Godmorgon! Hoppa att du sovit gott! Det har jag! Heeeeelt slut efter gårdagen! Sovit som en prinsessa =) Somnade lite för sent egentligen, tog oandligt lång tid för mig att varva ner. Men när jag väl somnade så sov jag oavbrutet. DET är ingen självklarhet för mig. Ångesten skriet jag alltmer sällan om. Jag upplever den också med längre mellanrum mellan mina ”bakslag”. men den finns där som en molande oro, som ett tryck över bröstet. Just precis just nu så mår jag bra. Jag har ett fullspäckat schema och har haft Lilleman hos mig. Det gör att jag inte känner efter och bara kör på. Jag håller ett extremt högt tempo just nu. Det är helt okay så länge jag stannar upp, andas och reflekterar.Det har gått 4-5 månader sedan konkursen. För dig som är ny läsare så kan du läsa inlägget HÄR .

PÅ bara ett par månader så har jag lyckats rasa fullständigt, resa mig en stund, falla ihop igen.. och nu tillslut ”planat ut”. Drömmarna förföljer mig, jag har nära till gråten. Jag tampas med mina egna känslor. MEN; jag har utvecklats enormt. Jag är långtifrån ”klar”, hel eller stabil. MEN, jag har kommit så långt på vägen. Jag har lärt känna min kropp och mina känslor och samtidigt med hjälp av KBT börjat jobba med mig själv. Lite sorgligt att man ordagrant ska behöva hona på ruinens brant, att man ska vara sådär farligt nära att ge upp allt. Innan man vågar börjar prata och lyssna på känslor. Hmm… Inget ont som inte har något gott med sig. Ge mig ett halvår till så är jag stark som en oxe 😉 Hehe! Skämtosido.

Jag letar fortfarande efter ”min plats”. Jag har börjat bygga upp mitt liv. Satt upp långsiktiga planer men även, delplaner och tagit mig framåt. 

Utbildningen, PT jobbet. Att få jobba med människor gör mig SÅ gott. Att få inspirera och peppa andra att uppnå sina mål. DET brinner jag för. Många nya projekt inför 2017. Ska bli spännande att se vad livet har att erbjuda.. 

Igår var det var Lucia firande på förskolan igår. Dom var sååå duktiga. Jag kan inte lägga upp bilder på dom andra barnen så det fick räcka med denna. Han var SÅ stolt. Tack alla fröknar som ordnat allt ring detta, TACK <3

Efter Lucia firandet åkte vi till SATS jobbade och lekte en stund för att sedan åka till Arlanda. Kan knappt fatta det, Lilleman är 5 år. Bara på ett par månader sedan han började fluga själv så har han vuxit enormt.

Han har alltid varit väldigt trygg i sig själv. Vi var ensamma nästan från start han och jag. Jobbet krävde att vi reste en hel del. Han flög med mig till Holland, fram och tillbaka. Träffade många nya människor, flygpersonal, kollegor, kunder, vänner osv. jag var så otroligt rädd att detta skulle påverka honom negativt.. Men ta mig tusan, det har påverkat honom helt tvärt om! Han är en riktigt omtänksam ”lill gammal” liten charmerande kille. Nyfiken, framåt och driven. Envis som en åsna (precis som jag.. OCH hans pappa) hehe! Med en grundtrygghet som kommer att ge honom en bra start i sitt kommande vuxenliv om den håller i sig. NU på dessa veckor så skojar han med flygpersonalen (trots att det inte är samma).

Kliver ombord stolt som en tupp! Alltså JAG är stolt som en tupp! Ibland känner man sig ganska ”värdelös” som ensamstående mamma. Man känner sig inte riktigt komplett. Jag har känna att jag behöver fylla både mamma och pappa rollen när han är hos mig. Jag känner ibland att jag inte är ”tillräcklig” då han har flera syskon ner på Öland hos sin pappa. Att det skulle vara mycket ”roligare” med mer fart och fläkt… Det är väl precis om med allt annat, både på gott och ont. 

 Men samtidigt så har han 100% attention hemma hos mig. Lugn och ro. ingen konkurrens. Framförallt så har det knutit ett band mellan oss som är obeskrivligt starkt.. <3 

Nu ska jag till SATS för träning av kunder OCH egen träning av mig själv. Jag har satt upp nya mål för mig själv. Enormt utmanad. Lite frustrerande. och VÄLDIGT kul! Vi hörs senare fina du <3

Stor kram / My Martens

PS Du vet väl om att du kan följa mig på INSTAGRAM, du hittar mig HÄR