Godmorgon!

Måndags ångest deluxe! Och där fick jag ett bakslag. ett kraftigt bakslag!

Jag har legat sömnlös i stort sett hea natten! Somnat, vaknat, om och om igen. Jag vaknade med ett ryck vid tt tillfälle. Panikångest slog till. Igen. VARFÖR kommer den! Det räcker nu! Jag drömde om butiken. Drömmen kändes verklig men osammanhängande. Jag vaknade genomsvettig och av mina egna tårar!NEJ NEJ NEJ! Det var ingen mardröm. Jo, drömmen var en mardröm, men verkligheten är densamma! Jag har förlorat kampen som jag under många år kämpat i!  Trots at jag lagt hela min själ och jobbat sjukt mycket, vänt ut och in på mig själv för att vända mitt sjunkande skepp. Jag har försökt med allt. DEN känslan av att man gjort allt, men att det ÄNDÅ inte räckte till…. DEN gör ont. Det känns så sorgligt, så ledsamt… Jag är uppriktigt sagt så fruktansvärt besviken!

Jag har förlorat mitt livsverk. Tio långa år med blod, svett och tårar. Tio år av mitt 28 åriga liv är ganska lång tid. Verkligheten slog mig hårt, likt en örfil i ansiktet. Jag har inte riktigt ”landat”  i detta än. Jag är verkligen mitt i konkursen och har jätte svårt att frölike mig med det som hänt. Men också ovissheten ”vad händer nu”. 

Jag är så sjukt trött mentalt, fysiskt och psykiskt. Nu när jag börjat ”slappna av” Berättat om det, tagit beslutet om att sätta det i konkurs….

Idag, är det exakt två veckor sedan. För mig så känns det som att tiden stått stilla. Jag har fastnat…. Usch vad ledsen jag är! Nu ister jag här och gråter igen. tårarna tar lixom inte slut.

Idag är det måndag. Mitt vanliga motto brukar vara ”ny vecka, nya möjligheter”. DET är ju sant! men just nu klingar inte dom orden bra för mig. Idag är det måndag. vad ska jag göra nu? När jag INTE har personalmöte, bokföring, fakturering, beställningar, inköp, veckoplanering och allt annat som har med My’s Blommor att göra. VAD ska jag göra nu?! VEM är jag utan My’s Blommor. DET är frågor som cirkulerar just nu.

Hmm, så vad ska jag göra idag. Jo,  jag ska försöka få tag på min konkursförvaltaren. Jag vill veta vad som händer. Vad är nästa steg? Vad krävs av mig? Vad kan jag göra för att underlätta?

Det sista jag hört ifrån dom är att konkursboet (inredning, inventarier, möbler, kassaregister, lager osv. )  ska säljas ut på auktion. Vi ska alltså INTE ha en sista utförsäljning i butiken. Det känns skönt. För butiken har förvandlats till en gravplats. Tom, kall, sorgsen, och död. Inte en blomma/växt är vid liv, då konkursförvaltaren låtit dom vissna ner och dö. Det är ju inte så lätt för dom att ta hand om, och det är säkert så det går till….

Men det är ändå så sorgligt. Det blir lite som att strö salt i ett öppet sår för min del. Kunder och vänner skickar bilder till mig på hur det ser ut. DET gör också ont!

Vad ska jag mer göra idag ?Jag ska skicka lite mail, har en del jobb grejer på gång under hösten. Försöker att strukturera upp och sortera upp vad jag ska göra, vad VILL jag göra? Vilket håll ska jag gå åt nu?  MÅNGA tankar och frågor just nu. Det är bara jag som kan ta reda på det… Ingen lätt utmaning, men en utmaning jag jobbar på just nu och verkligen ska ta mig an! 

För vad som än har hänt, och vad framtiden än har att erbjuda så SKA jag gå stark ur detta! Jag ska ta med mig varenda erfarenhet, på både gott och ont och göra det till en fördel och ett bra vaktyg för framtiden. Jag ska ta med mig varenda misstag jag gjort, som en lärdom och ALDRIG göra om samma ska igen. Jag SKA hitta en väg ur depressionen, en väg bort ifrån min återkommande panikångest! En väg tillbaka….

Det är viktigt för mig att få tala om det för dig. Du har en STOR betydelse för mig. Varje gång som jag skriver eller förmedlar mina känslor för dig så hjälper jag mig själv att tro på mig själv, att övertyga mig själv om att allt kommer att blir bra.

-TACK FÖR ATT DU FINNS! <3 

Igår var första gången på länge som jag var ute bland folk. Ute i vimlet. DET ingår i mitt jobb. Att bygga upp sitt varumärke, och sin blogg och allt som har med media branschen handlar om att synas, nätverka osv. Vissa saker, som tex galor, premiärer, event, osv är det obligatorisk närvaro. Andra inte. Jag är INTE redo för ”fest”. jag är inte redo för stora event just nu. Jag är folkskygg. Det finns vissa vänner jag kan prata och umgås med. Men långt ifrån alla, just nu…… Men en barnfilmspremiär kändes helt okay. 

 Det är en sak att sitta bakom skärmen som jag gör just nu. Då kan jag bryta ihop, jag kan gråta, svära och göra precis vad som faller mig in. Det är helt okay. Men ute bland folk så känner jag mig trängd, och obekväm. Bara att gå till ICA och handla just nu stressar mig enormt! 

Igår var jag alltså på biopremiär. Jag hade under veckan sett fram emot söndagen. ”peppat” mig själv inför detta, försökt att motivera mig själv till att faktiskt träffa folk och komma ut igen. Ludvig har sett fram emot det som sagt, hela veckan. Många av mina vänner var där. Skönt att kramas, skratta och prata om annat.

 Premiären vi gick på var,  Den Stora Vänliga jätte. En film jag sedan flera veckor tillbaka lovat Ludvig att gå på. En typiskt ”Steven Spielberg lång” film. Nästan två timmar lång. Men jätte bra! Djup andemening, bra budskap, rolig humor. En film jag definitivt kan rekommendera dig och dina barn att se <3 En ”mysig” film om man kan säga så… 

Jag klev in på ”röda mattan” (lila dagen till ära) och ansträngde mig maximalt. Jag hade någon vision om att jag skulle ”smita förbi” men vågade inte göra det… ALLA var HUR trevliga som helst. Men jag var inget beredd på alla frågor, alla som skulle beklaga, (i välmening) journalister som också ställde frågor. jag var inte beredd på att så mycket fokus skulle hamnade på mig. Det är JÄTTE svårt att svara på frågor på ett ”kort” sätt i farten. Det är JÄTTE svårt att prata om detta inför Ludvig. Det går inte, jag gör inte det.

Jag bet ihop, höll tillbaka tårarna och gömde mig i vimlet…. Det gick trots allt väldigt bra.

Här på bilden ser ni mig Lilleman, Kin och Jane. Jane är just nu aktuell i Let’s Dance junior. SÅ duktig! Gud vad imponerad jag är, så galet modigt att ställa upp och vara med! <3 

Inför bion försökte göra mig iordning, Tog en dusch, lockade håret…. Stod med mascaran i handen. Men jag insåg ganska snabbt, det är INGEN ide! Jag är svullen i ansiktet! jag ser ut som en vattenballong?! Vet faktiskt inte varför. Jag tror det är en kombination av många veckor med extremt mycket stress och press, minimal sömn och flodvis med tårar. och FRUKTANSVÄRT oregelbunden och dålig kost!

 Jag smörjde in mig med en fuktkräm, satte på mig en klänning  ( Du hittar den HÄR ) och gick iväg hemifrån. Osminkad, Till en premiär. Men just nu så får det vara så. Jag orkar inte göra en massa oviktiga saker ”bara för att” This is me.

Jag fick dessa bilder mailade till mig. Jag ser en sak i mitt ansikte som jag faktiskt blev lite chockad över. Jag är tom, ingen ”glöd eller gnista” som jag alltid haft i både ögon och leende. jag ler och försöker att vara kameran till lags. men jag är inte där. jag är lixom ”borta”, inte närvarande….

hmm…. Som sagt, just precis just nu så får det vara så. 

Någon som uppskattade bion och dagen var Lilleman. Så skönt i mitt mamma hjärta. Vi hade trots mina upp & downs, en riktigt, riktigt bra dag!

Mysigt att träffa så många. Åza ( blogg HÄR ) hade kommit upp med hela ”Lilla familjen” från Växjö. SOM jag saknat henne! VI han dessvärre inte umgås så länge, för dom skulle med tåget hem och kunde inte följa med Till Hard Rock för lunch. Andra sköna bönor som var med var Tanja Fylkig, Marie herrey, Jane, Mia Högfeldt. m.f

Hihi! Gud vad roligt att TROTS Åzas klackar så har hennes ”lila” son Tim vuxet om henne <3  Godingar! 

Vi följde med till Hard Rock cafè, där Richard Herrey styrt upp med mysig lunch…. Jag åt en MEGA glass till etterätt! Alltså gud så god! Barnen var nöjda, vi var nöjda och det var skönt att sitta där och bara umgås, äta gott, prata om allt och ingenting….  i flera timmar.

NU ska jag ta mig an träningen! Från och med idag är det mitt första steg att ”komma tillbaka”. Träningen får mig att må bra. Jag tänker, tror och önskar att träningen kan hjälpa mig att sova bättre om nätterna. Jag undviker in i det sista att ta hjälp av medicin och tabletter för att kunna sova. jag ska ge träningen en chans att vara min ”medicin”. Jag har inte tränat på ca 3.5 vecka. Det kommer noga att göra mig gott!

Nu skiner solen för största gången på länge och det är klarblå himmel. jag ska göra mig en morgonkaffe och sätta mig utanför. Innan Lilleman vaknar och innan jag ska beta av min ”to do list”.

Det är en svår kombination det där, när man som jag är van att ha fullspäckat schema. Hitta en balans i min vardag just nu. Jag vill SÅ mycket på en och samma gång. Jag vill hoppa över min ”kris period” som jag befinna mig i just nu. Så mycket man vill. En sak i taget…. 

Önskar dig en skön dag! Kramar

/ My Martens