FullSizeRender 35

Godkväll!

Wow vilken dag vi har haft! ÄNTLIGEN är det sol och varmt ute igen! Hoppas, hoppas, hoppas att värmen håller i sig! 

Idag har vi haft en heldag på Hotel Skansen i färjestaden.

Som ni kunde se i tidigare inlägg frukostbuffè… -bästa!

Följt utav lek och bus i parken, pool häng, bad, solning, fika och mys… en heldag alena med min älskade Lilleman <3

 IMG_6695 IMG_6700

Sååå mycket kärlek!

IMG_6703 IMG_6683

Lunch, Fisk och potatis till Lilleman, Kyckling med grönsaker till mamma…

FullSizeRender 36 IMG_6672

Ludvig var i vattnet mer eller mindre hela dagen. Jag fattar inte att han inte såg ut som ett russin! -haha!

Medan Lilleman simmade med puffarna framför mig så passade jag på att ta en telefondejt med min väninna Madeleine.

Madde och jag kan prata om allt och ingenting i timmar när vi lägger den sidan till =)

Många av er känner säkert till henne efter sina sex år i programmet Familjen Annorlunda, Med sina NIO barn.

-Hur får kvinnan tiden att räcka till?! Det får hon! 😉

Förutom att hon är en fantastisk mamma, bloggare och entreprenör så är hon också fotograf, en GRYM fotograf! 

Jag bara måste visa er några utav hennes bilder:

IMG_6669

IMG_6670

Visst är dom fantastiska??? <3

IMG_6671

Jag blir så stolt över henne! Hon är alldeles för blygsam gällande sin fotografering!

Madde jobbar proffesionellt som fotograf, så om du vill kan du boka henne till något speciellt tillfälle så kan du kontakta henne via hennes blogg HÄR <3

-Tack för mysig teledet, syns snart vännen <3

IMG_6704

Madde och jag är uppvuxna i “byarna” bredvid varandra. Jag i Vasstena (Vadstena)  och Madde i Motala.

Jag har samlat mod till mig och tänkte ta med mig Lilleman och hälsa på min mamma i Vadstena inom ett par veckor.

Då ska jag självklart hälsa på Madde också =)

MEN, det är blandade känslor när jag åker tillbaka till Vadstena…

Ni är såååå många som frågar mig om min bakgrund, vilket är en låååång och komplicerad historia som jag inte riktigt vill dela med mig av, än iallafall.

Det enda jag kan säga är att Jag fick bli vuxen väldigt snabbt, jag har inte gått i gymnasiet utan har jobbat heltid sen långt innan dess. Jag har bott ensam sedan 13-14 års ålder.Precis som alla andra så har jag mitt bagage. Men jag har rest mig, vuxit och blivit stark. Otroligt stark. 

Jag har fått stå på egna ben, försörjt mig själv och verkligen kämpat för att överleva. Men oavsett vad jag har gått igenom… fysiskt eller psykiskt, så har jag alltid haft en överlevnadsinstinkt.

Delar av mig skulle mer än gärna jobba för ungdomar som behöver en knuff i rätt riktning. Ungdomar som behöver den där förståelsen som man kanske inte har utan egen erfarenhet… 

Oavsett vad man har gått igenom tidigare så har man alltid ett aktivt val.

Alla har vi olika bagage, och livshistorier. Från barndom, ungdom till vuxenliv, skilsmässor, familje relationer m.m. Livet går upp och ner. -That’s life!

Men jag blir så förbannat trött på alla människor som “skyller” sina misstag och val på sina bagage, sitt trassliga förflutna eller sin förfärliga barndom, osv!

Allt har givetvis sin tid, man kan behöva sörja, bearbeta och vara nere på botten och vända.

-Tro mig, jag har verkligen varit nere på botten och vänt!

MEN istället för att beklaga sig, gräva ner sig och tycka synd om sig själv så kan man själv påverka hur man vill att sitt liv ska se ut FRAMÅT.

