🖤Han & jag🖤

Tänk att min ”Lilleman” ville följa mig längsmed altargången och överlämna mig till Jonas 🤍

Han höll mig i sin högerhand. I vänster hand höll han ringen 💍 Vi var båda nervösa och förväntansfulla. Skrattade hela vägen fram.

Så stort. Så vackert. Så naturligt ❤️ Det har alltid varit VI.
VI mot världen. Vi två som vandrat sida vid sida… i med och motgång.

Ludvigs första steg. Jag och han. Ludvigs första ord, jag och han ☺️ Jag har varit ensamstående med Ludvig sedan han var bebis ca 17-18 veckor.Vi har en obeskrivligt tight relation som jag kommer att vårda och prioritera resten av mitt liv❤️

För mig att träffa en man och släppa in på livet igen…. Det var inte lätt. Jag ville inte binda mig eller släppa in någon i våran familj.
Jag tänkte att ingen någonsin skulle få såra mig på det sättet igen och att jag klarar mig bäst själv.

Att ens tänka tanken på att släppa in någon i Ludvigs liv på riktigt. Det kändes avlägset…

MEN. Efter 7 år som singel träffade jag Jonas🙏🏻 Då bara hände allt det där jag inte trodde att jag varit redo för.

Min indian dök upp för att stanna där med oss. Men även han ställdes inför samma utmaning som oss, fast tvärt om😅

Att ta sig an någon annans barn. Att välja rollen som bonuspappa med allt vad det innebär. Att gå ifrån ett ungkarlslivet till en familj och ”vuxenrelation” 😅

Långt ifrån självklart och ingenting man kan förvänta sig eller ta för givet. Men det gjorde han …Där och då föll bitarna på plats och VI blev TRE 🖤

Ludvig älskar Jonas av hela sitt hjärta och Jonas älskar Ludvig som sin egen son 🫶🏻

Jag är så genuint tacksam 🙏🏻

Jag menar vad mer kan man som mamma önska sig?🥹

Kram kram