Slagen hjälte!

Äntligen kan vi pusta ut! Efter läkarronden och ett utlåtande av doktorn och vi sett att kisseriet har kommit igång så har vi nu fått komma hem! 

Den där magkänslan av en blandning utav, oro, ovisshet, rädsla, frustration har verkligen satt sina spår! Mörka ringa under ögonen, dålig sömn gör att man känner sig helt slut!

Det måste verkligen vara bland det värsta man kan utsättas för som förälder, att se sitt/sina barn ha ont. Att se dom lida utan att kunna göra någonting. OM man bara hade kunnat ta smärtan ifrån dom små och istället bära den själv så hade iallfall inte jag tvekat en sekund om jag kunnat göra det.

Nu är vi äntligen hemma igen och Ludvig mår mycket bättre idag. Han är piggare, och svullnaden har gått ner.

Ludvig opererades i onsdags för en såkallad ”vattenpung” som inte hade blivit något pungbråck, än.

Den operationen gick bra, han var svullen, öm och lite missfärgad men inget onormalt. Men efter ett knappt halvt dygn hemma så blev han jätte svullen, och extremt missfärgad, blå/svart! Det såg jätte otäckt ut! Vissa stunder så var det okay, men andra stunder så skrek han av smärta. Jag får tårar i ögonen och en klump i magen av att bara tänka på det.

När vi sedan kom in till sjukhuset blev vi väl omhändertagna. Vi fick ett rum och skulle avvakta då läkarna ville se hur det utvecklades. Det som hade hänt var att han fått en inre blödning. I vissa fall så tar kroppen hand om det själv, i andra fall så får man gå in igen och öppna upp för att göra en tömning. Strax innan midnatt så fick vi beskedet att dom tagit beslut om att göra just det, en akut operation.

Men även denna operationen gick bra, och vi har fått komma hem så nu. Vi kommer dock att ha ett vakande öga med oss, då det får räcka med komplikationer! Två operationer på mindre en ett dygn får verkligen vara nog!

Visst är det fantastisk hur mycket mer dom små tål? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag nämnt att Ludvig varit så duktig, jag menar det verkligen! Trots smärta, nya miljöer och en otroligt annorlunda situation så har han haft sitt fantastiska lilla leende på läpparna, varit lugn, medgörlig, lyssnat och anpassat sig till situationerna.

jag är så stolt över min lilla kämpe, jag älskar honom över allt annat! <3

Nu har jag en annan liten oroskänsla i magen. Egentligen så skulle Ludvig ha åkt till sin pappa igår. Men då omständigheterna har varit som dom varit så har vi alla tre varit på sjukhuset tillsammans.

Men ikväll är det dags att lämna honom till sin pappa. FAN rent ut sagt! jag vill verkligen inte det! Inte för att jag inte tror att han har det bra där, för det vet jag att han har. Utan för att mitt mamma hjärta vill ha honom hemma hos mig, så jag kan skämma bort honom med kärlek, omtanke och det där lilla extra. Men det är bara att bita ihop och inte visa Ludvig hur jag känner. Vid överlämningen så får jag puss och krama extra mycket på honom. Det sista han behöver bekymra sig över är hur jag känner så…..  Pokerface on!

Detta är min barnlediga helg, som jag hade planerat i Stockholm. Men nu har ju omständigheterna förändrats så jag åker ingenstans,  jag stannar alltså hemma på Öland/Kalmar, så att jag bara är ett par minuter bort om det skulle uppstå någon mer komplikation eller om han bara vill krama sin mamma.

Några av mina vänner har frågat om vi ska hitta på någonting, för att distrahera tankarna. Men jag känner att egentid är välbehövligt just nu. Så istället kommer jag efter att jag lämnat honom, åka en sväng till butiken, My’s Blommor. Sedan raka vägen ner till gymmet. Ett bra sätt att få ur mig frustrationen och energin så att jag sedan kan åka hem, lägga mig i ett bad, tända några ljus… kanske jobba en stund hemifrån innan jag tänker bänka mig o soffan framför Let’s dance.

Självklart med mobilen med mig, ut-ifall-att hans pappa ringer mig 😉

Med risk för att bli tjatig, Ett stort TACK till just dig för din omtanke och ditt stöd! Det betyder otroligt mycket! <3

Puss & Kram / My Martens