IMG_3501

Word!👊🏻

Ett fantastisk citat. Jag hade bara tänkt att lägga upp det. Men känner att jag vill förklara vad detta betyder för mig.

Jag befinner mig just nu i skedet, ”Work my ass off, and Never give up!”👊🏻

Mycket att tänka på, stora beslut, svåra val och ännu ett vägskäl. Fy fasiken rent ut sagt! Många saker går bra riktigt bra. Min roll som PT, min blogg, podden, mina sociala-media jobb.

MEN.

Jag är SÅ trött! Trött på att känna mig som fast i ett snurrande ekorrhjul. Jag har panikångest till och från. Men har lärt mig att hantera det. Jag jobbar med mig själv och har utvecklats enormt sista året.

Nu är jag i en svacka igen. Det viktigaste för mig är Ludvig. Det är och har det alltid varit.

MEN jag sitter fast. Jag sitter fast i en ohållbar situation!

Jag ÄR beroende av mina jobb i Stockholm och Sigtuna. Jag har mina jobb, mina vänner och mitt nätverk här. Ludvig har fått sina bästisar här, vi har vårat umgänge, våran vardag och våra rutiner här, vårat liv. Vi trivs 🙏🏻❤

Jag har många gärn i elden och spännande projekt på gång. Jag VET att jag kommer uppnå min långsiktiga mål. Jag har satt upp delmål och har en strategi.

Jag brinner för mitt jobb som PT. Den glädjen i ögonen på mina kunder när dom utvecklas och ”lyckas” är oslagbar. Det ger mig tillfredställelse att se andra människor lyckas. DET är det bästa jag vet!🙏🏻✨

IMG_3520

Jag älskar att inspirera, peppa och motivera. Jag har landat och hittat ”hem” efter konkursen. Jag tog min ”bisyssla” i träningsbranchen till min huvudsyssla.

Jag är i träningsbranschen för att stanna💚

Under sommaren kommer jag att vidareutbilda mig. Som kostrådgivare och andra utbildningar.

Men mitt hjärta går i tu💔

Ludvig börjar skolan i höst. Vart ska han gå? Vart ska han bo? Vad är rätt? VEM ska ta det beslutet? Kan man klona sig? Uppfinna en tidsmaskin där vi kan gå igenom en hemlig port så att han inte behöver sakna sin mamma eller pappa? Nej…. så funkar det inte. Jag vet det 😔

Mardrömmar, ångest och tankar som äter upp mig inifrån och ut! Jag vaknar med en puls på 180 (!?!) flyger ur sängen med ångest. Hur jag än gör så sitter jag i en rävsax!

Det är många av er som tycker och tänker kring detta. Vissa dömmer mig utan att veta att jag gör allt och lite till för att vara alla till lags, för att överleva efter konkursen. Både psykiskt och ekonomiskt.

Jag kommer överleva, jag ÄR en fighter och jag växer mig stark. Jag utvecklas. Bara för att My’s Blommor gick i konkurs så gjorde inte min entreprenörs-skalle det. 

Jag älskar min Lilleman över allt annat! Jag skulle gå genom eld för honom.❤

Men att få ihop livspusslet med jobb, ekonomi, skulder, vardag, företag, projekt, kärlek, karriär, harmoni, lycka och en sund balans. Det är INTE lätt! Jag känner mig otillräcklig…

Jag vänder ut och in på mig själv!💔

Jag vill slita mitt hår, skrika, gråta och bara Kaosa! Men det funkar ju inte! För jag ÄR ensam, jag har ingen att luta mig emot, it’s me, myself and i!👊🏻

Självklart har jag vänner som stöttar mig. Sista året har det verkligen visat  sig vilka som är dom riktiga vännerna. Vilka som finns där även när det stormar som mest. Ni ÄR fantastiska, jag är mer än tacksam över att ha er i mitt liv 🙏🏻✨ (ingen nämnd, ingen glömd) 

jag har inte ”råd” eller möjlighet att bryta ihop. Jag måste vara stark, för min skull, för våran skull. Men framförallt för Lillemans skull!❤

Jag kommer inte ge upp, jag kommer inte att sluta kämpa. Jag kommer att ta rätt beslut. Allt kommer att bli bra tillslut…❤ 

Men just nu befinner jag mig i en svacka och vid ett vägskäl igen…….. HUR jag än gör så krossar jag mitt hjärta, vilket beslut jag än tar så kommer det göra fruktansvärt ont. MEN, det viktigaste är att ”skona” Ludvigs hjärta, hans känslor och skydda honom så mycket jag vara kan. DET är min förbannade plikt som mamma! 

Att vänta på bättre tider har aldrig varit min grej. Jag försöker göra om och göra rätt. Jag väntar inte på bättre tider, jag skapar dom! 

Vissa saker har jag inte kunnat påverka, vissa saker hade jag kunnat göra annorlunda. Jag har förlikat mig med det, och gått vidare. Nu ”städar” jag upp konsekvenserna av det som jag gått igenom senaste året/åren. Konkurs, sorg, dödsfall, och sjukdom inom familj. Ibland så händer allting på samma gång.Man brukar ju säga att en olycka sällan kommer ensam….. Nu känner jag att jag hat fått min dos för kommande decennium!

Jag vill bara ha lugn och ro i själen…. få lägga min energi på det som verkligen betyder något. Lilleman, min egen hälsa och  företaget, blogg, PT, träningsresor ect.

Nu är det dags igen, för ett sånt där svårt beslut som jag helst hade sluppit att ta. 

Oavsett vad jag kommer fram till så kommer jag att följa mitt hjärta ❤ Jag gör så gott jag kan.

IMG_3409

/My Martens

Posted in: Vardag
Kommentarer (312)
  • Eva

    Livet är ingen dans på rosor My, du har säkert råkat ut för törnen oxå. Precis som oss andra. Det är DU och ingen annan, som tar beslutet o du ska se, att allt kommer att ordna sig. Konstigt nog, gör det alltid det o du tar säkert ett beslut som gynnar Ludvig. Tänker på dig o massor av kramar❤️

  • Clara

    Å lider med dig, när man har varannan v så blir det ju så. Vi har också gråt och tandgnissel ibland (då bor vi ändå i grannkommunerna) det är så jobbigt ibland och besluten tas oftast precis som du säger med att man mer el mindre slår knut på sig själv. Du är inte ensam men jag vet att det inte är en tröst. Lita på din inre kärna den vet vad som är bäst. En stor stor styrkekram ?

  • Mona

    Du är så duktig My.Hoppas det ordnar sig för dig och Lilleman.

  • Anna

    Usch,jag lider med dig för tyvärr finns det ju inget. rätt och fel i detta beslut,för jag antar att Ludvigs pappa också är mån om att er ”lilleman”.Hoppas att allt löser sig och att ni blir ense om ett svårt beslut! Kram

  • Pauline

    Hoppas det ordnar sig till det bästa för alla parter. Du är fantastisk!

  • Anna

    Finns ju inte så många alternativ.
    Du flyttar till Öland o ni har L varannan vecka.
    Pappan flyttar till Sthlm o varannan vecka.
    Eller en av er blir ”helgförälder”…
    Hade inte velat göra detta valet o förstår paniken, men flyttar man så långt bort så vet man ju detta redan då…

  • Lars Karlsson

    Du är stark och du kommer att fatta rätt beslut.
    Du fixar det. Något som du vet inne i ditt hjärta och beslutet blir därefter.
    Kram L

  • G

    Hej My,
    Förstår att det är ett tungt beslut, men om ditt varumärke som bloggare är starkt behöver du absolut inte ha en blogg som är baserad i Stockholm. Finns många extremt duktiga bloggare runtom i landet, exempelvis 56 kilo i Helsingborg och Matplatsen i Örebro. Faktiskt mer intressant när allt inte utgår från Stockholm. Ditt jobb som PT har ju fördelen att det är flyttbart. Lovar att det finns inga jobbuppdrag i världen som är viktigare än din son. Tiden går så extremt fort och innan du vet ordet av är han tonåring. Du vet ju inte heller om du får fler barn senare så ta tillvara all tid du kan med Ludvig. Sen är uppväxtmiljön mycket bättre i andra städer än Stockholm. Mer livskvalité. Vet själv då jag lämnade Stockholm för 11 år sedan. Om du sedan inte vill bo på Öland finns det ju andra städer i närheten på fastlandet där du ändå är såpass nära att du kan träffa Ludvig även när det inte är ”dina” veckor. Se hans fotbollsmatcher eller vad det nu kan vara som han intresserar sig för. Stockholm kommer alltid finnas kvar och du kan flytta tillbaks dit senare.
    Lycka till med allt. ?

