Att fortsätta även när det tar emot.
Ibland ger man upp alldeles för lätt. Eller så kör man på alldeles för hårt. Detta beror ju såklart på vem du är och vad du gör. En svår balans det där…
Jag kan ibland bli lvåghalsig och gränslös. Men jag är medveten om det och är man medveten om sin svaghet så har man kommit långt redan där…
Men om man är mer tvärt om, den som ger upp innan man försökt. Då måste man rannsaka sig själv och bli medveten om just det ? ( Det tog mig många år att förlika mig med det ovannämnda )
Denna resan är utmanande åt båda håll. Då jag inte fysiskt kan göra det jag brukar. Mentalt skitjobbigt! Samtidigt som konditionen och styrkan varit brutalt jobbig att bygga upp. Denna ”resan” fortsätter såklart hemma…. Men att fortsätta pusha mig när pulsen rusar, och det samtidigt känns lite obehagligt att inte ”känna igen mig själv” . Det har varit min största utmaning ?
Flåset år INTE där. Min puls går från 0-100 innan uppvärmningen knappt börjat ?
Men återigen, bli medveten om problemet och jobba på det! ??
Ni ska veta att jag flera gånger under passen överväger att ge upp, men på mindre än en hundradels sekund så tänker jag om! Det är ett mindset jag tränat upp, och aktivt jobbar på ?
Kram på er ❤️
