Hej! Bloggtyst ett tag….. Långt inlägg med mycket känslor. Just nu är jag helt slut.
Jag älskar bilden ovan👆🏻 ”My, ta en bild på oss” säger min extrapappa. Båda ler på bilden. Han är minst dubbelt så fotointresserade som jag själv. Han har nämligen fotografera hela sitt liv. Alla bilder vi tar på sjukhuset vill han själv ha. Dessa lägger jag över till honom. Han har alltid dokumenterat allt och lite till.
Så till er alla som kritiserar detta: Helt meningslöst. Vi gör som vi vill. Jag gör som han vill. Och vi delar bara med oss av det vi själva vill!
-Skulle uppskatta att det respekteras och att alla blogbevakningens anhängare bara lämnar oss ifred! Fick en länk skickad till mig, och dumt nog öppnade jag den och började läsa kommentarerna. VIDRIGA. Vissa troll har ingen skam i kroppen!🤢😨🤬
Uppdatering. Dagar och tiden flyter ihop. Jag känner mig som en maskin som går på autopilot. Jag slarvat med mat och sömn. Kommer på mig själv och har nu börjat ställa klockan likt Skalman.
glömmer annars. När min extra pappa somnar så vilar jag bredvid. Eller tar en kort promenad runt sjukhuset…. Häromdagen väckte sköterskan mig och gav mig en kudde och en filt. Dom är så omtänksamma både mot min extra pappa, men även mot mig. Vi är verkligen i en”sjukhus bubbla” just nu.
Den miljön är ju ganska krävande i sig. Jag är verkligen djupt imponerad över sjukhus personalen. Vilka hjältar! Hoppas våran kommande regering kan lägga mer resurser på just sjukvården! Dom är sjukt underbemannade och underbetalde….. ovärdigt för det jobb som dom gör!
Mitt i sorg, rädsla och frustration så känner jag mig samtidigt hoppfull. Vi kämpar. Både jag, familjen och framförallt min extrapappa. Han är så stark att jag inte finner några ord🙏🏻 För att summera det på ett kortfattat sätt så har den varit en bergodalbana mellan hopp och förtvivlan. En jävla infektion som inte gav med dig, och gjorde det kritiskt. Men efter några dagar svarade han ÄNTLIGEN på antibiotikan 🙏🏻
Jag grät av lycka när läkaren berättade det på ronden i fredags🙏🏻😭❤️ -Vilken lättnad!
Han har ju noll motstånd just nu, så det är just en sån sak som kan riskera att putta honom över gränsen.
Jag har varit på sjukhuset sedan tidig morgon till sen kväll. För att jag vill det. Jag vill finnas där när han somnar och vaknar. Försöker få ut honom på balkonge en gång om dagen. Låta honom få frisk luft och få känna solstrålarna som jag skrev innan. Vi har SÅ fina stunder där vi kan prata om precis allt. Jag ser de framsteg han gör som inte alla andra ser. Han har fått tillbaka lite känsel i vänsterbenet trots förlamningen… 🙏🏻 Hans balans är nästan obefintlig, men han kämpar på med sjukgymnasterna. Han sväljer bättre och kan äta nästan helt själv igen 🙏🏻
Jag försöker få honom att slappna av och inte vara orolig. Han är nämligen väldigt orolig på nätterna och somnar inte förrän på morgonen. Jag förstår honom. Men försöker få honom att förstå hur viktig vilan är för återhämtningen. Hur viktigt det är för att komma ”tillbaka. Men just det där att ”komma tillbaka”. Det är en historia för sig😔 Hårda besked om att ingenting någonsin kommer att bli som förut. Att han aldrig kommer kunna komma hem igen.
Det är tungt. Tungt att förmedla och tungt att förlika sig med…. 💔
Min extra pappa är 77 år. Men har varit så stark och självgående. Jobbat och varit aktiv. Byggt på sitt garage hemma. Hjälpt sina vänner med reparationer av bilar m.m. Alltid haft sina projekt och byggt på någonting…
Han är VAN att alltid klara allting själv. Det är väldigt påfrestande för honom att vara så begränsad som han nu är. Maktlös i och med förlamningen och medtagen och hjärntrött.
Jag har fått så bra coachning genom sjukhuset hur jag som anhörig ska på bästa sätt vara ett stöd. Hur man ska sätta upp delmål tillsammans med sjukgymnasterna. Och uppmuntra framstegen…..
