imageHej! Tack fina, underbara du för ditt stöd, dina mail/kommentarer och din omtanke <3 

image

-Från hjärtat du/ni betyder ENORMT mycket!!!! 

Jag befinner mig just nu i en maximalt pressad situation. Från ALLÀ håll!  Jag kämpar med näbbar  och klor! Dividerar med mig själv om åt vilket håll jag ska gå! Kan inte sova, kan inte äta…. Försöker att lyssna på min “magkänsla” men jag litar inte ens på mig själv just nu.

Mitt hjärta säger en sak. Mitt huvud säger en annan.

Jag är ledsen, trött och utmattad. Kan verkligen inte sova. Försöker, men det går inte! Vaknar upp kallsvettig med hjärtklappning och kan inte somna om. orolig och stressad. Det är svåra beslut att ta.

Mornarna är värst, jag får riktig panikångest, jag får ingen luft! Jag vill kliva ur min kropp, slita mitt hår, skrika, gråta… Allt på samma gång!

Men efter ett par återupprepade tillfällen av dessa panikångest-attacker så har jag märkt att “bara” jag tar mig igenom gryningen och tidiga morgonen så lättar trycket över bröstet och jag får luft igen.

Tänk att panikångest kan göra så ont. Fysiskt ont??! Kännas så verkligt. Jag kunde inte förstå den känslan innan jag själv hade upplevt det. Verkligen inte.

-Har DU någon erfarenhet av ångest? 

Ytterligare några timmar senare väl på plats i butiken så känns det iallafall “okay” . Där får jag tiden att gå, där jobbar jag fysiskt samtidigt som hjärnan snurrar på högvarv och jag bearbetar och går igenom för och nackdelar med mitt vägval. 

Jag klarar inte av att umgås med någon! Men jag vill heller inte vara ensam. Orkar inte umgås med mig själv…. DET är en konstig känsla! Det är ytterst få människor jag verkligen kan vara med just nu. 

Jag är mitt i någonting som jag inte riktigt kan förklara. precis som jag skrev igår,  När jag vet åt vilket håll jag ska gå, så ska du få veta det…. Och få följa med mig på den resan, också.

Jag tar en dag i taget just nu. 

Igår kom Ludvigs pappà över med Ludvig till butiken. Jag har inte träffat Ludvig på TVÅ veckor! SOM jag grät! “-är du ledsen mamma?” Frågade Ludvig. Nej min älskade Lilleman….. Jag är bara så glad att se dig! Jaha, sa Ludvig och gav mig en puss och spring iväg för att krama Tezz. Så fin, så omtänksam och så okomplicerad. Han “jobbade med mig ett par timmar… Sedan åkte vi hem till en väninna där han fick en snabb play-date med deras son. image Sen åkte jag vidare till Ludvigs pappa. Dags att lämna tillbaka honom då det är pappa vecka. Vi har kommit “fel” tack vara New York resan. Jag har haft lite mycket och hade räknat HELT fel på veckorna då jag när denna resa bokades iskallt räknade med att det var en barnfri vecka! Suck! DET är ett tecken på att jag inte varit mig själv!

Jag skulle dessutom åka på en kryssning med vikingline, en liten mini utflykt bara jag och Lilleman. Fick i present för längesen. Jag trodde det var nästa onsdag. Men det var tydligen igår! Vilket jag inte kom på förrön jag satt på flygplatsen påväg mot möten…. Snacka om TOTAL förvirring i planeringen just nu!

Ska försöka boka en ny till nästa vecka. Jag behöver en dag off och egentid med Lilleman! 

Men nu fick jag “låna” honom lite extra istället. Jag stannade kvar och åt middag med hans pappa, flickvännen och lillebror. Konstigt att vara “hemma” i vårat gamla hus. Min gamla familj. Jag har inte satt min fot där mer än nödvändigt dom senaste åren….

Det har gjort för ont, eller varit för infektera. Men detta var första gången som det inte kändes någonting als. Inte konstigt, inget drama…. Ingenting.

Kul att se hur Ludvig funkar där hemma. Det blir ju lite kontraster för Ludvig som där hemma har tre bröder, med allt vad det innebär. Bus lek och full fart. medan han hemma hos mig “bara” har mig och Tezz. Lugnt, tyst och mycket mindre fart och fläkt. Kanske lite tråkigare hemma hos mig helt enkelt…

Nu min vän ska jag tvätta bort min ansiktsmask jag lagt på, kavla upp armarna och åka bort till butiken och förstörts våran traditionella säsongsrea. Jag testar en kunde mask som ska försöka “trolla bort” mörka ringar efter sömnbrist och svullna ögon efter gråt! Just nu kör bi våran traditionell lagerrensning, SM b varje år kör innan midsommar 50% på nästan ALLA! 🙂 -välkomna! 