  • Maria

    Massor med kramar och styrka till dig ❤️ ❤️❤️

  • Mysan

    Uach och fy så jobbigt. Är i en jobbig sits med då jag vill flytta tillbaka där jag kommer ifrån men min sambo vill vara kvar i Sthlm. Vårt barn har särskilda behov och kräver enormt mycket och det är därför jag känner att jag vill komma nära min familj och gamla vänner då vi inte har någon familj här. Dessutom har jag en galen svärmor som gör allt för att sabba mellan oss, men min sambo vägrar flytta så i såna fall blir det att flytta själv. Jag tänkte på i ditt fall, går det att lösa med dubbla boenden för dig? Att skaffa en billig övernattningslägenhet därnere dina veckor men ha din bas i Sthlm. Sim personlig tränare kan du ju dessutom ta kunder var som. Hoppas du hittar en bra lösning för er.

  • Helen

    Tänker på Dig ❤❤❤

  • Åse

    Önskar dig all styrka i detta svåra beslut?

  • Jessica

    Hej My
    Ja alla dessa beslut som man måste ta, men viktigast är ändå barnen.
    Jag har själv backat på mitt, man får göra det några år om det krävs.
    Lycka till.

  • Karolina

    Hej
    Har precis börjat att följa dig på insta och lyssnat på din pod. Upplever att du är en stark kvinna och kommer att göra ett bra val ??
    En fundering ..kanske du skulle kunna pendla varannan vecka och vara i Stockholm varannan vecka när du inte har din son…jobba hemifrån den veckan …som sakt förstår att du har tänkt på allt..och jag är inte direkt insatt i din situation ?. Förstår att det är jobbiga beslut ?. Hoppas o tror på dig..kram ?

  • Susanne

    Jobbig situation. Hoppas det löser sig. Vill bara varna för att bli en helg mamma o lockas av kvalitets tid. Det kan funka nu närmaste åren men på sikt vill ju barnen va med kompisar(klasskompisar) på ledig tid också plus aktiviteter som är på helger, matcher t ex. Jag vet inte alla dina plus o minus i situationen men ge inte upp Ludvig. Du kommer ångra dig. Jobba kan du göra i närheten av Öland också med ditt mobila jobb. Alt skaffa en liten etta så du åker varannan vecka. Lycka till! ❤

  • Ulle

    Hej! Jag tror man har igen det senare att man alltid finns nära sitt barn och inte jobbar hela tiden o allra helst att man bor nära. Varför inte flytta till Kalmar/ Öland och sen åka till Sthlm ibland!? En blogg kan man ju ha i vilken stad som för den sköter man ju ändå hemifrån.
    Kram

  • Eva

    Livet är ingen dans på rosor My, du har säkert råkat ut för törnen oxå. Precis som oss andra. Det är DU och ingen annan, som tar beslutet o du ska se, att allt kommer att ordna sig. Konstigt nog, gör det alltid det o du tar säkert ett beslut som gynnar Ludvig. Tänker på dig o massor av kramar❤️

  • Ulle

    Tunga beslut att ta, hade ni inte en plan när du flyttade upp till Stockholm?

  • Clara

    Å lider med dig, när man har varannan v så blir det ju så. Vi har också gråt och tandgnissel ibland (då bor vi ändå i grannkommunerna) det är så jobbigt ibland och besluten tas oftast precis som du säger med att man mer el mindre slår knut på sig själv. Du är inte ensam men jag vet att det inte är en tröst. Lita på din inre kärna den vet vad som är bäst. En stor stor styrkekram 💚

  • Mona

    Du är så duktig My.Hoppas det ordnar sig för dig och Lilleman.

  • Sara

    Åh fina du. Det kommer att lösa sig på något sätt än fast det kanske inte känns så nu.Fortsätt vara den fina mamma du är för din son. Tycker du verkar vara en toppenmamma och en härlig människa. Tack för att jag får vara din ”vän via bloggen. ❤❤❤

  • Siv Åhlin

    My kära my? Känner så med dig, men du/ni kommer lösa det på bästa sätt, det vet jag. För du är en stark o fin mamma. Många kramar från mig❤️❤️

  • Jeanette

    Vet inte om bloggare tänker så här men hur fan kan man outa sånt här i en allmän blogg med massa läsare, jag anser att det är att svika sina barn. Att dividera hit och dit och låta svenska folket veta mer än din son om hur du tänker…. sjukt om du frågar mig.

    • Sara

      Bra skrivet Jeanette!
      Obegripligt hur man kan låta bloggläsare ta del av detta, inget för allmänheten att tycka till om.

    • Linn

      Och jag anser att det inte är aktuellt att berätta för sonen om planer som ännu inte är satta i verket, det kan man som förälder göra tids nog. Jag får en känsla av att du avsiktligt vill hitta fel här. Om jag har fel ber jag om ursäkt, då har jag missuppfattat.
      Vad det gäller att outa saker; ja, det är upp till den enskilda bloggaren, oavsett om vi förstår eller inte förstår. Jag tycker inte det är märkligt,men det gör du. Helt okej att tycka olika . Man behöver heller inte säga allt man tänker, en del saker kan stanna inne i huvudet.
      Anta att du istället för att läsa här varit på en tja.., föreläsning eller bloggevent etc.. där My hade berättat detta. Hade du du uttryckt dig på samma sätt till henne då? Kan det vara så att din möjlighet till att vara anonym och inte behöva säga detta personligen tar fram din åsikt ?
      / Lin

  • Vimal

    Vad hände med Godde din ”träningskompis”?

  • Anna

    Usch,jag lider med dig för tyvärr finns det ju inget. rätt och fel i detta beslut,för jag antar att Ludvigs pappa också är mån om att er ”lilleman”.Hoppas att allt löser sig och att ni blir ense om ett svårt beslut! Kram

  • Lill

    Jag vet inte vad det är för beslut DU behöver ta. Ni är väl två som måste komma till ett beslut om sonen. Ni får väl se till vad som är bäst för honom. Kan inte du flytta så får han kanske lov att bo hos sin pappa? Han har väl bästisar där också? Kanske en bättre lösning att han är hos sin far, för han har väl syskon där också. Du lever ju ett mer ”flängande” liv så kanske kan han ha sin ”bas” hos sin pappa och komma till dig helger och lov.
    Jag tror innerst inne att barn behöver en fast punkt och det blir tyvärr mer verkligt ju äldre de blir. De blir mer och mer beroende av livet ”utanför”mamma och pappa och då måste ni se till VAR han får det bästa livet. Inte sagt att du är mindre kapabel eller att det på nåt vis är sämre hos dig men hur som helst är ni väl två om beslutet, om det är var sonen ska bo det gäller. Pappan tycker väl också nåt. Hur det än går så önskar jag lycka till.

    • My

      Tack för din omtanke… vi är absolut två om att se till Ludvigs bästa. Men detta beslutet är det bara jag som kan ta. Hur jag känner och tänker kring detta beskriver jag i inlägget. Jag gör mitt bästa ❤

      • Cecilia

        Fina fina My, jag håller nog med många som redan skrivit – Du kan pendla till Stockholm varannan vecka.
        Vad är det egentligen i Stockholm som gör beslutet så svårt? Du har en fantastisk son, som inte borde behöva konkurrera med din fundering över att stanna i Stockholm.
        Det är inte alla förunnat, att kunna ”ta med” sig sitt jobb överallt. Både PT och bloggen kan du styra från vilken del av landet som helst.
        Det kanske t om skulle göra dig gott, att flytta och få distans till det ytliga livet som ändå Stockholm innebär. Att få tid för dig själv att läka och växa som person. Ta en paus och välj din son är mitt självklara råd <3

  • Eva

    Usch så jobbigt beslut, fast det är ju ett beslut du visste skulle komma den dagen du flyttade till Sigtuna. Om jag läser mellan raderna så tror jag du kommer att stanna där du bor nu och att din grabb stannar på heltid hos pappan??!!
    Inget beslut är rätt/fel så länge det finns trygghet och kärlek och det får han säkert vart ni än beslutar att han ska bo.
    Usch, jag skulle inte viljag byta skor med er i detta läget. Många kramar och lycka till för er alla tre!

  • Pauline

    Hoppas det ordnar sig till det bästa för alla parter. Du är fantastisk!

  • Anna

    Finns ju inte så många alternativ.
    Du flyttar till Öland o ni har L varannan vecka.
    Pappan flyttar till Sthlm o varannan vecka.
    Eller en av er blir ”helgförälder”…
    Hade inte velat göra detta valet o förstår paniken, men flyttar man så långt bort så vet man ju detta redan då…

  • Lars Karlsson

    Du är stark och du kommer att fatta rätt beslut.
    Du fixar det. Något som du vet inne i ditt hjärta och beslutet blir därefter.
    Kram L

  • Klara

    Förstår att det är ett jobbigt beslut även om det inte kommer som någon överraskning. Är övertygad om att ni är två föräldrar som gör allt för att er son ska ha det bra och vad det innebär för en av er. Tiden går så fort låt den inte försvinna och se fördelen i att du kan sköta dina jobb från andra platser än Sigtuna & Stockholm och vännerna finns kvar. Släpp ut det gamla och in med det nya en helt ny start för er alla. Lycka till.

  • G

    Hej My,
    Förstår att det är ett tungt beslut, men om ditt varumärke som bloggare är starkt behöver du absolut inte ha en blogg som är baserad i Stockholm. Finns många extremt duktiga bloggare runtom i landet, exempelvis 56 kilo i Helsingborg och Matplatsen i Örebro. Faktiskt mer intressant när allt inte utgår från Stockholm. Ditt jobb som PT har ju fördelen att det är flyttbart. Lovar att det finns inga jobbuppdrag i världen som är viktigare än din son. Tiden går så extremt fort och innan du vet ordet av är han tonåring. Du vet ju inte heller om du får fler barn senare så ta tillvara all tid du kan med Ludvig. Sen är uppväxtmiljön mycket bättre i andra städer än Stockholm. Mer livskvalité. Vet själv då jag lämnade Stockholm för 11 år sedan. Om du sedan inte vill bo på Öland finns det ju andra städer i närheten på fastlandet där du ändå är såpass nära att du kan träffa Ludvig även när det inte är ”dina” veckor. Se hans fotbollsmatcher eller vad det nu kan vara som han intresserar sig för. Stockholm kommer alltid finnas kvar och du kan flytta tillbaks dit senare.
    Lycka till med allt. 🙂

  • Maria

    Massor med kramar och styrka till dig ❤️ ❤️❤️

  • Mysan

    Uach och fy så jobbigt. Är i en jobbig sits med då jag vill flytta tillbaka där jag kommer ifrån men min sambo vill vara kvar i Sthlm. Vårt barn har särskilda behov och kräver enormt mycket och det är därför jag känner att jag vill komma nära min familj och gamla vänner då vi inte har någon familj här. Dessutom har jag en galen svärmor som gör allt för att sabba mellan oss, men min sambo vägrar flytta så i såna fall blir det att flytta själv. Jag tänkte på i ditt fall, går det att lösa med dubbla boenden för dig? Att skaffa en billig övernattningslägenhet därnere dina veckor men ha din bas i Sthlm. Sim personlig tränare kan du ju dessutom ta kunder var som. Hoppas du hittar en bra lösning för er.

  • Helen

    Tänker på Dig ❤❤❤

  • Åse

    Önskar dig all styrka i detta svåra beslut💗

  • Jessica

    Hej My
    Ja alla dessa beslut som man måste ta, men viktigast är ändå barnen.
    Jag har själv backat på mitt, man får göra det några år om det krävs.
    Lycka till.

  • Lena

    Usch vilket tufft beslut ? Kram

  • Karolina

    Hej
    Har precis börjat att följa dig på insta och lyssnat på din pod. Upplever att du är en stark kvinna och kommer att göra ett bra val 😊💜
    En fundering ..kanske du skulle kunna pendla varannan vecka och vara i Stockholm varannan vecka när du inte har din son…jobba hemifrån den veckan …som sakt förstår att du har tänkt på allt..och jag är inte direkt insatt i din situation 🙈. Förstår att det är jobbiga beslut 😔. Hoppas o tror på dig..kram 💛

  • Anna

    Hej My,
    Liksom många här inne tror jag mig veta vad det här handlar om. Stanna kvar i Sthlm och vara ”helgmamma”, eller flytta till Öland. Utgår från att det är scenariot.
    För det första; det finns inget som heter ”helgmamma”. Du är MAMMA, punkt slut på den. Män har genom alla tider i olika perioder i livet jobbat utomlands, rest på konferenser, haft barnen (mycket mindre) än varannan helg. Min pappa som exempel fokuserade på jobbet och relationen idag är på pricken likadan som till min mamma. Kanske lite bättre till min pappa tom. Han gav ju ALLT väl hemma.
    Din son älskar dig (tydligare blick får man leta efter) Du älskar din son (tydligare ord får man leta efter) Din son mår bra hos sin pappa som jag förstår? Ingenting är ”för alltid”.
    Jag vill bara ge dig kraften att våga syna normen och den där jävligt störiga meningen ”SÅ ÄÄÄÄÄR DEEEET”
    Följ ditt hjärta. Följ din mage. Det kan faktiskt vara så att det som gör DIG lyckligast är också det som i längden är bäst för din son och er relation.
    All kärlek
    Kram/Anna

  • Susanne

    Jobbig situation. Hoppas det löser sig. Vill bara varna för att bli en helg mamma o lockas av kvalitets tid. Det kan funka nu närmaste åren men på sikt vill ju barnen va med kompisar(klasskompisar) på ledig tid också plus aktiviteter som är på helger, matcher t ex. Jag vet inte alla dina plus o minus i situationen men ge inte upp Ludvig. Du kommer ångra dig. Jobba kan du göra i närheten av Öland också med ditt mobila jobb. Alt skaffa en liten etta så du åker varannan vecka. Lycka till! ❤

  • Ulle

    Hej! Jag tror man har igen det senare att man alltid finns nära sitt barn och inte jobbar hela tiden o allra helst att man bor nära. Varför inte flytta till Kalmar/ Öland och sen åka till Sthlm ibland!? En blogg kan man ju ha i vilken stad som för den sköter man ju ändå hemifrån.
    Kram

  • Ulle

    Tunga beslut att ta, hade ni inte en plan när du flyttade upp till Stockholm?

  • Elenor

    Usch vilken svår situation du sitter i och jag lider verkligen med dig.
    Många kramar ❤ ❤ ❤

  • Sara

    Åh fina du. Det kommer att lösa sig på något sätt än fast det kanske inte känns så nu.Fortsätt vara den fina mamma du är för din son. Tycker du verkar vara en toppenmamma och en härlig människa. Tack för att jag får vara din ”vän via bloggen. ❤❤❤

  • Siv Åhlin

    My kära my🌷 Känner så med dig, men du/ni kommer lösa det på bästa sätt, det vet jag. För du är en stark o fin mamma. Många kramar från mig❤️❤️

  • Monica

    Åh vad svårt… men tycker att du skall stanna i Sigtuna ,ni är ju ”inbodda” där nu. Det kommer att vara lättare för Ludvig även om han ska gå i skolan i Kalmar , och vara hos dig på helger och lov. Lycka till !

  • Jeanette

    Vet inte om bloggare tänker så här men hur fan kan man outa sånt här i en allmän blogg med massa läsare, jag anser att det är att svika sina barn. Att dividera hit och dit och låta svenska folket veta mer än din son om hur du tänker…. sjukt om du frågar mig.

    • Sara

      Bra skrivet Jeanette!
      Obegripligt hur man kan låta bloggläsare ta del av detta, inget för allmänheten att tycka till om.

    • Linn

      Och jag anser att det inte är aktuellt att berätta för sonen om planer som ännu inte är satta i verket, det kan man som förälder göra tids nog. Jag får en känsla av att du avsiktligt vill hitta fel här. Om jag har fel ber jag om ursäkt, då har jag missuppfattat.
      Vad det gäller att outa saker; ja, det är upp till den enskilda bloggaren, oavsett om vi förstår eller inte förstår. Jag tycker inte det är märkligt,men det gör du. Helt okej att tycka olika . Man behöver heller inte säga allt man tänker, en del saker kan stanna inne i huvudet.

