet sår. Det är trots allt det jag gjort i hela mitt vuxna liv, mitt livsverk, min passion, mitt allt (efter min Lilleman) jag visste ingenting annat. det var min trygghet, mitt liv.
TROTS allt jag gått igenom, både nu och tidigare. Så är jag mer än målinriktad och ser ljust på framtiden.
Jag är JÄTTE glad och stolt över att jag bestämde mig för att utbilda mig till PT. Det var lite läskigt att avsluta skolan, då den hade hunnit bli en ny trygghet för mig. Jag kände mig tom och ledsen när jag lämnade skolan. Lite som Bambi på hal is… Jag bygger snabbt upp en ”Falk trygghet” i situationer och projekt. Jag måste hitta tryggheten i mig själv.
Att få jobba som PT, med det jag brinner för och som jag små-jobbat med under sista 5 åren, parallellt med My’s Blommor, på träningsresor, som träningsinspiratör, och skribent… Det är en dröm som går i uppfyllelse. Att få inspirera och peppa människor till att nå just deras mål är en magisk känsla.
Mina tidigare erfarenheter både av graviditet, brusten bukmuskulatur och att ha gjort en viktresa ner ifrån drygt 100 kilo, används som verktyg i min coachning. Jag vet både vad man ska och INTE ska göra 😉
By the way… när ändå allting var upp och ner, så slutade jag röka också. Så idag är det snart 8 veckor som rökfri, det ni 😉
Från tårar till skratt. Vi är bara människor, vi lever bara en gång. Jag vill leva, må bra och uppnå mina mål och drömmar. Jag är driven och entreprenör i mig själv. Det kan ingen konkurs ta ifrån mig 😉
Jag väljer att skapa det liv som jag vill ha, jag är inte där än…. Men jag är betydligt närmare idag än jag var igår.
NU till det jag egentligen skulle skriva idag. Annelie mer känd på nätet som inreda.com var en av dom som faktisk ganska oväntat kom fram och sträckte ut sin hand, som en ängel när jag behövde den som mest. <3 En genuin, omtänksam, äkta vän. Som delade med sig av sina egna erfarenheter, och vägledde mig genom ovisshet och förtvivlan.
Min vän, min stöttepelare och min kollega, TACK Annelie för att du är du! <3
Vi hade i samarbete med henne och inreda.com ett event, bloppis och mingel hos hennes på Lidingö i helgen . SÅ kul! 
Vill bara börja med att TACKA alla kunder, bloggläsare och vänner som kom ut till oss hos inreda.com på Lidingö TACK!
Jag blir alltid så glad och från hjärtat rörd, när jag träffar just er som valt att följa min blogg <3
i samarbete med inreda.com har jag fått möjligheten att erbjuda alla er som inte kunde komma ett exklusivt erbjudande här på bloggen 20%
-Vad säger du om det? Inte helt fel, även om det hade varit MYCKET roligare att hänga med oss i helgen 😉
Ni var många som mailade, skrev och hoppades på fler tillfällen, det får vi försöka styra upp i framtiden <3
Bildbom från hennes showroom, sååå mycket fint! Passa på koden gäller till 00:00 imorgon.
. Använd koden bloppis20 för att få 20% på ditt köp =)
Ja du…. nu blev detta ett betydligt mycket längre och mer känslosamt inlägg än jag tänkt mig.
-Tack för att du är du… Utan DIG så vore bloggen ingenting <3
Många kramar / My Martens
Jag tycker du är fantastiskt stark och duktig som vågar skriva om dina känslor och hur du mår!
Kram!
Tack fina du <3 Jag tycker att vi ska sluta skämmas… Livet går upp och ner, frö oss alla <3 Kram
Men snälla, det är ju bara upprepning av tidigare inlägg…
Fina my du är värd all de bästa framför dej.du är starkare en du tror och vacker som en blomma. Styrkekramar från holland????
Tack ??? Åhhhh, Holland! Som jag saknar mitt andra hem ?? Kram
Oj en djupt och ledsam men en ärlig My. Jag Vet hur det känns med den jävla ångesten, vet hur ont det gör , ja det gör jävligt ont. Förstår att du tänker mycket på din affär som du hade på Öland. Tänk att jag köpte en hallon planta av dig förra året så barna kunde mumsa lite hallon då och då men jag köpte bara en planta för att se om den skulle trivas osv . Hallonen kom bara några stycken men det var några bär i alla fall. Men nu denna sommar herre gud.. det växer ta mig f-n hur mycket som helst och jag går ut varjedag och plockar en tallrik full av dessa goda bär fast det snar är i slutet av oktober så Tack My, värdens godaste hallon och jag tänker alltid på dig när jag ser min fina vackra buske med dessa röda bär som smälter i munnen . Så vi saknar dig och affären . Kram från ölands plingar ?
Åhhhhh! Vad glad jag blir ??? Kram
Ville bara ge dig en stor kram ❤️
<3
Jag har haft en panikångestattack i hela mitt liv och är så glad att det inte blev fler. FY sjutton. Det lilla jag hunnit lära känna dig så ser jag passion och välvilja. Med det kommer man långt och det har du redan bevisat. Det är bra att du tar hjälp, för vad viktigt det är att kunna trivas och må bra i det du skapar, även när du är ensam. Jag tror på dig men tänker också att det kanske vore smart att sakta ner något? Att inte blocka kalendern full – för vad händer om du en dag inte alls får energi utan bara väggar av att du lagt in max? Åh så svårt. Tycker du är modig och bra som säger som det är – det är vägen fram! Kram!!!
Du har helt rätt…… Tack, fina du <3 kram
Jag tycker du är fantastiskt stark och modig som vågar skriva om dina känslor och hur du mår. Det är så skönt med en ärlig blogg!Hur livet är upp och ner. Du är star du fixar detta!
Umgås du och ***** inte längre?
Stor Kram!
Tack snälla Lotta…… Kram <3
Du kommer fixa det här. Skickar en stor varm styrkekram till dig.
Kraaaaam
Jag beundrar dig verkligen. Så himla duktig som du varit hela livet. Du har fått slita för brödfödan. Och så mycket svek och elände som hänt dig på sista tiden hade knäckt vem som helst. Men du har bitit ihop och kämpat dig genom en ny utbildning. Så bra gjort av dig. Hoppas du kan få ordning på dina inre känslor så du får må bra. Kramar till dig söta mamma My ❤️
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Du är så fantastisk stark ,vilken kämpe du är. Beundrar ditt mod att skriva om det svåra och det tuffa ,och det smärtsamma. All styrka och heder till dig. Många styrkekramar från mig ???
Va du kämpar! Jag har läst din blogg i snart två år och hela under hela tiden har du fått mig att kämpa vidare de grå och trista dagarna! Du är verkligen en i spirerande brud som får en att vakna upp ur sig och och inse att man är värd att må som man förtjänar om man kämpar för det!:)
Fortsätt skrov jag uppskattar din blogg något kopiöst och du inspirerar hela mig så jag orkar med den tuffa vardagen✨
Glöm aldrig att gå din egen väg och följ inte någon annans fotspår! Ditt liv är ditt✨?
Jag tycker du är fantastiskt stark och duktig som vågar skriva om dina känslor och hur du mår!
Kram!
Tack fina du <3 Jag tycker att vi ska sluta skämmas… Livet går upp och ner, frö oss alla <3 Kram
Men snälla, det är ju bara upprepning av tidigare inlägg…
En fråga som jag hoppas inte är allt för personlig, men vart finns dina föräldrar i allt detta? Har du syskon? Du verkar själv vara en så bra mamma men du tycks inte ha något stöd av dina egna föräldrar. Kan ju tycka att de kan hjälpa dig med barnvakt och så ibland. Menar inget illa med min kommentar utan bara reflekterar över att du verkar sakna stöd av familjen. Du gör det bra My! Kram.
Fina my du är värd all de bästa framför dej.du är starkare en du tror och vacker som en blomma. Styrkekramar från holland💖💖💖💖
Tack 💖💖💖 Åhhhh, Holland! Som jag saknar mitt andra hem 🙏🏻 Kram
Oj en djupt och ledsam men en ärlig My. Jag Vet hur det känns med den jävla ångesten, vet hur ont det gör , ja det gör jävligt ont. Förstår att du tänker mycket på din affär som du hade på Öland. Tänk att jag köpte en hallon planta av dig förra året så barna kunde mumsa lite hallon då och då men jag köpte bara en planta för att se om den skulle trivas osv . Hallonen kom bara några stycken men det var några bär i alla fall. Men nu denna sommar herre gud.. det växer ta mig f-n hur mycket som helst och jag går ut varjedag och plockar en tallrik full av dessa goda bär fast det snar är i slutet av oktober så Tack My, värdens godaste hallon och jag tänker alltid på dig när jag ser min fina vackra buske med dessa röda bär som smälter i munnen . Så vi saknar dig och affären . Kram från ölands plingar 😉
Åhhhhh! Vad glad jag blir 🙏🏻💖 Kram
Ville bara ge dig en stor kram ❤️
<3
Kära My, livet går upp och ner, men nu går det upp för dig, bry dig inte om skitsnack, jag är van med det och jag skiter i der…kram kram
Jag tror inte att någon utav oss som läser din blogg trodde att din ångest försvunnit bara över en natt. Den gör ju inte det tyvärr, tänk bara hur många år det tagit för dig att dra på dig den. Jag lider av panikångest eller mer förväntansångest eftersom jag är mer rädd för känslan av att få den så jag framkallar den själv. I alla fall så när jag slutade att kämpa emot den, att låtsats som om den skulle vara borta utan istället förlika mig med den och leva med den så har det blivit bättre. Med tanke på allt som hänt dig i ditt liv förr och så nu detta intensiva så tror jag att du ska vara glad över att ha ångest för annars skulle det betyda att du inte hade några känslor.. Skönt att du håller bloggen ärlig och fylld av dig och hoppas att du snart kan knyta i hop säcken av alla saker som kommer att hända så du kan dela med dig av dem <3
Jag har haft en panikångestattack i hela mitt liv och är så glad att det inte blev fler. FY sjutton. Det lilla jag hunnit lära känna dig så ser jag passion och välvilja. Med det kommer man långt och det har du redan bevisat. Det är bra att du tar hjälp, för vad viktigt det är att kunna trivas och må bra i det du skapar, även när du är ensam. Jag tror på dig men tänker också att det kanske vore smart att sakta ner något? Att inte blocka kalendern full – för vad händer om du en dag inte alls får energi utan bara väggar av att du lagt in max? Åh så svårt. Tycker du är modig och bra som säger som det är – det är vägen fram! Kram!!!
Du har helt rätt…… Tack, fina du <3 kram
Jag tycker du är fantastiskt stark och modig som vågar skriva om dina känslor och hur du mår. Det är så skönt med en ärlig blogg!Hur livet är upp och ner. Du är star du fixar detta!
Umgås du och ***** inte längre?
Stor Kram!
Tack snälla Lotta…… Kram <3
Fina fina My
Jag följer fler bloggar, men att läsa din ger så mycket. Med det menar jag att den ärlighet som möter en här är skön, till skillnad från några andra där det bara handlar om mode, utseende och glamour/party. Där man även framställer sig som perfekt och den där hjälpande vännen…men bara till vissa. Att inte ställa upp och hjälpa alla är inte att vara medmänsklig.
Du är en fin tjej som berättar om din vardag precis som den är utan att försköna vare sig dig själv eller ditt liv.
Fortsätt så som du gör, det är mer äkta.
All cred till dig fina My.
Varm kram
Du kommer fixa det här. Skickar en stor varm styrkekram till dig.
Kraaaaam
Jag beundrar dig verkligen. Så himla duktig som du varit hela livet. Du har fått slita för brödfödan. Och så mycket svek och elände som hänt dig på sista tiden hade knäckt vem som helst. Men du har bitit ihop och kämpat dig genom en ny utbildning. Så bra gjort av dig. Hoppas du kan få ordning på dina inre känslor så du får må bra. Kramar till dig söta mamma My ❤️
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Du är så fantastisk stark ,vilken kämpe du är. Beundrar ditt mod att skriva om det svåra och det tuffa ,och det smärtsamma. All styrka och heder till dig. Många styrkekramar från mig 💖💖💖
Va du kämpar! Jag har läst din blogg i snart två år och hela under hela tiden har du fått mig att kämpa vidare de grå och trista dagarna! Du är verkligen en i spirerande brud som får en att vakna upp ur sig och och inse att man är värd att må som man förtjänar om man kämpar för det!:)
Fortsätt skrov jag uppskattar din blogg något kopiöst och du inspirerar hela mig så jag orkar med den tuffa vardagen✨
Glöm aldrig att gå din egen väg och följ inte någon annans fotspår! Ditt liv är ditt✨💕
En fråga som jag hoppas inte är allt för personlig, men vart finns dina föräldrar i allt detta? Har du syskon? Du verkar själv vara en så bra mamma men du tycks inte ha något stöd av dina egna föräldrar. Kan ju tycka att de kan hjälpa dig med barnvakt och så ibland. Menar inget illa med min kommentar utan bara reflekterar över att du verkar sakna stöd av familjen. Du gör det bra My! Kram.
Kära My, livet går upp och ner, men nu går det upp för dig, bry dig inte om skitsnack, jag är van med det och jag skiter i der…kram kram
Jag tror inte att någon utav oss som läser din blogg trodde att din ångest försvunnit bara över en natt. Den gör ju inte det tyvärr, tänk bara hur många år det tagit för dig att dra på dig den. Jag lider av panikångest eller mer förväntansångest eftersom jag är mer rädd för känslan av att få den så jag framkallar den själv. I alla fall så när jag slutade att kämpa emot den, att låtsats som om den skulle vara borta utan istället förlika mig med den och leva med den så har det blivit bättre. Med tanke på allt som hänt dig i ditt liv förr och så nu detta intensiva så tror jag att du ska vara glad över att ha ångest för annars skulle det betyda att du inte hade några känslor.. Skönt att du håller bloggen ärlig och fylld av dig och hoppas att du snart kan knyta i hop säcken av alla saker som kommer att hända så du kan dela med dig av dem <3
Fina fina My
Jag följer fler bloggar, men att läsa din ger så mycket. Med det menar jag att den ärlighet som möter en här är skön, till skillnad från några andra där det bara handlar om mode, utseende och glamour/party. Där man även framställer sig som perfekt och den där hjälpande vännen…men bara till vissa. Att inte ställa upp och hjälpa alla är inte att vara medmänsklig.
Du är en fin tjej som berättar om din vardag precis som den är utan att försköna vare sig dig själv eller ditt liv.
Fortsätt så som du gör, det är mer äkta.
All cred till dig fina My.
Varm kram
Fina My, du är fantastisk som kämpar så med allt.
Kram<3
Suck ja fattar inte hur folk orkar hålla på att hata och trycka ner människor hit och dit. Starkt skrivet av dig. Stå på dig och låt de inte trampa ner dig ännu mer. Kämpa!! /Mattias
Fina My, du är fantastisk som kämpar så med allt.
Kram<3
Suck ja fattar inte hur folk orkar hålla på att hata och trycka ner människor hit och dit. Starkt skrivet av dig. Stå på dig och låt de inte trampa ner dig ännu mer. Kämpa!! /Mattias
Har du fått något tips om hur du ska andas vid panikångest? Dra in genom näsan och blås ut genom munnen. Så du inte blir helt snurrig. Fråga terapeuten/psykologen om hen kan visa dig. Hen borde kunna det.Kram och styrka till dig från gammelgäddan <3. Ps. Gillar inte ordet hen men försöker vara hipp ?
Underbara du <3
Har du fått något tips om hur du ska andas vid panikångest? Dra in genom näsan och blås ut genom munnen. Så du inte blir helt snurrig. Fråga terapeuten/psykologen om hen kan visa dig. Hen borde kunna det.Kram och styrka till dig från gammelgäddan <3. Ps. Gillar inte ordet hen men försöker vara hipp 😉
Är det verkligen värt att blogga och vara offentlig när man mår så dåligt? Hade det inte varit skönt att bli anonym igen? Om du inte bloggar så är det ingen som kan sparka när du ligger
Underbara du <3
Underbara du ? Hejar på dig och din nya livssituation. Hoppaa ångesten ger sig och du får må bra och njuta av det du åstadkommit. Tack för din blogg. Kram!
Kram <3
Är det verkligen värt att blogga och vara offentlig när man mår så dåligt? Hade det inte varit skönt att bli anonym igen? Om du inte bloggar så är det ingen som kan sparka när du ligger
Underbara du 💕 Hejar på dig och din nya livssituation. Hoppaa ångesten ger sig och du får må bra och njuta av det du åstadkommit. Tack för din blogg. Kram!
Kram <3
Jag läste inlägget du länkade till om konkursen. Satan i gatan vilken grym kvinna du är! Jag hoppas du får bukt med din ångest; jag lider av det jag med. Dock mer depression nu när jag blev ensamstående. Men vet hur vissa dagar känns. Njut av de bra! Jag önskar dig allt gott!
Tack snälla du <3
Tappa inte hoppet My, varje mörk tunnel leder ut i ljuset förr eller senare <3
Jag läste inlägget du länkade till om konkursen. Satan i gatan vilken grym kvinna du är! Jag hoppas du får bukt med din ångest; jag lider av det jag med. Dock mer depression nu när jag blev ensamstående. Men vet hur vissa dagar känns. Njut av de bra! Jag önskar dig allt gott!
Tack snälla du <3
Tappa inte hoppet My, varje mörk tunnel leder ut i ljuset förr eller senare <3
Det är inte konstigt du får ångest efter allt du går igenom! Vet hur det är. När man är ensam o allt blir tyst o lugnt då kommer den, utan förvarning ?! Det är hemskt! Varje gång får jag för mig jag håller på att dö. Blir helt skakig! Om jag står i duschen får jag inte ens upp armarna att tvätta ur håret. Så skakig blir jag. Springer ut därifrån o lägger mig blöt på sängen. Tänker att jag dör, måste ringa ambulans. Ibland känns det som jag är helt knäpp. Svårt att förklara, känns som mitt hem inte är mitt eget hem, vill bara härifrån. Har du fått så någon gång? Sen stressar man upp sig själv så mkt för man blir rädd, då blir allt bara värre! Ser framför mig hur jag svimmar eller dör. Nej usch det är så jobbigt! Ändå äter jag antidepressiva o har gjort i många år. Men det hjälper inte mot panikångest attackerna ändå ?
stor kram <3
Dum som jag var så gick jag en dag in på Flashback forumet.
Herre Gud….att det ens är tillåtet att skriva all denna skit.
Verkar vara väldigt mycket direkta lögner dessutom.
Människan kan verkligen vara grymma mot varandra.
Hoppas allt blir bra för dig, efter all denna skiten du har fått ta.
Hälsningar Skåne.
Tack snälla du… Ja, det är verkligen sorgligt. Men man ska inte läsa på sådana forum, bättre läsa positiva saker =)
Det är inte konstigt du får ångest efter allt du går igenom! Vet hur det är. När man är ensam o allt blir tyst o lugnt då kommer den, utan förvarning 😩! Det är hemskt! Varje gång får jag för mig jag håller på att dö. Blir helt skakig! Om jag står i duschen får jag inte ens upp armarna att tvätta ur håret. Så skakig blir jag. Springer ut därifrån o lägger mig blöt på sängen. Tänker att jag dör, måste ringa ambulans. Ibland känns det som jag är helt knäpp. Svårt att förklara, känns som mitt hem inte är mitt eget hem, vill bara härifrån. Har du fått så någon gång? Sen stressar man upp sig själv så mkt för man blir rädd, då blir allt bara värre! Ser framför mig hur jag svimmar eller dör. Nej usch det är så jobbigt! Ändå äter jag antidepressiva o har gjort i många år. Men det hjälper inte mot panikångest attackerna ändå 😩
stor kram <3
Dum som jag var så gick jag en dag in på Flashback forumet.
Herre Gud….att det ens är tillåtet att skriva all denna skit.
Verkar vara väldigt mycket direkta lögner dessutom.
Människan kan verkligen vara grymma mot varandra.
Hoppas allt blir bra för dig, efter all denna skiten du har fått ta.
Hälsningar Skåne.
Tack snälla du… Ja, det är verkligen sorgligt. Men man ska inte läsa på sådana forum, bättre läsa positiva saker =)
[…] inte vara den enda som reagerat på de enorma svängningarna inne hos Myggan. Ena dagen är det snyft, gråt och tycka synd om – givetvis tillsammans med lite reklam – för att nästa dag vara toppen, hon är stark […]
[…] inte vara den enda som reagerat på de enorma svängningarna inne hos Myggan. Ena dagen är det snyft, gråt och tycka synd om – givetvis tillsammans med lite reklam – för att nästa dag vara toppen, hon är stark […]
Hej oxå lidit av ångest o panik i 1 år nu…efter år av presterande…blää
Går så upp o ner…
usch! ja, det gör ju det…. KBT och träningen hjälper mig jätte mycket. MEN, det är inte alla dagar som man orkar just det. Då får man acceptera det och ta nya tag gen… Men man får aldrig ge upp! Det blir bättre… <3 kram
Hej oxå lidit av ångest o panik i 1 år nu…efter år av presterande…blää
Går så upp o ner…
usch! ja, det gör ju det…. KBT och träningen hjälper mig jätte mycket. MEN, det är inte alla dagar som man orkar just det. Då får man acceptera det och ta nya tag gen… Men man får aldrig ge upp! Det blir bättre… <3 kram