Hej fina! Jag somnade igår, sov om en prinsessa! jag var SÅ trött! Mycket nya intryck senaste veckan, inte ”bara” pluggandet på SAFE, utan också mycket nya rutiner. Nya bekantskaper osv. Det har varit en väldigt bra vecka. Mitt fokus har legat på skolan, träningen och framtiden. Inte mycket tid för att älta, och grubbla. Vad händer nu, jo klockan 04:30 inatt så vaknar jag Med en sån ångest igen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Smärtan känns så fysisk, fastän jag VET att det är psykiskt. Jag får panik. Jag är ensam hemma, ingen hund, ingen Lilleman.. Jag försöker att ta kontrollen, men får inagn luft. Jag öppnar upp ytterdörren (den ena dörren är precis intill min säng, låter lite konstigt men så är det) Jag får verkligen ingen luft. Vill både skrika, och gråta på samma gång, men får inte ur mig så mycket som ett ljud. Det känns verkligen som om man ska dö. Tillslut släpper det efter. Trycket över brastet lättar, pulsen är fortfarande skyhög, jag är kallsvettig som efter ett grymt fyspass. Jag sätter mig utanför på min trapp, och andas. jag sitter nog där i en timme, fokuserar på andningen och får då tillbaka kontrollen.
Detta var ett riktigt bakslag. Detta var ett sånt grymt nederlag för mig själv! Jag trodde att den ”fasen” var förbi. Jag var inte beredd. Panikångest är en fruktansvärd känsla. Har man inte själv upplevt det, den ”där” känslan, känslan när man på riktigt för stunden tror att man ska dö, för att man inte får någon luft… För att man vill krypa ur sin egen kropp. Då är det svårt att förstå.
jag lyckades trots allt att somna om och sov faktisk fram tills klockan ca 09:00. Jag vaknade, kände mig trots allt utvilad. Men ledsen. väldigt ledsen. Besviken på mig själv för att jag torde att jag kommit så mycket längre.
Då ringer min mobil, ett nr jag inte känner igen. Av nyfikenhet svarar jag ändå, trots att jag sällan gör det.
Det var en kund. En kund som ringde för att beställa en Thuja häck. Hon hade tidigare köpt thuja genom mig och My’s Blommor. Hon pratade på utan att jag han stoppa henne, diskuterade om två olika sorter. Thuja brabant eller thuja smaragd. Jag svarar lite oväntat på automatik, utförligt och korrekt på frågorna, för och nackdelar med dom båda. Tills jag kommer på mig själv att shit! Nej, nej, nej. Så jag avbryter våran konversation och säger ”tyvärr, butiken finns inte längre” jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig mer än att rekommendera dig vidare till en annan butik. Kunden blev nog chockad, dels för att hon tydligen varit stamkund i ca tio år, men också för att hon helt missat detta och för att jag började grina igen.
Nattens panikångest attack, och detta samtalet gjorde mig låg igen. Jag valde att trotsa kylan och satte mig utomhus för att ändå avnjuta min lugna frukost som jag längtat efter hela veckan. Jag gjorde min smoothie som jag planerat.
Jag läste tidningen och försökte att styra bort alla negativa tankar. Jag förstår verkligen inte hur man kan falla tillbaka så långt, så djupt ner igen. Jag som i veckan känna mig så star, positiv och driven. Nu blev allt mörkt, precis som om någon dragit ner en rullgardin framför ögonen på mig. Jag ringde upp min väninna Annelie, med erfarenheter av precis samma sak. Jag vet inte hur hon egentliga gör. Men bara av att prata med mig en stund så vänder hon mig, hon fångar ixim upp mig igen. TACK<3 
Efter vårat samtal pluggade jag,, repeterade och sparkade mig själv i baken för att koman igång! Då ringer alarmet, ja visst ja! Det var ju träning med Hälsokicken i Vasaparken idag. Testa på MMA med Lina (tidigare gladiatorn Lynx) och Nathalie som körde fys =) Jag fick snabbt kooks två ägg, byta om och slänga mig i bilen. Jag åt äggen i fart och en dryg timme senare var vi i full gång. SÅ kul! Men det int konstigt hr ens känslor, kan pendla SÅ mycket upp och ner? jag funkar helt klart mycket bättre när jag har tider att passa, när jag har någonting ”viktigt” att göra. När jag är bland folk, får vara fysik och inte behöver bearbeta. Hmm. Jag inser vart mitt problem ligger, jag flyr gärna från det som gör ont, från grund problematiken. Jag skrämma fortfarande av att ”bara vara” och umgås med mig själv. Jag lyckades få till en snabb teledejt med min psykolog nu. Jag konstaterade detta själv, bara av att prata med henne. Vi diskuterade framtiden. men framförallt närmaste dagarna och veckorna. Hon gav mig nya nycklar och verktyg att arbeta med tills när vi ses (efter utbildningen) och ska ha skype möten under tiden. Det kändes bra. Jag skäms inte över att medge att jag är ett vandrande vrak som är ganska labilt just nu. MEN jag är MEDEVETEN om det, jag jobbar på det, varje dag, både i vaket och sovande tillstånd. Vilket också gör att jag kommer att klara av det. Jag skriver inte det för att övertyga dig, utan för att övertyga MIG själv. Jag tillåter mig själv att falla tillbak sen stund, sen tar jag en j*vla fart framåt igen!
Träningen var galet rolig, och gav mig precis den energi som jag behövde mer än någonsin just idag. NU känns allting mycket bättre igen. Morgonen känns avlägsen och jag har kontrollen igen…
Konstigt det där hur både psykisk och fysisk känsla hänger ihop. DET är ju vad jag pluggar just nu i anatomin.
Fler bilder från dagens träning i Vasaparken får du senare eller imorgon =) Efter tränings tog jag en lunch och en kaffe med Sandra, en av mina kollegor på Hälsokicken. Hela kryssningen som går iväg nästa helg går ut på att precis som idag. Få testa på olika träningsformer. Att kicka igång hösten med ett dygn till, sjöss, med både föreläsningar, träning och framförallt GRYM energi!!!! Som jag skrivit innan, jag VET att många av er redan har bokat och ska följa med! Men om du INTE har bokat, gör det nu! Detta dygnet komma du att leva på länge, nya kunskaper, nya bekantskaper, en sjukt rolig sammanhållning och galet mycket energi! Läs mer HÄR
Nu plugg, och mera plugg…. Ska kanske baka ikväll. Tänkte göra nyttiga chokladbollar att ha med mig till skolan som en bra mellanmål när energinivån går ner på eftermiddagarna. Stor kram & Tack för att DU finns! <3
/ My Martens
Du skulle ju berätta något kul skrev du igår? Det här var väl inte så kul..
Tycker att du ska sluta blogga, din trovärdighet är nere på minus…
Ta hand om din son, ditt liv och dig själv i lugn och ro.
Ja, det skrev jag. Innan jag vaknade med dunder ångest igen. Innan, jag åkte iväg på träningen som jag helt glömt bort. jag landade hemma nu, lagar mat, bloggar, jobbar, malier och ska strax fortsätta plugga. Detta är en lifestyle blogg där man följer mitt liv, min vardag, där det går upp och ner (väldigt mycket just nu) Bloggen är mitt JOBB. Ska jag misskötta/ge upp mitt jobb för att jag stöter på hinder i livet?
Varför ska jag sluta blogga för det?
För att du väntade dig det roliga som jag ska berätta om? Ger det mig minus på min trovärdighet?
Jag skulle snarare säga just tvärt om. Här får du följa PRECIS vad som händer i mitt liv, som en öppen dörr rakt in i mitt liv. Naket, ärlig och öppet.
Jag tycker inte att DU har rätten att be mig sluta blogga. För trots allt är det en viss skillnad mellan just dig och mig. Du VÄLJER att läsa, jag kan inte VÄLJA om DU ska läsa eller inte. Alltså ligger bollen i dina händer, vill du inte läsa, följa osv gör inte det då. jag tvingar dig inte till det. Svårare än så är det ju faktiskt inte?
Bara för att DU tycker att jag ska sluta blogga ska då HUNDRA-tusentals andra människor bli lidande, som faktisk aktivt väljer att läsa? För att just DU, inte vill att jag ska blogga mer?
Hmm…. lite egoistiskt kan jag tycka. Men du menade säkert inget illa du menade nog bara väl. Men nu när du läser detta hoppas jag att du kommer till insikt med att valet faktisk är just DITT egna val =) Varma hälsningar My
Och du skulle in här o gotta dig i det roliga?!
