INSTARGRAM

DIN ONLINE COACH

PT STUDIO TÄBY

Psykisk ohälsa, balans och att våga prata om det!

Här har jag spenderat min kväll……..  Ensam. 

D4F79B86-C814-4E93-B5B0-AEE5D914FE9F

Många tankar. Jag är inte på topp. Men jag har också mått sämre förut. Samtidigt så kämpar jag inombords med ångest. Sömnen har varit sämre under en period. Då mår jag sämre generellt. Jag drömmer och bearbetar saker som jag jobbar med i min kbt. Svek, och saker från min barndom som jag ”stängt av”

Kroppen är starkare. Träningen ger resultat. Dvs kroppen svarar.

Tills häromdagen. Då sa kroppen ifrån igen. Jag vet egentligen inte varför. Jag blev förtvivlad. Rädd. Ledsen och besviken.

Jag är betydligt lugnare än tidigare. Försöker att hålla ”balansen”, mellan återhämtning och aktivitet.

Jag försöker ge mig själv utrymme att läka, bearbeta och utvecklas. Jag jobbar med mig själv, försöker att lära mig av misstag och erfarenheter.

Jag tar tre kliv fram och två kliv tillbaka. Försöker trösta mig att det fortarande ÄR ett framsteg.

Men jag har mina svackor.

En utmattning, och en depression är ingenting som försvinner från en dag till en annan. Jag behöver aktivitet (fart och fläkt) för att inte hamna i depressionen. Att bara vila fungerar inte på mig.

Men jag behöver också återhämtningen för att inte fastna i utmattningen. Innan jag träffade Jonas var jag heltodsjukskriven. Länge. Jag åt för första (och sista) gången medicin. Jag åt någon form av antidepressiva. Jag gjorde som läkaren rekommenderade. Men det blev bara värre. Det blev ännu mörkare.

Kombinationen av att bara vara hemma, och medicinen gjorde mig likgiltig. Jag ”levde upp” de veckor Ludvig var hos mig. Konstigt nog har det alltid varit så. Det är precis som om jag har en inbyggd mamma-instinkt som håller emot när han är hos mig. Jag kraschat aldrig med honom. Blir inte sjuk, eller låg/ångest/depression med honom.

Men de andra veckorna…. utan honom, då när jag åt medicinen. Det blev mörkt. Så mörkt att jag inte vill leva längre. Men jag hade stöd. Utan dem skulle jag inte stått här idag. 

För att nämna några av mina skyddsänglar, Min Annelie ( fröken inreda) mina Sigtuna grannar. Bobby & Jimi, Kin, Alexandra, Linda (x2) Min Kalmar-fru. Det var några av dom som verkligen stöttade och hjälpte mig att hålla mig ovanför vattenytan…..

 Jag stod på mig mot läkaren, och bad om hjälp. Men UTAN medicin. För den fungerar inte på mig. Det är individuellt och jag gav den motvilligt en chans.

Men är det någonting jag aldrig gjort, så är det att ge upp. Oavsett situation. Jag kämpar.

När jag för första gången i mitt liv kände att jag inte ville leva längre så tog man bort medecinen. Jag hade ätit den i ca 3 månader. Gett den en chans, dealat med bieffekterna. Men den gjorde mig bara ännu sämre.

-Det var riktigt, riktigt läskigt!

Min positivitet och mitt pannben, ”att allting ordnar sig” inställning försvann med medicinen.

Det som fungerar för mig……. det som är MIN medicin är min familj, mina nära och kära, mina vänner, min träning och KBT. 

Detta är så svårt att sätta ord på. Innan jag själv kraschade så förtid jag mig inte på de människorna som pratade om utbrändhet/gått in i väggen/ utmattningsdepresson. Jag tänkte ”det kan väl inte vara så svårt” .

-Men jo, det ÄR svårt! Rädslan att aldrig komma tillbaka helt. Rädslan att inte bli mig själv till 100%.

Att leva med en ångest som ligger latent och lurar är obehagligt. Jag kan vakna en morgon, känna mig pigg och stark. För att sedan, några timmar senare ramla ner i ”hålet”.  

Det konstiga är att det som håller mig uppe, förutom Ludvig & Jonas. Det är jobb, aktivitet, och utmaningar.

Det ligger i min natur. Jag ”gömmer mig” från det som är svårt eller gör ont med mer och mer jobb. Till en viss gräns är det helt okay. Det är min ”medicin”.

Det kluriga är att hitta BALANSEN.

Mellan att ta på mig ”lagom” och inte FÖR mycket jobb/projekt. Det handlar nödvändigast inte om bloggen, eller Lifestyle.

Lifestyle har bara haft positivt inverkan på mig. Mina kollegor gör att jag känner gemenskap och glädje. Utmaningen tillfredställer mig. Bloggen låter mig leka med kreativiteten och öppnar upp för jobb och samarbeten jag bara kunnat drömma om.

-Båda dessa jobb ger mig möjligheten att träffa och lära känna fantastisk människor🙏🏻

Så till er som ber mig skuta med blogg, Jobb och lämna Sthlm. Det fungerar inte. Det håller mig ”uppe” jag måste bara bli ännu bättre på att hitta MIN balans. 

Det handlar rent generellt om att ha en balans där jag inte ger mer av mig själv än jag klarar av. Till ”vänner” , till företag folk som ber om hjälp eller tjänster m.m.

Ni får se en del här inne. Vissa event, vissa jobb, och vissa saker som provocerar er. Men i själva verket tackar jag nej till ca 90% av event/jobb/aktiviteter som erbjuds. Ni ser inte alla de stunder jag lägger mig för att vila. Eller de stunder vi är hemma och pysslar, leker eller”vara ä är”. Ni ser en del……..

Jag anstränger mig för att hålla ”balansen” och använda den energi som efter 1.5  år av utmattningsdepression börjat komma tillbaka.

Fördela den energin jag nu har, på saker som FÅR mig att må bra❤️

Familj, vänner, träning, blogg, lifestyle. Helheten. Balansen.

Men just nu är jag i en svacka igen….

341E56E5-EDC8-4658-B13E-7DC5A07AC231

Jag får väl skylla mig själv som delat med mig så öppet som jag har gjort. Jag borde väl ha lärt mig vid detta laget efter alla är som ”bloggare” att man får både ris och ros.

Men saken är den att det kommentera jag får här inne är fruktansvärda………. men trots det, så fortsätter jag som jag gör.

För vet ni vad. Jag får dagligen Mail, pm, DM från andra människor, framförallt mammor som tackarför att jag delar med mig. Som delar med sig av sina egna historier. För vet ni vad….. När man lider av någon form av psykisk-ohälsa så känner man sig väldigt, väldigt ensam.

Kan jag hjälpa någon annan känna sig mindre ensam, och ge hopp genom att själv dela med mig….

-Då är det värt det❤️

Därför skriver jag detta inlägget ikväll. För att lyfta fram att du som inte mår riktigt bra, inte är ensam ❤️

Ännu mer fascinerande är kommentarerna som påpekar 😂🤦🏼‍♀️

”oj, nu mår hon bra igen, hon hade vanliga kläder på sig och var bland folk”

HUR någon mår ser man inte alltid på utsidan!!! 

Jag själv kan föröka ”kamma till mig” sätta på mig färgglada kläder, lite rosa läppglans och fixa till mig  för att föröka piffa till vardagen med enkla ytliga medel som åtminstone gör att man SER gladare ut, än vad man känner sig….

Inte klär jag mig i svart, låser in mig i en garderob och väntar på bättre tider!?! 

Jag försöker anpassa dagsformen till en vardag som jag själv sakta men säkert bygger upp. Alla bär på ett vaggar, och en ryggsäck av erfarenheter.

Tänk på det innan du dömmer….. Att ge någon ett varmt leende kan betyda SÅ mycket mer än man anar…. 

Kram kram

/My Martens 

96 Komentarer

  1. Åh My vill bara sända styrkekramar till dig. Jag bor i täby och älskar att promenera i skogen. Hör av dig om du vill hänga med och prata eller bara tillsammans promenera tyst. Känner igen mig i mycket. Stor kram du är värdefull ❤️

  2. Det va jättefint skrivet ! Det behövs att någon pratat om att man mår dåligt psykiskt och som sagt det syns inte på personen på utsidan om man mår jätte dåligt inom sig ! Jag tycker du är stark som pratat om det . Jag har haft vänner som mått dåligt som man inte sätt eller dom har inget sagt men som tyvärr valde att ta sina liv . Så jag hoppas att du fortsätter att prata om det och att du kämpar på och snart kommer dig på fötter igen kram linda

    • Tänkte bara spåna vidare på din kommentar Malin. Jag har själv lidit av psykisk ohälsa. Är mycket bättre nu, men nåt som jag märkte var att det blir inte bättre för att man pausar saker i sitt liv. Har man mycket trista saker i sitt livsbagage så blir man aldrig av med det till 100%.
      Man får bara lära sig att hantera den. Det gör man bl.a genom att prata om det så som my gör. Att våga visa sig sårbar. Gå ut i naturen o andas osv osv men inte att slopa jobb o andra projekt man vill ha i sitt liv. Det blir inte bättre.

