Hej! Efter ett uppehåll är jag tillbaka här inne. Tack gör erat tålamod och förståelse🙏🏻

Himlen har fått en ny ängel 💔 Han med stort H.

Han som såg en liten tjej som var trött och trasig redan som 12 åring. Han som fångade upp henne 2 år senare och aldrig vek av från hennes sida.

Han som lärt henne allt han kunnat. Han som alltid trott på henne och stöttat henne när ingen annan funnits där. Han som var med henne när hon förlorade sitt första barn sent in i graviditet. Vilket ingen annan fick veta. Han som bevarade hemligheter och stod för sitt ord.

Han som såg henne bli illa behandlad både misshandlad och kränkt.
Han som lärde henne att inte ta emot skit eller låta någon trampa på henne. Han som lärde henne knep i fysiskt självförsvar. Han som vid tillfälle såg henne utöva det och blev stoltare än vad ord kan beskriva. Han som blev hennes närmaste vän och förebild . Han var hennes mentor. Även när dom hade olika åsikter. Han som alltid sa vad han tyckte men också alltid såg henne för den hon var. Med fel och brister.

Han som lärde henne att köra lastbil samt ett försök att även lära henne köra traktor.
Traktorn blev dock ingen succé.
Hon körde in sin ”riktiga” pappas släp.
Hon var 14 år och 7 månader när hon börjar öva. Det berättade dom inte för någon. Det är preskriberat idag .

Han som såg hennes verksamhet ordagrant blomstra och var stöd och bollplank genom alla år.
Han som gav henne möjligheten att starta upp genom att finnas där. Dagliga kaffestunder & år av historier, skratt och tårar.

Han sa hon kan göra allting som hon bara vill. Se bara till att du blir lycklig och tar hand om Ludvig.

Ludvig döptes till Ludvig då det var hans mellannamn. HON är alltså JAG💔

Han såg MIG och älskade mig för den jag är ❤️

Han var först på BB när Ludvigs föddes.
Han fick aldrig egna barn och såg mig som en dotter. Jag honom som en extra pappa.

Han lovade min pappa att alltid finnas för mig. Dom gjorde en pakt. Han stod för sitt löfte, vek aldrig av.Sista åren har inte varit värdiga. Livet avslutades inte som det borde. Jag träffade honom inte alls så ofta som jag velat. Han blev sämre och sämre. Mer Förvirrad och telefonsamtalen fungerade inte tillslut. Han förtjänade bättre.

Dom ringde mig på natten. Jag hann inte ner… Var det någonting jag hade velat göra så var det att sitta vid hans sida.

Jag kan inte sluta gråta.
Men ler åt alla minnen och är dig evigt tacksam.
Det gör ändå ont 💔

Nu är kampen över. Du är fri nu 🕊
Jag älskar dig L❤️ Vi ses på andra sidan

Idag har jag varit med Svärmor på gudstjänst. Jag tände ett ljus för L. Det var fint, även om tårarna inte alltid går att kontrollera❤️

Efter det här långa året med tumör, dödsångest, operationer, ovisshet, rädsla, sorg… så har jag fått en helt ny syn på livet. Det låter klyschigt och som ni vet har jag jobbat hårt med mig själv och min hälsa sista året. Detta året har jag landat i en tacksamhet och ett lugn som jag länge sök.
Jag har själv sållat i relationer och även blivit bortprioriterad i vissa relationer. Jag omger mig bara med de alla närmaste. Jag har krymt mitt umgänge och väljer mig själv, hälsan, familjen och mina närmaste först,

Jag och Jonas längtar till bröllopet att bli få bli fru och man💍 Jag är så glad att mim mamma ska få träffa Jonas familj och tvärt om❤️ Långa avstånd åt alla håll. krämpor och logistik utmaningar gör att vi umgås på olika håll.

Min svärmor ❤️

Tacksam ❤️

Både Jonas och Jonas pappa blev firade på farsdag

Ja… nu vet ni varför jag varit borta ett tag. Vi hörs imorgon! kram på er 🥰