Buuuhu så synd om dig som istället fick läsa att My haft en skitnatt.
My: Förstår att det är skitjobbigt. Men som nån annan skrev.. Bakslaget består av en attack. Tänk vad du hade i början. Det tar tid att ta sig igenom det här. Så se det inte som bakslag utan bara lite hinder på vägen.. Typ ❤️
Kraaaaam
Tack Maja <3 Jag VET att det är så. Men just mitt upp i det, så tänker jag inte klart. Men jag vet… och jag jobbar på det <3 Kram
Bra sagt, My. Detta är din blogg och ingen annans !!!!!!
Kram <3
Mina attacker slutade inte komma när jag började må bättre, men de kom mer sällan och blev ”lättare” och gick över snabbare.. det tar tid att läka men det blir bättre med tiden, jag lovar!
Och nej, sluta inte blogga för att det finns sorgliga idioter där ute som bara måste trycka ner andra för att själva må bättre.
Kram!
Förstår att det är en omställning för dej. Rutiner och så mkt. jobb du haft tidigare.
Din nya utbildning är nog ganska tuff.Men du fixar det.
Ett gammalt ordspråk..Sköt dej själv och skit i andra . Kram.
Hihi! Vilket klokt och användbart ordspråk! Tack <3 Kram
Stämmer det att 100.000 tals personer läser din blogg?
Då förstår jag, att du inte vill sluta blogga.
Hej My!!
Jag lever med panikångest och jag går hos en kurator och pratar. Gjort det i flera är , men något du måste lära dig att du alltid nu kommer att leva med panikångest – mer eller mindre. Det går perioder man mår underbart bra medans det helt plötsligt slår till
Det blir bättre och man lär sig hantera det bättre pch bättre.
Men bli inte besviken på dig själv. Var inte så elak mot dig! Du är värdefull och peppa dig själv.
Ett bakslag är i get mot alla de andra toppendagarna du hade i vecka. Vänd på det ?
Kram på dig fina My!!!
Kära My!
Jag tycker du är helt fantastisk som kämpar på. Kul att du hittat något som inspirerar och som du verkar gilla att syssla med i framtiden. Jag hade personligen önskat att du fortsatt med blommor men jag vet ju varför du inte kunde göra det.
Om jag hade bott i Sigtuna hade jag gärna ställt upp för dig som barn- och hundvakt.
Hoppas vi kommer ses någon gång på Öland när vi båda är där.
Kram från mig
Tack snälla du! Jag hade också önskat det, av hela mitt hjärta. Det gör verkligen ont i mig och min blomstersjäl… men vem vet vad framtiden bär med sig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men en ska vet jag, att jag måste lagas, helas och komma tillbak hundra % inan jag gör någonting för avancerat igen. Kram
Jag tror att det Maria O skrev att försök o vänd på det – denna veckan har det ”bara” blivit en ångestattack o var snäll emot dig själv. Jag har ingen erfarenhet, så jag vet egentligen inte.
Tror oxå att panikångest kan se olika ut. Att det fungerar inte likadant för alla o att det kommer i skov.
Ewa – skulle My sluta att blogga för att hon inte skrev det som hon hade sagt igår o att det skulle minska hennes trovärdighet ? Ja, man tycker ju olika, men detta va nästan lite komiskt ?
Hundratusentals? Kom ner på jorden My.
Vad tror du om dig själv egentligen? Patetiskt är ordet.Förstår mer och mer varför du lämnats av så många vänner, de har enkelt avslöjat din rätta natur till slut.
Jag hoppas att du kommer att klara din PT utbildning och lockar till dig många kunder.
Först ber du mig sluta blogga. Då tar jag mig tiden att artigt men väldigt tydligt ge dig MIN syn på det hela. Nu kallar du mig patetisk, och tycker dig veta mer om mig och mina vänskapsrelationer än jag själv. Sen som pricken över isberget så ber du mig att komma ner på jorden. Ewa, nu ber jag dig, VÄNLIGT men BESTÄMT: Tänk efter två gånger innan du skriver, påstår och sprider din negativa energi här inne. Både för min och alla andra läsares skull. Men framförallt för DIN egen skull. Det måste ju vara förskräckligt jobbigt att lägga så mycket energi, tid och kraft på en person som du inte ens känner (mig) Istället för att använda den tiden och energin till något positivt, någonting som ger dig en ”må bra känsla” tex, träning, cykling, en bra bok eller vad nu skulle kunna ge just DIG en ”må bra känsla” Med varma hälsningar =)
Undrar vem det är som är patetisk.Lämnats av så många vänner??
Vad vet du om det….läs inte bara dom bloggare som hela tiden
klappar sej själv på axeln…och tala om hur duktiga dom är.
Du skulle ju berätta något kul skrev du igår? Det här var väl inte så kul..
Tycker att du ska sluta blogga, din trovärdighet är nere på minus…
Ta hand om din son, ditt liv och dig själv i lugn och ro.
Ja, det skrev jag. Innan jag vaknade med dunder ångest igen. Innan, jag åkte iväg på träningen som jag helt glömt bort. jag landade hemma nu, lagar mat, bloggar, jobbar, malier och ska strax fortsätta plugga. Detta är en lifestyle blogg där man följer mitt liv, min vardag, där det går upp och ner (väldigt mycket just nu) Bloggen är mitt JOBB. Ska jag misskötta/ge upp mitt jobb för att jag stöter på hinder i livet?
Varför ska jag sluta blogga för det?
För att du väntade dig det roliga som jag ska berätta om? Ger det mig minus på min trovärdighet?
Jag skulle snarare säga just tvärt om. Här får du följa PRECIS vad som händer i mitt liv, som en öppen dörr rakt in i mitt liv. Naket, ärlig och öppet.
Jag tycker inte att DU har rätten att be mig sluta blogga. För trots allt är det en viss skillnad mellan just dig och mig. Du VÄLJER att läsa, jag kan inte VÄLJA om DU ska läsa eller inte. Alltså ligger bollen i dina händer, vill du inte läsa, följa osv gör inte det då. jag tvingar dig inte till det. Svårare än så är det ju faktiskt inte?
Bara för att DU tycker att jag ska sluta blogga ska då HUNDRA-tusentals andra människor bli lidande, som faktisk aktivt väljer att läsa? För att just DU, inte vill att jag ska blogga mer?
Hmm…. lite egoistiskt kan jag tycka. Men du menade säkert inget illa du menade nog bara väl. Men nu när du läser detta hoppas jag att du kommer till insikt med att valet faktisk är just DITT egna val =) Varma hälsningar My
Och du skulle in här o gotta dig i det roliga?!
Buuuhu så synd om dig som istället fick läsa att My haft en skitnatt.
My: Förstår att det är skitjobbigt. Men som nån annan skrev.. Bakslaget består av en attack. Tänk vad du hade i början. Det tar tid att ta sig igenom det här. Så se det inte som bakslag utan bara lite hinder på vägen.. Typ ❤️
Kraaaaam
Tack Maja <3 Jag VET att det är så. Men just mitt upp i det, så tänker jag inte klart. Men jag vet… och jag jobbar på det <3 Kram
Du, vet du va! Är inget bakslag, ibland har man dåliga dagat, trotts det känns bättre, som jag säger till mina patienter, ofta har man ju mått såligt över en längre tid, så vänd på det bryter du benet tar det en stund å läka? Samma med själen, mår man dåligt länge så finns det inge qvickfix. Du måste få läka, å ibland blir det dåliga dagar, å det är lov att få må skit, ta en timme idaget eller en minut , om så behövs… Dåliga dagar har vi alla ibland, tycker du är härlig som bjuder på dig själv och vågar skriva om det , då hjälper du även många, andra ! Stor kram My kämpa på, å ta inget som bakslag, kramar
Tack Monica, kloka ord. Varm omtanke…… TACK! Kram <3
Vi förstår ju alla att du gjort något som några av din fd vänner inte kan förlåta, men vad du gjort vet jag inte. Och det ”dramat” har väl ökat intresset för din blogg såklart men hundratusentals läsare(?) då överdriver du nog!
Föredetta vänner? Drama?
