Hej 👋🏻

Innan jag påbörjar mitt inägg så vill jag påminna om att mo kampanj med SUPERFRUIT gäller fortfarande 😍 Martens20 ger dig 20 på hela sortimentet, och om du missade mitt inägg om Kombucha så har jag lagt upp det HÄR igen

Nu låste jag erkänna en sak.

Igår på min morgonunda så kom jag på mig själv med att tänka ”När bloggade jag sist?!” Allts jag fick en Klum i magen av ångest, då jag grep tag i telefonen och scrollande och insåg att jag har noll-koll just nu 🙈 Jag har bloggat i snart 8 år. Jag ser tydliga för OCH nackdelar precis som med allt annat…. Men har lovat mig själv att den dagen jag inte tycker att det är kul längre, då slutar jag!

Där är vi inte nu. Jag tycker fortfarande att det är roligt…. betydligt fler fördelar än nackdelar. MEN. Jag är inte i ”fas” i livet just nu…..

Jag är påväg ur ett kraftig bakslag ifrån min tidigare utmattning. För er som är nya här inne… jag syftar på min totalkrasch 2016.

Detta är ingen försköning , detta är ren och skär fakta!

Men jag MÅR bra, jag har professionell hjälp och människor omkring mig som fångar upp mig i lägenheten som dessa när jag är sårbar….

Några saker jag tampas med VARJE dag är ångest, minnesförlust, extrem trötthet, och mitt nervsystemet som bråkar.

Att vara hjärntrött så SÅ svårt att acceptera för mig. Vissa dagar känner jag inte av det alls. Andra dagar tar jag mig knappt igenom…. 🙈

Skillnaden nu, mot innan är att jag har mer erfarenhet, mer självinsikt och blir inte ”rädd” när jag får en tillfällig blackout, jag blir inte rädd när ångesten övergår till en panikångest attack…. Jag vet att även om jag inte får någon luft, och den där brutala smärtan gör så fysiskt ont att tårarna forsar och det känns outhärdligt …. Så VET jag att man inte ska dö. Jag VET att det går över.

Jag vilar i det….. 🙏🏻

Men bakom ”fasaden” som jag ändå håller hyfsat bra 😅 ( -Eller vad tycker du?) så pågår en kamp.

Jag går rond, efter rond efter rond. Känner mig som en ”elit soldat” som står inför sin största utmaning någonsin. En soldat som brutit sig loss från sina egna ”krigsskador” och rest sig igen. Ärrad, trasig, sårad, besviken….. Men TACKSAM 🙏🏻

Hoppas att ni inte tar illa upp att jag jämför mig med en soldat. Jag menar inte att förminska våra soldater. Men jag försöker sätta ord på mina känslor….

Jag är stark som få, ett psyke som på ren envishet drivit mig så långt under så många år, rakt igenom den där väggen. En vägg som enligt läkaren långt ifrån alla ”klarar av” att gå igenom.

Jag minns min ilska mot läkaren när han sa sådär. Jag tyckte att han var en idiot, för inte f*n kunde det vara något bra…. ?!

Men i ett senare skede så menade han att med det driv, och den enslighet som jag besitter så kommer jag att ta mig hela vägen upp igen. Den dagen jag lär mig att ”hantera” mitt driv och min envishet så kommer jag att vara min absolut bästa vän!

Nu….. Snart FYRA år senare så har jag kommit långt. Jag ser tecken, läser av känslor. Studerat mig själv, lyssnar, lär, och förstår.

Jag har blivit så nyfiken på hur allting fungerar att jag studerar ämnet. Utmattning, stress osv.

När jag där och då, för några år sedan frågade läkaren hur lång tid det tar att bli ”frisk” . Då svarade läkaren att ”det beror på” .

Då provocerade han mig igen…. 🤬 Jag är fyrkantig, vill ha kontroll. Jag vill förstå och kunna ”ta på saker” .

Han förklarar att jag aldrig kommer att bli som förut, och att det är något bra. Sedan sa han att det kan ta ungefär lika många år att komma tillbaka som det tog att bränna ut mig i alla ändar…..

Och DET mina vänner bådar inte gott 😂 För det hade inneburit att jag ska ägna mig åt rehab i 12-14 år 😱. Men så är det såklart inte….

När jag får frågan idag ”är du frisk” , så tar det emot att svara på det. Ja visst säger jag gärna. Men sanningen är den att jag kommit långt, men att jag väldigt snabbt kan dras bakåt igen… Om jag går över gränsen liiite för hårt så smäller det.

När jag passerar gränsen så tappar jag kontrollen och då fallerar allt. Jag har under dessa åren touchat gränsen några gånger, haft mitt team som hjälpt mig. Men från det att jag klev på LOHILO uppdraget i juli förra året, som jag sedan avslutande i Januari i år, så hände det väldigt mycket runtomkring.

Ludvig råkade ut för något och han fick flytta till mig på heltid. En höst med socialtjänst, och många turer fram och tillbaka.

En flytt från öland vilket resulterade i ETT boende ( ni fattar inte vilken magisk känsla efter att under flera är pendlat 200 mil/månad och haft DUBBLA kostnader 😩) Sen kom mina ”tecken” jag blev sjuk, om och om igen….

Våren följt av Corona och när jag bad till högre makter att Ludvig skulle få bli frisk 🙏🏻

Jag lever med komplex trauma och PTSD. Min svåraste utmaningen i livet är att VARVA NER😅 Hur kan det vara så svårt????

Jag har tex jätte svårt att bara titta på tv/film, utan att göra 5 saker samtidigt. Tex budgetera, maila, skriva, … ja ni fattar 😂🙈.

Detta inlägg handlar inte om att få sympati eller att ”älta” . Vill bara göra en liten reminder om at det är helt okay att inte alltid må så bra ☺️

Men även påminna om att alla bär på någon form av baggage, alla har ”sin kamp” , oavsett vad man bär på eller vad man bearbetar…

Det absolut bästa man kan göra för sig själv, det är att prioritera sig själv.

Att ta hand om sig själv och investera i sin egen hälsa. Ta hand om din kropp! Ta hand om dig själv! Träning, återhämtning, sömn, och umgänge som GER energi .

Vara detektiv i vad som får DIG att må bra. Tex, vill människor runtom kring dig är ”energitjuvar”? Vad behöver du för att må bra, 8h sömn? Vilken träning passar dig bäst, så att den kan bli en del av din vardag?

Ju mer man förstår sig själv, ju lättare blir det att tillgodose sina egna behov.

Mitt utmaning är som sagt att Kunna vara ner. Att få ner mitt envisa stresspåslag. Men jag börjar också lära mig att förstå hur jag fungerar och med den kunskapen så börjar jag nosa på den

För när jag bemästrar mitt driv, men också min sårbarhet i tex trötthet. När jag kan hålla den balansen och ge 110% när det krävs, men också prioritera min återhämtning.

Då har jag en hållbara balansen , och en hållbar livsstil 🙏🏻😌 Det är mitt största mål , som jag just nu jobbar aktivt mot 🙏🏻

Ja, långt inägg, många tankar ☺️ Men detta kanske ger er lite förståelse till när vissa dagar blir helt tysta. . .

Nu har jag precis kommer hem från min morgonpromenad med Svea. Hon följer inte alltid med på mina PW. Ibland går jag med henne först, sen mig själv. Hon är fortfarande liten, och orkar inte gå för långt….. I värmen. Men imorse fick hon hänga med, då blev det denna rundan 👆🏻

Nu är klockan halv 11 . Jonas och Ludvig har vaknat för ca 30 min sedan☺️ Ska göra frukost till dom nu…, Vi hörs sen!

/My Martens