Hej! ojojoj, vilken dag! Man har sällan tråkigt i Åzas sällskap! hehe!
(lär känna åza bättre på hennes blogg HÄR )
Dagen började bra som jag skrev i mitt tidigare inlägg.
Vi tog en mysig brunch på Östermalm efter en sovmorgon.. gav oss iväg på nya äventyr. En fullspäckad dag med möten och planering inför nya spännande projekt. Eftersom vi var på Golden Hits igårkväll och efter halloween festen satt uppe fram till småtimmarna och babblade, så hade vi verkligen sett fram emot en lugn hemmakväll med plockmat, tända ljus i mjukiskläder i soffan under en filt med tända ljus och fortsatt planering…..
MEN det blir sällan riktigt som man har tänkt sig.
Vi lämnade stan och åkte ut till SATS i Märsta, jag hade några PT kunder och passade på att visa Åza runt på mitt nya jobb 🙂 Allt var frid och fröjd. Vi lämnade Märsta och åkte mot affären för att handla hel mat och njuta av våran lugna hemmakväll. (Trodde vi) 
Vi körde ifrån Märsta, det snöade lätt och hade hunnit bli minusgrader. Oväntat mitt ute i ingenstans där mörkret och sikten gjorde sig påtagligt, så stod en bil väldigt märkligt parkerad. Sekunden efter så fick vi precis syn på en ung kille som försökte hålla upp en annan person.
Jag fick som TUR var, syn på dom i sista sekund. Det var väldigt mörkt och svårt att faktiskt se att dom stod där.
Jag reflekterade över bilen som stod konstigt parkerad och övergiven… Vilket gjorde att kah sänkte farten. Jag stannade en bit längre fram, slog på varnings blinkersen och hoppade ur. Vi kom fram till dom båda och frågade om dom behövde hjälp.
Den unga mannen berättade att han också i sista stund hade fått syn på den äldre farbrorn som låg i vägkanten. Han låg där och ensam, skakandes i mörkret och kylan.
Farbrorn var väldigt förvirrad men samtidigt vid gott mod. Vi larmade och ringde 112 direkt och förklarade situationen. Tillsammans försökte vi få ut så mycket information som möjligt, vem var han, hade han ID kort, anhöriga osv. Hur hade han kommit dit? Var han ensam? Fanns det någon anhörig att kontakta? Var han påverkad av något? Farbrorn var född 1932, alltså 84 år gammal.
Jag misstänkte ganska snabbt att han var dement. Han återupprepade historierna och var värdigt förvirrad. Tiden gick och vi funderade alla på vart polis och ambulans tagit vägen!?!
Jag ringde igen och förklarade att vi behövde hjälp, NU!
Kylan blev påtaglig, ingen av oss hade kläder för att stå ute i minusgrader samtidigt som det snöade lätt. Ingen visste hur länge farbrorn redan varit ute, men han var väldigt kall och nerkyld. Det gick inte heller att få in honom i bilen.
Vi stod samtidigt ganska dumt parkerade men kunde inte förflytta oss då vi gemensamt försökte hålla upp både värmen, modet och farbrorn.
Jag ringde 112 IGEN. Tillslut efter DRYGT en TIMME!?! Då dök polisen tillslut upp. Ingen ambulans. Sorgligt att vi uppenbarligen saknar resurser för att snabbt komma till undsättning i liknande situationer…
Dom ställde några frågor både till oss och den stackars förvirrade farbrorn. Strax efter plockade dom med sig farbrorn i bilen. Jag hoppas verkligen att dom kunde hitta hans ”hem” och kontakta hans anhöriga.
Hade inte den unga mannen observerat att det låg en man i vägkanten så hade han förmodligen dött. Antingen hade han frusit ihjäl eller så hade han blivit överkörd.
Farbrorn hade änglavakt <3
TUR att det finns människor som inte tvekar på att stanna upp och hjälpa till när det behövs.
Vissa kanske inte vågar stanna i mörkret beroende på situation. Men Åza och jag hade ju varandra så vi vågade oss fram….. 
Vi kom fram till Sigtuna, djupfrysta, iskalla och med skakande tänder.. Vi rusade in på ICA precis innan det stängde, bara några minuter till godo.
Tanken med en mysig lugn hemkväll blev inte riktigt som vi tänt oss 😉
Djupfrusna och jätte hungriga kom vi tillslut hem och började tina upp. Smått chokade men ändå glada över den unga mannens initiativ och farbrorns änglavak <3
Nu är klockan efter midnatt och jag kommer somna med ett leende på läpparna tackar vara att kvällen istidens ändå slutade så bra som den gjorde <3
Kram & Gonatt.. /My Martens
Vilken tur att det gick bra. Skönt att se att det finns människor som bryr sig om sina medmänniskor. Det kunde ju gått riktigt illa . Skickar en stor kram till er alla inblandade.
Kram <3
Bra gjort, tjejer! Lilla Sture tusseboll;-) Vilken gosegris! Du tar så fina bilder på honom, och Lilleman. Kram
Jag blir rörd, vilka fina medmänniskor ni är. Och den unga mannen som stannade. Skönt att det slutade lyckligt! Samtidigt blir man arg och frusterad av att det ska ta sån tid för att få hjälp av ambulans och polis.
Många kramar
Camilla
Jag tror säkert både ambulans och polis ville komma snabbare men det var nog inte ett prio 1 larm utan troligen fanns andra fall som behövde snabbare hjälp. Det är ju inte polisen själva som gör den prioriteringen.
Hej!
Vilken tur att den gamle mannen fick hjälp av fina medmänniskor. Men jag måste ändock slå ett slag för polis och ambulans. Ni förstår att det inte finns obegränsat med resurser och detta bestäms på politiker nivå. Den gamle mannen frös och var klart förvirrad men det kan inte liknas med ett livshotande tillstånd.. om nu en ambulans skulle hamna hos honom blir den då upptagen för annat tex ett barn som sätter i halsen, hjärtstopp eller annat livshotande tillstånd. Samma problematik hos polisen, tyvärr! Det man har kunnat gjort är väl att vänta i bilen alt kört farbrorn till närmsta akutmottagning eller polisstation. Jag vet att du skev att han inte kunde sättas i bilen men han åkte ju senare med polisen så jag antar att det fungerade till slut! Förstår samhällets frustration över brist på resurser men så ser tyvärr verkligheten ut
Skickar dig och Åza en stor bamse kram – fina ni!!