Rent generellt så är det nog så att allt ”negativt” eller dramatiskt får alla bloggar att skjuta i höjden. Tex, dödsfall, missfall, ångest, separation, skilsmässa, osv osv. Allt som leder till löpsedlar. löpselar leder till trafik. Men också positiva saker, så som, bröllop, förlovning, graviditet, nytt jobb, inspiration, lycka, osv.. Det som får en blogg att bli stor, stark och framgångsrik är förutom ett helt team bakom som inte syns. Så tror jag (min uppfattning) att det handlar om att skriva om saker/händelser som folk kan relatera till, att hålla en öppen och ärlig blogg, att vara en inspiration, att skapa en ”personlig” kontakt. Det var bara lite kort om hur jag tror att man får den statistiken som jag har. Tvivlar du låd et så finns det en öppen sida för just statistik. Varmt välkommen att kika närmare på den… Du kommenterade på förra inlägget. vart tog ditt mail vägen? Vart ville du komma? Varför säger du åt mig att skämmas? Vem är du ”Kicki”, som gömmer dig bakom IP nr 2.71.98.217 ?
Det är inte jag som skrev det förra. Jag stavar med C, cicki.
Så tack för den. Och jag har skickat mail till dig igår.
Denna som skrev nu stavar med K!
Varför vill du få det till att du inte har en aaaaniiing om vad folk menar när dem skriver om dina föredetta vänner? Flera av dessa vänner har ju tagit avstånd och är öppna med det. Kallar du dessa för vänner? Dom flesta skulle nog kalla det för föredetta vänner. Fattar du inte att ditt agerande i vänner frågan får dig att verka jäkligt blåst?
Herrejisses! Har du ingen bra hobby ?
Frågar Kicki.
Kicki, varför fortsätter du älta om detta?
Bra sagt, My. Detta är din blogg och ingen annans !!!!!!
Kram <3
Mina attacker slutade inte komma när jag började må bättre, men de kom mer sällan och blev ”lättare” och gick över snabbare.. det tar tid att läka men det blir bättre med tiden, jag lovar!
Och nej, sluta inte blogga för att det finns sorgliga idioter där ute som bara måste trycka ner andra för att själva må bättre.
Kram!
Förstår att det är en omställning för dej. Rutiner och så mkt. jobb du haft tidigare.
Din nya utbildning är nog ganska tuff.Men du fixar det.
Ett gammalt ordspråk..Sköt dej själv och skit i andra . Kram.
Hihi! Vilket klokt och användbart ordspråk! Tack <3 Kram
Stämmer det att 100.000 tals personer läser din blogg?
Då förstår jag, att du inte vill sluta blogga.
Hej My!!
Jag lever med panikångest och jag går hos en kurator och pratar. Gjort det i flera är , men något du måste lära dig att du alltid nu kommer att leva med panikångest – mer eller mindre. Det går perioder man mår underbart bra medans det helt plötsligt slår till
Det blir bättre och man lär sig hantera det bättre pch bättre.
Men bli inte besviken på dig själv. Var inte så elak mot dig! Du är värdefull och peppa dig själv.
Ett bakslag är i get mot alla de andra toppendagarna du hade i vecka. Vänd på det 🙂
Kram på dig fina My!!!
Kära My!
Jag tycker du är helt fantastisk som kämpar på. Kul att du hittat något som inspirerar och som du verkar gilla att syssla med i framtiden. Jag hade personligen önskat att du fortsatt med blommor men jag vet ju varför du inte kunde göra det.
Om jag hade bott i Sigtuna hade jag gärna ställt upp för dig som barn- och hundvakt.
Hoppas vi kommer ses någon gång på Öland när vi båda är där.
Kram från mig
Tack snälla du! Jag hade också önskat det, av hela mitt hjärta. Det gör verkligen ont i mig och min blomstersjäl… men vem vet vad framtiden bär med sig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men en ska vet jag, att jag måste lagas, helas och komma tillbak hundra % inan jag gör någonting för avancerat igen. Kram
Jag tror att det Maria O skrev att försök o vänd på det – denna veckan har det ”bara” blivit en ångestattack o var snäll emot dig själv. Jag har ingen erfarenhet, så jag vet egentligen inte.
Tror oxå att panikångest kan se olika ut. Att det fungerar inte likadant för alla o att det kommer i skov.
Ewa – skulle My sluta att blogga för att hon inte skrev det som hon hade sagt igår o att det skulle minska hennes trovärdighet ? Ja, man tycker ju olika, men detta va nästan lite komiskt 🙂
Hundratusentals? Kom ner på jorden My.
Vad tror du om dig själv egentligen? Patetiskt är ordet.Förstår mer och mer varför du lämnats av så många vänner, de har enkelt avslöjat din rätta natur till slut.
Jag hoppas att du kommer att klara din PT utbildning och lockar till dig många kunder.
Först ber du mig sluta blogga. Då tar jag mig tiden att artigt men väldigt tydligt ge dig MIN syn på det hela. Nu kallar du mig patetisk, och tycker dig veta mer om mig och mina vänskapsrelationer än jag själv. Sen som pricken över isberget så ber du mig att komma ner på jorden. Ewa, nu ber jag dig, VÄNLIGT men BESTÄMT: Tänk efter två gånger innan du skriver, påstår och sprider din negativa energi här inne. Både för min och alla andra läsares skull. Men framförallt för DIN egen skull. Det måste ju vara förskräckligt jobbigt att lägga så mycket energi, tid och kraft på en person som du inte ens känner (mig) Istället för att använda den tiden och energin till något positivt, någonting som ger dig en ”må bra känsla” tex, träning, cykling, en bra bok eller vad nu skulle kunna ge just DIG en ”må bra känsla” Med varma hälsningar =)
Undrar vem det är som är patetisk.Lämnats av så många vänner??
Vad vet du om det….läs inte bara dom bloggare som hela tiden
klappar sej själv på axeln…och tala om hur duktiga dom är.
Kram
Kram <3
Du, vet du va! Är inget bakslag, ibland har man dåliga dagat, trotts det känns bättre, som jag säger till mina patienter, ofta har man ju mått såligt över en längre tid, så vänd på det bryter du benet tar det en stund å läka? Samma med själen, mår man dåligt länge så finns det inge qvickfix. Du måste få läka, å ibland blir det dåliga dagar, å det är lov att få må skit, ta en timme idaget eller en minut , om så behövs… Dåliga dagar har vi alla ibland, tycker du är härlig som bjuder på dig själv och vågar skriva om det , då hjälper du även många, andra ! Stor kram My kämpa på, å ta inget som bakslag, kramar
Tack Monica, kloka ord. Varm omtanke…… TACK! Kram <3
Vi förstår ju alla att du gjort något som några av din fd vänner inte kan förlåta, men vad du gjort vet jag inte. Och det ”dramat” har väl ökat intresset för din blogg såklart men hundratusentals läsare(?) då överdriver du nog!
Föredetta vänner? Drama?
Rent generellt så är det nog så att allt ”negativt” eller dramatiskt får alla bloggar att skjuta i höjden. Tex, dödsfall, missfall, ångest, separation, skilsmässa, osv osv. Allt som leder till löpsedlar. löpselar leder till trafik. Men också positiva saker, så som, bröllop, förlovning, graviditet, nytt jobb, inspiration, lycka, osv.. Det som får en blogg att bli stor, stark och framgångsrik är förutom ett helt team bakom som inte syns. Så tror jag (min uppfattning) att det handlar om att skriva om saker/händelser som folk kan relatera till, att hålla en öppen och ärlig blogg, att vara en inspiration, att skapa en ”personlig” kontakt. Det var bara lite kort om hur jag tror att man får den statistiken som jag har. Tvivlar du låd et så finns det en öppen sida för just statistik. Varmt välkommen att kika närmare på den… Du kommenterade på förra inlägget. vart tog ditt mail vägen? Vart ville du komma? Varför säger du åt mig att skämmas? Vem är du ”Kicki”, som gömmer dig bakom IP nr 2.71.98.217 ?
Det är inte jag som skrev det förra. Jag stavar med C, cicki.
Så tack för den. Och jag har skickat mail till dig igår.
Denna som skrev nu stavar med K!
Varför vill du få det till att du inte har en aaaaniiing om vad folk menar när dem skriver om dina föredetta vänner? Flera av dessa vänner har ju tagit avstånd och är öppna med det. Kallar du dessa för vänner? Dom flesta skulle nog kalla det för föredetta vänner. Fattar du inte att ditt agerande i vänner frågan får dig att verka jäkligt blåst?
Herrejisses! Har du ingen bra hobby ?
Frågar Kicki.
Kicki, varför fortsätter du älta om detta?
Du känns mer o mer som en stor bluff.. Det du skriver rimmar så fel med verkligheten. Vilken psykolog använder du dig av som har dygnet-runt-jour? tipsa gärna för det finns säkert miljoner flera som kan tänkas behöva denna psykolog som alltid finns där o skypar med patienterna. Från att ha varit på botten som du själv skrivit till att ha tusen järn i elden bara ca 4 veckor senare är sanslöst bra jobbat… du har botat dig själv med jourpsykologen o utan medicin … helt otroligt bra… ge oss receptet… som sagt finns säkert miljoner människor som behöver ha samma recept! Det tog mig flera o åter flera år att få kontroll på min ångest… lika lång tid tog det innan jag våga mig ut i det sociala. Nu säger inte jag att alla tar flera år på sig men som du förklarat ditt hälsotillstånd så har det låtit som du har varit helt down under o i min o många fleras verklighet så är man inte på banan igen efter bara dryga 4 veckor… o då oxå utan medicin… helt otroligt!
Jag ska sluta läsa din blogg för det du skriver blir som ett stort hån mot alla som verkligen ÄR sjuka.. o det är väl eg inte första gången du i din blogg nervärderar andra.
Jag förväntar mig inte att denna kommentar kommer igenom i vanlig ordning när du får kritik… el så gör den det bara för att du ska kunna svara på ett totalt avståndstagande sätt där du säkert känner dig orättvist behandlad… stackars lilla My!
Hej ”Caboom”! Vad skönt att du ändå, som du skriver går hittat ut i det sociala, det glädjer mig verkligen. Och det menar jag, från hjärtat <3
Jag förringar inte att det kan ta år att få kontrollen över sin ångest. Detta hade varit mycket lättare att sitta ner och prata om, öga mot öga med en kopp te. Men jag ska göra mitt bästa för att svara.
Först och främst så vet du ingenting om min bakgrund, eller tidigare erfarenheter. Det vet inte jag heller om dig och dina erfarenheter. men av din kommentar så kan jag utläsa att du har haft det tuff och att du har din erfarenhet av ångest. Jag har precis som alla andra ett bagage bakom mig. Jag har bott själv sedan 13-14 års ålder. jag har varit omhändertagen av LVU, suttit inspärrad på ett P12 hem. Tillsammans med kriminella. Jag själv satt där "i väntan" på fosterfamilj. Pappa satt inne mamma hade förlorat vårdnaden. Detta är information som redan är officiell och som det har skrivit om i media. Vart jag vill komma med det, är att jag redan då fick erfara ångest, kraftig panikångest. Som en plugghäst och handbolls nörd var det mer än tufft och inte helt lätt att hamam i denna för mig okända, och otrygga miljö. Redan då började jag med hjälp av psykologer jobba med mig själv och min ångest. Det är alltså snart 16 år sedan, min första kontakt med ångest och psykolog.
Detta har pågått under alla år, mer eller mindre. Vissa perioder har jag knappt känna av det als, andra perioder har jag mått fruktansvärt.
Jag har stött på fler hinder, separation, lämnad med en nyfödd, stölder, bedrägeri, personliga problem, sorg efter rödfall, haft tillfällig polis överbevakning, varit utsatt för trakasserier och levt ett, vad jag skulle kalla lite "annorlunda" liv. Så som många andra också har gjort. Jag tror mig inte vara ensam om att känna och uppleva kriser eller ångest, tvärt om. Men jag till skillnad mot ca 97%av resterande befolkning bloggar i det offentliga ljuset. (PÅ gott och ont)
Det har såklart ärrat mig, mitt bagage alltså. Det har satt sina spår. Men jag har också fått skinn på näsan och ett driv jag aldrig kunnat drömma om.
Jag har blivit en entreprenör. Vad jag än gör så går entreprenörs-hjärnan igång. Detta är en bråkdel om mitt liv, resten kommer i min självbiografi. En självbiografi där jag vill utge hopp, där jag vill resa runt till alla motsvarande P12 hem och föreläsa för ungdomarna och ge dom ett hopp, ett ljus i en tunnel om att det går. man tar sig framåt. Ingenting är omöjligt.
DET är vad jag i hjärtat brinner för. Redan där och då på BUP, (Barn och ungdomspsyk) Ville man ge ångestdämpande, men tack vara närstående av mindre bra erfarenheter av detta så lyckades jag slippa detta. Detta var en kamp som det även fick ta soc beslut på. Så redan som barn fick jag "lära" mig att det är bättre utan. Jag har inagn erfarenhet av ångestdämpande medicin, jag har gått på en annan linje. jag ska öppet och ärligt säga att det skrämmer skiten ur mig! Jag har haft och har både drog, alkohol och tablett (medicinskt) beroende hos närstående. Därför är jag nog så rädd för det som jag är.
Men, jag vet också att flera andra i min närhet genom åren har tagit hjälp av medicin som är ångestdämpande, utan att bli beroende, och som bara har uppfattat det positivt. Så jag dömmer INGEN som väljer att gå den vägen. Verkligen inte. Varken mina närstående, eller dig.
Jag har helt enkelt inte "vågat" att göra det själv. Jag är långt ifrån färdig. Långt ifrån! Men jag har kommit en bra bit på vägen. Den ångest som jag upplevde för 6-7 veckor sedan, den var inte lik min tidigare ångest. Om du tror att jag fallit ihop och rest mig upp på fyra veckor, då kan jag bara informera om att du har fel. Så är det inte…..
Du ber om en medicin, som du vill att jag ska dela med mig av till miljontals människor. ja, du… OM jag hade haft en medicin, OM jag hade haft svaret på dina frågor OM jag hade kunnat göra någonting för DIG, som jag uppfattar inte mår helt bra, i perioder. Då hade jag gjort det. Jag är i en process där jag jobbar med mig själv, där jag kämpar varje dag för att överleva. Detta är inte en överdrift. Det är precis så det är.
Jag har bett om hjälp och jag tar emot professionell hjälp. Bara det är ett stort steg för mig.
Jag använder mig av måååånga verktyg för att tackla ångesten. Jag kan bara prata för mig själv utefter mina erfarenheter.
Du skriver också att jag släpper igenom "blogg kommentarer där jag får kritik". Det är inte heller sant, så är det inte. Är det någonting som du skrivit som har försvunnit? Det enda som hänt är att dom sista veckorna har det lagts på ett filter med vissa namn, så kommentarer med dessa namn INTE släpps igenom.
För att få bort näthat och annat. Rätt eller fel, det är en metod vi valt att ge en chans för att se om det försvinner eller åtminstone minkskar.
Du ber även om kontaktuppgifter till min psykolog. Jag kan givetvis inte skriva det öppet här inne. Men om du vill, så mailar du mig privat på mymartens@gmail.com så kan jag förmedla den till dig därigenom. Hen är fantastisk. Nu när det har varit och är som absolut svårast att hantera så har hen funnits där. Inte dygnet runt, det vore orimligt, men 7 dagar i veckan dagtid! via skype, mail och telefon utöver våra möten. I mina ögon är hen en klippa, helt outstanding!
"Stackars lilla My" upplever jag att du skriver med en ganska bitter och elak ton. Jag hoppas att jag har fel.
Stort lycka till både med ångest & framtiden <3 Mvh My
Ps: om du vill läsa bloggen eller inte, det är helt upp till dig. Det är just det som är så otroligt bra med sociala medier, att man väljer själv vilka man följer och inte följer.
Håller med ”Caboom” i mycket…Tråkigt att du haft tuffa tonårsår och det förklarar en hel del ditt beteende och dina drag som du har, men vad jag inte förstår är varför du för några veckor sedan skrev att ångest är något Helt nytt för dig, panikångest är något helt nytt, inget du tidigare upplevt när du nu skriver du lidit av ångest förr? jag reagerade också på det med psykologen, lät inte helt trovärdigt att du idag fick till en teledejt, låter som du läst en annan blogg och fb…minns du skrev då du var i kalmar/öland att du går hos psykolog och jag tänkte då har hon en både i sthlm och där? men det har varit på tel och skype då? I expressen sa du att du har fått hjälp av terapi och med sömnen, och jag är nyfiken på hur du fått hjälp med sömnen då om du ej tar tabletter, på vilket sätt fick du hjälp då med sömnen? Det är tufft att efter att just haft svår svår ångest hoppa på en tuff utbildning, ha flera reklamuppdrag, göra intervjuer och blogga rekommenderar psykologen det verkligen? Sen tror jag det är viktigt att vara ärlig i sin blogg om det mesta och inte ljuga om sånt som folk vet om att man ljuger om…många vet ju om mycket som du ljugit om…och varför fortsätta förneka och låtsas som ingenting el att du inte fattar när folk frågar om dina fd vänner, blir ju bara konstigt och du tappar trovärdigheten helt tyvärr..jag menar varför skulle en av dina fd vänner ljuga och hitta på en sak, vad tjänar hon på det? ingen idé att ljuga om vissa saker menar jag. Jaså har du också lagt på filter på vissa namn nu senaste veckorna oj men varför behöver Du filter du har ju granskning? Tror inte du publicerar detta. Önskar dig allt gott!
Anna, du skriver också BARA negativa, och ifrågasättande kommentarer här inne. Varför? Du påstår saker som helt saknar substans. Du skriver om mina väned som om du tror att du känner dom? Din mail existerar inte, du går inte att maila. Ditt IP nr har en ”switch” dvs den pendlar mellan olika länder för att dölja din position. Det är ett starkt bevis på att du är ett av mina nättroll.
Klickar jag på ditt IP nr så kommer alla dina kommentarer upp. Inte en enda trevlig kommentar?? Varför läser du här inne då? Varför tar du dig tiden att kommentera, gång efter gång? När du ändå inte tycker
Om det jag skriver och gör. Där du ifrågasätter ca 80 % av det jag Skriver, känner och upplever? Det är mina känslor, mina erfarenheter. Mina vänner du påstår saker om. Lite obehagligt faktiskt.
Läs igenom mitt svar på kommentaren. I lugn och ro. Där har du svaren på de flesta av det du ifrågasätter i just detta inlägget. Vad det är för lögner och inte lögner du skriver om, har jag ingen aning om? Du verkar vara en av dom som vet mer om mig och mina vänner än mig själv. Mycket märkligt…. Ditt IP nr kommer nu att blockeras IGEN: Då blockeringen avaktiverats i samband med nollställning av bloggen.
Jaha det blev publicerat, skrev ju ett till sen då jag ej trodde det. Visste inte att min ip har switch och ej går att mejla eller att jag varit blockad. Har inte kommenterat något här på länge och jo jag har skrivt en del snällt, trevligt och berömt men även ifrågasatt lite ja men det var längesen, aldrig skrivit något om dina vänner vad jag kan minnas. Kunde ej heller se svar på mina frågor men det är okej, gör inget. Ha det bra.
Att du ska behöva förklara dig på detta sätt är helt makabert för mig. Visst, du har tidigare precis som du förklarar här varit öppen med din historia, men det är för mig en annan sak då det har varit självvalt. Nu får du återupprepa det du redan gått ut i media fast i ett helt annat syfte pga att du blir ansatt och i mina ögon rätt påhoppad.
Din blogg är din ”scen”, där du själv väljer på vilket sätt du vill ”uppträda” och utifrån vissa kommentarer här inne förstår inte jag varför man inte hellre väljer att titta på ngn annans ”föreställning” då det verkar som en del endast riktar kritik, ibland dessutom en väldigt okonstruktiv sådan. Jag är själv psykolog och har i över tio år arbetat både i öppenvården inom Landstingets psykiatri, socialtjänst och nu i privat regi. Har stor erfarenhet av just ungdomar i placeringsmiljö med både neuropsykiatriska svårigheter samt måendeproblematik utifrån svåra trauman. Jag hyser största respekt att du trots din svåra start i livet och många svåra hinder att hoppa över är där du är idag och även verkar vara en väldigt trygg och kärleksfull mamma till din son. Vad som har hänt i dina vänskapsrelationer är jag inte ett dugg intresserad av faktiskt utan blir istället imponerad av den inre kraft som driver dig vidare. Stort lycka till med allt nytt; utbildning, kissekatt och spännande utmaningar! Och fortsätt att använda dig av professionell hjälp för att jobba med ångesten. Varm kram från A.
Ps. Vill nämna att som psykolog har jag ibland använt mig av både Skype och erbjudit patienter telefonkontakt utanför normal arbetstid. Vi har då gjort upp i förhand i vilka situationer pat ska kunna få ringa och även tillsammans gjort upp om en tidsram. Handlar inte om att jag är tillgänglig 24/7 utan om att vara behjälplig under exempelvis en kritisk period.
Jag blir bara så imponerad av dina sakliga, kunna och proffsiga svar till dessa människor! Du är grymt bra lilla My ?! Och jag är helt säker på att med din förmåga att uttrycka dig, skriva, driva saker framåt, din ungdom och entreprenörsanda så kommer du snart vara STORA My ?! Kram på dig vännen
<3 Ringer ikväll.. rast i skolan nu. Sen biomekanik. Idag har jag varit klantigast i världen. På riktigt! kaos! Slutar ca 18, möte till 21:00 sen en teledejt… puss
Jag har vid ett tidigare tillfälle (nåt år sen el så) ifrågasatt dig när du påstod att man väljer själv om man ska må dåligt.. redan då tyckte jag att du håna oss andra som är sjuka på riktigt.
Kunde jag valt själv så skulle jag jobba 100% på ett arbete där jag hade en meningsfull vardag… ingick i ett sammanhang, fick möjligheten att kunna försörja mig o mina 4 barn själv… Men min verklighet ser tyvärr inte ut så o det är många som har det precis som jag… inget val pga svår psykisk ohälsa.
Får lixom känslan av att du med din uppväxt har haft det värst o ändå klarat dig så bra för att du har skinn på näsan o ett enormt driv.
Min uppväxt kan liknas med din.. livserfarenheten jag hade som 20-åring hade nästan inga av mina jämnåriga vänner o tro mig.. det har gett mig skinn på näsan…. men sorgligt nog åt den psykiska stressen inombords upp mig inifrån… i dag sitter jag här o är inte arbetsför o det är ofrivilligt för all överskådlig framtid.
Faktum kvarstår ju att du många ggr talar emot dig själv… du har tidigare skrivit att din panikångest är helt ny för dig… sen svarar du mig att det är något du haft sedan du va i tidiga tonår… hur ska du eg ha det? o så är det med många fler saker du skriver om… det är det som får mig att undra hur trovärdig du är? o när du inte kan svara bra på sådana påstående från andra ”läsare” så saknar påståendena substans… jag o många fler ser ju samma sak så visst finns det substans. Du verkar ”spetsa” dina inlägg lite för mkt mellan varven o har sen noll koll på vad du tidigare skrivit…. Synd!
Jag är varken bitter el avundsjuk på andra… Du skulle dricka den där koppen teet med mig så skulle du få veta var mitt hat eg ligger… inte här iaf för det orkar jag inte med.
Pst… jag träffar min psykolog varje onsdag o har gjort det sedan 2003 med några avbrott… sjukvården tycker visst att jag ska leva när jag själv tycker att livet tagit slut…
Skriver svaret igen eftersom du inte verkar vilja släppa igenom det… el den inväntar fortf granskning sedan kl 21 den 14/8
”Jag har vid ett tidigare tillfälle (nåt år sen el så) ifrågasatt dig när du påstod att man väljer själv om man ska må dåligt.. redan då tyckte jag att du håna oss andra som är sjuka på riktigt.
Kunde jag valt själv så skulle jag jobba 100% på ett arbete där jag hade en meningsfull vardag… ingick i ett sammanhang, fick möjligheten att kunna försörja mig o mina 4 barn själv… Men min verklighet ser tyvärr inte ut så o det är många som har det precis som jag… inget val pga svår psykisk ohälsa.
Får lixom känslan av att du med din uppväxt har haft det värst o ändå klarat dig så bra för att du har skinn på näsan o ett enormt driv.
Min uppväxt kan liknas med din.. livserfarenheten jag hade som 20-åring hade nästan inga av mina jämnåriga vänner o tro mig.. det har gett mig skinn på näsan…. men sorgligt nog åt den psykiska stressen inombords upp mig inifrån… i dag sitter jag här o är inte arbetsför o det är ofrivilligt för all överskådlig framtid.
Faktum kvarstår ju att du många ggr talar emot dig själv… du har tidigare skrivit att din panikångest är helt ny för dig… sen svarar du mig att det är något du haft sedan du va i tidiga tonår… hur ska du eg ha det? o så är det med många fler saker du skriver om… det är det som får mig att undra hur trovärdig du är? o när du inte kan svara bra på sådana påstående från andra ”läsare” så saknar påståendena substans… jag o många fler ser ju samma sak så visst finns det substans. Du verkar ”spetsa” dina inlägg lite för mkt mellan varven o har sen noll koll på vad du tidigare skrivit…. Synd!
Jag är varken bitter el avundsjuk på andra… Du skulle dricka den där koppen teet med mig så skulle du få veta var mitt hat eg ligger… inte här iaf för det orkar jag inte med.
Pst… jag träffar min psykolog varje onsdag o har gjort det sedan 2003 med några avbrott… sjukvården tycker visst att jag ska leva när jag själv tycker att livet tagit slut…”
Hej igen Caboom! Jag har aldrig påstått att man rent generellt väljer om man mår dåligt. jag har däremot skrivit hur JAG har valt att tackla min kris, mina känslor och min ångest.Gör det mig till en sämre människa för det? Som jag skrev, det är upp till läsaren att välja vad/vilka man följer och läser. Inte upp till bloggaren.
Detta är MIN blogg, mina känslor, mitt aegerande. Ingen annans. Rätt eller fel, spelar egentligen ingen roll. Bara konkret fakta från min situation och vargdag. Det är DU med DIN känsla och uppfattning som skriver att ”du har haft det värst”. Det är alltså någonting som du grunnar, funderar över. Det är ingenting som jag påtalar. Jag tycker bara att du inte ska döma mig utan att känna till mig, mina känslor och mitt bagage. Det handlar inte om vem som mår värst, vem som varit utsatt för ”hemskast” saker osv. För en stor känslomässigt sak för dig behöver inte vara en stor känslomässig sak för mig. Och tvärt om givetvis. Jag skriver att denna panik ångest är helt ny för mig. Det stämmer denna, panikångest som jag nu fått uppleva och fortfarande till och från lider av är helt för ny för mig. Ska DU nu, gå in och bestämma vad jag känner och hur jag ska uppleva mina känslor? Jätte konstigt i min värld. Jag kan läsa mellan raderna och förstå att du inte bara har haft det tufft. jag tycker uppriktigt sagt synd om dig. MEN, det ger dig ingen rättighet att påstå, och anklaga mig för saker. Kalla mig lögnare, blogg och allt vad nu skriver. Det mest konstiga är att du inte har en ”riktig” sil eller ett IP nr med korrekt adress. Så vem är du egentligen bakom dessa långa utlägg? Egentligen spelar det ingen roll. Men tillrättavisa inte mina känslor är du snäll. Jag kommer inte att svara mer här nu. Det räcker. Jag önskar dig allt gott, och hoppas att du ska få bukt med din ångest och ditt hälsa tillstånd. Så att du på sikt kan komma tillbaka på arbetsmarknaden och få må riktigt bra <3 Varma hälsningar! / My
Det är verkligen sorgligt vad kvinnor trampar på varandra, speciellt fult är det om någon redan ligger ner. Vi kvinnor ska väl hylla varandra, hjälpa och peppa istället. Jag är tjugo år äldre än dig och tycker det är beundransvärt vad du i din ålder har åstadkommit och orkat trots att du verkar gått igenom jobbiga saker. Jag hoppas att du kan borsta bort alla dumma kommentarer från avundsjuka kvinnor, vad gäller din panikångest är det bara ett litet bakslag som man får, dessa tenderar att komma mer och mer sällan ju bättre man mår så se framåt och gör saker som får dig att känna lycka. Var stolt över dig själv och ditt fina sätt!! Kram
Tack snälla du! Ja…. jag vet. Ibland är jag helt oberörd ”stark som en oxe”. Ibland blir jag ledsen, fäller en tår och låter dom komma åt mig. men det är mer av det förstnämnda. Jag börjar bli bättre på att hantera det. Jag lär mig för varje dag… kram <3
Kram
Kram <3
Du känns mer o mer som en stor bluff.. Det du skriver rimmar så fel med verkligheten. Vilken psykolog använder du dig av som har dygnet-runt-jour? tipsa gärna för det finns säkert miljoner flera som kan tänkas behöva denna psykolog som alltid finns där o skypar med patienterna. Från att ha varit på botten som du själv skrivit till att ha tusen järn i elden bara ca 4 veckor senare är sanslöst bra jobbat… du har botat dig själv med jourpsykologen o utan medicin … helt otroligt bra… ge oss receptet… som sagt finns säkert miljoner människor som behöver ha samma recept! Det tog mig flera o åter flera år att få kontroll på min ångest… lika lång tid tog det innan jag våga mig ut i det sociala. Nu säger inte jag att alla tar flera år på sig men som du förklarat ditt hälsotillstånd så har det låtit som du har varit helt down under o i min o många fleras verklighet så är man inte på banan igen efter bara dryga 4 veckor… o då oxå utan medicin… helt otroligt!
Jag ska sluta läsa din blogg för det du skriver blir som ett stort hån mot alla som verkligen ÄR sjuka.. o det är väl eg inte första gången du i din blogg nervärderar andra.
Jag förväntar mig inte att denna kommentar kommer igenom i vanlig ordning när du får kritik… el så gör den det bara för att du ska kunna svara på ett totalt avståndstagande sätt där du säkert känner dig orättvist behandlad… stackars lilla My!
Hej ”Caboom”! Vad skönt att du ändå, som du skriver går hittat ut i det sociala, det glädjer mig verkligen. Och det menar jag, från hjärtat <3
Jag förringar inte att det kan ta år att få kontrollen över sin ångest. Detta hade varit mycket lättare att sitta ner och prata om, öga mot öga med en kopp te. Men jag ska göra mitt bästa för att svara.
Först och främst så vet du ingenting om min bakgrund, eller tidigare erfarenheter. Det vet inte jag heller om dig och dina erfarenheter. men av din kommentar så kan jag utläsa att du har haft det tuff och att du har din erfarenhet av ångest. Jag har precis som alla andra ett bagage bakom mig. Jag har bott själv sedan 13-14 års ålder. jag har varit omhändertagen av LVU, suttit inspärrad på ett P12 hem. Tillsammans med kriminella. Jag själv satt där "i väntan" på fosterfamilj. Pappa satt inne mamma hade förlorat vårdnaden. Detta är information som redan är officiell och som det har skrivit om i media. Vart jag vill komma med det, är att jag redan då fick erfara ångest, kraftig panikångest. Som en plugghäst och handbolls nörd var det mer än tufft och inte helt lätt att hamam i denna för mig okända, och otrygga miljö. Redan då började jag med hjälp av psykologer jobba med mig själv och min ångest. Det är alltså snart 16 år sedan, min första kontakt med ångest och psykolog.
Detta har pågått under alla år, mer eller mindre. Vissa perioder har jag knappt känna av det als, andra perioder har jag mått fruktansvärt.
Jag har stött på fler hinder, separation, lämnad med en nyfödd, stölder, bedrägeri, personliga problem, sorg efter rödfall, haft tillfällig polis överbevakning, varit utsatt för trakasserier och levt ett, vad jag skulle kalla lite "annorlunda" liv. Så som många andra också har gjort. Jag tror mig inte vara ensam om att känna och uppleva kriser eller ångest, tvärt om. Men jag till skillnad mot ca 97%av resterande befolkning bloggar i det offentliga ljuset. (PÅ gott och ont)
Det har såklart ärrat mig, mitt bagage alltså. Det har satt sina spår. Men jag har också fått skinn på näsan och ett driv jag aldrig kunnat drömma om.
Jag har blivit en entreprenör. Vad jag än gör så går entreprenörs-hjärnan igång. Detta är en bråkdel om mitt liv, resten kommer i min självbiografi. En självbiografi där jag vill utge hopp, där jag vill resa runt till alla motsvarande P12 hem och föreläsa för ungdomarna och ge dom ett hopp, ett ljus i en tunnel om att det går. man tar sig framåt. Ingenting är omöjligt.
DET är vad jag i hjärtat brinner för. Redan där och då på BUP, (Barn och ungdomspsyk) Ville man ge ångestdämpande, men tack vara närstående av mindre bra erfarenheter av detta så lyckades jag slippa detta. Detta var en kamp som det även fick ta soc beslut på. Så redan som barn fick jag "lära" mig att det är bättre utan. Jag har inagn erfarenhet av ångestdämpande medicin, jag har gått på en annan linje. jag ska öppet och ärligt säga att det skrämmer skiten ur mig! Jag har haft och har både drog, alkohol och tablett (medicinskt) beroende hos närstående. Därför är jag nog så rädd för det som jag är.
Men, jag vet också att flera andra i min närhet genom åren har tagit hjälp av medicin som är ångestdämpande, utan att bli beroende, och som bara har uppfattat det positivt. Så jag dömmer INGEN som väljer att gå den vägen. Verkligen inte. Varken mina närstående, eller dig.
Jag har helt enkelt inte "vågat" att göra det själv. Jag är långt ifrån färdig. Långt ifrån! Men jag har kommit en bra bit på vägen. Den ångest som jag upplevde för 6-7 veckor sedan, den var inte lik min tidigare ångest. Om du tror att jag fallit ihop och rest mig upp på fyra veckor, då kan jag bara informera om att du har fel. Så är det inte…..
Du ber om en medicin, som du vill att jag ska dela med mig av till miljontals människor. ja, du… OM jag hade haft en medicin, OM jag hade haft svaret på dina frågor OM jag hade kunnat göra någonting för DIG, som jag uppfattar inte mår helt bra, i perioder. Då hade jag gjort det. Jag är i en process där jag jobbar med mig själv, där jag kämpar varje dag för att överleva. Detta är inte en överdrift. Det är precis så det är.
Jag har bett om hjälp och jag tar emot professionell hjälp. Bara det är ett stort steg för mig.
Jag använder mig av måååånga verktyg för att tackla ångesten. Jag kan bara prata för mig själv utefter mina erfarenheter.
Du skriver också att jag släpper igenom "blogg kommentarer där jag får kritik". Det är inte heller sant, så är det inte. Är det någonting som du skrivit som har försvunnit? Det enda som hänt är att dom sista veckorna har det lagts på ett filter med vissa namn, så kommentarer med dessa namn INTE släpps igenom.
För att få bort näthat och annat. Rätt eller fel, det är en metod vi valt att ge en chans för att se om det försvinner eller åtminstone minkskar.
Du ber även om kontaktuppgifter till min psykolog. Jag kan givetvis inte skriva det öppet här inne. Men om du vill, så mailar du mig privat på mymartens@gmail.com så kan jag förmedla den till dig därigenom. Hen är fantastisk. Nu när det har varit och är som absolut svårast att hantera så har hen funnits där. Inte dygnet runt, det vore orimligt, men 7 dagar i veckan dagtid! via skype, mail och telefon utöver våra möten. I mina ögon är hen en klippa, helt outstanding!
"Stackars lilla My" upplever jag att du skriver med en ganska bitter och elak ton. Jag hoppas att jag har fel.
Stort lycka till både med ångest & framtiden <3 Mvh My
Ps: om du vill läsa bloggen eller inte, det är helt upp till dig. Det är just det som är så otroligt bra med sociala medier, att man väljer själv vilka man följer och inte följer.
Håller med ”Caboom” i mycket…Tråkigt att du haft tuffa tonårsår och det förklarar en hel del ditt beteende och dina drag som du har, men vad jag inte förstår är varför du för några veckor sedan skrev att ångest är något Helt nytt för dig, panikångest är något helt nytt, inget du tidigare upplevt när du nu skriver du lidit av ångest förr? jag reagerade också på det med psykologen, lät inte helt trovärdigt att du idag fick till en teledejt, låter som du läst en annan blogg och fb…minns du skrev då du var i kalmar/öland att du går hos psykolog och jag tänkte då har hon en både i sthlm och där? men det har varit på tel och skype då? I expressen sa du att du har fått hjälp av terapi och med sömnen, och jag är nyfiken på hur du fått hjälp med sömnen då om du ej tar tabletter, på vilket sätt fick du hjälp då med sömnen? Det är tufft att efter att just haft svår svår ångest hoppa på en tuff utbildning, ha flera reklamuppdrag, göra intervjuer och blogga rekommenderar psykologen det verkligen? Sen tror jag det är viktigt att vara ärlig i sin blogg om det mesta och inte ljuga om sånt som folk vet om att man ljuger om…många vet ju om mycket som du ljugit om…och varför fortsätta förneka och låtsas som ingenting el att du inte fattar när folk frågar om dina fd vänner, blir ju bara konstigt och du tappar trovärdigheten helt tyvärr..jag menar varför skulle en av dina fd vänner ljuga och hitta på en sak, vad tjänar hon på det? ingen idé att ljuga om vissa saker menar jag. Jaså har du också lagt på filter på vissa namn nu senaste veckorna oj men varför behöver Du filter du har ju granskning? Tror inte du publicerar detta. Önskar dig allt gott!
Anna, du skriver också BARA negativa, och ifrågasättande kommentarer här inne. Varför? Du påstår saker som helt saknar substans. Du skriver om mina väned som om du tror att du känner dom? Din mail existerar inte, du går inte att maila. Ditt IP nr har en ”switch” dvs den pendlar mellan olika länder för att dölja din position. Det är ett starkt bevis på att du är ett av mina nättroll.
Klickar jag på ditt IP nr så kommer alla dina kommentarer upp. Inte en enda trevlig kommentar?? Varför läser du här inne då? Varför tar du dig tiden att kommentera, gång efter gång? När du ändå inte tycker
Om det jag skriver och gör. Där du ifrågasätter ca 80 % av det jag Skriver, känner och upplever? Det är mina känslor, mina erfarenheter. Mina vänner du påstår saker om. Lite obehagligt faktiskt.
Läs igenom mitt svar på kommentaren. I lugn och ro. Där har du svaren på de flesta av det du ifrågasätter i just detta inlägget. Vad det är för lögner och inte lögner du skriver om, har jag ingen aning om? Du verkar vara en av dom som vet mer om mig och mina vänner än mig själv. Mycket märkligt…. Ditt IP nr kommer nu att blockeras IGEN: Då blockeringen avaktiverats i samband med nollställning av bloggen.
Jaha det blev publicerat, skrev ju ett till sen då jag ej trodde det. Visste inte att min ip har switch och ej går att mejla eller att jag varit blockad. Har inte kommenterat något här på länge och jo jag har skrivt en del snällt, trevligt och berömt men även ifrågasatt lite ja men det var längesen, aldrig skrivit något om dina vänner vad jag kan minnas. Kunde ej heller se svar på mina frågor men det är okej, gör inget. Ha det bra.
Att du ska behöva förklara dig på detta sätt är helt makabert för mig. Visst, du har tidigare precis som du förklarar här varit öppen med din historia, men det är för mig en annan sak då det har varit självvalt. Nu får du återupprepa det du redan gått ut i media fast i ett helt annat syfte pga att du blir ansatt och i mina ögon rätt påhoppad.
Din blogg är din ”scen”, där du själv väljer på vilket sätt du vill ”uppträda” och utifrån vissa kommentarer här inne förstår inte jag varför man inte hellre väljer att titta på ngn annans ”föreställning” då det verkar som en del endast riktar kritik, ibland dessutom en väldigt okonstruktiv sådan. Jag är själv psykolog och har i över tio år arbetat både i öppenvården inom Landstingets psykiatri, socialtjänst och nu i privat regi. Har stor erfarenhet av just ungdomar i placeringsmiljö med både neuropsykiatriska svårigheter samt måendeproblematik utifrån svåra trauman. Jag hyser största respekt att du trots din svåra start i livet och många svåra hinder att hoppa över är där du är idag och även verkar vara en väldigt trygg och kärleksfull mamma till din son. Vad som har hänt i dina vänskapsrelationer är jag inte ett dugg intresserad av faktiskt utan blir istället imponerad av den inre kraft som driver dig vidare. Stort lycka till med allt nytt; utbildning, kissekatt och spännande utmaningar! Och fortsätt att använda dig av professionell hjälp för att jobba med ångesten. Varm kram från A.
Ps. Vill nämna att som psykolog har jag ibland använt mig av både Skype och erbjudit patienter telefonkontakt utanför normal arbetstid. Vi har då gjort upp i förhand i vilka situationer pat ska kunna få ringa och även tillsammans gjort upp om en tidsram. Handlar inte om att jag är tillgänglig 24/7 utan om att vara behjälplig under exempelvis en kritisk period.
Jag blir bara så imponerad av dina sakliga, kunna och proffsiga svar till dessa människor! Du är grymt bra lilla My ;-)! Och jag är helt säker på att med din förmåga att uttrycka dig, skriva, driva saker framåt, din ungdom och entreprenörsanda så kommer du snart vara STORA My :-)! Kram på dig vännen
<3 Ringer ikväll.. rast i skolan nu. Sen biomekanik. Idag har jag varit klantigast i världen. På riktigt! kaos! Slutar ca 18, möte till 21:00 sen en teledejt… puss
Jag har vid ett tidigare tillfälle (nåt år sen el så) ifrågasatt dig när du påstod att man väljer själv om man ska må dåligt.. redan då tyckte jag att du håna oss andra som är sjuka på riktigt.
Kunde jag valt själv så skulle jag jobba 100% på ett arbete där jag hade en meningsfull vardag… ingick i ett sammanhang, fick möjligheten att kunna försörja mig o mina 4 barn själv… Men min verklighet ser tyvärr inte ut så o det är många som har det precis som jag… inget val pga svår psykisk ohälsa.
Får lixom känslan av att du med din uppväxt har haft det värst o ändå klarat dig så bra för att du har skinn på näsan o ett enormt driv.
Min uppväxt kan liknas med din.. livserfarenheten jag hade som 20-åring hade nästan inga av mina jämnåriga vänner o tro mig.. det har gett mig skinn på näsan…. men sorgligt nog åt den psykiska stressen inombords upp mig inifrån… i dag sitter jag här o är inte arbetsför o det är ofrivilligt för all överskådlig framtid.
Faktum kvarstår ju att du många ggr talar emot dig själv… du har tidigare skrivit att din panikångest är helt ny för dig… sen svarar du mig att det är något du haft sedan du va i tidiga tonår… hur ska du eg ha det? o så är det med många fler saker du skriver om… det är det som får mig att undra hur trovärdig du är? o när du inte kan svara bra på sådana påstående från andra ”läsare” så saknar påståendena substans… jag o många fler ser ju samma sak så visst finns det substans. Du verkar ”spetsa” dina inlägg lite för mkt mellan varven o har sen noll koll på vad du tidigare skrivit…. Synd!
Jag är varken bitter el avundsjuk på andra… Du skulle dricka den där koppen teet med mig så skulle du få veta var mitt hat eg ligger… inte här iaf för det orkar jag inte med.
Pst… jag träffar min psykolog varje onsdag o har gjort det sedan 2003 med några avbrott… sjukvården tycker visst att jag ska leva när jag själv tycker att livet tagit slut…
Skriver svaret igen eftersom du inte verkar vilja släppa igenom det… el den inväntar fortf granskning sedan kl 21 den 14/8
”Jag har vid ett tidigare tillfälle (nåt år sen el så) ifrågasatt dig när du påstod att man väljer själv om man ska må dåligt.. redan då tyckte jag att du håna oss andra som är sjuka på riktigt.
Kunde jag valt själv så skulle jag jobba 100% på ett arbete där jag hade en meningsfull vardag… ingick i ett sammanhang, fick möjligheten att kunna försörja mig o mina 4 barn själv… Men min verklighet ser tyvärr inte ut så o det är många som har det precis som jag… inget val pga svår psykisk ohälsa.
Får lixom känslan av att du med din uppväxt har haft det värst o ändå klarat dig så bra för att du har skinn på näsan o ett enormt driv.
Min uppväxt kan liknas med din.. livserfarenheten jag hade som 20-åring hade nästan inga av mina jämnåriga vänner o tro mig.. det har gett mig skinn på näsan…. men sorgligt nog åt den psykiska stressen inombords upp mig inifrån… i dag sitter jag här o är inte arbetsför o det är ofrivilligt för all överskådlig framtid.
Faktum kvarstår ju att du många ggr talar emot dig själv… du har tidigare skrivit att din panikångest är helt ny för dig… sen svarar du mig att det är något du haft sedan du va i tidiga tonår… hur ska du eg ha det? o så är det med många fler saker du skriver om… det är det som får mig att undra hur trovärdig du är? o när du inte kan svara bra på sådana påstående från andra ”läsare” så saknar påståendena substans… jag o många fler ser ju samma sak så visst finns det substans. Du verkar ”spetsa” dina inlägg lite för mkt mellan varven o har sen noll koll på vad du tidigare skrivit…. Synd!
Jag är varken bitter el avundsjuk på andra… Du skulle dricka den där koppen teet med mig så skulle du få veta var mitt hat eg ligger… inte här iaf för det orkar jag inte med.
Pst… jag träffar min psykolog varje onsdag o har gjort det sedan 2003 med några avbrott… sjukvården tycker visst att jag ska leva när jag själv tycker att livet tagit slut…”
Hej igen Caboom! Jag har aldrig påstått att man rent generellt väljer om man mår dåligt. jag har däremot skrivit hur JAG har valt att tackla min kris, mina känslor och min ångest.Gör det mig till en sämre människa för det? Som jag skrev, det är upp till läsaren att välja vad/vilka man följer och läser. Inte upp till bloggaren.
Detta är MIN blogg, mina känslor, mitt aegerande. Ingen annans. Rätt eller fel, spelar egentligen ingen roll. Bara konkret fakta från min situation och vargdag. Det är DU med DIN känsla och uppfattning som skriver att ”du har haft det värst”. Det är alltså någonting som du grunnar, funderar över. Det är ingenting som jag påtalar. Jag tycker bara att du inte ska döma mig utan att känna till mig, mina känslor och mitt bagage. Det handlar inte om vem som mår värst, vem som varit utsatt för ”hemskast” saker osv. För en stor känslomässigt sak för dig behöver inte vara en stor känslomässig sak för mig. Och tvärt om givetvis. Jag skriver att denna panik ångest är helt ny för mig. Det stämmer denna, panikångest som jag nu fått uppleva och fortfarande till och från lider av är helt för ny för mig. Ska DU nu, gå in och bestämma vad jag känner och hur jag ska uppleva mina känslor? Jätte konstigt i min värld. Jag kan läsa mellan raderna och förstå att du inte bara har haft det tufft. jag tycker uppriktigt sagt synd om dig. MEN, det ger dig ingen rättighet att påstå, och anklaga mig för saker. Kalla mig lögnare, blogg och allt vad nu skriver. Det mest konstiga är att du inte har en ”riktig” sil eller ett IP nr med korrekt adress. Så vem är du egentligen bakom dessa långa utlägg? Egentligen spelar det ingen roll. Men tillrättavisa inte mina känslor är du snäll. Jag kommer inte att svara mer här nu. Det räcker. Jag önskar dig allt gott, och hoppas att du ska få bukt med din ångest och ditt hälsa tillstånd. Så att du på sikt kan komma tillbaka på arbetsmarknaden och få må riktigt bra <3 Varma hälsningar! / My
Det är verkligen sorgligt vad kvinnor trampar på varandra, speciellt fult är det om någon redan ligger ner. Vi kvinnor ska väl hylla varandra, hjälpa och peppa istället. Jag är tjugo år äldre än dig och tycker det är beundransvärt vad du i din ålder har åstadkommit och orkat trots att du verkar gått igenom jobbiga saker. Jag hoppas att du kan borsta bort alla dumma kommentarer från avundsjuka kvinnor, vad gäller din panikångest är det bara ett litet bakslag som man får, dessa tenderar att komma mer och mer sällan ju bättre man mår så se framåt och gör saker som får dig att känna lycka. Var stolt över dig själv och ditt fina sätt!! Kram
Tack snälla du! Ja…. jag vet. Ibland är jag helt oberörd ”stark som en oxe”. Ibland blir jag ledsen, fäller en tår och låter dom komma åt mig. men det är mer av det förstnämnda. Jag börjar bli bättre på att hantera det. Jag lär mig för varje dag… kram <3
Jag tycker att det är helt fantastiskt att få höra din historia och se vilken återhämtningsförmåga du har. Antagligen just pga av din historia. Du är ett riktigt maskrosbarn.
Angående ångest som gör ont; jag har också fått det nu vilket jag inte haft tidigare, då var det ”bara” ångest. En har många små muskler i t ex bröstkorgen som spänns ofrivilligt vid ångest. Det kan ge bröst- och buksmärtor.
Jag tycker att det är helt fantastiskt att få höra din historia och se vilken återhämtningsförmåga du har. Antagligen just pga av din historia. Du är ett riktigt maskrosbarn.
Angående ångest som gör ont; jag har också fått det nu vilket jag inte haft tidigare, då var det ”bara” ångest. En har många små muskler i t ex bröstkorgen som spänns ofrivilligt vid ångest. Det kan ge bröst- och buksmärtor.
Åh vilken fin vas, var kan man hitta den! Älskar kombinationen, glas och metall ☺
Vist är den underbara! Jag sålde såna i min butik My’s Blommor. Jag vet faktisk inte vilka som säljer dom… =) Men Märket heter Dbdk =)
Åh tack för svar! ☺
Åh vilken fin vas, var kan man hitta den! Älskar kombinationen, glas och metall ☺
Vist är den underbara! Jag sålde såna i min butik My’s Blommor. Jag vet faktisk inte vilka som säljer dom… =) Men Märket heter Dbdk =)
Åh tack för svar! ☺