Varför lägga energi på det man inte kan påverka?!

Hur tråkigt det än låter så är vi ju alla medvetna om att man INTE kan påverka det som har varit…..

Men vad kan vi påverka? -Framtiden! 

image

“GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT”

Vanliga ursäkter som jag har fått höra flera gånger dessvärre:

(som INTE har med min bakgrund att göra)

“oj, jag började visst knarka för farsan slog mig när jag var liten”

“oj, jag hoppade av skolan och började stjäla och deala med stöldgods för ingen hemma bryr sig om ändå om mig”

“oj, jag började visst jobba som strippa… vilket sen ledde till en bordell… då jag ändå hatade mig själv efter att jag själv blivit sexuellt utnyttjad och misshandlad”

“jag skär mig i armarna för att ingen ser mig”

“Oj, jag behandlar mitt barn illa då mina föräldrar behandlat mig illa”

“jag kan lika gärna kröka bort mitt liv, det är ända gången jag mår riktigt bra och inte tänker på det som varit”

SUCK!!!! Dubbel suck!

Jag tappar ju tråden fullständigt i detta inägget…

Poängen är att man inte ska “kasta bort sitt liv” pga utav något som har varit, som man ändå inte kan påverka.

Hmm, ni märker ju hur jag sätter igång bara av att skriva att jag ska åka tillbaka till Vadstena, vi får väl se hur det går när jag väl är där 😀 

Jag får nästan dagligen mail och frågor om min familj. Har du “Riktiga” syskon brukar folk fråga då alla härinne vet om att jag kallar Maggan för syster. Även om vi inte har blodsband så är och kommer hon ALLTID att vara som en syster för mig <3

Ja, jag har två “riktiga” systrar,  som jag inte har någon kontakt med. Dom bor i Vadstena….Dom har inte valt att blogga eller vara med i tv-produktioner så för övrigt så håller jag dom utanför “offentligheten” av respekt! men det är såklart en bidragande orsak till olustigheten jag känner gällande Vadstena. Jag är ju plötsligt så nära, men ändå så långt bort…. hmm… 

Vadstena förknippar jag med mycket negativa känslor och minnen från saker jag tidigare varit med om. Vissa saker har jag mer eller mindre förträngt, andra Saker har bearbetat och i stort sett helt lagt bakom mig. Men jag ljuger om jag inte erkänner att det är en rejäl känslomässig utmaning att åka “hem” . Det stärker mig när jag väl har klarat av det….

Men ändå är det något olustigt och tungt som kommer över mig när jag tänker på att åka tillbaka till Vadstena.

 Vadstena är egentligen helt fantastisk, underbart  och vackert . Denna charmiga lilla stad har en massa mysiga gränder och kullerstensgator precis intill Vätterns underbara stränder…

-Ändå gör denna lilla stad att jag blir extremt ångestfylld inifrån och ut! Jag kan faktiskt känna mig fysiskt illamående, och stressad över tanken. 

Det är verkligen att tampas med mitt förflutna att åka till mina “hemma trakter”. 

Men samtidigt så ska det bli såååååå fantastiskt kul att träffa min mamma och Madde =)

-jag längtar efter er! <3

När jag väl är där så vill jag såklart passa på att träffa mina andra gamla kompisar också….

Jag måste bara ta mig över tröskeln och ta mig dit 😉

Nu blev detta ett betydligt mer känslomässigt inlägg än planerat….

Så från det ena till det andra, MISSA INTE TÄVLINGEN i förra inlägget 😉

Stor kram /My Martens

Posted in: Allmänt
Kommentarer (23)
  • madeleineilmrud

    Kom hit snart, längtar efter dig med <3

  • Erika

    Hej My, tack för att du valde att dela med dig. Jag har en lång historia men liksom du skriver så har jag valt att göra något med mitt liv och när jag läser dina rader är det första gången på 35 år som jag slåss av tanken men shit, jag är ju faktiskt lite stolt över mig själv, för trots fruktansvärt taskig barndom och ungdomsår så utbildade jag mig och har idag ett bra jobb. Dags att sträcka på sig för en gång skull och ge mig själv en klapp på axeln. I did it. Tack än en gång My för du delade med dig!!!