  3. Otroligt bra skrivet My! Du är både modig och stark mitt uppe i allt det andra. Jag blir väldigt berörd av det du skriver och gör, tycker det är så himla bra gjort av dig att tänka på andra med psykisk ohälsa och stå upp för dem. När du gör det står du också upp för dig själv. BRA ❤️❤️❤️.
    Styrkekramar och massor av pepp till dig.

  4. Förstår dig fullständigt. Du måste jobba för att få ekonomin att gå ihop och för dig är det bra då du mår bättre av att jobba och träffa människor du tycker om och litar på. På en Annan som dundrade rätt in i planket för 5 år sedan märks det att vi inte är på sams trappsteg. Jag har efter dessa tuffa år nu äntligen fått skola om mig och trivs på mitt jobb. MEN … som du skriver så kommer dessa mörka stunderna in i hjärnan och man mår skit, man vet inte om man orkar leva mer, och är det värt det? Ja man är en människa och det sista som lämnar sitt vett är väl ändå hoppet tror jag. Lång jävla novell det här men många av oss känner igen oss i dig. Men du är en tuff brud som kavlar upp ärmarna och visar oss starka,klena, söta, smala, färgade, kraftiga läsare att man överleva. Och man gör det men det kan ta tid innan kroppen svarar och att saker och ting kanske gör lite mindre ont. Sköt om dig nu kära My. Gillar dig skarpt och saknar blommster MY kram ❤?????

  5. Så bra skrivet My.
    Jag förstår precis hur du känner tack vare dina ord.
    Du är duktig och stark .
    Klart att du fixar det men som du säger det tar tid.
    Fortsätt som du gör för du är på rätt väg.
    Kram L.

  6. Hej My
    Tack gör att du delar med dig av ditt liv. Just idag så träffade din kommentar mig direkt i hjärtat och det värmde. Det har varit några tuffa veckor för mig och jag har inte alls kännt mig glad eller ens känt igen mig själv och mina tankar. Det har varit mörkt och uppgivet. Men just nu känner jag mig mindre ensam❤️Tack. Det är en lång väg att gå och jag har en posttraumatisk stressdiagnos som har blommat upp igen pga ett dödsfall. Tack än en gång för dina ord. Kram

  7. Hoppas att en sådan fin och framgångsrik människa som du och som uträttat så mycket, som vi har glädjen att följa och inspireras av, också är rättvis och snäll mot sig själv och omsluter sig med all egenomsorg. Någon som har varit utmattad kan också vid vissa tillfällen ha lidit av en fysisk obalans som ställt till det för psyket, som exempelvis tyroidea eller andra obalanser i kroppen.

  8. Hej My
    Jag läser o följer din blogg nästan varje dag.
    Detta va det finaste o starkaste inlägget jag läst av dig. Klokt , varmt o känsloladdat. Ja riktigt mäktigt. Du ger mig o andra styrka genom att dela med dig av känslor o erfarenheter.
    Tack❤️❤️

  9. Du vackra, duktiga och tuffa tjej! Vilken kämpe du är! Det tar tid att komma tillbaka, och låt det ta tid, gör det DU mår bra av, och försök att tänka att ”elaka kommentarer” förmodligen beror på att den som skriver mår mycket dåligt själv – eller ”bara” är avundssjuk på dig, på det du uppnår och på den du är! Sträck på dig, var stollt av dig själv och, viktigast av allt, ta hand om dig!!❤️

  10. Åh My vill bara sända styrkekramar till dig. Jag bor i täby och älskar att promenera i skogen. Hör av dig om du vill hänga med och prata eller bara tillsammans promenera tyst. Känner igen mig i mycket. Stor kram du är värdefull ❤️

  11. Det va jättefint skrivet ! Det behövs att någon pratat om att man mår dåligt psykiskt och som sagt det syns inte på personen på utsidan om man mår jätte dåligt inom sig ! Jag tycker du är stark som pratat om det . Jag har haft vänner som mått dåligt som man inte sätt eller dom har inget sagt men som tyvärr valde att ta sina liv . Så jag hoppas att du fortsätter att prata om det och att du kämpar på och snart kommer dig på fötter igen kram linda

    • Tänkte bara spåna vidare på din kommentar Malin. Jag har själv lidit av psykisk ohälsa. Är mycket bättre nu, men nåt som jag märkte var att det blir inte bättre för att man pausar saker i sitt liv. Har man mycket trista saker i sitt livsbagage så blir man aldrig av med det till 100%.

      Man får bara lära sig att hantera den. Det gör man bl.a genom att prata om det så som my gör. Att våga visa sig sårbar. Gå ut i naturen o andas osv osv men inte att slopa jobb o andra projekt man vill ha i sitt liv. Det blir inte bättre.