      Anta att du istället för att läsa här varit på en tja.., föreläsning eller bloggevent etc.. där My hade berättat detta. Hade du du uttryckt dig på samma sätt till henne då? Kan det vara så att din möjlighet till att vara anonym och inte behöva säga detta personligen tar fram din åsikt ?
      / Lin

  • Vimal

    Vad hände med Godde din ”träningskompis”?

  • Lill

    Jag vet inte vad det är för beslut DU behöver ta. Ni är väl två som måste komma till ett beslut om sonen. Ni får väl se till vad som är bäst för honom. Kan inte du flytta så får han kanske lov att bo hos sin pappa? Han har väl bästisar där också? Kanske en bättre lösning att han är hos sin far, för han har väl syskon där också. Du lever ju ett mer ”flängande” liv så kanske kan han ha sin ”bas” hos sin pappa och komma till dig helger och lov.
    Jag tror innerst inne att barn behöver en fast punkt och det blir tyvärr mer verkligt ju äldre de blir. De blir mer och mer beroende av livet ”utanför”mamma och pappa och då måste ni se till VAR han får det bästa livet. Inte sagt att du är mindre kapabel eller att det på nåt vis är sämre hos dig men hur som helst är ni väl två om beslutet, om det är var sonen ska bo det gäller. Pappan tycker väl också nåt. Hur det än går så önskar jag lycka till.

    • My

      Tack för din omtanke… vi är absolut två om att se till Ludvigs bästa. Men detta beslutet är det bara jag som kan ta. Hur jag känner och tänker kring detta beskriver jag i inlägget. Jag gör mitt bästa ❤

      • Cecilia

        Fina fina My, jag håller nog med många som redan skrivit – Du kan pendla till Stockholm varannan vecka.

        Vad är det egentligen i Stockholm som gör beslutet så svårt? Du har en fantastisk son, som inte borde behöva konkurrera med din fundering över att stanna i Stockholm.

        Det är inte alla förunnat, att kunna ”ta med” sig sitt jobb överallt. Både PT och bloggen kan du styra från vilken del av landet som helst.

        Det kanske t om skulle göra dig gott, att flytta och få distans till det ytliga livet som ändå Stockholm innebär. Att få tid för dig själv att läka och växa som person. Ta en paus och välj din son är mitt självklara råd <3

  • Eva

    Usch så jobbigt beslut, fast det är ju ett beslut du visste skulle komma den dagen du flyttade till Sigtuna. Om jag läser mellan raderna så tror jag du kommer att stanna där du bor nu och att din grabb stannar på heltid hos pappan??!!
    Inget beslut är rätt/fel så länge det finns trygghet och kärlek och det får han säkert vart ni än beslutar att han ska bo.
    Usch, jag skulle inte viljag byta skor med er i detta läget. Många kramar och lycka till för er alla tre!

  • Klara

    Förstår att det är ett jobbigt beslut även om det inte kommer som någon överraskning. Är övertygad om att ni är två föräldrar som gör allt för att er son ska ha det bra och vad det innebär för en av er. Tiden går så fort låt den inte försvinna och se fördelen i att du kan sköta dina jobb från andra platser än Sigtuna & Stockholm och vännerna finns kvar. Släpp ut det gamla och in med det nya en helt ny start för er alla. Lycka till.

  • MiaPet59

    Hej fina My
    Förstår precis vad du står inför. Jag har själv varit i din sits. 30 mil mellan mig och barnens (3st) pappa. Två av barnen var tonåringar och den tredje sex år och skulle börja förskolan. En tonåring valde att följa med mig samt den lille, medan den andra tonåringen valde att stanna hos pappa…i två veckor, sedan flyttade han oxå till mig. Föll sig rätt naturligt att barnen valde att bo hos mig då deras pappa har ett jobb som gör att han är borta varannan natt. Tonåringarna har alltid fått avgöra själv när dom velat träffa sin pappa och det har fungerat bra. Den yngste var jag noga med att varannan helg och långlov skulle han vara med sin pappa och även om han själv ville till pappa så fixade vi det. Men basen var hos mig och det var aldrig några problem. Vi gjorde som så att vi körde 15 mil var och mötte upp på ett visst ställe och överlämnade barnet/barnen. Var smidigt för alla parter. En roadtrip med mamma som pappa tog över och som gjorde sin roadtrip och tvärtom. Hämtning/lämning gjordes till en utflykt.
    Flyttade efter några år tillbaka hit till Kalmar och då var det bara 3 mil till pappan. Men dom har alltid fått avgöra fritt när dom vill åka till sin pappa.
    Alla mina barn mår bra och är lyckliga idag.
    Hur ni än väljer att göra så kommer det att bli bra. Endast ni vet hur er lille son fungerar och hur han mår ?
    Kram

  • Lena

    Usch vilket tufft beslut 💕 Kram

  • Anna

    Hej My,

    Liksom många här inne tror jag mig veta vad det här handlar om. Stanna kvar i Sthlm och vara ”helgmamma”, eller flytta till Öland. Utgår från att det är scenariot.

    För det första; det finns inget som heter ”helgmamma”. Du är MAMMA, punkt slut på den. Män har genom alla tider i olika perioder i livet jobbat utomlands, rest på konferenser, haft barnen (mycket mindre) än varannan helg. Min pappa som exempel fokuserade på jobbet och relationen idag är på pricken likadan som till min mamma. Kanske lite bättre till min pappa tom. Han gav ju ALLT väl hemma.

    Din son älskar dig (tydligare blick får man leta efter) Du älskar din son (tydligare ord får man leta efter) Din son mår bra hos sin pappa som jag förstår? Ingenting är ”för alltid”.

    Jag vill bara ge dig kraften att våga syna normen och den där jävligt störiga meningen ”SÅ ÄÄÄÄÄR DEEEET”

    Följ ditt hjärta. Följ din mage. Det kan faktiskt vara så att det som gör DIG lyckligast är också det som i längden är bäst för din son och er relation.

    All kärlek

    Kram/Anna

  • Kortliv

    Skärp dig nu My! Du har det i dig och det vet du. Sluta älta – livet är för kort.
    Låt sonen bo hos pappan och du har varannan helg. Ingen skam eller så i det alls. Bara för att du är mamma så innebär inte det per auto att du ska vara den med störst skuld i detta. Tänk på din son och hans bästa – han kan inte flänga så här och du säger uttryckligen att du inte kan flytta tillbaka så det ger dig faktiskt inget annat alternativ. Vet inte alls vad din konkurs innebär rent ekonomiskt men kan ju gissa att du inte direkt kan gå och slå dank. Tror att dom flesta respekterar ett beslut om att ta hand om sig själv, sin egen ekonomi och sedan så gagnar det även ens barn i slutändan.
    Du är en stor tjej nu och dessa beslut ska du ta själv men utan att känna skuld till någon. Skulle önska att du slutade problematisera allt. Du lever en gång så njut och var glad och gör det bästa du kan av allt du får. Du har mycket fint runt dig så foka på det nu!
    Önskar dig allt gott!

  • Elenor

    Usch vilken svår situation du sitter i och jag lider verkligen med dig.
    Många kramar ❤ ❤ ❤

  • Anita

    Hej. Förstår inte vad som är svårt. Barnet är väl viktigast och man får anpassa sej till det. Nån form av långtidsplanering borde du ju gjort, eller tänkte du inte på det när du flyttade till kändislivet i Sthlm? Det pratas mkt om hur jobbigt det är för dej. Men tänk på barnet som måste byta miljö och kompisar varannan vecka. Det måste väl vara bäst för barnet att du o pappan bor så pass nära varandra att barnet kan fortsätta med aktiviteter (tex fotbollsklubb) och ha nära till sina vänner. Byt jobb o flytta så barnet får en trygg o lugn uppväxt. Du är väl för tusan inte portat från samhället där han bor? Väljer du varannan helg med barnet, då tänker du bara på dej själv i mina ögon. Sorry!

  • Monica

    Åh vad svårt… men tycker att du skall stanna i Sigtuna ,ni är ju ”inbodda” där nu. Det kommer att vara lättare för Ludvig även om han ska gå i skolan i Kalmar , och vara hos dig på helger och lov. Lycka till !

  • Sanna

    Hej My❤️
    Inga lätta beslut att ta, även om du visste att den dagen kommer så förtränger man det på något sätt. Jag har själv varit där!! Min 14 åriga sons pappa är från Sthlm men vi träffades i min hemstad Göteborg. Vi flyttade ihop och fick vår underbara Kevin. När han var 3 år separerade vi, Kevins pappa bodde kvar här ett tag,men valde sedan att flytta hem.Det var ett oerhört tufft beslut att ta för honom,men idag är deras relation starkare än någonsin?Kevin flyger dit varannan helg samt är där på loven. De får sin kvalitet tid tillsammans. Som nån skrev,inget är för evigt heller❤️Tänker på dig så,men är övertygad om att det kommer lösa sig till det bästa❤️Kram

  • MiaPet59

    Hej fina My
    Förstår precis vad du står inför. Jag har själv varit i din sits. 30 mil mellan mig och barnens (3st) pappa. Två av barnen var tonåringar och den tredje sex år och skulle börja förskolan. En tonåring valde att följa med mig samt den lille, medan den andra tonåringen valde att stanna hos pappa…i två veckor, sedan flyttade han oxå till mig. Föll sig rätt naturligt att barnen valde att bo hos mig då deras pappa har ett jobb som gör att han är borta varannan natt. Tonåringarna har alltid fått avgöra själv när dom velat träffa sin pappa och det har fungerat bra. Den yngste var jag noga med att varannan helg och långlov skulle han vara med sin pappa och även om han själv ville till pappa så fixade vi det. Men basen var hos mig och det var aldrig några problem. Vi gjorde som så att vi körde 15 mil var och mötte upp på ett visst ställe och överlämnade barnet/barnen. Var smidigt för alla parter. En roadtrip med mamma som pappa tog över och som gjorde sin roadtrip och tvärtom. Hämtning/lämning gjordes till en utflykt.
    Flyttade efter några år tillbaka hit till Kalmar och då var det bara 3 mil till pappan. Men dom har alltid fått avgöra fritt när dom vill åka till sin pappa.
    Alla mina barn mår bra och är lyckliga idag.
    Hur ni än väljer att göra så kommer det att bli bra. Endast ni vet hur er lille son fungerar och hur han mår 🙂
    Kram

  • Kortliv

    Skärp dig nu My! Du har det i dig och det vet du. Sluta älta – livet är för kort.

    Låt sonen bo hos pappan och du har varannan helg. Ingen skam eller så i det alls. Bara för att du är mamma så innebär inte det per auto att du ska vara den med störst skuld i detta. Tänk på din son och hans bästa – han kan inte flänga så här och du säger uttryckligen att du inte kan flytta tillbaka så det ger dig faktiskt inget annat alternativ. Vet inte alls vad din konkurs innebär rent ekonomiskt men kan ju gissa att du inte direkt kan gå och slå dank. Tror att dom flesta respekterar ett beslut om att ta hand om sig själv, sin egen ekonomi och sedan så gagnar det även ens barn i slutändan.

    Du är en stor tjej nu och dessa beslut ska du ta själv men utan att känna skuld till någon. Skulle önska att du slutade problematisera allt. Du lever en gång så njut och var glad och gör det bästa du kan av allt du får. Du har mycket fint runt dig så foka på det nu!

    Önskar dig allt gott!

  • Anita

    Hej. Förstår inte vad som är svårt. Barnet är väl viktigast och man får anpassa sej till det. Nån form av långtidsplanering borde du ju gjort, eller tänkte du inte på det när du flyttade till kändislivet i Sthlm? Det pratas mkt om hur jobbigt det är för dej. Men tänk på barnet som måste byta miljö och kompisar varannan vecka. Det måste väl vara bäst för barnet att du o pappan bor så pass nära varandra att barnet kan fortsätta med aktiviteter (tex fotbollsklubb) och ha nära till sina vänner. Byt jobb o flytta så barnet får en trygg o lugn uppväxt. Du är väl för tusan inte portat från samhället där han bor? Väljer du varannan helg med barnet, då tänker du bara på dej själv i mina ögon. Sorry!

  • Sanna

    Hej My❤️
    Inga lätta beslut att ta, även om du visste att den dagen kommer så förtränger man det på något sätt. Jag har själv varit där!! Min 14 åriga sons pappa är från Sthlm men vi träffades i min hemstad Göteborg. Vi flyttade ihop och fick vår underbara Kevin. När han var 3 år separerade vi, Kevins pappa bodde kvar här ett tag,men valde sedan att flytta hem.Det var ett oerhört tufft beslut att ta för honom,men idag är deras relation starkare än någonsin🙏Kevin flyger dit varannan helg samt är där på loven. De får sin kvalitet tid tillsammans. Som nån skrev,inget är för evigt heller❤️Tänker på dig så,men är övertygad om att det kommer lösa sig till det bästa❤️Kram

  • X

    Men självklart ska du flytta närmre din som o följa hans uppväxt. Du kommer ångra dig om du bara har varannan helg, då missar du vardagen-det som är det riktiga livet! Du skrev nån gång att du inte ”kan” flytta till Öland? Det är väl ingen i Sverige som inte får flytta dit sina barn bor. De svårigheter det medför får du som vuxen lösa. Är du mordhotad eller nåt på Öland får du väl söka polis skydd. Du har ju ovanligt enkelt att flytta pga jobb. Gym finns överallt o blogga kan man göra hemifrån. Dina viktiga Stockholms nätverk har du ju tid för varannan vecka. Förstår inte problemet alls. Var med din son!

  • GC

    Om Lillemans pappa går med på att han flyttar till dig så tveka inte att ha honom hos dig. Pappan har ju fler barn och du har ju bara Lilleman. Även om du kommer att jobba mycket så verkar ju det som pappan gör det också. Bättre att vara hos dig än en plastmamma, även om hon är ok. Försök att få pappan gå med på att Lilleman börjar skolan hos dig ❤️

    • Sorgliga My

      Pappan huar ju ”fler ” barn” Det var det dummaste. Pappan kommer INTE att vika sig. Han ska bo där! Myggan får ha varannan helg. OM inte hon flyttar ner. Så är reglerna satta! ( vän m Luddes pappas tjej )

      • My

        Om du skulle vara en vän till Sarah, så skulle du har RÄTT info, samt så skulle du aldrig hänga ut det här.
        Jag däremot har en bra relation både till hans pappa och Sarah… och vi kan bara enas om att du inte haren aning om hur varken regelverk eller våra tanke går..

        • Sorgliga My

          johoo du! Och dom känner inget behov av att ”köpa” kärlek! Tragiska flicka

          • My

            Ditt Ip nr och dina varierade mail och användernamn har förföljt mig sedan 2013…. Get a life! It’s time to move on….

          • Sorgliga My

            Lär dig spåra IP MY! Håll tyst nät du inte är säker. >Det är just såna plumpa uttalanden som du faller på…..Sjuk? Jag vet ditt IP nummer?
            dra något gammalt över dig och tugga på den där offerkoftan som du skriver om
            DU ÄR GENUINT OBEHAGLIG: Se dig omkring??? I din ålder har man vänner. I ditt fall FLYR dom. Dom FLYR!! Vad säger det om en ung person? nuff said!

          • Oj!

            Oj…någon som inte tagit sin psykofarmakasom de ska?

          • Sorgliga My

            Jag VET mer än du tror. Dessutom är din trovärdighet noll. På de flesta punkter. Du påstod en gång när jag kommenterat att du kunde spåra mig till. Om det var Till Öland, Vadstena eller vad det nu var. Iaf nåt ställe jag aldrig satt min fot i. Du häver ir dig skit o lögner och är så tvärsäker på ’dina’ sanningar. Som ex att DU svek Magdalena Graaf. Men enligt dig är du offret där. Bullshit! Jag VET vad som hände i det fallet. Och jag vet mer om vad du ställt till med. Sluta ljuga och hitta på. Varför så många inte gillar dig är för att du saknar trovärdighet. Totalt. Du har en handfull ’vänner’ just nu, men dom lär falla bort dom också. Fan människa. 29 år o helt lost. Skärp upp!

  • Gunilla

    Den dagen beslutet är fattat kommer du att mp bättre hur det än blir. Ovissheten är det värsta!!!

  • Chris

    Jag har full förståelse för att detta är ett tufft & jobbigt beslut.Men så länge man ser till barnets bästa ( tänker då generellt vid skilsmässa)så blir beslutet mindre svårt.
    Som förälder är det ens plikt att vara i sitt barns närhet i vardagen och att följa upp det som sker där.Ibland innebär det att man kanske får sätta andra saker på vänt ,det är värt det.Kanske man måste byta jobb eller bo på en ort man inte trivs så bra i,det är värt det så länge barnet har det bra och har en trygg bas.
    Försök se möjligheterna i detta och inte dra fram det negativa med en förändring.
    Du kommer klara det galant & bara kunna se det som en erfaring rikare.
    Lycka till med ditt beslut.

  • X

    Men självklart ska du flytta närmre din som o följa hans uppväxt. Du kommer ångra dig om du bara har varannan helg, då missar du vardagen-det som är det riktiga livet! Du skrev nån gång att du inte ”kan” flytta till Öland? Det är väl ingen i Sverige som inte får flytta dit sina barn bor. De svårigheter det medför får du som vuxen lösa. Är du mordhotad eller nåt på Öland får du väl söka polis skydd. Du har ju ovanligt enkelt att flytta pga jobb. Gym finns överallt o blogga kan man göra hemifrån. Dina viktiga Stockholms nätverk har du ju tid för varannan vecka. Förstår inte problemet alls. Var med din son!

  • Anna

    Ett svårt beslut. Har du pratat med Ludvig om detta? Det måste ju göras
    på ett mycket försiktigt sätt naturligtvis, han är ju bara ett litet barn.

  • GC

    Om Lillemans pappa går med på att han flyttar till dig så tveka inte att ha honom hos dig. Pappan har ju fler barn och du har ju bara Lilleman. Även om du kommer att jobba mycket så verkar ju det som pappan gör det också. Bättre att vara hos dig än en plastmamma, även om hon är ok. Försök att få pappan gå med på att Lilleman börjar skolan hos dig ❤️

    • Sorgliga My

      Pappan huar ju ”fler ” barn” Det var det dummaste. Pappan kommer INTE att vika sig. Han ska bo där! Myggan får ha varannan helg. OM inte hon flyttar ner. Så är reglerna satta! ( vän m Luddes pappas tjej )

      • My

        Om du skulle vara en vän till Sarah, så skulle du har RÄTT info, samt så skulle du aldrig hänga ut det här.

        Jag däremot har en bra relation både till hans pappa och Sarah… och vi kan bara enas om att du inte haren aning om hur varken regelverk eller våra tanke går..

        • Sorgliga My

          johoo du! Och dom känner inget behov av att ”köpa” kärlek! Tragiska flicka

          • My

            Ditt Ip nr och dina varierade mail och användernamn har förföljt mig sedan 2013…. Get a life! It’s time to move on….

          • Sorgliga My

            Lär dig spåra IP MY! Håll tyst nät du inte är säker. >Det är just såna plumpa uttalanden som du faller på…..Sjuk? Jag vet ditt IP nummer?

            dra något gammalt över dig och tugga på den där offerkoftan som du skriver om

            DU ÄR GENUINT OBEHAGLIG: Se dig omkring??? I din ålder har man vänner. I ditt fall FLYR dom. Dom FLYR!! Vad säger det om en ung person? nuff said!

          • Oj!

            Oj…någon som inte tagit sin psykofarmakasom de ska?

          • Sorgliga My

            Jag VET mer än du tror. Dessutom är din trovärdighet noll. På de flesta punkter. Du påstod en gång när jag kommenterat att du kunde spåra mig till. Om det var Till Öland, Vadstena eller vad det nu var. Iaf nåt ställe jag aldrig satt min fot i. Du häver ir dig skit o lögner och är så tvärsäker på ’dina’ sanningar. Som ex att DU svek Magdalena Graaf. Men enligt dig är du offret där. Bullshit! Jag VET vad som hände i det fallet. Och jag vet mer om vad du ställt till med. Sluta ljuga och hitta på. Varför så många inte gillar dig är för att du saknar trovärdighet. Totalt. Du har en handfull ’vänner’ just nu, men dom lär falla bort dom också. Fan människa. 29 år o helt lost. Skärp upp!

  • Susanne

    Måste bara förtydliga att jag skrev att jag tyckte du inte skulle bli helg mamma betyder inte att du är en dålig mamma. Menar bara att en jätteviktig sak att tänka på är att helgerna för en t ex tio åring är viktig tid att va med sina klasskompisar, spela matcher mm. Att alltid vara borta hos mamma när de andra umgås gör att barnet i värsta fall hamnar utanför el inte vill åka till mamma. Vill bara varna dig, har större barn och ser hur viktigt det blir med kompisar och aktiviteter!
    Våga bryta normer skrev nån och jämförde med sin pappa som inte var närvarande. Detta handlar ju om din son, att han ska ha rätt att träffa sina föräldrar utan offra annat ..han kommer sakna dig och också sakna att inte få visa dig när han tränar el tex spelar match eller har en liten teater på skolan. Mitt råd är flytta ner och Stockholm finns kvar. Åza bor ju inte heller i Stockholm ..

  • lena

    Det är ju inte bara ni föräldrar som har bekymmer med detta. Det är fruktansvärt jobbigt för barn att byta bostad varje vecka. Vet av egen erfarenhet. Tänk dig själv in i det Det är inte lätt att vara barn i en skilsmässofamilj, flytta och flytta…. gynnar bara föräldrarna. Barn visar inte att dom tycker det är jobbigt. Dom håller det inom sig och är glad för att inte såra sina föräldrar. Dom begriper mer än vad vi förstår.
    Hoppas ni kan lösa problemet.

    • Eva

      Ja och än värre när det är flygresa emellan hemmen..alltså avståndet !! Tids nog kommer även tiden då kompisarna kommer i första hand och man knappt ser ”röken ”av dom!

  • Gunilla

    Den dagen beslutet är fattat kommer du att mp bättre hur det än blir. Ovissheten är det värsta!!!

  • Anna

    Ett svårt beslut, men varför inte ta hand om ditt barn på heltid, om du är
    fri att bestämma själv?

  • Chris

    Jag har full förståelse för att detta är ett tufft & jobbigt beslut.Men så länge man ser till barnets bästa ( tänker då generellt vid skilsmässa)så blir beslutet mindre svårt.
    Som förälder är det ens plikt att vara i sitt barns närhet i vardagen och att följa upp det som sker där.Ibland innebär det att man kanske får sätta andra saker på vänt ,det är värt det.Kanske man måste byta jobb eller bo på en ort man inte trivs så bra i,det är värt det så länge barnet har det bra och har en trygg bas.
    Försök se möjligheterna i detta och inte dra fram det negativa med en förändring.
    Du kommer klara det galant & bara kunna se det som en erfaring rikare.
    Lycka till med ditt beslut.

  • Anna

    Ett svårt beslut. Har du pratat med Ludvig om detta? Det måste ju göras
    på ett mycket försiktigt sätt naturligtvis, han är ju bara ett litet barn.

  • Anna-Svea Andersson

    Att vara den som är vuxen och ska ta alla beslut…Fy!
    Min morfar sa alltid ”Det blir bra”. Vad man än har haft för kris eller svacka har han alltid sagt ”Det blir bra.” O fast man vissa stunder tänkt att det aldrig kan bli bra igen har han en tid efteråt kunnat komma med ”Vad var det jag sa? Det blir alltid bra igen.”
    O gubben hade en poäng. Jag ser t ex. min svärmor som miste två barn när hon var i min ålder. Idag sitter hon och skrattar som oss andra med sina övriga nu vuxna barn och jag tänker att till o med hon kan vara lycklig igen, till o med hennes liv blev bra. ”Det blir bra.” Tråkiga ord som inte hjälper situationen alls men som kan vara sköna att tänka på när man står i svackan. Att det finns en dag, vad man än går igenom, när allt blir bra igen.

  • Anna

    Vill inte vara elak eller hård mot dig.
    Men…
    Livet är för kort för att välja bort att inte bo/vara nära nära sitt barn-jag vet!
    Allt kan hända.
    Välj inte bort din son.
    Ta vara på varje minut med honom.
    Du behöver inte bo på Öland finns städer i närheten som går bra att pendla till.
    Kan inte förstå problemet. Du har ett barn du älskar och vill vara nära.
    Tänk dig för.

