image

Godmorgon!

Vad ska jag skriva? Hur ska jag orka?  Jag har suttit med datorn nu i en timme. Men kommer ingenstans.

Såhär känner jag inför mitt beslut:

Jag vill vara berätta ALLT! Be någon Annan kliva in och ta över. Be någon annan ta mitt beslut och löpa hela linan ut. Men det går ju inte…

Jag sitter och “gömmer mig” i ett hörn. Vill vara ifred. Men klarar samtidigt inte av att vara ensam!

-Varför är det så svårt att umgås med sig själv?

Plötsligt så rasar allt på samma gång! Känslor jag trängt undan Kommer tillbaka som ett stekpanna som slår till mig i bakhuvudet. 

Jag kom hem till min väninna efte jobbet igår. strax efter åtta. Trött, sliten, ledsen. Där hemma kan jag vara mig själv, visa känslor. Skratta och gråta åt eländet. SKÖNT!

Det jag står inför, det jag befinner mig är inte mänskligt! Jag klarar inte hur mycket som helst! Jag må vara staen, men jag är inte någon “super Woman” Jag är svag nu. Väldigt svag…..

 Nu vill jag passa på att ge mina tjejer i butiken cred! För dom är ta mig tusan helt FANTASTISKA! VILKET STÖD <3

Jag ÄR ett vandrande vrak. Jag får frågor av i stort sett varenda kund! jag ler, är fokuserad och inne i min “roll” i butiken och svarar så gott det går.

Jag får frågor här inne på bloggen. Frågor jag inte kan svara på. Än. Jag FÖRSTÅR det. Såklart! Dom flesta av er förstår det också…… Men en och annan går till attack Och vill ha svar NU! Jag vill också ha svar nu! Det är INTE av elakhet som jag inte svarat. Det finns inget svag att ge <3

Jag blir ledsen och stressad av att inte bara kunna ta ett beslut och dela med mig av det.

Men jag MÅSTE lyssna på mina rådgivare, jag måste ta detta i rätt ordning. Men framförallt så MåSTE jag lyssna på mig själv!

Jag har velat, fram och tillbaka. Jag har försökt att se hur det blir om jag går åt det ena, eller det andra hållet. Jag har varit på väg att ge upp! Jag försöker att bara tänka på mig och Lilleman. Vad är bäst för oss?

Jag hade två viktiga möten igår. Nu börjar jag inse vilken väg jag behöver gå. Jag tror att jag kan ta min sista energi, och försöka använda den styrkan som jag har kvar till  att bestämma mig.jag försöker, från hjärtat… Jag försöker verkligen så hårt det går.

Jag vill sova på saken. Och landa i det. Känna efter en sista gång….. Vara säker på att jag inte ångrar mig. så att jag verkligen kan stå för mitt beslut. Hur tjatigt det än låter. Så är det precis så det är…. 

-Jag är helt jävla förkrossad! Det gör så fruktansvär ont inom mig. Min identitet och min självkänsla har fått sig en kraftig Törn!

Inatt har jag inte sovit mycket als. Men jag har tagit kontrollen även andning och intalar mig själv att det kommer att bli bra…. Nu ska jag åka upp till tjejeEna i butiken. Vi har personalmöte. Sen ska jag försöka ta mig igenom denna dagen också.

Men Nu är det nära, väldigt nära. Och på ett sätt så är det skönt, för att som jag gör nu leva i “ovisshet” är totalt knäckande. Samtidigt så skrämmer det mig, att ta det där klivet, det där steget som kommer att förändra hela mitt liv från samma stund jag bestämmer mig gör mig LivRädd!

Jag är så trött på mig själv att jag kräks! Mina inlägg, mitt ältande! Mina sömnlösa nätter! Och är du också lika trött på mig själv som jag själv är, så lovar jag att det finns såååå många andra positiva bloggar att läsa också <3

Jag kommer komma tillbaka dit! så småningom…. nu är det sista dagarna på våran årliga Lagerrensning!