  12. Otroligt bra skrivet My! Du är både modig och stark mitt uppe i allt det andra. Jag blir väldigt berörd av det du skriver och gör, tycker det är så himla bra gjort av dig att tänka på andra med psykisk ohälsa och stå upp för dem. När du gör det står du också upp för dig själv. BRA ❤️❤️❤️.
    Styrkekramar och massor av pepp till dig.

  13. Förstår dig fullständigt. Du måste jobba för att få ekonomin att gå ihop och för dig är det bra då du mår bättre av att jobba och träffa människor du tycker om och litar på. På en Annan som dundrade rätt in i planket för 5 år sedan märks det att vi inte är på sams trappsteg. Jag har efter dessa tuffa år nu äntligen fått skola om mig och trivs på mitt jobb. MEN … som du skriver så kommer dessa mörka stunderna in i hjärnan och man mår skit, man vet inte om man orkar leva mer, och är det värt det? Ja man är en människa och det sista som lämnar sitt vett är väl ändå hoppet tror jag. Lång jävla novell det här men många av oss känner igen oss i dig. Men du är en tuff brud som kavlar upp ärmarna och visar oss starka,klena, söta, smala, färgade, kraftiga läsare att man överleva. Och man gör det men det kan ta tid innan kroppen svarar och att saker och ting kanske gör lite mindre ont. Sköt om dig nu kära My. Gillar dig skarpt och saknar blommster MY kram ❤🐶🌻🥀🌷🍀

  14. Så bra skrivet My.
    Jag förstår precis hur du känner tack vare dina ord.
    Du är duktig och stark .
    Klart att du fixar det men som du säger det tar tid.
    Fortsätt som du gör för du är på rätt väg.
    Kram L.

  15. Hej My

    Tack gör att du delar med dig av ditt liv. Just idag så träffade din kommentar mig direkt i hjärtat och det värmde. Det har varit några tuffa veckor för mig och jag har inte alls kännt mig glad eller ens känt igen mig själv och mina tankar. Det har varit mörkt och uppgivet. Men just nu känner jag mig mindre ensam❤️Tack. Det är en lång väg att gå och jag har en posttraumatisk stressdiagnos som har blommat upp igen pga ett dödsfall. Tack än en gång för dina ord. Kram

  16. Hoppas att en sådan fin och framgångsrik människa som du och som uträttat så mycket, som vi har glädjen att följa och inspireras av, också är rättvis och snäll mot sig själv och omsluter sig med all egenomsorg. Någon som har varit utmattad kan också vid vissa tillfällen ha lidit av en fysisk obalans som ställt till det för psyket, som exempelvis tyroidea eller andra obalanser i kroppen.

  17. My, jag älskar att du skriver om psykisk ohälsa det är något vi alla borde tala öppet om. Men i detta inlägg känner jag att du nästan (förmodligen omedvetet) ser ner på oss som äter antidepressiva. Jag var skeptisk till dem, jag ville inte, jag ville inte bli en ”sån” som åt piller för att orka. Men de har faktiskt räddat mig, jag kanske är extra känslig här och blir förmodligen påhoppad av någon som inte tycker lika. MEN saken är den att jag skulle inte klara av vare sig KBT eller fysisk aktivitet utan att ha börjat med dem. Så ja, det finns massor av fördelar från början så blev jag låg, i några veckor. Höll på att sluta men är glad att jag höll ut, de har gjort att jag kan leva ett normalt liv och även kunnat trappa ner för att sätta ut dem helt. Annars tycker jag att det är bra att du skriver om detta ämne.

    • Precis så för mig. Behövde dem för att överhuvudtaget kunna få tillbaka sömnen eftersom jag hamnat i depression men har nu sen 2 år tillbaka slutat med medicinen. Det var tack vara antidepr dom jag sakta kom tillbaka.

    • Nej nej, så vill jag verkligen inte att du ska känna. Jag försökte skriva att det är individuellt och att det inte fungerade för mig. Jag fick reta två olika mediciner och allt blev vara värre…… Hade det hjälpt mig hade jag varit mer än tacksam. Men det fyngerar inte på mig. Kanske fel tidpunkt, fel medicin, eller en kombination.
      Jag har flera väninnor som äter antidepressiva, eller andra ångest läkemedel. Som fungerar jätte bra…… som sagt. Individuellt. Jag ver så hemskt mycket om ursäkt om du känner så…… inte min mening alls❤️

    • Men snälla nån, snacka om att läsa in det man själv vill läsa! Det står ingenstans att My ser ner på andra som väljer tabletter. Det passar just bara inte henne.

    • Kanske du skrev den här kommentaren till my pga att du känner att folk fortfarande 2018 ser ner på anti depressiva medicin? Kanske du vill starta en diskussion kring ämnet? För inte kan du väl mena att du tolkar my’s text som nedvärderande åt oss som äter medicin?
      Det är så mycket prat om de här med antidepressiva medel. Det finns läkare som alldeles för snabbt skriver ut antidepressiv medicin till människor som faktiskt inte alls behöver dem. Vården idag inom psykisk ohälsa hinner inte med och kontentan av detta blir då ibland att läkarna tar den ”lätta” vägen för att faktiskt bli av med patienten. Vi orkar inte gå igenom en sk utvecklingskris som hör till livet idag. Vi vågar o orkar inte vara ledsna o olyckliga. Allt ska lösas på en gång. Med detta generaliserar jag inte utan reflekterar bara över hur vi människor har blivit.
      Sen finns det folk som jag då som har depression i släkten o lidit av svår ångest sen ung ålder. Brist på serotonin i hjärnan o måste hålla den i balans så att jag kan fungera o hålla mig över vattenytan. Jag kan säga att jag hade tillhört de patienter som kallades dårar o satt med tvångströja på gamla mentalsjukhus för länge sedan om OM inte medicin fanns.
      Antidepressiva medel är verkligen ett omtvistat ämne.

  18. Hej My
    Jag läser o följer din blogg nästan varje dag.
    Detta va det finaste o starkaste inlägget jag läst av dig. Klokt , varmt o känsloladdat. Ja riktigt mäktigt. Du ger mig o andra styrka genom att dela med dig av känslor o erfarenheter.
    Tack❤️❤️

  19. Du vackra, duktiga och tuffa tjej! Vilken kämpe du är! Det tar tid att komma tillbaka, och låt det ta tid, gör det DU mår bra av, och försök att tänka att ”elaka kommentarer” förmodligen beror på att den som skriver mår mycket dåligt själv – eller ”bara” är avundssjuk på dig, på det du uppnår och på den du är! Sträck på dig, var stollt av dig själv och, viktigast av allt, ta hand om dig!!❤️

  20. My, jag älskar att du skriver om psykisk ohälsa det är något vi alla borde tala öppet om. Men i detta inlägg känner jag att du nästan (förmodligen omedvetet) ser ner på oss som äter antidepressiva. Jag var skeptisk till dem, jag ville inte, jag ville inte bli en ”sån” som åt piller för att orka. Men de har faktiskt räddat mig, jag kanske är extra känslig här och blir förmodligen påhoppad av någon som inte tycker lika. MEN saken är den att jag skulle inte klara av vare sig KBT eller fysisk aktivitet utan att ha börjat med dem. Så ja, det finns massor av fördelar från början så blev jag låg, i några veckor. Höll på att sluta men är glad att jag höll ut, de har gjort att jag kan leva ett normalt liv och även kunnat trappa ner för att sätta ut dem helt. Annars tycker jag att det är bra att du skriver om detta ämne.

    • Precis så för mig. Behövde dem för att överhuvudtaget kunna få tillbaka sömnen eftersom jag hamnat i depression men har nu sen 2 år tillbaka slutat med medicinen. Det var tack vara antidepr dom jag sakta kom tillbaka.

    • Nej nej, så vill jag verkligen inte att du ska känna. Jag försökte skriva att det är individuellt och att det inte fungerade för mig. Jag fick reta två olika mediciner och allt blev vara värre…… Hade det hjälpt mig hade jag varit mer än tacksam. Men det fyngerar inte på mig. Kanske fel tidpunkt, fel medicin, eller en kombination.

      Jag har flera väninnor som äter antidepressiva, eller andra ångest läkemedel. Som fungerar jätte bra…… som sagt. Individuellt. Jag ver så hemskt mycket om ursäkt om du känner så…… inte min mening alls❤️

      • Håller med er i den här frågan. Det ÄR individuellt. Utan medicinering (en drös olika) vid min senaste depression hade jag inte överlevt. Jag satt i en hall och gungade av ångest i tre månader innan jag tillslut försökte ta mitt liv. Jag överlevde med en hårsmån och fick medicinsk och terapeutisk hjälp efter det. Medicinerna fasades ut efter hand och terapin fortsatte i flera år. Jag hade ett svårt självskadebeteende på grund sv min ångest sedan många år. Som sagt, det är individuellt och för mig räddade mediciner mitt liv.
        Jag mår sedan 10 år tillbaka bra. Ärren på kroppen och själen finns kvar men jag kan se att alla tuffa år gav mig erfarenheter och en ödmjukhet inför livet som jag faktiskt inte vill vara utan.
        Kram till alla er som kämpar!
        Även om det inte känns så just nu så går det att må bättre! En minut i taget ❤️

    • Men snälla nån, snacka om att läsa in det man själv vill läsa! Det står ingenstans att My ser ner på andra som väljer tabletter. Det passar just bara inte henne.

    • Kanske du skrev den här kommentaren till my pga att du känner att folk fortfarande 2018 ser ner på anti depressiva medicin? Kanske du vill starta en diskussion kring ämnet? För inte kan du väl mena att du tolkar my’s text som nedvärderande åt oss som äter medicin?

      Det är så mycket prat om de här med antidepressiva medel. Det finns läkare som alldeles för snabbt skriver ut antidepressiv medicin till människor som faktiskt inte alls behöver dem. Vården idag inom psykisk ohälsa hinner inte med och kontentan av detta blir då ibland att läkarna tar den ”lätta” vägen för att faktiskt bli av med patienten. Vi orkar inte gå igenom en sk utvecklingskris som hör till livet idag. Vi vågar o orkar inte vara ledsna o olyckliga. Allt ska lösas på en gång. Med detta generaliserar jag inte utan reflekterar bara över hur vi människor har blivit.

      Sen finns det folk som jag då som har depression i släkten o lidit av svår ångest sen ung ålder. Brist på serotonin i hjärnan o måste hålla den i balans så att jag kan fungera o hålla mig över vattenytan. Jag kan säga att jag hade tillhört de patienter som kallades dårar o satt med tvångströja på gamla mentalsjukhus för länge sedan om OM inte medicin fanns.

      Antidepressiva medel är verkligen ett omtvistat ämne.

  21. Tack för en mkt bra blogg & jag tycker att du verkar vara en fantastisk människa. En kämpe. Känner igen mkt utav det du skriver i mig. Jag har dock ett annat jobb än dig. Jag åt stämmningshöjande medicin i lite mer än 1år, men gick upp över 20kg, så i våras fick jag panik & fasade ur den & har börjat träna mer regelbundet. Har även provat Bobbys slim-tabletter & de funkar mkt bra.
    Men är är skör hela tiden & det tar tid att lära sig förstå sina gränser. Det går åt rätt håll, men ngr steg framåt & ngr tillbaka, dock har jag för varje dag som går börjat förstå varför min trötthet visar sig så snabbt & så. Utmattningssyndrom är verkligen en läskig sjukdom, endel tror att man är ”lat osv”, men det handlar inte om lathet! Jag önskade att jag hade mer ork, men har lärt mig att känna igen min kropp i allt detta, hur den & hjärnan ska fungera ihop.
    Mina barn,vänner & familj är stöttepelarna & även de på jobbet.
    My, så kämpa på, man får ha sina downs, då vet man under resans gång att det kan alltid bli bättre❤️

  22. Fina My ❤ Det tar tid att komma tillbaka efter utmattningsdepression. Jag fick den diagnosen i samband med en förlossningsdepression för 5 år sen och jag är fortfarande inte mig själv. Min familj är det som hållit mig uppe då de flesta ”vänner” försvann.
    Jag förstår hur du känner ❤❤❤

  23. Tack för en mkt bra blogg & jag tycker att du verkar vara en fantastisk människa. En kämpe. Känner igen mkt utav det du skriver i mig. Jag har dock ett annat jobb än dig. Jag åt stämmningshöjande medicin i lite mer än 1år, men gick upp över 20kg, så i våras fick jag panik & fasade ur den & har börjat träna mer regelbundet. Har även provat Bobbys slim-tabletter & de funkar mkt bra.
    Men är är skör hela tiden & det tar tid att lära sig förstå sina gränser. Det går åt rätt håll, men ngr steg framåt & ngr tillbaka, dock har jag för varje dag som går börjat förstå varför min trötthet visar sig så snabbt & så. Utmattningssyndrom är verkligen en läskig sjukdom, endel tror att man är ”lat osv”, men det handlar inte om lathet! Jag önskade att jag hade mer ork, men har lärt mig att känna igen min kropp i allt detta, hur den & hjärnan ska fungera ihop.
    Mina barn,vänner & familj är stöttepelarna & även de på jobbet.

    My, så kämpa på, man får ha sina downs, då vet man under resans gång att det kan alltid bli bättre❤️

  24. Hej My
    Är så glad att det pratas om psykisk ohälsa och att ett sätt fungerar inte att behandla alla. Vi är olika individer och har haft olika upplevelser som gör att vi har kraschat mentalt.
    Jag har gått väldigt mycket i terapi, är även läkemedelsbehandlad för det passar mig. Viktigt att vården erbjuder olika alternativ. Jag har tur med en hälsovård genom arbetet som tar sånt här på fullt allvar och erbjuder oss det vi kan behöva.
    Folk har så mycket förutfattade meningar om bla att gå i terapi, fick höra av min kollega när jag skulle till psykologen att skall du till den där dingdongtanten igen? Tror jag mår bättre än många andra för jag bearbetar det som hänt mig, från min barndom tills idag. Just nu går jag inte hos psykologen men har gått 60 ggr och skulle gärna gå varannan veckan eller minst en gång i månaden om jag hade haft råd.
    Ta en dag i taget My och ha inte för stora krav på dig själv så fixar sig allt. ❤️

  25. Ja beundrar dig och du har en stor stor styrka och du ger en sån grym inspiration!❤️ Följer dig här på bloggen och ser framemot att läsa alla fina inlägg du gör! Fortsätt i samma spår du är en otrolig förebild✨

  26. Fina My ❤ Det tar tid att komma tillbaka efter utmattningsdepression. Jag fick den diagnosen i samband med en förlossningsdepression för 5 år sen och jag är fortfarande inte mig själv. Min familj är det som hållit mig uppe då de flesta ”vänner” försvann.
    Jag förstår hur du känner ❤❤❤

  27. Hej My

    Är så glad att det pratas om psykisk ohälsa och att ett sätt fungerar inte att behandla alla. Vi är olika individer och har haft olika upplevelser som gör att vi har kraschat mentalt.
    Jag har gått väldigt mycket i terapi, är även läkemedelsbehandlad för det passar mig. Viktigt att vården erbjuder olika alternativ. Jag har tur med en hälsovård genom arbetet som tar sånt här på fullt allvar och erbjuder oss det vi kan behöva.
    Folk har så mycket förutfattade meningar om bla att gå i terapi, fick höra av min kollega när jag skulle till psykologen att skall du till den där dingdongtanten igen? Tror jag mår bättre än många andra för jag bearbetar det som hänt mig, från min barndom tills idag. Just nu går jag inte hos psykologen men har gått 60 ggr och skulle gärna gå varannan veckan eller minst en gång i månaden om jag hade haft råd.
    Ta en dag i taget My och ha inte för stora krav på dig själv så fixar sig allt. ❤️

  28. Ja beundrar dig och du har en stor stor styrka och du ger en sån grym inspiration!❤️ Följer dig här på bloggen och ser framemot att läsa alla fina inlägg du gör! Fortsätt i samma spår du är en otrolig förebild✨

  29. Fina My…
    Skynda långsamt…
    Jag äter Citalopram sen 10 år tillbaka…. Min älskade pappa avled o hela min värld föll ihop. I princip satt jag på kanten till det svarta hålet, o det var så nära att jag ”hoppade”.
    Jag klädde mig inte, åt inte, låg i fosterställning….
    Kram o ta det lugnt

  30. Fina My…
    Skynda långsamt…
    Jag äter Citalopram sen 10 år tillbaka…. Min älskade pappa avled o hela min värld föll ihop. I princip satt jag på kanten till det svarta hålet, o det var så nära att jag ”hoppade”.
    Jag klädde mig inte, åt inte, låg i fosterställning….

    Kram o ta det lugnt

  31. En reflektion, du skriver att det som håller dig uppe är det sociala, aktivitet och jobb. Kanske är det till viss del tvärtom. Att det stjälper?
    Kanske är det så att du kommit så långt i din självransakan att de sociala sammanhangen får dig att se/ inse vad du önskar att du klarar av, vad du missat, vad du önskar att du hade, vad som inte fungerad etc. för visst är det nog så att vi jämför oss med andra både medvetet och omedvetet och kan känna en tomhet för allt man inte har eller klarat av.
    Kanske är det sociala en flykt från att verkligen på djupet bearbeta allt. Ensamheten ger en tomhet och både kropp och själ börjar bearbeta. Med man i det sociala blir man uppfylld av andra och man kan känna en stunds lycka.
    Bara en tanke.
    Trevlig fredag!

  32. Så bra skrivet My. ? Alla har vi vår ryggsäck att bära med varierande innehåll. Ibland så sätter man upp en fasad och är glad och säger att man mår bra för att undvika frågor….. Bara för att man inte orkar med det just då. Ha nu en härlig helg omgiven av de som ger dig positiv energi. Kramar genom cybervärlden till dig fina My. Sara ?

  33. Vacker och rogivande bild! Tänker på Dig och önskar att Du kommer att finna lugnet och just hitta Dig själv. Du är på god väg och Du har kärlek omkring Dig.

  34. En reflektion, du skriver att det som håller dig uppe är det sociala, aktivitet och jobb. Kanske är det till viss del tvärtom. Att det stjälper?

    Kanske är det så att du kommit så långt i din självransakan att de sociala sammanhangen får dig att se/ inse vad du önskar att du klarar av, vad du missat, vad du önskar att du hade, vad som inte fungerad etc. för visst är det nog så att vi jämför oss med andra både medvetet och omedvetet och kan känna en tomhet för allt man inte har eller klarat av.

    Kanske är det sociala en flykt från att verkligen på djupet bearbeta allt. Ensamheten ger en tomhet och både kropp och själ börjar bearbeta. Med man i det sociala blir man uppfylld av andra och man kan känna en stunds lycka.

    Bara en tanke.

    Trevlig fredag!

  35. Så bra skrivet My. 😘 Alla har vi vår ryggsäck att bära med varierande innehåll. Ibland så sätter man upp en fasad och är glad och säger att man mår bra för att undvika frågor….. Bara för att man inte orkar med det just då. Ha nu en härlig helg omgiven av de som ger dig positiv energi. Kramar genom cybervärlden till dig fina My. Sara 💕

  36. Vacker och rogivande bild! Tänker på Dig och önskar att Du kommer att finna lugnet och just hitta Dig själv. Du är på god väg och Du har kärlek omkring Dig.

  37. Att äntligen läsa något som sätter ord på den situation jag själv lever i. Jag har själv inte hittat min egen balans ännu tack vare omgivningens påtryckningar om HUR kag ska leva. Ditt inlägg får mig att våga stå på mig o kämpa på den vägen som jag tror på. Tack My ❤️
    En annan Kalmar-fru…

  38. Utan att läsa andras kommentarer så skriver jag nu min.
    Jag har aldrig sagt åt dig att sluta blogga osv men däremot att sänka farten lite i just media.
    Vi behöver som sagt inte veta allt.
    Men jag har tre väldigt nära personer som alla lider av psysisk ohälsa så jag ser vad de går igenom. Dessutom många fler lite längre ut från mig.
    Alla tacklar det på sitt eget sätt men här är det ( tyvärr ) bara medicinering som hjälpt.
    Man kan få sjölvmordstankar av vissa piller men guskelov inte här.
    Men eftersom du tydligt fick det var det bra att de tog bort dina.
    Kanske kan du komma att få viss medicinering när din ADHD utredning blir klar. Känner flera som blivit som nya människor av det.
    Det finns hjälp, olika former, för alla och möjligt är ju att du kommer rätt så småningom.
    Men jag vill, med ålder och erfarenhetens ”rätt” ändå råda dig att dra ner L I T E på sociala medier om och när du inte mår bra.
    Det löser sig nog med det mesta ändå, men jag säger trots detta inte att det är fel att du delar med dig.
    Kram

  39. Att äntligen läsa något som sätter ord på den situation jag själv lever i. Jag har själv inte hittat min egen balans ännu tack vare omgivningens påtryckningar om HUR kag ska leva. Ditt inlägg får mig att våga stå på mig o kämpa på den vägen som jag tror på. Tack My ❤️

    En annan Kalmar-fru…

  40. Utan att läsa andras kommentarer så skriver jag nu min.
    Jag har aldrig sagt åt dig att sluta blogga osv men däremot att sänka farten lite i just media.
    Vi behöver som sagt inte veta allt.
    Men jag har tre väldigt nära personer som alla lider av psysisk ohälsa så jag ser vad de går igenom. Dessutom många fler lite längre ut från mig.
    Alla tacklar det på sitt eget sätt men här är det ( tyvärr ) bara medicinering som hjälpt.
    Man kan få sjölvmordstankar av vissa piller men guskelov inte här.
    Men eftersom du tydligt fick det var det bra att de tog bort dina.
    Kanske kan du komma att få viss medicinering när din ADHD utredning blir klar. Känner flera som blivit som nya människor av det.
    Det finns hjälp, olika former, för alla och möjligt är ju att du kommer rätt så småningom.
    Men jag vill, med ålder och erfarenhetens ”rätt” ändå råda dig att dra ner L I T E på sociala medier om och när du inte mår bra.
    Det löser sig nog med det mesta ändå, men jag säger trots detta inte att det är fel att du delar med dig.
    Kram

Svara

Lämna din kommentar!
Ditt namn här

femton − 12 =

Om du missat..

Andas ut stressen med hjälp av djupandning

Andas ut stressen med hjälp av djupandning -Hur många tänker egentligen på sin andning? Jag...

SMEG bagaren och kocken 20%

I reklamsamarbete Bagaren och Kocken ??‍? Hej på er! Detta är en grymt efterlängtad kampanj...

Adviral Event

My Martens , Ako Rahim. Adviral Media. d Ako, Renata, My