Godkväll! Hur har din dag varit? Min började på Stortorget i Kalmar där jag fick en puss utav lilleman när jag skulle lämna av honom till en utav dom holländska lastbilarna (blomsterbil) Lillmean var super exalterad över att få åka stor lastbil till dagmamman…
Glädje smittar av sig! Glad Lilleman, glad mamma 😉
Klockan var strax efter 06:00 och jag upptäckte att det var någon form utav matmarknaden på Stortorget??? jag iakttog en man som jobbade hårt för att bygga upp sitt stånd.
jag bestämde mig då för att ta med mig Lilleman tillbaka till Stortorget efter jobbet för att visa honom marknaden och berätta om min uppväxt 🙂 Då jag själv rest runt mellan torg & marknader tillsammans med min pappa under många år….
Dagen fortsatte med jobb på My’s Blommor.
För att senare åka på ett möte på Mysiga Gårdby kaffè & lanthandel. Ibland om jag vill skingra tankarna så kan jag åka dit en vardag och sätta mig längst ute i trädgården med en kopp kaffe och bara njuta utav lugnet och ensamheten…
Men idag var min kollega med mig och det slutade med spontan shopping istället;) Lampor, bord & massor med ny inredning! Det kändes som om vi tömde halva butiken när vi började bära ut allting! Hahaha!
När jag efter jobbet skulle hämta LilLeman så möttes jag av en tjurig unge som inte ville följa med mig hem! Nehe tänkte jag för mig själv! Men han vände sitt tjuriga humör på två sekunder när han kom på att han hade plockat mig en stor fin höstbukett! Tror ni att mamma hjärtat smälte då?! Jaaaaaa! 🙂
Goa fina lilla Unge! <3
Jag har många gånger fått höra -”inte kan man väl ge dig som ha en blomsterbutik blommor?!”
Eller -”kan man ge en florist blommor?”
Mitt svar är enkelt! SJÄLVKLART!!!
Jag älskar att få blommor!!!
Spontant, enkelt & ett väldigt charmigt sätt att visa någon uppskattning på 😉
Jag tog med Lilleman till torget som var fyllt med alla knallar, ganska mycket inriktning på mat..
jag berättade för Ludvig om hur det var att resa runt i en lastbil, kliva upp vid 04:00 tiden på morgonen för att hinna börja bygga upp sitt stånd osv.. Jag kan när jag ser på knallarna sakna det där med att vara på resande fot.
Jag kunde inte låta bli att gå fram och prata med mannen ifrån ”Fudgè” ståndet som jag iakttog strax efter 06 tidigare idag. Han kände igen mig ifrån morgonen då han såg mig med dom Holländska bilarna…. Han var också Holländare. Denna farbrorn var närmare pensionsåldern, och trots att han jobbat nästan 14tim när han stod där framför mig, trots att det regnat utan uppehåll nästan hela dagen (vilket är absolut sämsta förutsättningarna för alla knallarna både försäljningsmässigt, men också kroppsligt, det är kallt att bara utomhus och jobba!!)
Så trots dessa förutsättningarna så var han glad social, säljande och otroligt trevlig! Han skojade, bjöd på sig själv och busade med Lilleman! Det är respekt! Jag själv som bara varit där en liten stund var redan genomfrusen!
Jag kan ibland sakna att leva som knalle, men samtidigt mins jag hur jag när jag reste runt med min pappa saknade just en fast plats. Ett hem. Samma kompisar. Att slippa stå i regn, blåst och bitter kyla.. Kombinerat med minimalt med sömn, och extremt hårt och slitsamt arbete!
Allting har väl sin tid antar jag… Jag ser tillbaka på mina år med pappa på resande fot med ett leende 🙂 Det var nog mina roligaste år och den bästa skolan för mig! 😉 En låååååång historia, som skulle vara alldeles för lång för att skriva om här : )
Nu ska jag roa mig med pappersjobb ett par timmar framåt…. Kram på dig!
/My Martens
Hej My!
Det är inspirerande att följa din blogg.
Och din gnista som egen företagare.
Du är verkligen en kämpe.
Jag blev genast nyfiken på din berättelse om när du var barn och fick
följa med din far på hans jobb som resande.
Skulle vara sååå intressant att få höra din berättelse om det.
Ibland förknippar jag resande ”knalle” och resande ”cirkusfolk”, jag tycker det finns
nåt romantiskt liknelse i det, just att båda är resande och inte har nån fast plats.
Men förstås är det ett hårt jobb, men ändå nåt fascinerande i det.
Ha en fortsatt bra dag.
Kramar Hanna!
Hej My!
Det är inspirerande att följa din blogg.
Och din gnista som egen företagare.
Du är verkligen en kämpe.
Jag blev genast nyfiken på din berättelse om när du var barn och fick
följa med din far på hans jobb som resande.
Skulle vara sååå intressant att få höra din berättelse om det.
Ibland förknippar jag resande ”knalle” och resande ”cirkusfolk”, jag tycker det finns
nåt romantiskt liknelse i det, just att båda är resande och inte har nån fast plats.
Men förstås är det ett hårt jobb, men ändå nåt fascinerande i det.
Ha en fortsatt bra dag.
Kramar Hanna!