Vi ska byta sortiment helt och passar därför på med detta: 

image

Kram sålänge….

/My Martens 

Posted in: Allmänt
Kommentarer (68)
  • CAMILLA

    Styrkekramar med energi till dig My….

  • J

    Sälj bara inte din butik du kommer ångra dig! Ha anställda istället och kör på det andra en tid. Så har du kvar allt men våga släppa mer ansvar till nån av dina anställda!

  • Malin

    <3 hoppas du mår bättre mycket snart! <3

  • Elin

    Massa kramar o styrka till dig My!

  • Anna

    Oftast så vet man sanningen och beslutet redan innan man kommer fram till det.. Det är bra att du tar det i din takt! Det är DITT liv My och ingen ska stressa dig till DITT beslut. Du vet när du vet… Hoppas så att du landar i något som känns bra och gör dig ännu starkare! Många kramar Anna

  • Bea

    Önskar dig allt gott!! Hoppas verkligen att det vänder snart! Det är i tuffa tider vännerna kliver fram och visar sig och man vet vilka som finns där när man behöver stöd, en axel eller goda ärliga o välmenande råd. Stor kram till dig <3

  • Karolin

    Måste bara säga det att du är fantastiskt vacker på den här bilden (även om jag förstått att du mår skit.)
    Varmt lycka till i ditt beslut!
    Styrkekramar från mig!

  • Annah

    Skickar över kramar och energi.

  • Eva Svärd

    Blir lite orolig för dig, inte för ditt beslut utan för dig och din hälsa. Orolig för att du inte ska drabbas av utmattningssyndrom då din stress och brist på sömn känns igenom din text. Styrkekram

  • Diana - "La madre"

    Det känns som att du ska sälja och flytta utomlands.. oavsett vad det är så tror jag på att du tar rätt beslut, jag tror på att du kommer att nå rätt beslut i slutändan. Du kanske inte känner dig stark men du är nog starkare än vad du tror. Lycka till med besluten, det är jobbigt att vänta men det är nog jobbigare för dig att inte veta vad du ska göra. Vi förstår och vi respekterar.

    Ha en fin dag <3

  • Sandra

    Hej My! Ensam är inte stark, tur du har fina vänner! Svårt att peppa när man inte vet vad de gäller, men en sak är säker. Vi är alltid starkare än vi tror. Även om det är svårt, försök lägg de åt sidan några stunder per dag.

    En ytlig och kanske opassande fråga, hur länge har ni utförsäljning? Ska till Öland v 31…är de nytt på G då?!

    Ta hand om dej!

  • Helena

    Skickar en stor varm styrkekram till dig .

  • Ghita

    Lycka till med ditt beslut, fina My. Även om det är fruktansvärt svårt nu så kommer det säkert att kännas bättre när beslutet är taget. Som du själv säger så finns det andra bloggar att läsa för dom som inte kan visa förståelse och respekt för dig och din svåra situation.
    Kram till dig

  • Annica

    Styrkekramar i massor!

  • M

    Hej. Igår var jag inne i din fina butik o såg dig på väg ut. Vill bara skicka dig mina varma tankar o kramar. Du är så fin, varm, känslig o en fantastisk mamma och människa. Var rädd om dig! Styrkekramar

  • Louise

    Sötaste fina lilla Gumman.Ta det lugnt,ja lätt att säga svårare att göra.Tids nog finner du din väg o har svar på flera av dina frågor in i framtiden.Den som vi inte vet eller känner.Vi lever idag o idag är du svag…men det kan va skönt att bara gå på tomgång,inte behva varva motorn o sladda fram i full fart.Sakta ner….även små små myrsteg kommer framåt.Sitt ner i din glänta o mys.När kände du sist sand mellan tårna,ett vindrufsigt saltstänkt hår.Solen mot din kropp o en dag utan krav.När hörde du dina lugna andetag o kände solen värma din kropp.Att bara vara.Jag har inga råd att ge dej…men ta inte livet på förstort allvar.Det är det lilla i livet som är det stora.Älska dom som ger dej kärlek tillbaka….stor varm kram,stryker din kind o viandas i samma lugna takt.

