image

Hej fina! Tack för alla fina ord, råd och din omtanke och kärlek! Det betyder GRYMT mycket! Jag kommer snatt att vara “tillbaka” igen! Men just nu som jag skrvit så är jag inte på topp! Jag ber om ursäkt för mina ganska deppiga inlägg….

Det här med sömn…. Det är en svår bit för mig just nu! Jag vrider och vänder. Vaknar med rusande hjärta och ångest! Ångest, vad är det för någonting! Hur fan rent ut sagt kan ångest få en att uppleva fysisk smärta???  Det gör så ont i mitt bröst att jag inte får någon luft! Vissa rekommenderar olika sömntabletter m.m. Men det skrämmer mig lite… Är det inte lätt att man blir beroende? 

När jag mår som sämst så kommer även Yrsel, och ett illamående kommer från ingenstans!

Jag har inte upplevt detta tidigare! Min första riktiga panikångest attack skrämde livet ur mig, jag trodde att jag fick en hjärtattack och skulle dö! Detta var i lägenheten i Sigtuna samma morgon jag skulle flyga ner till Öland! 

Självklart hänger det ihop med beslutet som jag väldigt snart måste ta. Vägvalet jag skrivit om.. Osäkerheten på konsekvenserna och hur framtiden kommer att se ut.

Ovisshet är alltid obehagligt!

Jag försöker att intala mig själv att det går över, att efter ett par timmar så känns det lättare och jag kan börja andas igen…. Imorse eller rättare sagt inatt så vaknade jag på samma Sätt igen. Klockan 03:27! Jag försökte kämpa emot! Satte mig upp i sängen och försökte vara klok i mina tankar…. Men jag vill bara krypa ur Skinnet och skrika och gråta på samma gång!

-HUR tacklar man ångesten? Kommer den att gå över?! Någon som vet? 

Jag försöker att ta kontrollen över min andning och lugna ner mig. Minuterna känns som evigheter. Det känns nästan som om tiden står stilla. Men på något konstigt sätt så lättar det på “trycket” efter ett par timmar.

Jag tog en kaffe med min väninna som jag sover hos just nu hade vaknat. Hon känner mig sedan många år. Jag behöver inte förklara någonting. Och att bara sitta tyst och dricka en kopp kaffe utan att förklara är väldigt skönt. Tack min fina vän <3

vissa i min närhet är insatta i mitt vägvals bekymmer. Men det är bara JAG som kan ta beslutet. Ingen annan.

På måndag börjar “mamma veckan”. Jag längtar SÅ efter Lilleman. Även om jah “lånat honom” denna veckan, så vill jag bara ha honom med mig, krama, pussa och bry mig om. Jag är dock rädd för att han ska känna av min inre oro…… Vill inte visa honom det.

Jag jobbar i Sthlm på tis. Sen har jag tagit ledigt för honom på Onsdag. Då ska vi ta en heldag ledigt, bara han och jag. DET är terapi för själen! Nu har jag precis sköljt mitt ständigt svullna ansikte i iskallt vatten för att vara “representabel” i kassa här i butiken på My’s Blommor. Jag ser verkligen ut som jag mår! Som Skit!!! Men, nu kavlar jag upp armarna och tar in så mycket energi som jag vara kan från mina blommor <3

imageimageimageVi kör just nu våran årliga LAGERRENSNING på ALLT! Galet men sant! 🙂 därför är det just nu extra mycket folk och jag får “gömma mig” i min yrkesroll som en glad och positiv blomsterflicka! 😉 DET räddar mig just nu!

Stor kram! Tack för att DU är DU <3

Posted in: Allmänt
Kommentarer (38)
  • Ulli

    Va rädd om dig, du kanske behöver dra ner på tempot o bara vara… Styrkekramar

  • Panikfri

    Hej My! Har själv tampats med panikattacker och har gått i KBT vilket har hjälpt mig. Panikattackerna är hemska första gångerna, precis som du skriver , man tror att man ska dö.I mitt fall var orsaken stress. Min psykolog rekommenderade även en bok till självhjälp : ” Ingen panik” som jag verkligen rekommenderar om du inte tar hjälp av KBT.

  • Frk M

    Hej! Lider verkligen med dig, varit där du är men kravlat mig upp med hjälp av det du kan läsa om här: http://mialundin.se/ (det finns hjälp utanför livslång medecinering av sömntabletter o antedepressivt utan för den sakens skull vara flummigt eller utan forskning) och en bok som heter “Lyckofällan” av Russ Harris. Missvisande titel så ge den en chans…. Jag mår väldigt bra idag tycker du och alla andra tjejer i detta land på riktigt förtjänar det samma. Kram kram kram!

  • Natta

    Mycket kommer nog släppa när du “tagit beslutet”. Nu har jag inte haft lika kraftiga ångestattacker som det låter som du har, men hade väldiga problem med sömnen och vaknade med ångest som höll i sig en bra stund. För mig hjälpte det jätte mycket att dra på nån bra pod/ljudbok/tvserie. Nått som la mitt fokus på nått helt annat, ibland så somnade jag om ibland inte men på nått sätt så kändes inte mitt hjärta lika tungt. Du tar dig ur det här My. Massa styrkekramar

  • Lotte

    KRAM på dig!! Har själv varit där…..
    http://www.lotte4.blogspot.se

  • Pernilla Eklund

    Hej, stackars dig! Lider verkligen med dig !!! Har haft exakt samma symptom och det är ett rent helvete! Men jag tog hjälp av antidepressiva (var ej deprimerad) men det hjälpte mot panikångest tillsammans med KBT och min käraste vän då Xanor som är en tablett att ta till i nöd. Hade alltid den med mig och det hjälpte bara det att den fanns tillgänglig. Den är direktverkande och lugnade ner snabbt. Den är dock beroendeframkallande men det visste jag och tog den endast i nödfall. Hade dessa mediciner i några år tillsammans med KBTOCH det försvann och har aldrig kommit tillbaka. Detta var i en mycket jobbig tid i mitt liv som kroppen reagerade på. Det kommer bli bra för dig med. Ta till all hjälp du kan få. Styrkekramar från Pernilla

  • Jessica

    Hej, jag känner verkligen med dig. Vet hur det känns. Har skälv mått dåligt under en längre tid pga sjukdom. Något som hjälper mig väldigt mycket är spikmatta, har du testat det? Jag lägger mig på den och andas djupt ner i magen, det är en fantastisk känsla. Får mig även att somna på kvällen och att somna om under natten. Ta hand om dig!
    Kram

  • Annika

    Tänker på dig. Tror att när du tagit beslutet så blir det mkt bättre. Beslutet behöver inte vara för alltid. Planera inte för långt framåt utan nu tar du ett beslut om ett år kanske du tar ett annat beslut. Styrkekramar

  • chris

    Varva ner, ditt tempo är ju skyhögt! Och det viktiga beslut du måste fatta, måste
    väl ändå gå att ändra om det inte skulle fungera?

  • Tina

    Hej!
    Lider med dig att du mår skit just nu. Jag har varit där ett antal ggr oxå och tagit mig ur det. Men det är inget man gör som att vända en hand. Jag har aldrig tagit några tabletter under mina djupa stunder, men dock är det ju olika för oss alla. Har gått i samtal då jobbet var den stora boven för mig. Men efter jag blev riktigt fålig så har jag lärt mig att känna igen känslan, hur jag blir mm och har många ggr lyckats stanna i tid och ta några dagar off. Ett tips ut och gå mkt /spring du rensar kroppen mkt då. Ät mörkchoklad gör att hjärnan kan må lite bättre. Försök att hitta något där du slappnar av i, läs bok, kolla tv etc du måste få vara utan krav och måsten. Och säkert är den stora boven i dramat för ångesten det vägvalet du ska göra. Skriv upp för – och nackdelar angående detta så kanske beslutet kan kännas bättre vad vet jag. Skriv ner dina tankar, hur du känner dig etc. Läs böcker om panikångest, kbt etc så kan du själv känna igen dig och få tips på hur du kan lära dig att hantera det.

    Lycka till och ta hand om dig My!!!
    Kram

  • Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!

    Min psykolog säger att det bästa man kan göra är att utsätta sig själv för ångesten. För tillslut har du lärt dig tackla den. Typ som ormfobi och man ska ta i ormar.

  • Terece

    Kära My! Det kommer bli så BRA! Försök att fokusera på det! Finns ingen jag vet som kämpar på som du! STARKA kvinna! Alltid så positiv och glad även i denna situation inför detta vägval! Goda vän kram <3

  • Andrea

    Varför be om ursäkt för att du säger sanningen? Många som har det så och känner igen sej, blir bara så tjatigt med uppdateringar om event, kändisfester, b och c kändisar som alla smilar sej fördärvade mot kameran i sina överblekta tänder för att övertyga alla om vilket drömliv dom lever, Var ärlig och rak mot dej själv och andra det vinner du på i längden! Lider med dej och hoppas det vänder snart så du får må bra. Krya krya ❤

  • Christina

    Kära gulliga och vackra du!
    När du väl tagit ditt beslut, kommer det att kännas bättre. Men om den försvinner för gott, vågar jag inte lova dig. Men den avtar sakta men säkert. Varför den kommer ? Mycket grubbleri o varje gång du Tänker (det räcker med en tanke ) TÄNK OM, kommer den som ett brev på posten. Brukar säga att jag känner mig som ett skadeskjutet djur eller en orm som ömsar skinn.
    Du får gärna maila till mig om du vill fråga något.
    Jag önskar dig allt gott o hoppas att det löser sig på bästa sätt, för er alla! Å detta bestämmer bara du o Lillemans pappa.
    Mina barn har aldrig vetat om att jag lider av detta, förrän nu, när de är vuxna. Så fundera inte på det. Jag vet att det är svårt
    Men du fixar det vännen!
    En stor styrkekram

  • GC

    Kan du inte försöka dra ner på alla utgifter så du kan klara dig på My´s blommor och bloggen tills lilleman blir stor. Bo där han och affären finns. Vänner kommer och går så det är inget att bygga sitt liv på. Ta inga beslut när du mår dåligt för då kan det bli fel.

  • Gammal

    Som sambo till en man med panikångest ( han medicinerar sällan) och två vuxna barn med depression och humörsvängningar och även panikångest ibland (de medicinerar dagligen och har med det samt KBT bra liv)
    Men risken är stor tyvärr att det inte går över.
    Sänk tempot, var inte med överallt, du kom från NY och omgående var det nya saker du skulle delta i.
    Kanske skulle du må bättre av att ägna dig åt dina blommor,din son. Bo på ett ställe. Man behöver inte göra allt, synas överallt osv. Ta hand om dig och sök läkare, försök på t ex Xanor utskriven att ta när det verkligen behövs. Men har du panikattack efter panikattack kanske du behöver mer hjälp. Det tar på kroppen och jag vet av erfarenhet att omgivningen märker så tro inte du kan dölja det för ens din son. Trappa ner , sök hjälp och stort Lycka Till <3

  • Linda

    Mindfulness hjälpte mig otroligt. Rekommenderar jag starkt. Kram

  • Lisa Eckerbom

    Hej My!
    Följer din ärliga och fina blogg. Din panikångest är kroppen som säger STOP/VARVA ner My, du har ett för högt tempo. Du verkar vara mitt i många svåra beslut, så varva ner, ta hand om dig själv och var med din son så mycket du kan. Boka av alla måsten nu när hjärnan går på helvarv, andas. MIndfulness/Meditation och yoga skulle du föra in i ditt liv. Lycka till med dina beslut och ta hand om dig./Terapeut

  • Ing-Marie Hansell

    Önskar dig all lycka.Du har helt underbara medarbetare i butiken. Köper alltid blommor hos dig

  • Laila

    En hel del beror säkert på beslutet du skall fatta….. Men som jag skrev tidigare tycker
    jag att du ska gå till doktorn.
    Det är inte farligt att äta medicin mot ångesten. Jag lovar. Jag gör det fortfarande själv.
    Det finns sömntabletter som inte skapar beroende.
    Fast den senaste forskningen visar att man inte blir beroende av några.
    Du behöver få sova. Annars fungerar ingenting till slut.
    Med denna slags medicinering tror jag att du kan få lugn i kroppen och både du och lilleman mår bättre.

  • Karin

    Utan att känna till alla fakta så har jag några råd, kanske de inte alls passar men då är det bara att bortse
    1. Om du inte behöver pengarna, hoppa över jobbresor och annat resten av året
    2. Ha längre perioder än varannan vecka, iaf på sommaren med sonen
    3. Byt vecka när någon av föräldrarna är upptagen en vecka
    4. Stanna hemma och vila istf nattsudd
    5. Ta med din son på en resa, skriv inte bara att han ska få åka någon gång
    6. Fundera på om mediciner kan bryta den onda cirkeln innan det gått för långt
    7. Ta en rejäl semester. Kan statsministern och ledare för stora och små företag göra det kan du
    8. Försök sätta stopp i tid. Ju längre det pågår, ju längre tid att komma tillbaka. Inte värt det. Det är du som måste sätta stopp och ingen annan. Det kommer att bli bra. Du kommer att klara det.

  • Helena

    Styrkekramar och käcka bloggtips i all ära men jag tycker att du ska söka professionell hjälp. Om det fortsätter så här finns det risk att du blir ännu sämre.

  • Gun-Britt

    Lider med dig.Försök att hitta guldkornen i vardagen. Ta hjälp med det som går. Res bort några dagar tillsammans med Lilleman. Stäng av mobil och dator som stressar. Yoga och meditation är bra mot stress. Stort lycka till med allt.

  • Malin

    Hej My
    Jag har haft ångest till och från, jag har vägrat äta några piller.. Och jag har klarat mig med att bara vara bestämd och även försökt att läka mig själv , inte lätt.. Men när man tillslut inte är rädd för att ångesten ska komma och att man inte kämpar emot så blir det bättre , iaf för mig! Tänk när du vaknar att okej ångesten kom å ta mig?!?! Låter sjukt , men kämpa inte emot , och att du tänker ty vad kan jag göra om jag mår dåligt? Gå ut å gå ? Läsa lite i en tidning? Ligga å tänka på bra saker? Sjunga en sång i huvudet lugnt? Ja det finns massor! Och jag vet att det kommer gå över . Men försök verkligen att inte bli rädd , det är en känsla mm
    ❤️️❤️️❤️️

  • carro

    Bjud in ångesten när den kommer ,så blir den inte så stark . Var inte rädd för ångesten den är inte farlig utan kommer bara för du ska lugna ner dig ,backa ett steg . Du lever för stressigt .
    Ångest är hemskt ,det kryper i hela kroppen ,man vill dra av sig skinnet ,yrseln är hemsk allt snurrar och illamåendet kommer som ett brev på posten .
    Flytta tillbaka till Öland ,var nära din son även dom veckor du inte har honom finns du nära ! Tror det är därför du har ångest ,varför bo i Stockholm och bara flacka runt ????
    Kram

  • marita

    prova atarax jättebra

  • Linda

    Skrivit det förut men gör det igen! Yoga!!! Är precis som du gillar fart å fläkt i livet & gärna hård träning! Ju tuffare desto roligare men just därför är yogan det bästa komplimentet!
    Jag har viftat bort det som flum o tråkig lugn träning men det om något är kanon om du har panikångest å sömn problem. Ge det en chans! Å gillar du inte ledaren prova nytt ställe tills du hittar någon som klickar!
    Du kommer helas inifrån o ut. Jag lovar <3 <3 ta hand om dig, det finns bara en av DIG! / Linda

  • J

    Hej My! Vi känner inte varandra, jag känner bara till det jag läser i din blogg, därför kan o vill jag inte ge dig några råd. Vill bara sända dig en varm kram, va rädd om dig du är en fin människa. Kram!!!

  • katja

    Hej. Du går ju hos en doktor? Och lifecoach? Om jag minns rätt.
    Det finns ju olika typer av utmattning, depression.
    Mina symtom var svårt somna, vaknade under vargatimmen, blev apatisk och fick svår ångest. Dåligt minne …Utmattningsdepression. Du borde få veta vad Det är, få hjälp.
    Är det tillfälligt pga ett vägval?
    Önskar dig det bästa, jag behövde vård senare. Prestationsmänniska.
    Kram

  • Annica

    Vännen <3
    Jag kan inte säga att jag förstår men jag förstår som utomstående, mannen i mitt liv har ångest. Det är tufft att stå som utomstående när man inte vet hur man kan hjälpa.
    Men jag har lärt mig att bara vara är bäst. Du kommer hitta lösningar, du har dina älskade blommor och du är grym som mamma.
    Kram Annica (som följer din blogg men inte alltid kommenterar)

  • brittis

    Jag drabbades av utmattningsdepression 2009, och fick panikångestattacker, som visade sig genom bl a yrsel,Jag kämpade, men till slut började jag med ångestdämpande medicin (cipralex) som verkligen har hjälpt mig.Ibland måste man ta hjälp av medicin.

  • CC

    Hej fina, jag vet hur det känns , kroppen säger ifrån p ga av utmattning. Sova är viktigast , det finna svagare insomningstabletter, jag gick även på kbt, låg på spikmatta och gick på andnings -yoga. När jag mådde som sämst orkade min kropp endast promenader , lyssna på kroppen och signaler ! Stor kram!

  • Hanna

    Lider med dig, du beskriver ångesten så väl!
    Jag fick också fruktansvärda panikångestattacker under denna våren, varvat med symptom som kraftig yrsel, illamående, minnesluckor (extremt obehagligt!!), öronsus och hörde min puls dunkande i öronen. Jag har trott att jag varit på väg att dö flera ggr och åkt in till akuten. (I mitt fall var detta pga långa perioder av oro för min son med autism, ständig kamp för att han ska få rätt hjälp, oro för hans framtid, oro att “tappa min egen förmåga” för hans skull, stress på jobbet då företaget blivit uppköpt och de nya kör en hård “vinn eller försvinn”-metod, besked om svåra cellförändringar och oro inför operation).
    Det som hjälper mig mest är att stanna upp, och känna efter, precis bara vad jag känner i kroppen precis just i stunden. Släpp alla tankar, tro inte på dem, upplev bara “det som är”. Det är väldigt obehagligt att få en panikångestattack, men det är inte alls farligt för kroppen- det är en viktig insikt att ha med sig. Det som skapar ångesten finns “bara” i tankarna, därför är det lugnande att känna in vad som faktiskt känns i verkligheten, just nu. Hur känns det när andetaget rör sig genom näsan, känn små förnimmelser i handflator och under fotsulorna, luften som vidrör kinden.. t.ex. Känn den omedelbara verkligheten, allt annat än nuet finns inte än/har passerat. Var inte rädd för ångesten, bara notera den, titta på den utan att reagera. Genom att låta den vara, känna det du känner utan att kämpa emot, tappar den sitt grepp.
    Jag beundrar din styrka, som syns ännu tydligare när du visar din sårbarhet! En stor kram till dig! <3

  • Millan

    Kära My Har själv mått väldigt dåligt. Hade helt otroligt krav på mig själv. Vara duktiga tjejen som klarar allt och skulle vara överallt. Ställa upp på allt och alla. Men det var ett högt pris! Allt började med panikångest. Men jag lyssnade inte på mig själv. Då kom den stora smällen, fick utmattnings symtom. Brände ut mig! Detta var 2013 och jag börjar komma i fas men det tar tid. Det jag behövde var lugn och ro, känna trygghet. Ha människor som älskar migsom den jag är. Åt “lycko piller” i ett år. Och det hjälpte mig att komma i fas, landa. Sen är det en resa med dig och dina nära. Tror att du hade mått bra att få vara i din trygga miljö, Öland och din blomsteraffär som du känner dig trygg med och med Lilleman som är din bas. Många kramar med energi

  • Linda

    Hej My!
    Jag är inte heller någon som vill ta sömntabletter eller tabletter över huvudtaget om jag inte måste pga någon bakterie i kroppen. Har själv varit i en liknande situation med dålig sömn, ångest osv….men jag är på väg ut ur detta och det utan medicinering. Endast vitaminer och stresskurser..En nära vän till mig rekommenderade FitLine optimal set och det har hjälpt mig. Jag sover bättre, har inte haft ångest på 3 månader och jag har fått ett annat inre lugn. Värt att testa innan man tar till starkare medel. Lycka till! Och kom ihåg att inget är viktigare än du (&lilleman såklart!)

  • Madeleine

    Hej! Ett tips från en som också kämpat med ångest i perioder i mitt liv. Gick i kbt ett tag och fick då bla. “läxan” att när ångesten kommer, konstatera att den är där, den är inte farlig men obehaglig. Ligg inte kvar i sängen/soffan utan gör något. Jag tog på mig närmaste par skor och gick ut. Ibland bara runt huset, ibland längre. Bryt beteendet liksom. Diska, dammsug. Det var inte så dumt faktiskt. Även om tårarna oftast rann samtidigt så känns det bra att ändå ha gjort något och toppen av ångestattacken motverkas liksom. Kanske inte fungerar för alla men värt ett försök. Sen så kommer det förmodligen släppa när du väl tagit ditt beslut.
    Sedan vill jag också säga att det finns hjälp att få. Vissa behöver medicinera ett tag med antidepressiva mediciner för att komma ur den värsta depressionen och för att få kraft att kämpa. Andra behöver prata.
    Styrkekram till dig från en som kämpat och kommit ur ångesten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *