Hej!
Ikväll är energin i botten!
-Vilken j*vla skit dag!
Jag Ställde klockan extra tidigt för att komma in lite tidigare till min extra pappa. Lämnade lilleman i skolan och åkte till sjukhuset. Han var förväntansfull. Han fick åka liggande sjuktransport och jag tog min bil och körde samtidigt…Han skulle flytta till sitt korttidsboende.
Vi möttes av vänliga ansikten och han fick ett varmt välkomnande. Jag var med första stunden, vi lät honom träffa sin hustru. Lika mycket tårar denna gång🙏🏻❤️
Jag lämnade honom i trygga händer för att göra ärenden. Fixa med räkningar, säga upp abonnemang, och andra praktiska saker som dom behöver hjälp med. Detta hade jag planterat att göra samtidigt som jag skulle serva min bil. (Den stora, dyra servicen 😝 Bläää vad tråkiga pengar) och självklart följde det en massa extra kostnader, så som vinterdäck, torkarblad m.m.
Men men. Sådant hör ju till!
Men sedan har ALLT krånglat. Ni vet allt som kunnat gå fel, gick fel….. När jag tillslut hämtade Lilleman i skolan så körde vi tillbaka till korttidsboendet då min extrapappa ringt mig. Han hade väntat heeeela dagen enligt sig själv 😌 Men det hade inte gått mer än några timmar. Men jag blev ändå så glad över hans samtal. Han var glad och ville berätta om första dagen 🙏🏻☺️❤️
När vi kom fram, så han vi bara Sätta oss med honom och för strax därefter få höra av personal att man inte för sitta med när dom ska äta. Ingenting jag hunnit få information om (??!) Men jag möttes av allt annat än ett trevligt bemötande, och blev ombedd att vänta på rummet och ge dom övriga lugn och ro (??!) Det gällde både mig och Ludvig som minst lika förvånat tittade upp och blev ställda av tonläget.
Ärligt talat så bara rann bägaren över för mig. Jag bet ihop där och då efter några ännu konstigare svar och dialoger.
Jag har kämpar så hårt i nästan tre veckor, hållit en positiv fasad och peppat min extrapappa. Hoppat mellan hopp och förtvivlan från en kritiskt läge där överläkaren talade om dagar (!?!) Vänt och landat i hoppet när det sakta men säkert stabiliserat sig. Försöker förlika mig med att det aldrig kommer att bli som förut. Men ändå på något sätt ska bli ”bra”.
Jag är här nere100% och har varit på sjukhuset varje dag i stort sett hela dagarna. Jag har som ett exempel varit med vid VARJE måltid, hjälpt till med rutiner och praktiska saker. Men framförallt varit ett stöd.
Jag körde till boendet direkt när han ringde. Jag VET att det kommer bli nya rutiner på detta boende. Tanken var att sakta men säkert hitta dessa nya rutiner och förbereda honom på att jag kommer behöva åka hem till Stockholm och pendla igen.
På boendet är det mer ”hemtrevligt” än det sterila sjukhuset… Mer personligt och ombonat på något sätt. Andra människor att umgås med och många fördelar, som jag tror kommer göra gott ❤️
Hustrun på övervåningen och möjligheter att kunna ses❤️
Jag intalar mig själv att det kommer att bli bra. Ett steg i taget. Vårdplan, sjukgymnastik, och en långsiktig plan om att dom ska kunna bo tillsamman.
Men att bli så j*vla dåligt bemött när det är första dagen för oss och framförallt honom på detta boende fick mig att bryta ihop när jag kom hem igen……. grinade som ett barn💔😔
Hela situationen kom över mig. Pricken över i med en allmänt dålig dag! ( plus en onödig P-bot på det)
Jag tror ändå att detta boende kommer att bli bra, det bemötandet i fick på förmiddagen när vi kom dit var fantastiskt! Personligt, varmt och min extrapappa var känslosam men glad. Han kände till en av personalen privat sedan innan. Enhetschefen är jätte bra! Varm och omtänksam🙏🏻 Han var glad och tyckte om sitt nya tillfälliga rum, nu ikväll berättade han att sängen var mycket skönare. Vi får inte ”inreda” rummet ännu. Men imorgon ska jag ordna fram några personliga foton, och köpa nya kläder, nån blomma och hygienartiklar.
Kvällens bemötande kanske helt enkelt bara grundar sig i att någon haft en minst lika dålig dag som jag själv 😔🤷🏼♀️
Jag visste inte att man inte fick vara med vid måltiderna, jag har inte heller hunnit sätta mig in i dom nya rutinerna innan. Det är första gången jag har en nära anhörig i denna situationen. Allting är nytt för mig/oss också….
Jag har inte hunnit med mycket alls känns det som. Lovet har stått på paus, men ändå inte. Tex tvätta håret, tvätta kläder, eller andra små vardaglig saker som jag prioriterat bort 🙈
MEN, imorgon är en nu dag👊🏻 Nu är det daga för välbehövlig sömn!
Fick sms på min stina av Jonas. Jag saknar mina kissar och min indian något enormt! ❤️
Men, en sak i taget…. allting SKA bli bra. Det vet jag.
-Kram och gonatt… tack för att du finns 💕
/My Martens
Hej! My, det är vanligt att man som anhörig inte får sitta med vid måltider ,detta pga respekt för andra beboare på sjukhem.( om det nu var så att din extrapappa åt mat med flera andra) Många kan ha svårt för att äta själva, kan vara oroliga mm och då vill man skapa lugn & ro & rutiner utan att det är nya folk med vid mat bord.( Jag har själv nära anhörig på sjukhem & vi bes alltid vänta på rummet el i tv- stugan om vi kommer när det ev är mat el fika)
Såklart kan man inte veta detta ( på det hemmet min anhörig bor på är det satt upp lapp m info ) och det handlar ju såklart om hur man blir bemött & får ting tillsagda.Hoppas att det blir bra på boende & att du klarar samla kraft & energi till att kämpa på vidare.Kram.
Bra skrivet Kris, om han kan äta själv finns ingen anledning att anhöriga ska vara med. Låt personalen sköta sitt finns ju en anledning till att det är så.
Anhöriga är jättebra i olika situationer men personalen är Proffs .
Som du skrev My så måste du vänja din pappa att du snart måste åka till Sthlm och då är väl måltiderna ett bra sätt att börja vänja honom. Att han trott sig ha väntat på dig hela dagen o inte bara några timmar betyder ju att han inte är riktigt ”klar” i huvudet jämt. Sorgligt men sant. Han kommer alltid att sakna dig, vare sig du varit borta en timme eller en vecka.
Kram !
Jag har också haft nära anhörig på boende och fick inte heller vara närvarande. Det var samma sak på sjukhuset. Enda gången man fick vara med var när personen åt själv på rummet
Svar till kris ! Jobbar på ett boende sen 15 år tebaks ! Vanligt att anhöriga inte är med vid måltider ! Enligt socialstyrelsen ) kram till My ?
Hej! My, det är vanligt att man som anhörig inte får sitta med vid måltider ,detta pga respekt för andra beboare på sjukhem.( om det nu var så att din extrapappa åt mat med flera andra) Många kan ha svårt för att äta själva, kan vara oroliga mm och då vill man skapa lugn & ro & rutiner utan att det är nya folk med vid mat bord.( Jag har själv nära anhörig på sjukhem & vi bes alltid vänta på rummet el i tv- stugan om vi kommer när det ev är mat el fika)
Såklart kan man inte veta detta ( på det hemmet min anhörig bor på är det satt upp lapp m info ) och det handlar ju såklart om hur man blir bemött & får ting tillsagda.Hoppas att det blir bra på boende & att du klarar samla kraft & energi till att kämpa på vidare.Kram.
Bra skrivet Kris, om han kan äta själv finns ingen anledning att anhöriga ska vara med. Låt personalen sköta sitt finns ju en anledning till att det är så.
Anhöriga är jättebra i olika situationer men personalen är Proffs .
Som du skrev My så måste du vänja din pappa att du snart måste åka till Sthlm och då är väl måltiderna ett bra sätt att börja vänja honom. Att han trott sig ha väntat på dig hela dagen o inte bara några timmar betyder ju att han inte är riktigt ”klar” i huvudet jämt. Sorgligt men sant. Han kommer alltid att sakna dig, vare sig du varit borta en timme eller en vecka.
Kram !
Jag har också haft nära anhörig på boende och fick inte heller vara närvarande. Det var samma sak på sjukhuset. Enda gången man fick vara med var när personen åt själv på rummet
Svar till kris ! Jobbar på ett boende sen 15 år tebaks ! Vanligt att anhöriga inte är med vid måltider ! Enligt socialstyrelsen ) kram till My 💕
Vet många som du som blivit ledsna och förvånade över bestämmelserna vid måltiderna. En man jag känner som i många år matat sin fru som inte kunde äta själv fick inte längre vara med då maten serverades då hon kom på sjukhem.
Synd om både mannen och frun. Inte lätt att bli gammal och sjuk. Hoppas din onsdag blir bättre. Kram.
Kram ? ?
Men fasen vad tråkigt. De hade ju kunnat säga tex. i dag kan ni vara med här men i framtiden så brukar vi ha matstunderna för oss själva? Eller sagt, kom med här och tagit in er på hans rum och förklarat att det finns de som blir oroliga då andra är med vid måltiderna eller vad som helst? Att de har regler för besökare är ju helt ok, och vad jag förstår du med, men bemötandet? Det finns så många sätt att ge ett besked på och detta känns inte ok, vare sig den haft en dålig dag eller ej. Hoppas för er skull att ni får ett bättre bemötande hädanefter eller att han snart får plats på ett långtidsboende. Jag förstår att luften börjar gå ur dig nu då den ”akuta” krisen börjar lägga sig. Kram till er
Vet många som du som blivit ledsna och förvånade över bestämmelserna vid måltiderna. En man jag känner som i många år matat sin fru som inte kunde äta själv fick inte längre vara med då maten serverades då hon kom på sjukhem.
Synd om både mannen och frun. Inte lätt att bli gammal och sjuk. Hoppas din onsdag blir bättre. Kram.
Kram 💕 💕
Men fasen vad tråkigt. De hade ju kunnat säga tex. i dag kan ni vara med här men i framtiden så brukar vi ha matstunderna för oss själva? Eller sagt, kom med här och tagit in er på hans rum och förklarat att det finns de som blir oroliga då andra är med vid måltiderna eller vad som helst? Att de har regler för besökare är ju helt ok, och vad jag förstår du med, men bemötandet? Det finns så många sätt att ge ett besked på och detta känns inte ok, vare sig den haft en dålig dag eller ej. Hoppas för er skull att ni får ett bättre bemötande hädanefter eller att han snart får plats på ett långtidsboende. Jag förstår att luften börjar gå ur dig nu då den ”akuta” krisen börjar lägga sig. Kram till er
Varmaste kramen❤ kärlek❤ styrka till dej My❤
Varmaste kramen❤ kärlek❤ styrka till dej My❤
Styrke kramar till dig/ er.❤
Måste bara ge konstruktiv kritik- mycket BRA och välformulerat inlägg, lätt att följa och med en röd tråd.
Skönt att få skriva av sej när det kör ihop sig känslomässigt, hoppas ni får en bra kontakt med personalen framgent. Kram
Styrke kramar till dig/ er.❤
Måste bara ge konstruktiv kritik- mycket BRA och välformulerat inlägg, lätt att följa och med en röd tråd.
Skönt att få skriva av sej när det kör ihop sig känslomässigt, hoppas ni får en bra kontakt med personalen framgent. Kram
Åååh… jag hade också blivit både förvånad och ledsen. Särskilt mär man redan är trött och skör. Skickar några kramar här så hoppas jag vi får tillfälle att ses framöver. ?
Enligt socialtjänstlagen ska det erbjudas anhörigstöd till dig som anhörig. Det kan tex va ett enskilt samtal utan den närstående är med. Där det ska fokuseras på dig, vad du behöver för stöd runt vården. Tänkte att det kan va bra att ha med sig för dig. I ett enskilt samtal kan mycket redas ut ?
Kram ❤️
Jo det har jag oxå läst, men jag lurar på vad gränsen går som anhörig? Vi har ju i Sverige många onödiga och byråkratiska lagar. Skulle inte förvåna mig om det är blodsband, fru, adopterade, sambo etc som har den rätten om stöd från socialtjänsten? För mig låter de hemskt om de är så men det är mycket som är känslokallt i vårt land nuförtiden. För övrigt så är du helt fantastisk my! Så fint hjärta som slår i dig my. Va gäller kisse missen så råder jag dig att inte blanda in ”lillan” med de dina. Jag har väl inga större belägg för mitt uttalande eg, kan ju bli jättebra. Å andra sidan broblem som du inte behöver nu kan jag tycka. Hade jag varit som dig så hade jag hört mig för om de finns någon äldre person som alltid är hemma o kan ge katten mycket uppmärksamhet o kärlek. Katten är ju försiktig o lite rädd av sig så de är nog de bästa. Lycka till med allt❤️?
Jag arbetar inte på socialtjänsten, utan på en gruppbostad. Vi erbjuder anhörigsamtal minst 1 gång/år + samtal vid behov. En anhörig behöver inte ha blodsband, utan det kan va den som står den närstående nära. Tyvärr tror jag att inte alla arbetar efter den, så det kan nog variera hur den fungerar ?
Åååh… jag hade också blivit både förvånad och ledsen. Särskilt mär man redan är trött och skör. Skickar några kramar här så hoppas jag vi får tillfälle att ses framöver. 💕
Enligt socialtjänstlagen ska det erbjudas anhörigstöd till dig som anhörig. Det kan tex va ett enskilt samtal utan den närstående är med. Där det ska fokuseras på dig, vad du behöver för stöd runt vården. Tänkte att det kan va bra att ha med sig för dig. I ett enskilt samtal kan mycket redas ut 😊
Kram ❤️
Jo det har jag oxå läst, men jag lurar på vad gränsen går som anhörig? Vi har ju i Sverige många onödiga och byråkratiska lagar. Skulle inte förvåna mig om det är blodsband, fru, adopterade, sambo etc som har den rätten om stöd från socialtjänsten? För mig låter de hemskt om de är så men det är mycket som är känslokallt i vårt land nuförtiden. För övrigt så är du helt fantastisk my! Så fint hjärta som slår i dig my. Va gäller kisse missen så råder jag dig att inte blanda in ”lillan” med de dina. Jag har väl inga större belägg för mitt uttalande eg, kan ju bli jättebra. Å andra sidan broblem som du inte behöver nu kan jag tycka. Hade jag varit som dig så hade jag hört mig för om de finns någon äldre person som alltid är hemma o kan ge katten mycket uppmärksamhet o kärlek. Katten är ju försiktig o lite rädd av sig så de är nog de bästa. Lycka till med allt❤️🐾
Jag arbetar inte på socialtjänsten, utan på en gruppbostad. Vi erbjuder anhörigsamtal minst 1 gång/år + samtal vid behov. En anhörig behöver inte ha blodsband, utan det kan va den som står den närstående nära. Tyvärr tror jag att inte alla arbetar efter den, så det kan nog variera hur den fungerar 😔
”Den som inget gör-gör aldrig några fel”!
Du gjorde vad Du bedömde vara rätt och riktigt och av kärlek dessutom!
Kram/ Lycka till!
”Den som inget gör-gör aldrig några fel”!
Du gjorde vad Du bedömde vara rätt och riktigt och av kärlek dessutom!
Kram/ Lycka till!
Det kommer att bli bra ska du se, när du får veta mer vad som gäller för regler och rutiner vid boendet.
Att man inte får sitta med vid maten är inget konstigt.
Det fick inte vi heller.
Det är ju av omtanke om de andra boende också.
Sen är väl tanken med ett korttidsboende att den sjuke ska klara sig så mycket som möjligt själva.
Sätt dig in i vad som gäller när det gäller allt så blir det nog bra.
Lycka till och ta hand om dig själv också
Det kommer att bli bra ska du se, när du får veta mer vad som gäller för regler och rutiner vid boendet.
Att man inte får sitta med vid maten är inget konstigt.
Det fick inte vi heller.
Det är ju av omtanke om de andra boende också.
Sen är väl tanken med ett korttidsboende att den sjuke ska klara sig så mycket som möjligt själva.
Sätt dig in i vad som gäller när det gäller allt så blir det nog bra.
Lycka till och ta hand om dig själv också
Själv jobbar jag som sjuksköterska på ett fantastiskt boende i mälardalstrakten med både korttidsverksamhet och omvårdnadsboende. SJÄLVKLART får anhöriga vara med vid måltider samt erbjuds alltid måltider!!!
Anhöriga ska ses som en resurs och stöd för sin anhöriga och inte som ett besvär! Har ingen alls förstående i deras resonemang om att anhöriga inte skulle få vara delaktiga i måltidssituation! Anhöriga ska erbjudas få vara delaktiga i allt dom vill som rör sin anhörige!
Jag tycker du ska kontakta enhetsschefen!
Stort lycka till!!
Jaha, så du tycker att det ska finnas ”folk” som sitter och har det svårt att äta och samtidigt så kommer folk och styr in sin stol med ett brak (jag vet)… Äta äta… Nej, fy!
Själv jobbar jag som sjuksköterska på ett fantastiskt boende i mälardalstrakten med både korttidsverksamhet och omvårdnadsboende. SJÄLVKLART får anhöriga vara med vid måltider samt erbjuds alltid måltider!!!
Anhöriga ska ses som en resurs och stöd för sin anhöriga och inte som ett besvär! Har ingen alls förstående i deras resonemang om att anhöriga inte skulle få vara delaktiga i måltidssituation! Anhöriga ska erbjudas få vara delaktiga i allt dom vill som rör sin anhörige!
Jag tycker du ska kontakta enhetsschefen!
Stort lycka till!!
Jaha, så du tycker att det ska finnas ”folk” som sitter och har det svårt att äta och samtidigt så kommer folk och styr in sin stol med ett brak (jag vet)… Äta äta… Nej, fy!