  • Susanne

    Måste bara förtydliga att jag skrev att jag tyckte du inte skulle bli helg mamma betyder inte att du är en dålig mamma. Menar bara att en jätteviktig sak att tänka på är att helgerna för en t ex tio åring är viktig tid att va med sina klasskompisar, spela matcher mm. Att alltid vara borta hos mamma när de andra umgås gör att barnet i värsta fall hamnar utanför el inte vill åka till mamma. Vill bara varna dig, har större barn och ser hur viktigt det blir med kompisar och aktiviteter!
    Våga bryta normer skrev nån och jämförde med sin pappa som inte var närvarande. Detta handlar ju om din son, att han ska ha rätt att träffa sina föräldrar utan offra annat ..han kommer sakna dig och också sakna att inte få visa dig när han tränar el tex spelar match eller har en liten teater på skolan. Mitt råd är flytta ner och Stockholm finns kvar. Åza bor ju inte heller i Stockholm ..

  • lena

    Det är ju inte bara ni föräldrar som har bekymmer med detta. Det är fruktansvärt jobbigt för barn att byta bostad varje vecka. Vet av egen erfarenhet. Tänk dig själv in i det Det är inte lätt att vara barn i en skilsmässofamilj, flytta och flytta…. gynnar bara föräldrarna. Barn visar inte att dom tycker det är jobbigt. Dom håller det inom sig och är glad för att inte såra sina föräldrar. Dom begriper mer än vad vi förstår.
    Hoppas ni kan lösa problemet.

    • Eva

      Ja och än värre när det är flygresa emellan hemmen..alltså avståndet !! Tids nog kommer även tiden då kompisarna kommer i första hand och man knappt ser ”röken ”av dom!

  • Ina

    Förstår att du lider.. bara att vara varannan vecka förälder är ett lidande i sig själv!! Kan inte ge några råd för det som är bra för någon är inte bra för någon annan?.. personligen hade jag aldrig överlevt med att inte få vara delaktig i min sons vardag. Jag är en av dem som hellre har kvantitet före kvalité. Även om dagarna blir stressiga o inte fyllda med lust hela tiden så vill jag vara nära o finnas till hands.. om du förstår vad jag menar… det är enligt min mening närheten till min pojke som är det viktiga.. det är mitt liv. Vad känner Ludvig? Pappan? Kan de tänka sig att han är på Öland på lov, varannan helg, studiedagar osv så tycker jag att du och Ludvig ska bygga vardagslivet tillsammans i Stockholm/Sigtuna. Men oavsett så blir det bra. Lovar dig. Det blir bra i slutändan..
    kram från en som också avskyr varannan vecka livet.

  • Anna

    Ett svårt beslut, men varför inte ta hand om ditt barn på heltid, om du är
    fri att bestämma själv?

  • Erika

    Du är en fantastisk och underbar person fina My. Skulle så gärna vilja ha dig som vän ❤️ Stor kram till dig och Ludwig! ❤️

  • Kortliv

    Hej igen,
    Du får så många kommentarer som säger att du ska flytta alternativt ta din son på heltid. Typiskt föråldrat sätt att se på familjestrukturer.
    Vad hade folk sagt om du varit man tro? Hade det varit lika konstigt då om du nu av säkert välgrundade skäl hade valt att bo kvar i Stockholm och låta sonen flytta? Nej jag tror inte det.
    Vi har ett sätt att skuldbelägga mammor som inte offrar sig 120% för sina barn som är helt sjukt. Gör som DU vill. Ingen blir glad om inte DU är glad. Om du är velig i detta bör du ju gå och prata med någon som kan få ur dig vad du egentligen vill och ni alla gråterskor som anser att ett barn hör hemma främst hos sin mamma – chilla lite va!

    • Klara

      Tycker inte att jag tolkar någon som skuldbelägger någon här utan bara ”råd” och tankar gällande det viktigaste man har, beslutet är helt klart hennes eget.

  • Anna-Svea Andersson

    Att vara den som är vuxen och ska ta alla beslut…Fy!
    Min morfar sa alltid ”Det blir bra”. Vad man än har haft för kris eller svacka har han alltid sagt ”Det blir bra.” O fast man vissa stunder tänkt att det aldrig kan bli bra igen har han en tid efteråt kunnat komma med ”Vad var det jag sa? Det blir alltid bra igen.”
    O gubben hade en poäng. Jag ser t ex. min svärmor som miste två barn när hon var i min ålder. Idag sitter hon och skrattar som oss andra med sina övriga nu vuxna barn och jag tänker att till o med hon kan vara lycklig igen, till o med hennes liv blev bra. ”Det blir bra.” Tråkiga ord som inte hjälper situationen alls men som kan vara sköna att tänka på när man står i svackan. Att det finns en dag, vad man än går igenom, när allt blir bra igen.

  • Lena P

    Tungt beslut…..men fördelen för dig är ju som så många redan skrivit att blogga är ju inte bundet till enbart Stockholm, PT är väl också relativt lätt att få jobb som utanför Stockholm.
    Jag hade släppt storstaden, vänner och jobb för att vara nära min son.
    Är du en duktig och driven entrepenör vilket jag är övertygad om att du är så bygger du snabbt upp ett nytt nätverk.
    Bättre att jag flänger och far till ev möten mm och träffar vänner och att min son får ha en fast plats.
    Säger inte att det är lätt eller att det finns rätt eller fel..
    vilket beslut du än tar så hoppas jag att det blir bra för Er alla

  • Anna

    Vill inte vara elak eller hård mot dig.
    Men…
    Livet är för kort för att välja bort att inte bo/vara nära nära sitt barn-jag vet!
    Allt kan hända.
    Välj inte bort din son.
    Ta vara på varje minut med honom.
    Du behöver inte bo på Öland finns städer i närheten som går bra att pendla till.
    Kan inte förstå problemet. Du har ett barn du älskar och vill vara nära.
    Tänk dig för.

  • Ina

    Förstår att du lider.. bara att vara varannan vecka förälder är ett lidande i sig själv!! Kan inte ge några råd för det som är bra för någon är inte bra för någon annan😔.. personligen hade jag aldrig överlevt med att inte få vara delaktig i min sons vardag. Jag är en av dem som hellre har kvantitet före kvalité. Även om dagarna blir stressiga o inte fyllda med lust hela tiden så vill jag vara nära o finnas till hands.. om du förstår vad jag menar… det är enligt min mening närheten till min pojke som är det viktiga.. det är mitt liv. Vad känner Ludvig? Pappan? Kan de tänka sig att han är på Öland på lov, varannan helg, studiedagar osv så tycker jag att du och Ludvig ska bygga vardagslivet tillsammans i Stockholm/Sigtuna. Men oavsett så blir det bra. Lovar dig. Det blir bra i slutändan..
    kram från en som också avskyr varannan vecka livet.

  • Carro

    Tänk på vad som är viktigast för dig.
    Jobb eller barn. Hård tanke, jag fattar.. men det är sanningen..
    Flytta tillbaka till Öland.
    Lilleman hade haft både mamma o pappa i samma stad, träffat båda lika mkt.
    Eller bo kvar i Sthlm o välj att karriären är viktigast och låta lilleman flyga för att träffa sin mamma varannan helg typ. Om ens det?
    Min son började skolan i höst! Väldigt mkt som händer och jag hade inte velat missa någonting!
    Föräldramöten, utvecklingssamtal, öppet hus och allt sånt roligt!!! Älskart!!!
    Eller tvärtom förstås, pappan flyttar till Sthlm..
    Men vad säger Ludvig? Vet du vart han helst vill bo o gå i skolan?
    Jag vet vad jag hade gjort!!!
    Lycka till!

    • Carro

      Sthlm finns kvar i all evighet men ditt barns barndom och skoltid pågår en kort stund. En kort, kort stund…
      mår så fruktansvärt dåligt när jag ser föräldrar som väljer jobb/karriär framför sina egna barn ? Blir gråtfärdig av bara tanken ?

  • Erika

    Du är en fantastisk och underbar person fina My. Skulle så gärna vilja ha dig som vän ❤️ Stor kram till dig och Ludwig! ❤️

  • Lena

    Alltså jag tillhör den skaran som aldrig skulle lämna ifrån mig mina barn frivilligt (har haft varannan vecka med den äldsta men hon valde mig eftersom att packas fram och tillbaka inte passade henne och det var bara hos mig det fanns syskon och en fungerande vardag , hos pappa fanns hans sambos barn och de gick alltid före) orsaken till att jag aldrig kan göra det är för att vi föräldrar är deras allt dem är här för att vi valde det då kan jag inte hoppa av den vackraste uppgift jag skaffat mig, jag signade upp för att vara deras fasta punkt deras trygghet och den lilla stund i livet där dem behöver mig är deras till 100%…idag när den minsta är 12 har jag massor av tid över till mig själv dem har fullt upp med ALLT glad om man får lite mys emellanåt ? Menar absolut inte att människor ska göra som mig utan det är så jag känner andra gör sina val som är rätt för dem eller viktigast barnet ?? Jag har tom börjat ta uppdrag som familjehem/kontaktperson för att jag anser att alla barn ska ha rätt till kärlek och trygghet, ibland skaffar man barn utan att förstå att det är for life eller att de ska komma långt ner på listan av prioriteringar det gör mig ledsen?? Bara du och hans pappa vet vad som är bäst för ert barn där han har mest trygghet och ett fint liv, kompisar m.m där ska han vara sätt honom först ??Avundas dig inte?