  • Ramona

    Vilket väl skrivet inlägg fina du <3 Och vilka underbara bilder 🙂
    Jag tänker ibland att jag ska börja fota men än är det bara i tanken *haha*
    Kram och ha en fin dag

  • Sarah

    Oj va du skriver bra ) du har gått vidare o rest dig ) stor eloge till dig! Det hade varit intressant om du delade med dig ngn gång ? You go girl

  • Caroline

    Du är stark My… Men i detta inlägg tycker jag att du är lite orättvis… Jag hade en taskig uppväxt på många sätt dock har jag aldrig knarkat, dealat, strippat, horat, Supit el slagit o behandlat mina barn illa…. MEN jag är tyvärr skadad för livet av min uppväxt o bedöms inte vara arbetsför. Jag kämpar varje dag för att inte bli något jag aldrig vill att mina barn ska behöva uppleva… Alla väljer inte aktivt att må dåligt… Jag har inte valt det men jag gör det visst ändå!

    • Birgitta

      Håller helt med dig , Caroline. Även om jag förstår meningen med det du My skriver , är inte livet alltid så enkelt. Människor är olika starka psykiskt och ibland blir det för mycket för att orka resa sig. Det blir lite som ett hån för alla som inte riktigt orkat. Även om du upplevt en hel del i ditt liv redan, så är det inte riktigt så att det funkar att tänka så för alla. Dels beroende på vad man varit med om dels beroende på hur känslig man är , människor tål olika mycket. Även om du tycker att du kan ha dom åsikterna p.g.a du upplevt mycket . Så tror jag det sårar många som inte lyckas trots god vilja och kämpande
      R

      • Anette

        Håller helt med dig o Caroline om att det My skriver inte är rättvist. Visst kan hon ha upplevt mycket saker i sin uppväxt mm MEN man kan inte alltid välja så som My påstår att man kan. My är ännu bara en ung flickunge och har ännu inte hunnit uppleva så mycket motgångar i livet.
        Livet är ingen dans på rosor men det tycks My tro.

      • mammamy

        Hej Birgitta! Detta inlägget var inte menat som ett hån på något sätt….. Tvärt om faktisk. Jag är långt ifrån perfekt och har bättre och sämre stunder. Precis som alla andra. Jag vidhåller dock att man alltid ska utgå ifrån sig själv och sina egna erfarenheter och göra det bästa utav situationen. Någonting som är tungt och ledsamt för mig, kanske inte als skulle beröra dig? Eller tvärt om, någonting som du varit med om kanske jag själv inte skulle uppfatta på samma sätt… men oavsett vad så är mitt motto att alltid försöka att ta med mig erfarenheterna och hitta styrkan och det positiva ur dess olika situationer. Ibland lyckas jag bättre med det, ibland lyckas jag inte als med det…. Min mening är inte att såra någon, tvärt om. Ge hopp, pepp och motivation <3

    • mammamy

      Hej Caroline! förlåt mig, det var verkligen inte illa menat på något sätt. Allting har ju givetvis sin tid, man kan må dåligt och man kan bära med sig minnen och erfarenheter som blir svåra ärr. Jag menar inte att man aktivt väljer att må dåligt. Jag kan bara prata för mig själv, jag har också med mina erfarenheter ett bagage som gör att jag faller dit i perioder och påverkas enormt av det, saker som jag aktiv får jobba på hela tiden. I perioder gör det mer ont än i andra. Men det är ju så livet ser ut, det går upp och ner. Det jag menar är att man inte ska “ge upp” förlika sig med att må dåligt och då i slutändan bli likgiltig… Likgiltigheten och uppgivenheten är någonting so skrämmer mig, det är någonting som jag inte önskar min värsta ovän… Precis som du skriver så kämpar du varje dag med någonting (från dit bagage) då är ju du en fighter, en person som inte “gett upp”. I skrift är det lätt att det missförstås. Hoppas att du förstår mig bättre nu. Stort lycka till och en bamse kram till dig <3

      • anette

        Man ska aldrig jämföra men OM man nu vill säga någon skillnad på dig My idag och andra så det som jag tycker då när jag läser är att du har om du nu förstår mig rätt kommit in på en bana som nog många avundas dig,Ensam mamma,du fick kontakt med Maggan,sen gav det ena det andra,om man nu tar fram kändis världen,du har fått många nya “kändis vänner”,fester,modell jobb osv.
        Då tror jag,min tanke att jag nog skulle ha lättare att komma ur min sorg,depp eller vad det nu är.
        Du har ju kommit in i en värld som många av oss aldrig kommer kunna vara i.
        Och med det menat inget negativt mot dig utan tvärtom,men med tanke på en del åsikter här så är det många som inte kan må bra oavsett om man försöker vara stark.

  • Ann

    Du borde skriva en bok om ditt liv<3

  • Anette

    Ja det gör hon och det är nog inte så sunt för deras barn! Niklas kan för tusan vara hennes pappa. Äckligt tycker jag.

  • Jag

    Jag är så imponerad av din styrka! Jag förstår precis vad du menar när du skriver om de aktiva valen! Ditt skrivande ger inspiration och är en riktigt bra spark i baken för oss som upplevt liknande saker som du. Man kan bli utsatt för mycket skit men man behöver inte förbli offret. Jag önskar dig all lycka i fortsättningen och lycka till med att ta itu med din gamla stad. Tack för att du delar med dig och är så inspirerande. Det berör och förmedlar girl power så bra 🙂 Kram till dig!

    • mammamy

      Tack snälla du =) jag menar givetvis inte att man inte får hamna i svackor eller må dåligt… men man har ju alltid ett val att påverka sin egen framtid och göra det bästa utav det =) Kram

  • Anette

    Dina tidigare blogginlägg har varit så korta, meningslösa och tråkiga. Idag är det däremot en hel roman. Märks att sponsorer säger sitt. Tycker nog att du ska ta och fundera över din framtid. Du skriver om ett liv som du inte lever, du
    hittar på saker bara för att det ska låta bra utan att du ens utfört det. Detta flängande hit och dit och alla resor till Stockholm kan aldrig vara bra för vare sig dig eller din son. Denna glitter och glamour värld du försöker att få oss att tro att du lever i och som vill leva passar inte dig eller någon ensamstående med barn. Din son ska inte behöva bli lidande för ditt levene. Din “förlorade” ungdom ska han inte behöva bli lidande för heller. Du vill leva ett liv som inte är möjligt för dig, du vill visa att du är något och klarar allt och är så duktig på allt MEN sanningen kommer snart fram. Det kommer sluta illa för dig om du inte lugnar ner dig, när du gått in i väggen sen så kan du inte göra annat än att ångra allt du gjort eller inte gjort och lyssnat på. Låt din sons pappa ta hand om er son för ALLTID, han verkar vara en lugn pappa som inte är ute på krogen hela tiden. Låt pappan ta din son så du kan ut och roa dig, leva livet på krogarna och leva lyx och glamour livet med Niklas Wahlgren. Du verkar söka en fadersgestalt eftersom du är tillsammans med en “man” som kan vara din pappa. Du söker nog den pappan du aldrig haft. Du varken kan eller hinner med din blomsterbutik på Öland, har varit där flera gånger och du har aldrig varit där då och personalen går på knäna för det är så mycket att göra, väldigt ojämn kvalité på växterna och dyra är de ibland. Lägg ner detta med att allt ska kosta 90 öre på slutet ex 9,90kr, är väldigt omoget och störande. Hört många som reagerar över att du är där så lite i butiken och är du där så pratar du alltid i telefonen och RÖKER en massa och står du i kassan så är du tyvärr så falskt överdrivet trevlig. Tagga ner lite på detta så kunden känner att du verkligen uppskattar att man handlar utav sig. Var en ny mycket trevlig ung kvinna med långt ljust hår som jobbade hos dig innan midsommar. Hon tänkte verkligen på hur kunderna skulle bemötas och hon var hjälpsam emot alla kunder även om hon fick fråga annan personal på något som hon var osäker på eller över.
    Hon log o hälsade så glatt på alla kunder, detta gör att man som kund blir glad. Är nog dags att du överlåter rörelsen till någon annan eller anställd, för de brinner i alla fall för butiken och yrket, vilket du inte längre gör, det märks så tydligt, är väl inte tillräckligt fint för dig och din nya “vänskapskrets/klientel” uppe i Stockholm och efter att du blev tv “kändis”. Ta och flytta upp till Stockholm som du verkar vilja göra, detta både för din o din sons släkt skull.

  • Irene

    Fan vad snygg magen blev efter operationen och vad snygg du är. Mycket svår fråga det där med sitt förflutna och vad man ska göra med det. Jag valde helt bort familjelivet pga detta . Visst i dag ska man ha en blogg och mycket pengar och va snygg och listan är lång alla pallar inte det!

  • Ankan

    Håller mer dig.. Men jag växte upp med en pappa som misshandlade mig psykiskt å fryste ut mig från övriga familjen. Blev samtidigt mobbad i skolan genom alla år! Idag är jag över 30 år, men står HELT utan vänner. Har NOLL stöttning i livet. Hade jag åtminstone EN vän vore livet så mkt enklare.. Men jag har verkligen INGEN. Jag har försökt få vänner på alla sätt och vis, men det är jättesvårt då det känns som att alla redan har vänner och inte vill släppa in fler. För 8 år sedan blev jag mamma till världens finaste son, han hade dock oturen att födas med flera fel och det har varit många operationer osv. Jag lever i en usel relation med noll kärlek från hans pappa, men lyckas inte ta mig ur det.. Har som skrivet noll stöttning och min älskade mamma bor långt ifrån mig.. När jag sen själv blev mamma fick jag psykisk ohälsa med en otrolig ångest och den bottnar säkert mycket i min uppväxt. Äsch det blev en liten soppa denna text.. Jag tycker absolut inte synd om mig själv på något sätt, jag undrar bara hur jag ska få ordning på mitt liv.. Önskar jag åtminstone hade EN vän, livet är så tomt utan vänner.. Vad gör man.. Har sökt hjälp på alla tänkbara sätt, men rätt hjälp är svår att få.. Jag har kämpat i så många år.

    • Maria

      Finaste, finaste du!

      Du har kraften! Bryt upp, flytta närmare din mor, kräv mer hjälp! Du kommer få vänner, men det låter som du måste lämna situationen som du är i just nu! Om jag får lov att lägga mig i så här..
      All styrka och värme till dig!

  • Sarah

    Hej.
    Tråkigt att bara positiva kommentarer ifrån läsare kommer ut. Jag mfl har svarat på inlägg i bloggen men har blivit bortkastade och publiceras ej. Tråkigt då tryckfrihet gäller i Sverige men gäller tydligen inte HÄR!
    Lycka till med relationen med Niklas Wahlgren<3. Reagerar bara över åldern! Verkar som du ser honom som en fadersgestalt och han kan faktiskt vara din pappa. Är väl tur att han inte vuxit upp ännu trots sin höga (50 år), så ni kan vara likasinnade.

  • lena

    Diggar din attityd..det är bara vi själv som styr över våra liv , en del tar till ursäkter andra fightar på framåt..du är stark det finns dem som inte är så starka det får man inte glömma…jag är stark, envis och väljer att inte vara ett offer 🙂 puss puss och fortsätt äga♡

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *