Hej igen! jag vill börja med att återigen  tacka för allt stöd från er, det  betyder jätte mycket <3 TACK! Ja, nu är vi fortfarande på sjukhuset. Vi kom in igår eftermiddag igen. Efter några undersökningar så fick vi läggas in under observation. Ludvigs pappa kom då också och gjorde oss sällskap. Jätte skönt för Ludvig! Men strax innan kl 23 igår så tog dom ett beslut om att inte avvakta tills på morgonen utan öppna upp direkt. Sagt och gjort, Jag ochLudvigs pappa fick skrubba honom med den där illaluktande, men bakteriedödande svampen som har förföljt oss ett par dagar.

Ren och nytvättad åkte vi alltså upp till operationen…

Här möttes vi utav ny personal, nattpersonalen som var väldigt omtänksamma och omhändertagande. Dom lät Ludvig välja ett gosedjur (draken ni ser på bilden nedan) och fick både oss som föräldrar och lilleman att känna oss i trygga händer. Jag tror faktiskt att de där med förtroende är otroligt viktigt oavsett vad man är inlagd för, just med tanke på att man som mamma inte kan annat att göra än att vara med som ett stöd. Stå brevid helt enkelt.  Det är Inte helt lätt att släppa kontrollen och lita på att någon annan tar hand om det viktigaste man har. Jag är ju lite av ett kontrollfreak i många lägen, så en riktig utmaning för mig! Men jag känner stort förtroende för personalen här.  Nu vet man ju att det inte är livshotande och att det finns dom som har det så otroligt mycket värre än vad vi har det. Men nervositeten och ovissheten är aldrig lätt att tampas med.

Både jag och Ludvigs pappa fick följa med in under narkosen. Som ni ser på hans kläder så är det denna utstyrsel som gäller. Narkosen gick jätte bra, Ludvig är så otroligt lugn och ”lätt” att ha att göra med. han är inte rädd, tan lyssnar, nickar och förstår. Det enda han verkligen inte gillar just nu är att byta blöja då han inte vill se sina ”juveler” .

Efter att han somnat in, och vi fått lämna operations salen för att dom skulle börja operara , så var det bara att vänta. Åhhhhhh! Det är så svårt att vänta…….. Men vi höll oss sysselsatta och fick tiden att gå. Sen försökte vi komma tillbaka in till uppvaket, men detta sjukhuset är ju en mindre variant av fortnox! Hehe! Säkerheten kommer såklart alltid först men nästintill omöjligt att ta sig in! En utav sköterskorna ringde på oss och mötte oss så vi fick komma in och vänta på att han skulle vakna.

Operationen hade gått bra, han vaknade till, allt kändes ok så vi fick komma tillbaka till rummet där vi alla kunde få sova en stund. Man sover ju inte jätte bra, när man inte är hemma, ligger på ett sjukhus och har varit extremt orolig, men av utmattningen så somnade vi faktiskt alla tre! Ser ni dom söta ”ballongerna” som är uppblåsta plast handskar, en av doktorerna gjorde dessa och kom först in med Wilson, sedan Wilsons flickvän, vilket fick Ludvig att skratta lite =) Återigen, otroligt omtänksam personal <3

Nu imorse är han både piggare och mindre svullen =) Vi tog en promenad till frukost rummet och han åt jätte bra, så aptiten är det heller inget fel på =)  Han går lite roligt om man nu kan uttrycka sig så. Han går väldigt bredbent, lugnt och försiktigt, han är verkligen JÄTTE DUKTIG!  Nu har hans pappa åkt härifrån,  vi sitter nu i soffan på vårat rum, tittar på Cars 2 (för 100:e gången) i väntan på att barnspecialisten ska komma, men allting känns bra och jag tror och hoppas på att vi snart får åka hem. Bara kisseriet kommer igång =)

Hörs senare….  / Kramar My Martens