  • Kortliv

    Hej igen,

    Du får så många kommentarer som säger att du ska flytta alternativt ta din son på heltid. Typiskt föråldrat sätt att se på familjestrukturer.

    Vad hade folk sagt om du varit man tro? Hade det varit lika konstigt då om du nu av säkert välgrundade skäl hade valt att bo kvar i Stockholm och låta sonen flytta? Nej jag tror inte det.

    Vi har ett sätt att skuldbelägga mammor som inte offrar sig 120% för sina barn som är helt sjukt. Gör som DU vill. Ingen blir glad om inte DU är glad. Om du är velig i detta bör du ju gå och prata med någon som kan få ur dig vad du egentligen vill och ni alla gråterskor som anser att ett barn hör hemma främst hos sin mamma – chilla lite va!

    • Klara

      Tycker inte att jag tolkar någon som skuldbelägger någon här utan bara ”råd” och tankar gällande det viktigaste man har, beslutet är helt klart hennes eget.

  • Lena P

    Tungt beslut…..men fördelen för dig är ju som så många redan skrivit att blogga är ju inte bundet till enbart Stockholm, PT är väl också relativt lätt att få jobb som utanför Stockholm.
    Jag hade släppt storstaden, vänner och jobb för att vara nära min son.
    Är du en duktig och driven entrepenör vilket jag är övertygad om att du är så bygger du snabbt upp ett nytt nätverk.
    Bättre att jag flänger och far till ev möten mm och träffar vänner och att min son får ha en fast plats.
    Säger inte att det är lätt eller att det finns rätt eller fel..
    vilket beslut du än tar så hoppas jag att det blir bra för Er alla

  • Carro

    Tänk på vad som är viktigast för dig.

    Jobb eller barn. Hård tanke, jag fattar.. men det är sanningen..

    Flytta tillbaka till Öland.
    Lilleman hade haft både mamma o pappa i samma stad, träffat båda lika mkt.
    Eller bo kvar i Sthlm o välj att karriären är viktigast och låta lilleman flyga för att träffa sin mamma varannan helg typ. Om ens det?

    Min son började skolan i höst! Väldigt mkt som händer och jag hade inte velat missa någonting!
    Föräldramöten, utvecklingssamtal, öppet hus och allt sånt roligt!!! Älskart!!!

    Eller tvärtom förstås, pappan flyttar till Sthlm..
    Men vad säger Ludvig? Vet du vart han helst vill bo o gå i skolan?

    Jag vet vad jag hade gjort!!!
    Lycka till!

    • Carro

      Sthlm finns kvar i all evighet men ditt barns barndom och skoltid pågår en kort stund. En kort, kort stund…
      mår så fruktansvärt dåligt när jag ser föräldrar som väljer jobb/karriär framför sina egna barn 😪 Blir gråtfärdig av bara tanken 💔

  • cecilia

    My – tack för bra blogg, podd osv ?
    Jag tänkte skriva om nåt som jag tror att du kanske tänker på i beslutet att ha din son eller inte på fulltid: Jag hoppas att du känner att du är en JÄTTEBRA mamma, tvivla aldrig på det! Det är VÄLDIGT LÄTT (talar av egen erfarenhet) att när saker händer med relationer/business/psykisk stress att man känner att man inte är en fullvärdig förälder. Men låt inte det väga in i ditt beslut, kom ihåg att det är så DU ser dig (förmodligen felaktigt, man är alltid så själkritisk tycker jag!), din son ser ju dig som supermamman som alltid är så bra, det är ju så barn är i den åldern.
    Och som många sagt ovan – INGET ÄR JU FÖR EVIGT. Skulle du komma fram till ett supertufft beslut nu så betyder det inte att det inte kan ändras senare (kolla dock om det är några juridiska saker i vägen) men du vet hur jag menar säkert.
    Lycka till, jag har inte själv fattat just beslut om sånt här men väl andra extremt svåra beslut och i synnerhet efter ett så klandrade jag mig själv mkt. efteråt men till slut insåg jag att jag gjorde mitt bästa, jag är snäll och bra och försöker bara mitt bästa precis som alla andra och man ska inte vara så hårt mot sig själv.
    OK – all the best.

  • Lena

    Alltså jag tillhör den skaran som aldrig skulle lämna ifrån mig mina barn frivilligt (har haft varannan vecka med den äldsta men hon valde mig eftersom att packas fram och tillbaka inte passade henne och det var bara hos mig det fanns syskon och en fungerande vardag , hos pappa fanns hans sambos barn och de gick alltid före) orsaken till att jag aldrig kan göra det är för att vi föräldrar är deras allt dem är här för att vi valde det då kan jag inte hoppa av den vackraste uppgift jag skaffat mig, jag signade upp för att vara deras fasta punkt deras trygghet och den lilla stund i livet där dem behöver mig är deras till 100%…idag när den minsta är 12 har jag massor av tid över till mig själv dem har fullt upp med ALLT glad om man får lite mys emellanåt 😝 Menar absolut inte att människor ska göra som mig utan det är så jag känner andra gör sina val som är rätt för dem eller viktigast barnet 🙌🏻 Jag har tom börjat ta uppdrag som familjehem/kontaktperson för att jag anser att alla barn ska ha rätt till kärlek och trygghet, ibland skaffar man barn utan att förstå att det är for life eller att de ska komma långt ner på listan av prioriteringar det gör mig ledsen🙏🏻 Bara du och hans pappa vet vad som är bäst för ert barn där han har mest trygghet och ett fint liv, kompisar m.m där ska han vara sätt honom först 🙏🏻Avundas dig inte😔

  • Sara

    Du skulle nog må bäst själv om du flyttade till Öland själv med din son, lämna ”rampljuset” ett tag.. försörj dej som PT o kanske jobba extra i en blomsterbutik! Ledsen men va inte så egoistisk o välj fart o fläkt o sponsorer före din son.. Flytta, kör varannan vecka o låt din son få det lugnet han behöver pga av skolstart! Det är inte bara din framtid det gäller! Häng in offerkoftan i garderoben o kavla upp armarna o sluta o tänk bara på dej själv! Du tog ett val som du tydligen tog när du kissade på P-testet! VARA MAMMA! Din tid kommer att bara vara My!

    • My

      Det där var nog bland det dummaste jag läst! Snacka om förutfattade meningar, och en bitterhet utan dess like! Elakt, utan eftertanke! Att utan eftertanke fabricera upp någonting på ett helt orealistiskt sätt. Ja du, alla är vi olika.
      ”Rampljus” skulle en författare, bloggare, eller en människa som på någotvia är offentlig vara en sämre förälder? Behöver man avsäga som karriär för att vara en bra mamma?
      DET är inte problemet, det har inte ens med Saken att göra.
      Nu handlar det om ett helt livspussel med en massa halvsyskon, två föräldrar och ett avstånd att deala med…
      dra något gammalt över dig och tugga på den där offerkoftan som du skriver om…

      • Sunny

        Till alla som skriver elaka kommentarer, förstår inte att ni vill vara så elaka, jag tycker att det finns gränser vad man skriver! Åsikter, ja, men elakheter nej!!
        My jag tror du fattar ett rätt och riktigt beslut, kram kram

      • Sara

        Skrev aldrig att du var en dålig mamma.. Skrev bara att du ska vara rädd om din tid med din son när han är liten! Sen som alla andra skriver, du har ju faktiskt ett flyttbart jobb!
        Om du inte vill ha kommentarer o påhopp?! Skriv inte ut så personliga saker på din blogg, du kan ju inte förvänta dej att alla ska tycka som dej! Du tål verkligen inte någon kritik alls! Jag hoppas verkligen att du tar rätt beslut!