imageKramar / My Martens

Posted in: Allmänt
Kommentarer (32)
  • Madde

    Vill bara skicka en STOOOR Styrkels Kraaam <3

  • GC

    Kära mamma My, du behöver inte vara ditt vackraste jag eller vara på topp. För Ludvig är du ändå alltid bäst. Han är ju huvudpersonen i ditt liv. Även om du blir fattig som en kyrkråtta så duger du för honom. Din vänner kanske drar, men han har du kvar. Försök att bara ha ett jobb och lev i ro med den personen som älskar dig mest i hela världen. Barn bär med sig i livet att man har gett dom tid och inte att dom fått massa saker. Tiden går så fort med barn. Ta vara på den. Du har ork kvar då du blir 40 år, då kan du dra igång tempot igen om du tycker det. Lycka till rara mamma My.

  • Linda

    Tampas med ångest och virrhjärna jag också!! Precis som du säger nätter och morgnar är värst sen när man väl gått upp lättar trycket över bröstet.

    Jag lägger ingen värdering i hur du väljer att göra men jag resonerar att mina barn får gå kvar i skola med vänner och nära till släkt osv till den dag de slutar skolan dvs om drygt 10 år. Sen kommer jag prioritera mig själv, byta stad osv när de slutat gymnasiet eller ev flytta bär de börjar högstadiet och då får barnen flytta med.

    Prioritera din son först och främst men det förstår jag att du redan gör.. Skönt att du lyckats slänga bort mycket av din bitterhet mot sonens far, det är stort gjort utav dig!!
    Säkert en enorm lättnad för dig och ett stort steg i rätt riktning..

    Vilken förebild du är!!

    Ta hand om dig så löser sig resten!!

    Kram

  • Gunilla

    Det finns säkert anledningar till att du flyttat till Sigtuna! Men det vore väl lättare med allt om du bodde kvar på Öland där du har ditt jobb o Pappan!

  • Eva

    Kära My. V i finns här och stöttar dig i vad du än bestämmer. Ta vara på tiden.

  • Gunilla

    Lycka till med det du bestämmer dig för! Kram

  • Caroline

    Men vad folk tjatar i din flytt. Man gör det som känns bäst för sig själv (och sitt barn) skulle det inte kännas bra så hade du inte flyttat. Sen angår det inte oss.

    Nu, panik och ångest är en psykologisk grej- MEN yttrar sig fysiskt!
    Jag lever själv med ångest och den är förrädisk… Lurig. Ena dagen kan det va bra sen PANG så är den där. Fast man har magont och inte känner matsuh så tvinga i dig. Ät med vänner, det är lättare. Försök hitta på saker med vänner som hjälper. Lägg dig tidigt. Dra ner på måste för en vecka.

    Ångesten kan som sagt yttra sig fysiskt och du kan känna hjärtklappning, svettningar, magont, du kan få huvudvärk och axel/ryggvärk för att du är spänd. Du kan få kort stubin så att säga, lättare arg och ryta ifrån.
    Man kan bli “känsligare”. Och tål inte vilket skit som helst.

    Sånahär gånger så behöver man kärlek och gemenskap. Ta en paus och ta med dig lilleman på en solig semester! Njut av livet, låt inte ångesten ta över, det är så svårt att ta sig ur den onda cirkeln. Tro mig.

    Varma kramar My, ta hand om dig!

  • Mia

    Mamma är ändå mamma så klart Lilleman har det bra hos dig och vill vara hos dig med – du är ju halva hans hem! Att det är lugnt hos dig kanske han till och med uppskattar under mamma-veckorna. 🙂

    Ja, ångest känns verkligen både fysiskt och psykiskt. Det är ett rent under att man överlever attackerna… Jag kan tycka att det känns så konstigt när man överlevt nattens mörkaste timma och sen när gryningen kommer med ljuset och all ångest bara flyter bort, poff! Hur är det ens möjligt när man var så nere under isen nyss? Kroppen och knoppen är fantastiska skapelser!

    Hoppas du snart får ta dina livsavgörande beslut så du får komma till ro du som har så många järn i elden. Men du klarar det här – det är jag alldeles övertygad om!

    <3

  • Maria

    Så tråkigt att läsa att du mår dåligt. Jag har tyvärr erfarenhet av ångestattacker och det är fruktansvärt!
    Jag fick min första attack för 4 år sen,natten innan min man åkte till Afghanistan för militärtjänstgöring. Jag trodde på allvar att jag skulle få en hjärtattack och jag fick under en tid många jobbiga nätter utan sömn,med hjärtklappning,illamående och andnöd. Min läkare skrev ut en tablett som heter Stedsolid , som blev min räddning.
    Idag har jag mycket sällan ångest,så ett tips är att du ber läkaren om den medicinen som man tar när man känner att en attack är på väg. Hoppas att allt fixar sig för dig!!
    Kramar!

  • Lena

    Åh vill bara ge dig en stor kram <3 hoppas att det blir en lösning inom det snaraste för dig. Så här som du verkar må tar ju fullständigt slut på dig, men du verkar jobba på det. Ta hand om dig ! Kram

  • Lia

    Vet hur det är att ha panikångest och ångest, lidit i många år, alltid värst på morgnarna..förstår du har ångest o sömnproblem då du såklart känner att du försummar din son OCH håller på med stora beslut, inte svårt att förstå vad det är för beslut…vet du är som lyckligast då du får vara i stockholm MEN är rädd att du i framtiden kommer få ännu mer ångest och ett hål i ditt hjärta..som du själv säger SÄTT BARNET FRÄMST och bo nära din son My, flytta tillbaka till Kalmar, du har ju vänner där, din fina butik och var nära din son, du kan ju pendla till sthlm om du ska på galor, mingla eller jobba, kan bo på hotell el sova hos vänner där. Med tanke på din egen bakgrund som du säger så borde du verkligen vilja vara en närvarande mamma, men förstår att sthlm lockar och du gillar din egentid mest, men som sagt tror att din ångest kan bli värre i framtiden och jag tänker på barnet..såg du skrev till nån du flyttade till sthlm pga familj, jobb och välmående..ja välmående har du säkert varit där och haft kul men har väl också lidit av stress och ångest sen du flyttade, har du iaf skrivit några ggr..familj har du väl lika mkt på kalmar/öland.. som sagt tänk på att flytta tillbaka, driv din fina butik och pendla till sthlm..barnet är viktigast! Du motsäger ofta dig själv..men du är också smart på många sätt. Hoppas du förstår att jag bara vill väl, ska väl inte lägga mig i men tänker på barnet och på dig och er relation, hoppas du förstår det <3

  • Christina

    Kära My! Ditt ärliga inlägg berörde mig djupt. Din ångest likaså. Detta mycket pga att jag levt ett liv med manipulation, lögner o svek. Min ångest är värst på kvällen vid läggdax, så fort jag lägger huvudet på kudden, smyger den på. Detta har medfött att jag flyttat in i soffan och ligger o tittar på tv, tills jag slocknar. Dock inte bra, för sömnen blir inte densamma, men vad gör man? Sedan vaknar jag på natten precis som du, kallsvettig o genomvåt eller på morgonen. DEN är allra värst på morgon/ förmiddag o klingar så smått av sen. Men kan även få det under dagen, bara så där plötsligt, utan förvarning. Det är ett rent helvete My! Detta var lite om ångest. Skriver en kommentar till, som jag försökte få iväg igår. Får hoppas……… En stor styrkekram

  • Sofia

    Har följt din blogg ganska länge, men har aldrig kommenterat. Vill bara skicka en Stor kram, hoppas Allt löser sig för dig! ❤️

  • Christina

    Hej igen! Jag förstår att du har mycket som går runt i ditt huvud just nu. Många beslut att fatta tex o du undrade om du flydde från dig själv? Jag har oxå flyttat hit o dit o varje gång har jag tänkt: “Nu kommer allt att bli bra”. Men när jag kommit på plats, känns det inte alls bättre. Så höll jag på tills min dotter började skolan. Förstod under tiden att man flyr inte från sig själv! Sitt bagage följer med varje gång! Så jag tror att när du väl bestämt, hur du ska göra, känns det bättre.
    Men även om du förlåtit exet o flickvännen, som tog allt från dig, finns det kvar i dig. Nu ser du mest allt ur Lillemans perspektiv. Fast du är stark My och du kommer att fixa detta oxå. Men var lite snäll mot dig själv, ge dig en klapp på axeln. Försök samtidigt att undvika personer som är energitjuvar o sök dig till de, där du tankar energi.
    Det är starkt att visa sig svag! Tror på dig! Var rädd om dig!
    Ett citat som jag har ovanför sängen (som jag inte ligger i):
    FRAMGÅNG BRINGAR VÄNNER MOTGÅNG PRÖVAR DEM

  • Cecilia

    Hej My

    Du kanske behöver en tablett till hjälp, så du kan komma ner i varv och sova. Fortsätter du så som du gör nu, så kommer det sluta illa. Har själv varit i din sits. Fick en tablett som hette Xanor, fick ta den i ca en månad, och det hjälpte mig jätte bra. Man skall vara försiktig för man kan bli van vid den, men bara läkaren har koll på det så är det en bra tablett. Du måste vara rädd om dig, annars har Ludvig ingen bra mamma.
    Du kör på alldeles för hårt, man blir trött bara av att läsa din blogg, vilket tempo du har.
    Försök att skala bort alla onödiga uppdrag, ta hand om dig och din son. Du är en bra mamma och en duktig företagare, och det räcker länge. Heja MY. Kram Cecilia

  • Erika

    Jo jag hade också en relativt lång period med ångest, två år ungefär. En tid i livet som var allt annat än enkel för mig . Där och då hittade jag inte riktigt ut ur det dåliga måendet men nu vet jag vad som är rätt för mig . Jag tror inte att den ena vägen ut är samma för någon annan. Det gäller att hitta ett sätt som funkar i ens vardag. För mig är Ashtanga yogan min väg. Yogar jag åtminstone tre gånger i veckan så håller jag ångesten borta. Hoppas Du hittar ditt sätt. Jag finns här och hejar på dig! Kram

  • Laila

    Jag lider med dig. Kanske du skulle gå till doktorn å få hjälp med ångesten och sömnen.
    För sover man inte ordentligt så blir ingenting bra. Så är det bara…..
    Jag har själv levt med en fruktansvärd ångest, som min egen son orsakade mig……Droger och allt möjligt annan skit! han är äldre. 20 år idag. Men jag äter fortfarande mediciner mot min ångest……
    När det var som värst sov inte jag heller. Åså ställde jag mobilen på ringning varannan timme för säkerhets skull varje natt för att kolla om sonen var hemma eller inte. Detta var ett helvete!
    Jag hoppas verkligen du slipper när din lilla kille blir tonåring…..
    Viktigt nu är att du tar hand om dig själv. Jag tycker du skall gå till doktorn och prata om detta. Du kan få god hjälp med medicin, psykolog om du vill och något att sova på till nätterna. Du behöver det nu.
    Ta hand om dej.
    Kram

  • Nina

    Du är stark!Glöm inte bort att ta hand om dig själv i allt.Du är en stark människa,känner dig inte men läser din blogg dagligen.Ta hand om dig och glöm inte av att andas i mellan allt. Kram

  • kaisa

    Söta rara Du ! Jag är gammal nog för att vara din mamma, skulle vilja ta dig i min famn och bara sitta stilla. Du har ju fått klara dig själv sen du i stort sett var barn ! Nån gång måste reaktionen komma. Nu får jag nöja mig med en kram på nätet men skulle vilja krama om dig på riktigt. Du behöver en famn att krypa in i just nu

    Ha en fin helg i försommaren Puss o kram

  • Micaela

    Hej My
    Jag hopas verkligen att du får bukt med din sömn och din panikångest.
    Förstår att du har mycket som tynger dig och hoppas att du har någon/några nära och kära väänner som du kan prata med. Dålig tajming att din närmsta vän maggan inte är hemma . Att prata i telefonen är ju inte riktigt samma sak….

    Hoppas du mår bättre snart och att du får lite ledigt från både jobb och tankar
    Styrkekramar

  • Sus

    Ja sannerligen har du en ärlig blogg och jag uppskattar det. Hade en period för en tid sedan då jag kände mej low och lånade då en bok från biblioteket som jag läste om i nån tidning. Slog upp den idag men vet ännu inte om den är läsvärd, iaf så heter den tid för förändring och är skriven av Patricia Tudor-Sandahl.

  • Marina

    Tack för en ärlig blogg. Skickar över en stärkande kram.

  • erik

    du jobbar mycket till slut så säger kroppen från och du går snart in väggen det syndomer ångest osv

  • Monica

    Hej jobbigt för dig, hör jag, å du behöver inte alls lägga upp denna kommentaren! Men hur mådde du när du var i NY? Stängde du av då? Som vi mammor/ tjejer oftast gör, och sen blir det bakslag hemma! Ser att flera rekomenderar stesolit och xanor, nått som jag inte vill rekomendera, är ingen doktor men jobbar på psyket, dom är jättelätt å bli beroende av, särskillt också om man har nån i släkten, som har lätt för beroende… Prata heller med läkaren, å få propanvan att sova på och lergigan eller atarax, som funkar väldig bra, många får dock krypningar i benen,men heller det ( det går över efter ett tag) än att bli beroende!
    Bara ett vänligt tips, 🙂 och nu kanske du får det lite lugnare med my’s blommor ett tag? Så du kan va lite mera ledig, hoppas du kan komma iväg med lilleman, och bara få vara stor kram sova är ju livsviktigt, särskillt nä du är där du är nu, så det inte blir värre för dig <3 kram å trevlig lördag till dig!

  • Bianca

    Hej My . Jag älskar lilla My för hon vågar vara arg. Var arg och ledsen istället för att leva upp till en förebild.Släpp på kraven att vara bra och bäst. Umgås med ditt barn och ta in energin från dina blommor som bara är kärlek❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *