Hej! Dagen med stort D! Dagen då Lilleman flugit själv för första gången…. Oj, vilken känsla. Både innan, under tiden och efter! Först och främst Sture ville följa med Lilleman till Öland. Han hoppade i resväskan om och om igen. Söööööötis!
Ludvig var helt cool. Inte nervös, utan bara förväntansfull! Han vill inte ha hjälp med sin resväska, utan sa bara ”Mamma, jag KAN själv” Jaja…. jag ville bara hjälpa till, jag veeet att du kan min duktiga, självständiga lilla mini man!
Han blev plötsligt så ”stor” i man ögon. Vad hände med min lilla kille jag brukade bära omkring på? Min lilla Lilleman som alltid rest med mig, fram och tillbaka till Holland, som gäng i bärselen på magen när jag jobbade i butiken. Min lilla kille börjar verkligen blir stor! <3
Det knöt sig i magen när vi gick in på Bromma flygplats. Jag var så extremt nervös. Tampades med mina känslor. men utåt sett, inför Lilleman så var jag lugn, cool och inte missat nervös. Det där med pokerface, det är min grej 😉 Vi tog en fika i lugn och ro innan det var dags…
Så lugn och cool som han var! -Hej då Mamma! <3 Sen gick han stolt ut med flygvärdinnan och vände sig i te ens om…. När dörren stängdes så kunde jag inte hålla emot längre, tårarna forsade längsmed kinderna. Både av stolthet och av att känna mig lite ”obehövd”….
Min älskade Lilleman! Vilken tuffing du är! Jag är så stolt över dig, hur trygg, självständig och omtänksam du är! En riktig liten gentleman! Vi hörs senare! Kramar
/My Martens
Ååååå så stolt han ser ut när han går med sin väska.
Kram
Vilken duktig kille du har! Jag är nervös för att flyga själv fast jag är vuxen haha:D
Blev helt rörd när jag läste detta inlägget. Du förmedlar så bra känslor och situationer så man känner igen sig själv i så mycket du skriver. Det där att hålla ihop och sen släppa alla känslor när ens barn har gått, känslor av stolthet och sorg, så hög igenkänning…Det är det som gör att din blogg är så bra! Ditt sätt att skildra och berätta om det som händer i ditt liv känns mycket mer äkta än om det bara var polerad yta, festbilder på enbart glammiga människor och överhurtiga inlägg. Tycker du får in det mesta redan i din blogg, du förmedlar en positiv känsla även när allt är upp och ner och du blandar bra mellan vardag och fest. God fortsättning på en bra blogg! ? Kram!
Tack snälla Maria! Vilka ord, vilken cred och vilken pepp! TACK! Ja, ibland går det upp och ibland går det ner. Precis som det gör för alla andra… =) Kram
Hej! Kram kram och förresten- du är galet fin i håret, ser så fint ut!
Tack snälla du =) kram
Hej, tycker det känns lite konstigt att du klippte bort delar av min kommentar. Valde det bästa? Är det inte bättre att inte ta med den alls isf. ?
Förstår att du väljer vad du tar med men att klippa ut det du gillar i min text känns Lite märkligt.
Hej! Det finns ett filter just nu på bloggen…. Om någonting inte kom med, så kan du maila mig privat på mymartens@gmail.com om du vill ?
Tack för svar. Vad är det för filter, är det inte du som godkänner kommentarerna? Är det namn eller vad som tas bort automatiskt? Tycker inte min kommentar var otrevlig alls, men kanske olämplig? Isf ber jag om ursäkt. Kram
Åh vad härligt att det gick friktionsfritt ! Förstå vad lilleman växt av att han fixade det på egen hand ?
Underbart! =) <3
Man riktigt ser vad stolt och förväntansfull han är! ?
Förstår din nervositet dock.
Var har du köpt överkastet? Det var sjukt snyggt!
Hej =) Tack… ja, det hör väl till som mamma att vara det ? Tack! Jag kommer inte ihåg. Jag ska dock sälja det, för jag har ett annat som jags ska använda =) 500:- så är det ditt oh jag skickar det till dig. Jag tror jag betalade 1595:- =) kram
Jag köper det gärna! Jag mailar dig. ?
Vilken duktig o klok kille du har <3
Känner igen mig själv tyvärr. Fick vara den som utåt sett inte visade en min från 4-års ålder. Jag var ju mammas duktiga flicka, jag förstod instinktivt att det inte var läge att tjafsa eller gnälla.Jag fick finna mig i situationen, gilla läget. . Kan säga att 50 år senare påverkar det mig negativt varje dag..
Åhhhhh! Stackars dig Ewa. Hoppas du mår bättre idag <3 Lilleman, visar minspel, han är glad, nyfiken, uttåtriktad och social:) stor kram till dig!
Hej, härligt att läsa det gick bra för lilleman. Om inte Anne vill köpa sängöverkastet är jag intresserad om det är till en dubbelsäng?. / kram Titti
Absolut… Maila mig på mymartens@gmail.com ?
Hej, ser att Anne ville köpa det. Ångrar hon sig så bara hör av dig:)
Nej, usch! Hade aldrig kunnat sätta mitt barn på ett plan. Och inte själv! Jag är precis lika nervö när vi flyger tillsammans. Tänk om något händer med plAnet och hen var själv? Utan trygga vuxna som hen känner!! Tur att vi är olika! Modigt gjort av er båda!
Din son kommer att vara stolt över dig den dag han blir vuxen, han kommer alltid att minnas att du satt honom i första rummet. Tänk så underbart för ett barn att känna sig så älskad av sin förälder. Din xkrok kan verkligen vara tacksam att du är mamma till er son, de flesta pappor som svikit har aldrig förstått och kommer aldrig att förstå vilken fantastisk gåva det är för barnet att ha en mamma som bryr sig så om barnet som bara en ensamstående mamma kan göra som får ta allt ansvar för allting själv och tampas ensam med alla bekymmer och all oro som följer ett föräldrarskap.
Många män skulle nog vara överlyckliga att ha dig som mamma till sina barn.
Du beskriver exakt hur det är när man ska överlämna sitt barn, man håller masken inför barnet och det är sannerligen inte alla mammor som klarar av att göra det, sedan efteråt så brister allting som du säger. Din blogg är mycket läsvärd och intressant, som någon tidigare sagt här, du är äkta, det du skriver kommer från hjärtat, och du skriver inte som många andra bloggare, personliga saker enbart för att väcka sympati, utan du skriver rent allmänt bara hur det är att vara mamma.
Fortsätt med den klädstilen du har nu, superfint, du ser klassiskt fin ut, samma stil har du som Carolina Gynning, fast du är yngre. Klädmärket Busnel klär du verkligen i, mycket stilrent, märks att du har stil hela du.
Din son såg jättestolt ut med sin resväska. Jag kan lova dig, flygvärdinnor är supergulliga mot ensamma barn som flyger, de viker inte från barnen en sekund, så du kan verkligen känna dig trygg. Din son kommer att bli en mycket självständig och trygg person som vuxen.
Nu vill nog inte sonen kallas ”lilleman” längre. Stora killen
som flyger utan mamma.
Tuff kille på bilderna!??
Han både kan prata och är intiligent , så han säger nog till när han inte vill kallas det längre ?
Om jag har förstått det rätt så är grabben till hälften stockholmare och till hälften ölänning. Precis som jag! Fast jag sätter mig inte frivilligt i ett plan. Inte ens om resväskan är sponsrad ?
Modig grabb, modig morsa!