Han har tagit hand om sin fru på heltid sista åren. Skött hemmet, matlagning och medicinering. Just nu är även hon på ett hem. Jag har hela veckan försökt lösa så att dom ska ses. Men inte lyckats….
Hans bästa kompis och kollega hjälper mig, och stöttar min extrapappa helhjärtat.
Vi löser allt det ”praktiska” tillsammans.hämta kläder till frugan. Titta till huset. Betala räkningar och alla dom här självklara sakerna som måste skötas.
Dessutom har dom en katt som vi tillslut lyckats fånga in. Hon är hemma hos mig nu. Stina & Sture är med Jonas i Stockholm….. och Lillen är här. Jag har bokat tid för kastering på tisdag.
Men insåg igår att Lillen är en Lillan🙈💕 Söt, men livrädd! Hon saknar sin matte och husse.
Hon har varit ensam i 12 dagar. Hans bästa kompis har varit där och tittat till och matat osv varje dag. Men nu hemma hos mig så ligger hon i ett hörn och vägrar komma fram … Jag ”tvingar” fram henne då och då. Sitter och pratar med henne. Klappar henne ömt och försöker bygga upp ett förtroende… Hon finner sig i det men går så fort jag släpper henne…. stackars liten!
I fredags hade vi vårdplaneringsmöte. Detta förutsatt att morgondagens värden är stabila. Han ska få komma till ett korttidsboende. Jag och hans bästa vän var med på mötet med kommunen, överläkare, sjukgymnasten, och enhestschefen. Det svåra är att han frågar när han får komma hem, han bet mig skjutsas hem honom. Dessa tillfällen måste man vara ärlig. Säga att vi först kommer till korttidsboendet. Därefter jobbar vi utifrån hans möjligheter. Han vill vara med sin fru…. Men kommundel och platsbristen säger annat 😰 Nu är målet att dom ska få bo på samma hem, men olika avdelningar och att vi ska föröka få till dagliga möten, tex vid måltiderna eller att dom kan vara tillsamman då och då 🙏🏻❤️
-En strid jag inte kommer att ge mig på! Imorgon fortsätter diskussionen kring detta……. visst borde det vara en självklarhet?!!!
Dom gör säkert så gott dom kan. Jag förstår att dom har olika vårdbehov. Men ändå! Dom har ju varit tillsamman hela livet. Jag TROR på att det enda rätta är att låta dom leva sin sista tid tillsamman som möjligt 🙏🏻
Min optimism säger att hans förbättring borde kunna ge honom mer tid…. Han är ju så stark och målmedveten. Men läkaren envisas med att förklarar riskerna för komplikationer och en propp eller stroke till. Jag FÖRSTÅR det men vill ändå tro det bästa! ❤️
Jag har även fått en information om stroke genom kuratorn. Intressant och extremt viktigt!
Ludvig har varit uppe på sjukhuset några gånger. För en vecka sedan med Jonas. Och igår med hans pappa. Hans pappa känner min extrapappa sedan 14 års ålder. Igår var han med några timmar och min extrapappa var sååå glad att han kom❤️🙏🏻
Det gjorde mig glad i hjärtat att se hur glad han blev…. Jag uppskattar det enormt.
Idag har Ludvig varit med mig på sjukhuset halva dagen. Andra halvan har han varit med kompis. Nu ska Ludvig vara med mig i 2.5 vecka. Så nu blir det ordning på mat och sov-rutinerna igen…..
Jonas kommer ner till helgen tror jag….. Ja, detta var en lång historia kort, och som vanligt ett långt inlägg när jag har mycket känslor inom mig…..
Jag är tacksam för ditt stöd och din omtanke. Det betyder mycket i denna situation 🙏🏻❤️
Kram & Gonatt….
/My Martens
Så härligt att det är bättre och du bara kämpa för självklart ska de få vara tillsammans håller tummarna för att allt ska gå bra för dem kramisar ????
Vill bara skicka en STOOOR Kraam ♥️
Tack ????
Detta kommer att sluta bra ska du se. Jättebra att du även tänkte på katten. Ta en dag i taget och till sommaren kanske ni sitter alla i hans trädgård igen. Lycka till.
??❤️
❤?kram till er alla!
Styrka till er i denna svåra tid. Det finns mycket regler och rutiner kring detta med placering på boende. På gott och ont. Jag jobbar själv inom äldrevården och vet att ibland upplevs det som att de boende faktiskt inte mår bra av att bo nära varann/tillsammans när båda är sjuka. MEN jag tror att det mer handlar om att personalen ser det som ingen hade sett om dom bott hemma, den där oron för varandra, viljan att ha koll på sin andra hälft. Om den starka önskan är att få fortsätta vara tillsammans, om det är glöden, motivationen, så borde det värderas oändligt högt om det bara är praktiskt möjligt i förhållande till platser, köer osv. Så kämpa för det NI tror på, tveka inte på det magkänsla eller hjärta säger.
Hoppas på det bästa för er ❤
??❤️❤️❤️
Så härligt att det är bättre och du bara kämpa för självklart ska de få vara tillsammans håller tummarna för att allt ska gå bra för dem kramisar 💕💞😍🤗
Vill bara skicka en STOOOR Kraam ♥️
Tack 😌🙏🏻💕
Detta kommer att sluta bra ska du se. Jättebra att du även tänkte på katten. Ta en dag i taget och till sommaren kanske ni sitter alla i hans trädgård igen. Lycka till.
🙏🏻❤️
❤💪kram till er alla!
Jag håller med, det borde vara en självklarhet. Som du kämpar ❤️
Styrka till er i denna svåra tid. Det finns mycket regler och rutiner kring detta med placering på boende. På gott och ont. Jag jobbar själv inom äldrevården och vet att ibland upplevs det som att de boende faktiskt inte mår bra av att bo nära varann/tillsammans när båda är sjuka. MEN jag tror att det mer handlar om att personalen ser det som ingen hade sett om dom bott hemma, den där oron för varandra, viljan att ha koll på sin andra hälft. Om den starka önskan är att få fortsätta vara tillsammans, om det är glöden, motivationen, så borde det värderas oändligt högt om det bara är praktiskt möjligt i förhållande till platser, köer osv. Så kämpa för det NI tror på, tveka inte på det magkänsla eller hjärta säger.
Hoppas på det bästa för er ❤
🙏🏻❤️❤️❤️
Jag håller med, det borde vara en självklarhet. Som du kämpar ❤️
Ett tips! Gå till den lokala tidningen och lämna ut detta att det gamla paret inte får vara tillsammans!
Anmäl kommunen till JO. För guds skull banda vårdsamtalet med ”planerarna” för de står aldrig i efterhand för vad de säger på vårdplaneringen Hade läkarna fått ta ansvar för vårdplaneringen så hade alla patienter fått komma dit de vill skandal att kommunanställda ska få sitta och besluta om dessa förödande beslut! Detta är ett skolexempel på varför människor är livrädda att hamna i kommunens händer och istället väljer att ta livet av sig! Offentliggör detta för lokala tidningar, tv, expressen och aftonbladet för detta berör alla svenska medborgare, frågan är bara när!
Alltså jag menade att ”När” är frågan vi alla bör ställa oss, för vi alla kommer att drabbas på detta viset förr eller senare. Det finns en lagstiftning om att äldre människor inte ska behöva skilja sig när de blir gamla utan få bo tillsammans. Vad är det för politiker ni svenska folket har valt????? som hanterar äldre människor på detta viset???? Nästa gång är det ni själva som drabbas eller era gamla föräldrar eller era barn när de blir gamla!! Tänk till alla människor och rösta på ett parti som inte bara har mundiarre utan på ett parti som verkligen GÖR så att gamla får leva tillsammans. Har ni tänkt på varför det är så många gamla människor som tar livet av sig??? Den som kan tänka förnuftigt begriper varför!! Den taggigaste och vassaste tistel till alla som motarbetar gamla människor och anhöriga, i synnerhet kommunanställda och våra politiker som har lagt över ett vårdansvar på kommunanställda och som borde läggas på läkare! Läkarna på geriatri är själva bedrövade över att kommunalanställda ska ha hand om vårdutredningar och beslut, men de säger själva att det är våra politiker som har bestämt att det ska vara så här.
Ett tips! Gå till den lokala tidningen och lämna ut detta att det gamla paret inte får vara tillsammans!
Anmäl kommunen till JO. För guds skull banda vårdsamtalet med ”planerarna” för de står aldrig i efterhand för vad de säger på vårdplaneringen Hade läkarna fått ta ansvar för vårdplaneringen så hade alla patienter fått komma dit de vill skandal att kommunanställda ska få sitta och besluta om dessa förödande beslut! Detta är ett skolexempel på varför människor är livrädda att hamna i kommunens händer och istället väljer att ta livet av sig! Offentliggör detta för lokala tidningar, tv, expressen och aftonbladet för detta berör alla svenska medborgare, frågan är bara när!
Alltså jag menade att ”När” är frågan vi alla bör ställa oss, för vi alla kommer att drabbas på detta viset förr eller senare. Det finns en lagstiftning om att äldre människor inte ska behöva skilja sig när de blir gamla utan få bo tillsammans. Vad är det för politiker ni svenska folket har valt????? som hanterar äldre människor på detta viset???? Nästa gång är det ni själva som drabbas eller era gamla föräldrar eller era barn när de blir gamla!! Tänk till alla människor och rösta på ett parti som inte bara har mundiarre utan på ett parti som verkligen GÖR så att gamla får leva tillsammans. Har ni tänkt på varför det är så många gamla människor som tar livet av sig??? Den som kan tänka förnuftigt begriper varför!! Den taggigaste och vassaste tistel till alla som motarbetar gamla människor och anhöriga, i synnerhet kommunanställda och våra politiker som har lagt över ett vårdansvar på kommunanställda och som borde läggas på läkare! Läkarna på geriatri är själva bedrövade över att kommunalanställda ska ha hand om vårdutredningar och beslut, men de säger själva att det är våra politiker som har bestämt att det ska vara så här.
Skickar massor med styrkekramar❤️
(En del folk har tyvärr ingen skam i kroppen???, så tråkigt att vissa ej kan visa respekt osv?❤️)
Skickar massor med styrkekramar❤️
(En del folk har tyvärr ingen skam i kroppen😳💔😢, så tråkigt att vissa ej kan visa respekt osv💔❤️)
Styrkekram❤️
Fortsätt kämpa?❤❤
Fortsätt kämpa, du är grym!❤
Styrkekram❤️
Fortsätt kämpa🙏❤❤
Fortsätt kämpa, du är grym!❤
Du är enastående i allt Du gör!
Lycka till och en stor Kram!
Tänker på dig❤️Vet vad du går igenom, själv gått igenom samma sak med min pappa❤️Stor Kram❤️
Du är bäst, kämpa på❤
Tänker på dig.
Kramar
Du är enastående i allt Du gör!
Lycka till och en stor Kram!
Tänker på dig❤️Vet vad du går igenom, själv gått igenom samma sak med min pappa❤️Stor Kram❤️
Många kramar och glöm inte bort att ta hand om dig så att du inte tar ut dig för mycket och blir sjuk igen.
Du är bäst, kämpa på❤
Tänker på dig.
Kramar
Många kramar och glöm inte bort att ta hand om dig så att du inte tar ut dig för mycket och blir sjuk igen.
Jag vet, med erfarenhet själv hur svårt att få till det så att gamla par får bo tillsammans på samma boende.Man får också läsa det ofta i pressen. Men nån skrev att du skulle gå till pressen. Fel anser jag, det viktigaste är nu att får det bäst för din extrapappa får det bra nu. Sen kan man börja prata om samma boende. Det kan ju ta lite tid att få plats på samma ställe. Målet nu är väl att få honom så pass frisk att han kan komma från sjukhuset. Det är ingen bra plats för länge.
Jag hoppas det ordnar sig. Du är en superhjälte !nte många sjuka som har anhöriga hos sig så mycket.
Kram från mig som är gammal distriktssköterska-
Önskar er allt väl.
Jag vet, med erfarenhet själv hur svårt att få till det så att gamla par får bo tillsammans på samma boende.Man får också läsa det ofta i pressen. Men nån skrev att du skulle gå till pressen. Fel anser jag, det viktigaste är nu att får det bäst för din extrapappa får det bra nu. Sen kan man börja prata om samma boende. Det kan ju ta lite tid att få plats på samma ställe. Målet nu är väl att få honom så pass frisk att han kan komma från sjukhuset. Det är ingen bra plats för länge.
Jag hoppas det ordnar sig. Du är en superhjälte Inte många sjuka som har anhöriga hos sig så mycket.
Kram från mig som är gammal distriktssköterska-
Önskar er allt väl.
Hoppas de får bo på samma ställe för sorgligt annars??
Jag vet, med erfarenhet själv hur svårt att få till det så att gamla par får bo tillsammans på samma boende.Man får också läsa det ofta i pressen. Men nån skrev att du skulle gå till pressen. Fel anser jag, det viktigaste är nu att får det bäst för din extrapappa får det bra nu. Sen kan man börja prata om samma boende. Det kan ju ta lite tid att få plats på samma ställe. Målet nu är väl att få honom så pass frisk att han kan komma från sjukhuset. Det är ingen bra plats för länge.
Jag hoppas det ordnar sig. Du är en superhjälte !nte många sjuka som har anhöriga hos sig så mycket.
Kram från mig som är gammal distriktssköterska-
Önskar er allt väl.
Jag vet, med erfarenhet själv hur svårt att få till det så att gamla par får bo tillsammans på samma boende.Man får också läsa det ofta i pressen. Men nån skrev att du skulle gå till pressen. Fel anser jag, det viktigaste är nu att får det bäst för din extrapappa får det bra nu. Sen kan man börja prata om samma boende. Det kan ju ta lite tid att få plats på samma ställe. Målet nu är väl att få honom så pass frisk att han kan komma från sjukhuset. Det är ingen bra plats för länge.
Jag hoppas det ordnar sig. Du är en superhjälte Inte många sjuka som har anhöriga hos sig så mycket.
Kram från mig som är gammal distriktssköterska-
Önskar er allt väl.
Hoppas de får bo på samma ställe för sorgligt annars😊💖
Hoppas han kryar på sig mer så han kan klara sig mer eller mindre själv igen.
Att få till att de ska få bo tillsammans kan nog vara svårt även om man tycker det är det mest rimliga.
Men det har ju med vårdbehov mm att göra-
Olika avdelningar på samma boenden kan ju ha olika rutiner mm.
Men det löser sig väl detta också ska ni se.
Hoppas du tänker på dig själv lite i allt detta också. Ta inte på dig mer än du klarar. Oavsett om han är bland det käraste du har, så är det ju trots allt att du måste vara lite mån om dig och ditt liv. din son och Jonas också.
Det reder sig ska du se.
Kramar
Hoppas han kryar på sig mer så han kan klara sig mer eller mindre själv igen.
Att få till att de ska få bo tillsammans kan nog vara svårt även om man tycker det är det mest rimliga.
Men det har ju med vårdbehov mm att göra-
Olika avdelningar på samma boenden kan ju ha olika rutiner mm.
Men det löser sig väl detta också ska ni se.
Hoppas du tänker på dig själv lite i allt detta också. Ta inte på dig mer än du klarar. Oavsett om han är bland det käraste du har, så är det ju trots allt att du måste vara lite mån om dig och ditt liv. din son och Jonas också.
Det reder sig ska du se.
Kramar
Som biståndshandläggare är det såklart att jag vill att min klienters önskemål om
boende ska uppnås i största möjliga utsträckning. I många fall är det att det inte finns plats på önskat boende eller avdelning eller att personal saknar kompetens för just min klients vårdbehov.
Var inte för hård mot handläggarna på kommunen. I många kommuner har inte handläggaren själv delegation att ta beslut om boende, utan det ligger på högre nivå. Alltifrån chefsnivå till nämnden samt att det kan vara platsbrist etc.
Och det finns lagar, riktlinjer och annat att förhålla sig till. Många kommuner har också kösystem eller förtur beroende på hur akut det är och hur länge man stått i kö för boende. Har man blivit beviljad boende, så ska man få ett erbjudan inom tre månader och då kan det hända att kommunen behöver köper plats extern, för att uppnå lagens krav om att ett erbjudande ska ges inom tre månader.
Frustration är rimlig, för visst är det inte en drömsituation för någon, inte för biståndshandläggaren heller, så kom ihåg att den hör hemma högre upp, på politiker nivå om man vill förändra.
Lycka till med allt!
Som biståndshandläggare är det såklart att jag vill att min klienters önskemål om
boende ska uppnås i största möjliga utsträckning. I många fall är det att det inte finns plats på önskat boende eller avdelning eller att personal saknar kompetens för just min klients vårdbehov.
Var inte för hård mot handläggarna på kommunen. I många kommuner har inte handläggaren själv delegation att ta beslut om boende, utan det ligger på högre nivå. Alltifrån chefsnivå till nämnden samt att det kan vara platsbrist etc.
Och det finns lagar, riktlinjer och annat att förhålla sig till. Många kommuner har också kösystem eller förtur beroende på hur akut det är och hur länge man stått i kö för boende. Har man blivit beviljad boende, så ska man få ett erbjudan inom tre månader och då kan det hända att kommunen behöver köper plats extern, för att uppnå lagens krav om att ett erbjudande ska ges inom tre månader.
Frustration är rimlig, för visst är det inte en drömsituation för någon, inte för biståndshandläggaren heller, så kom ihåg att den hör hemma högre upp, på politiker nivå om man vill förändra.
Lycka till med allt!
My ? Har inte kollat in här på länge så har nu suttit och läst igenom alla inlägg om din extrapappa. Ja blir så ledsen, lider verkligen med dig!
Men vill bara säga ge inte upp ❤️
Min pappa fick en stroke i början på året. Förlamad kunde inte ens sitt upp själv, knappt prata bara mumlade. Kunde röra lite lite på fingrarna. Informationen va väldigt dålig, ingen på sjukhuset berättade nånting för oss om vad som hade hänt. Blev ju panik! Vi försökte fråga oss fram hade man tur kunde man få nått osäkert svar.
När han efter nån månad fick byta avdelning så blev vi kallade till ett vårdplaneringsmöte och äntligen börja dom berätta vad som hade hänt. Pappa sa att han hade som mål att kunna gå igen då fick vi bara höra att så höga mål skulle vi absolut inte ha. Lät som att allt va kört, han va ju så gammal (80 år). De kom inget positivt överhuvud taget ut från de mötet, hade vi panik innan så va de inget emot va vi hade nu. Men är de nått pappa har vart så är de alltid envis! Sen börja dom små framstegen komma, talet blev bättre å bättre han börja kunna vicka på foten, sätta sig upp själv. Tillslut gå några steg själv med rullatorn.
Han flyttade till ett korttidsboende men efter en månad hade han ledsnat och envis som han är så skrev han ut sig själv fast vi va helt emot de. Han skulle hem! Träningslägret va över. Nu har han vart hemma sen i våras och talet är perfekt, han går helt själv, styrkan i handen är tillbaka. Dålig balans ramlar en del, men klarar sig ändå själv ?
Så även om de verkar hopplöst så behöver de inte va de, är man tillräckligt envis så går allt ? De kommer blir bra My ?
Förlåt för ett långt inlägg ?
Åhhhhhh!???❤️ TACK för att du delar med dig…. det betyder jätte mycket! ❤️ Så glad jag blir för din pappas skull ?????? Och tack för att du ger mig/oss hopp i din våran situation ❤️❤️❤️ Kram
My 😢 Har inte kollat in här på länge så har nu suttit och läst igenom alla inlägg om din extrapappa. Ja blir så ledsen, lider verkligen med dig!
Men vill bara säga ge inte upp ❤️
Min pappa fick en stroke i början på året. Förlamad kunde inte ens sitt upp själv, knappt prata bara mumlade. Kunde röra lite lite på fingrarna. Informationen va väldigt dålig, ingen på sjukhuset berättade nånting för oss om vad som hade hänt. Blev ju panik! Vi försökte fråga oss fram hade man tur kunde man få nått osäkert svar.
När han efter nån månad fick byta avdelning så blev vi kallade till ett vårdplaneringsmöte och äntligen börja dom berätta vad som hade hänt. Pappa sa att han hade som mål att kunna gå igen då fick vi bara höra att så höga mål skulle vi absolut inte ha. Lät som att allt va kört, han va ju så gammal (80 år). De kom inget positivt överhuvud taget ut från de mötet, hade vi panik innan så va de inget emot va vi hade nu. Men är de nått pappa har vart så är de alltid envis! Sen börja dom små framstegen komma, talet blev bättre å bättre han börja kunna vicka på foten, sätta sig upp själv. Tillslut gå några steg själv med rullatorn.
Han flyttade till ett korttidsboende men efter en månad hade han ledsnat och envis som han är så skrev han ut sig själv fast vi va helt emot de. Han skulle hem! Träningslägret va över. Nu har han vart hemma sen i våras och talet är perfekt, han går helt själv, styrkan i handen är tillbaka. Dålig balans ramlar en del, men klarar sig ändå själv 😊
Så även om de verkar hopplöst så behöver de inte va de, är man tillräckligt envis så går allt 😊 De kommer blir bra My 💕
Förlåt för ett långt inlägg 🙊
Åhhhhhh!🙏🏻😭❤️ TACK för att du delar med dig…. det betyder jätte mycket! ❤️ Så glad jag blir för din pappas skull 🙏🏻🙏🏻🙏🏻 Och tack för att du ger mig/oss hopp i din våran situation ❤️❤️❤️ Kram