  • anna

    Förstår dig så väl, det är skitjobbigt att vara i en situation och tvingas ta beslut under press, och det förstår inte många läsare här hur det kan vara, och det är ju därför också som man mår dåligt, vilket inte alla tycks fatta här, utan det spekuleras om det ena än det andra, och vissa utger sig redan för att veta i sak vilket det ev. beslutet handlar om.

    Låt ingen tvinga dig att ta ett beslut under press, det är DU som ska ta beslutet när det passar DIG, om folk inte fattar att det är svårt att ta ett beslut när man har barn så dumpa dem med en gång.

    Många tycks inte fatta att om man inte hade barn så kan man ta ett beslut utan att ta hänsyn till något överhuvudtaget, då har man bara sig själv, men när man har barn så blir läget helt annorlunda och därför svårt.

    Dessutom när man som du är självförsörjande och inte har någon rik karl som försörjer en då är det inte lätt att ta beslut, men sådant fattar inte folk som inte försörjer sig själva och inte heller kan stå på egna ben.

    Du är fortfarande väldigt ung men för din ålder otroligt mogen och klok som sätter ditt barn i första rummet dessutom.

    Man ska följa sin magkänsla och inte andras råd överhuvudtaget.

    Du är stark och har framtiden för dig.

  • Mia

    Jag har följt dig och läst din blogg i många år och känner verkligen med dig. Du har det tufft nu och kämpar på och dessutom delar du med dig (som du alltid gör modiga du) av din vardag och vad som pågår i ditt liv. Jag läser din blogg för att det just är din. Andra bloggar kan vara så ytliga och just “happy-happy” (inte ärliga för fem öre) och därmed totalt intetsägande. Andra bloggare som skriver mellan raderna både i sina bloggar och i inlägg och kommentarer på Instagram för att ge tjuvsmällar och racka ner på andra som inte går i deras fålla och är som de gör mig spyfärdig rent ut sagt. Det är näthat på hög nivå. Att de dessutom är vuxna medelålders kvinnor med barn som snart är vuxna de med gör mig fundersam. De skulle bara kunna göra som du: intressera sig för sina egna liv och hålla igen näbben. Skvaller är så ytligt och elakt. Har man inget snällt att säga, säg inget alls är tusen gånger bättre.

    Hoppas du närmar dig en lösning och tar beslut så du får rätsida på livet och det lugnar ner sig för dig. Du gör det bästa som du kan och du gör det bra även när det inte känns så. Var rädd om dig. <3

  • Laura

    När du landat, när du känner dig redo – då och först då berättar du för oss andra. Ta hand om dig My!

  • B-M

    Kramar till dej <3

  • Caroline

    Varma kramar. Vad det än handlar om, vilket beslut du än tar – det ordnar sig alltid. Du är en tuff tjej må jag säga!

    Kram

  • Anne

    Jag har ens inte försökt spekulera i vad det är för stort beslut du har framför dig. Men jag hoppas att du inte känner press från nyfikna blogg-läsare och andra. Att du tar den tid du behöver. Ta hand om dig mitt i allt det jobbiga. Kram.

  • Antje

    Du har lyckats med så mycket! Oavsett vad det handla om så kommer du tar rätt för dig och din son. Det ordna sig – det är jag säkert!
    Stor kram till dig.

  • Cathy

    Allt kommer bli bra i slutändan. Ta den tid du behöver och du har ingen skyldighet till nån bloggläsare som kräver att få veta nu. Kram

  • Emelie

    Jag skickar dig en stor styrkekram och hoppas att du finner ro snart!

  • Ulle

    Tycker inte heller att du ska sälja butiken:(. Bara den är ju en trygghet. Bättre o låta dom andra ta mer ansvar. Jag tycker inte man ska behöva ändra på sitt liv för att man har vänner el jobb på annat ort. Lycka till o hoppas att det löser sig

  • Tina

    Varm kram, lita på din magkänsla.. ❤️

  • Ulrika

    Be inte o ursäkt, utan det är din blogg, dina inlägg och dina ord. Vi läsare väljer om vi vill läsa eller inte. Du är stark men det är bra att du tillåter dig vara svag. Ta hand om dig.

  • Lena

    En stor kram till dig <3

  • kurt

    Alla tror olika vad det är. Jag skulle aldrig kunna göra som du det är egoistiskt ok o nämna det en gång men i massor. Vi är inte psykologer o alla har sitt o kämpa med!! Som sagt var detta har blivit en följetong varför utsätter du främmande människor för det. Nu räcker det. Lycka till.

    • anna

      “Kurt” igen? Med falskt nick? Kanske en kändisbloggmamma, låter nämligen så, en karl skulle aaaaldrig uttrycka sig så omanligt som du gör.

      “Varför utsätter du främmande människor för detta”?? “Kurt” med falsk nick, vill du låna en näsduk o gråta lite? Men stick till en annan blogg om du inte gillar denna.

      Vi som läser denna bloggen tycker den är väldigt intressant, inte så förbannat ytlig och falsk som många andra kändisbloggares mammor är.

  • Robert

    Hej my har tråkiga nyheter till dig klocktornet som du hade mer eller mindre utan för fönstret hemma i Sigtuna har brunnit ner till grunden i natt.PS krya på dig Robert

  • Johanna

    Ta hand om dig ♥ KRAM!

  • Bella med familj i Västerås

    Måste säga att vad du är vacker även om du har din ångest. När man visar sig svag så är man otroligt stark och du ska veta att jag känner med dig. Önskar att allt kan lösa sig till det bästa för dig och Lilleman. Man kan nästan känna din smärta i det du skriver och den måste vara fruktansvärd just nu för dig men du ska veta att vi är många som finns för dig om det är så även om det bara är genom din blogg.
    Jag önskar både dig och Lilleman all lycka till i framtiden och mycket kärlek
    Kram Bella med familj i Västerås

  • Emma

    Jag är ledsen men denna blogg har blivit tjatig och tråkig, även i kommentarerna som så noggrant verkar väljas ut. Bara massor av “styrkekramar” och “you go girl”. Nej, tack och hej för mig!

    • anna

      En “kändismamma” till som mobbar här? Vi vanliga läsare skulle aldrig uttrycka oss på det viset som du gör. Panik nu när My har så många läsare?

      Skönt att bli av med sådana som dig, varsågod och stick till någon annan mera förvanskad och inställsam och ytlig blogg.

      Hört låten “jag är så avundsjuk” med Nanne Grönvall, den passar ju dig som hand i handske. “Nej, tack och hej för mig”?? Orkar bry sig? Vem sörjer att du säger hej då?

  • Maria

    Fina Du <3

    Be inte om ursäkt för att Du skriver ärligt hur Du mår. Är det någon som tycker det är för mycket, så behöver dom inte läsa här.
    Vi som följt Dig länge, vet vilken go, varm och omtänksam person Du är <3

    INGEN behöver spekulera om vad Ditt beslut handlar om!! INGEN kan sätta sig in i Din sitiuation, Du gör det som är bäst för Dig och lilleman. <3

    Ta hand om Dig finaste.

    Kram Maria

  • Kerstin karlsson västervik

    Handlar det on Lilleman så behöver han både mamma och pappa så honom får du inte överge butiken det är ju din trygga inkomst och är det det andra så får du flera chanser kram från en som inte vill byta med dig jag vet hur det är jag har en tjej som läser på ssk i Linköping och varit ifrån 2 och halvt år pga psykisk hälsa nu ska hon tillbax och det är inte lätt han kämpar med en stopptenta som han måste klara innan hon får fortsätta så My kämpa på och följ dina egna känslor kram på dig

  • Mallan

    Jag tycker bilden är en av de finaste på länge på dig. Så naturlig, avskalad och du på nåt sätt. Back to My så att säga… Om beslutet rör butiken så sälj inte. Du har jobbat sååå länge för att komma dit du är idag. Skörda nu, njut av framgången och var ägare men lägg jobbet på anställda om du vill satsa på nåt i Stockholm. Vad det än är. Följ ditt ❤

  • Eva-Lena

    Hej fina My, läser din blogg och tycker du är en fantastisk person /mamma men, du jag blir lite störd på dina inlägg ang beslut. Jag och säkert många fler har stått inför och tagit livsviktiga beslut. Panikångest??? Jepp, många år av detta helvete. Lite trist att du gjort dina fina blogg till en … ja jag vet inte. Kram

    • Malin

      Håller med dig Eva-Lena. Att ta beslut är nåt som tillhör livet. Och är olika jobbigt.
      Men att dra in panikångest i det är som ett hån mot de som lider av panikångest.
      Klart människor undrar vad det är du mår dåligt över och vad som händer när du gör inlägg på inlägg på inlägg om detta. Det tycker inte jag är nåt konstigt alls. Är det klick du är ute efter? Eller medlidande?
      Känns som att dina bekymmer är nåt man tar med familj, vänner och psykolog.

      • My

        Vad ledsen jg blir av ditt ytliga och ganska hårda dömmande 🙁 Om, DU själv hade haft erfarenhet av panikångest så skulle du kanske vetat bättre. Alla känslor, både bra och mindre bra känslor grundar sig ju i någonting…. Även panikångest! Tråkigt att lösa din kommentar. Gjorde mig uppriktigt ledsen! Hur kan man ens tro att man skulle lägga minsta energi på “klick” och annat när man befinner sig i sin värsta livskris någonsin? Jaja.. Alla har rätt till sin åsikt. Så även du… /My

        • Malin

          Det va absolut inte min mening att göra dig ledsen! Jag är hemskt ledsen att jag gjorde det!
          Precis som du skriver i ditt svar grundar sig panikångest i nåt mer än som i ditt fall, ett beslut.
          Jag hoppas du får proffesionell hjälp med panikångesten.
          Jag har själv lidigt av det i många många år. Och är idag fri från attackerna men har fortfarande ångest, som jag lärt mig hantera skapligt. Vissa dagar är sämre än andra, men idag har jag ett liv. Det hade jag inte under många år.
          Det va frågor ja ställde till dig. Inte menat som nåt påhopp på nåt vis.
          Ta hjälp och gå till grunden med dig själv. Det tror jag är det enda för att må bra.
          Lycka till!
          Kram

      • Eva Svärd

        Jag lider av bl a panikångest och vet att det kommer utan förvarning. Någon gång är den första gången. Kan absolut inte känna att My på något sätt hånar mig utan jag är glad att hon, med så många läsare belyser psykisk ohälsa. Det är tillräckligt många som skäms över sin psykiska ohälsa, att döma dem som lider gör det tyvärr inte bättre. Tråkigt är dock att hon drabbats. Vad som utlöser panikångest kan vara många orsaker bl a en stor livskris, vilket hon verkar genomgå. Önskar er allt gott!

  • maria

    Ta hand om dig My❤

  • Strega

    Häng i! Tror du innerst inne fattat ditt beslut men att det är reaktionerna från dem som det berör som gör att du håller emot. Du är kanske rädd för om du klarar hur det påverkar andra. Där är det bara du som kan väga för och emot. Och du som får ta smällarna. Ät och sov så bra du kan, kör Oprah-andningen och ta språnget! Kram!

  • Annica

    Varmt Lycka Till! Nu kan allt bara bli bättre. Jag ser så mycket fram emot att läsa din kommande bok trots att jag har förstått att du har haft det riktigt kämpigt.. Håller tummarna för dig. Kram

  • Sabina

    Blir så ledsen när jag läser din blogg. Du har det verkligen tufft nu, lider med dig. Vill skicka styrke kramar till dig! Glöm inte bort mitt i allt detta att du är en fantastisk mamma till lilleman och att du är värdefull. Massa kramar Sabina i Hbg.

  • Cecilia

    Hej! Om jag kan hjälpa dig så vill ja skriva lite råd åt dig! Jag gör det med kärlek för jag har varit i samma situation själv och det slutade med att jag gick in i väggen..jag tog inte varningsklockorna på allvar utan körde på fast kroppen sa stopp på alla sätt..men en dag så kunde jag inte stiga ur sängen..jag hade ingen kraft i min kropp, kroppen sa helt stopp! Jag önskar att du inte hamnar där, för det är såå lång väg tillbaks! I våras läste jag din blogg och dina symptom du hade och tänkte att nu måste hon sakta ner..jag kände igen symptomen i mig själv då jag bara körde på förrän jag kraschade! Nu när jag kollade din blogg så kände jag att om jag kan hjälpa dig på nåt sätt så försöker jag dela med mig av mina erfrenheter! Var rädd om dig och stanna upp nu! Sjukskriv dig och försök vila varje dag! Ta kroppens signaler på allvar! Det är två år sen jag gick in i väggen men jag har lång väg ännu förrän jag är helt återställd! Symptomen du har nu är exakt som för mig när jag gick in i väggen, jag känner att jag vill varna hela världen för det är så hemsk sjukdom! Jag önskar att du får hjälp och kommer på benen igen! Jag fick otroligt bra hjälp av en homeopat, man har oftast brist på magnesium och b12 då man har ångest! Önskar dig allt gott! Styrkekramar av en läsare från Finland!!

  • ann

    En liten fråga i all välmening, hur kan man få panikångest av att ta ett beslut? Det måste ligga mer bakom din panikångest än ditt beslut? Ta aldrig ett beslut när du mår dåligt för då tänker man inte klart.

  • Loella

    Vilka är “kändisbloggmammorna” ni läsare här pratar om? Blir kryptiskt för en annan som inte läst om My någonstans förutom hos Johanna förra året.

    Kram till dig My. Var och en är sin egen lyckas smed. Stay true!

  • Catrin

    Finaste My! Kämpa på och fokusera på dig och lilleman ❤️

  • Maria

    Så himla tröööött på Er som måste komma med Era dumma kommentarer!! Ingen kan jämföra med sig själva hur ni mått med mer Er panikångest, depressioner och svåra bestlut!!

    Nu är det här Mys blogg, och passar det inte er att My berättar från hjärtat om hur hon mår, så besök inte hennes blogg. Vad är det för fel på Er? Vuxna människor som beter Er som bittra tonåringar!! Lägg ner.

    Kramar i massor till Dig My <3 <3

  • Tom

    Hej My.
    Mitt namn är Tom och jag trålade på internet efter artiklar om beslutsångest och om att stressas av tusentals dagliga frågor.
    Jag läste bl a din bloggtext “Så här känner jag inför mitt beslut”, och vill bara tacka för att du, och andra, vågar ta upp ämnet.
    Därför återgäldar jag med att tipsa om min nya låt om just beslutsångest, som nyss publicerades på Youtube (länk nedan).
    https://www.youtube.com/watch?v=jvNqXadejNg
    (Artist: Tom Tripp, Låttitel: Livet är ett vägval)

    Önskar alla en fin fortsatt sommar!
    Tom
    (Youtube, Spotify, Facebook och http://www.tomtripp.se)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *