Hej fina!
När du läser detta så befinner sig jag och Lilleman på en roadtripp. Vi har haft en underbar helg med Jonas, vänner och jonas familj. Lek, bugs, mys hemma i soffan, och liiite för mycket sött! Att baka pepparkakor är sjukt kul! Men Lilleman och jag smakade för mycket på degen.. hehe!
Alltså varför är det så? Just Pepparkaksdeg och muffinssmet har jag redan sedan barnsben alltid varit framme och nallat på, om tillfälle ges =) Och man får ALLTID ont i magen om am äter för mycket… äng äter man liiie för mycket! Högst osundt!
Denna gången får Stina och Sture stanna kvar hemma hos Jonas. DET kändes lite konstigt, Men just denna veckan fick det blir så. Av två anledningar. Ett för att jonas ska slippa sova ensam.. hehe! Skämtosido.
Vi ska ner till Öland, ett par dagar, sedan upp igen för att fira julafton. Så det kändes taskigt att låta do åka fram och tillbaka när det bara är för några dagar. Dessutom ska jag föröka att få med mig några kartonger upp. Att leva i två bostäder är inte helt enkelt, så nu försöker jag att strukturera upp så att jag har dubbelt på båda ställena. tex igår när vi var utomhus, (innan snön slog till) Då hade jag på tok för lite kläder! Höll på att frysa ihjäl! Då är det inget kul att vara ute!
Men mina varma vinterkängor och min stora tjock-jacka är kvar på öland. Eller när jag nu imorse blev sugen på en smoothie och min blender är på Öland och Jonas ingen har… Ja du fattar.. Vissa saker har jag dubbel av, så den veckan ska jag verkligen tänka till, ORDENTLIGT för att underlätta mitt farande och flängande fram och tillbaka.
Jag har dessutom lovat att Lilleman ska få ta med sig en egen liten väska att ha här uppe. Nu finns det lite lego, några tidningar, kritor och en uppsättning kläder. Men han ska få ha en låda med sina grejer som gör att han också känner sig hemma när han är hos Jonas! =)
Ni är många som frågar gällande pendlingen och vårat upplägg!
Det är helt okay! Men dessa bittra moralkärringar som kritiserar mig som mamma, som inte gör annat än att föröka såra mig genom att ordagrant uttrycka er om hur synd det är om Lilleman, hur värdelös jag är som mamma osv…
-FUCK OFF!
Jag kommer från och med nu att skicka er direkt till papperskorgen. Olika åsikter får man ha, även här inne hos mig. Jag har sagt det SÅ många gånger förut, men tydligen behöver detta återupprepas!!!!!!
Frågor är man alltid välkommen att ställa, MEN inom rimliga gränser av vanligt sunt förnuft! Jag ska tala om en sak här och nu. Vi är en splittrad familj, med förutsättningar som inte blivit som planerat. Lilleman var bara några veckor gammal när vi separerade. Hans Lillebror var påväg och vips så var VÅRAN familj splittrad!
Istället för att fokusera på hur hemskt, vidrigt och ont det gjorde där och då. Istället fokuserar vi på fördelarna! Vi båda familjerna förökar att göra det bästa utifrån våra förutsättningar!
Lilleman har en bror som är född samma år, även om dom gnabbas som alla syskon gör så är dom syskon OCH bästa vänner! Dom vet ingenting annat än detta….. Dom har aldrig upplett något annat än detta! Betydligt ”enklare” än att vara med i en separation som äldre barn… ( Återigen, fokus på det lilla positiva man kan hitta)
Lilleman får två julafton, två födelsedagar, dubbla högtider och TVÅ familjer som ÄLSKAR honom villkorslöst!
SJÄLVKLART vill jag ha honom hos mig på heltid! Det vill hans pappa också! Vilken förälder skulle INTE vilja det?!!!! TYVÄRR så är det otroligt vanligt med denna ”moderna” familjekonstellation, splittrade kärnfamiljer, bonusmammor och bonus pappor. MEN nu ska jag tala utifrån mig själv. Jag gör ALLT och lite till för att få detta att fungera!
Jag pusslar, pendlar och vänder ut och in på mig själv!
Du som sitter där bakom en skärm och DÖMMER mig, kritiserar mig och drar dina slutsatser på förhand UTAN att veta hur saker ligger till… SKÄMS! Jag flyttade ner för Ludvigs skull. Jag ville ge det en chans. Jag riskerade att förlora Jonas, jag riskerade att förlora flera jobb. jag var hård och bestämd i mina avtal och jobb att jag kommer att pendla. Vissa försvann , vissa stannade kvar. Men jag gjorde det helhjärtat. För Lillemans skull!
Jag VET att Öland ge mig ångest, jag får en växande klump av oro, en stark ångest som jag har väldigt svårt att hantera. Men jag gör det. Jag anstränger mig så maximalt för att få ihop helheten, med Lilleman som ALLTID kommer först, med jobb, med jonas och med mitt privata liv. Till bekostnad av mig själv och hur jag mår.
För det ska du veta. Denna lösningen är katastrofal för mig på ALLA plan. ALLA, inkl man föräldrar, min psykolog och mina vänner försökte stoppa min deltidsflytt ner till öland. MEN jag ville ge det en chans, jag ville känna att jag verkligen har försökt! Det spelade ingen roll vad alla sade till mig… i välmening. Jag VILLE ge det en chans! Jag vaknar upp och vet knappt vart jag är jag känner mig INTE hemma på öland och får leva med den känslan dagligen! På våra ”mamma veckor” så spenderar vi oftast helgerna uppe i sthlm. Dels för att ludvig har sin bästisar här, dels för att Jonas och ludvig håller på att bygga upp en relation och dels för att både jag och Lilleman har vårat liv här uppe. ÄVEN om Ludvig gått i skola och bott större delan av tiden nere på öalnd sedan augusti. Men alla hans vänner och våra rutiner här uppe försvinner ju inte för det..
Min hälsa har tagit enormt med stryk, mina jobb likaså. Men jag försöker. För att jag inte står ut med tanken på att vara en ”helg förälder”. Inget illa menat mot er som är det… men det får mig att tappa det helt! Jag får ingen luft av bara tanken!
NU, så fort vi inte byter på våra ”vanliga” bytesdagar. Dvs måndagar. Då blir det ett j*vla liv här inne?!!! För det första så har ingen annan med det att göra! MEN, om det nu har varit våran bytesdag tidigare…. Varför i h*lvete ska det bli ett j*vla liv när det varierar. Att få ihop denna typ av pendling med skola, två familjer, dubbla högtider, kompisar, aktiviteter och flighter. Det är banne mig inte lätt. Men vi gör det bra. Vi gör det tom riktigt bra! Vi kommunicerar.
Tex Lilleman fick möjligheten att följa med sin pappas familj till Teneriffa, på ”MIN” vecka. SJÄLVKLART mötte jag dom i denna frågan för att jag villl att han ska få göra det. Hur kompenserade vi detta? Jo, vi bytte veckor, då blev det en skarv så att han var drygt 2 veckor hos respektive familj. Nu står vi inför jul. Jul är ”MIN” vecka. Men det är hans andra familjs tur….. sen kommer nyår, då är det tvärt om. Hurbyter man då utan att trassla till allting i flera veckor framöver.
Då skarvar man, för att få till ett så bra sett som möjligt! Som nu, Lilleman kom upp till sthlm i fredags. Jag ska ha honom i 1.5 vecka. Hans pappa har precis haft honom i 1.5 vecka.
-Är det konstigt? Är det en anledning till att såga mig vid fotknölarna? Kasta mig till djävulshålet för att värdelösa mammor?!
-NEJ, det är det inte!
kanske är det så att detta bara ger alla ”bitter fittor” ännu mer smak på att sitta här inne och tycka till!
MEN som mamma så är det ett känsligt ämne! Luvdig är det som betyder mest av allt i hela världen! Jag lever med en sorg över att jag inte får ha min son på heltid, att jag alltid under hans uppväxt kommer att få pussla fram och tillbaka. Jag MÅSTE ha en tight och fungerande relation till hans far och deras familj. Det finn SÅ mycket mer kring vårat upplägg som du inte känner till.
Vissa tycker, att det ”bara” är att flytta ner till öland och blogga därifrån. Andra tycker att det ”bara” är att flytta upp till shlm och ta ludvig med mig. INGENTING av det fungerar! Kanske får jag skylla mig själv för att jag varit öppen med mycket kring hur vi lever.
Jag kanske borde vara med sparsam med information emellanåt….. A
vslutningsvis vill jag ännu en gång stryka under. Varenda ELAK, GRÄNSLÖS, EMPATILÖS kommentar som har minsta anklagelse där man alltså går brutalt över gränsen…..( Alltså INTE ställer en harmlös fråga) utan där man går till attack för att såra, kränka eller förtala!
-RAKT NER I PAPPERSKORGEN! Nu räcker det med skit kring detta ämnet!
Det är tufft nog som det är!
/ My Martens
Kära My, fattar inte varför folk lägger sig i hur ni föräldrar löser det hela. Det är faktiskt barns rättighet till till sina båda föräldrar!!!! Det gäller att ta och ge för att puzzla ihop det hela. Massor med barn och föräldrar har det som du och Ludvig men kanske inte bloggar om detta.
Kämpa är livets gång. Tycker du fixar och grejar till det bästa. Kasta dumma kommentarer.
HÄLSNINGAR från Färjestaden
Tack snälla du <3 Kram
❤
<3
Herregud My. Inte ska du behöva förklara sådana saker som att ni ändrar föräldrar dagar. Detta är inte klokt att folk ska lägga sig i.
Jag tycker att du är fantastisk som gör allt för Ludvig och är säker på att det kommer att visa sig så bra i framtiden. Han kommer att tacka dig för sin lyckliga barndom. och Jonas som kommer att bli en sån bra extrapappa åt honom.
Kram och bry dig inte om alla sura kärringar.
TACK! Kram Kram
❤️
<3
Lilla gumman skit i vad andra tycker vet att du gör allt för din älskade son förstår inte varför folk ska lägga sig i ditt liv stå på dig vet att du klarar det bamsekramar ???????
Tack Lotta! Hoppas vi spinger in i varandra i dagarna… =) Kram
Ja verkligen det hoppas jag med kram??
Oj, vad arg du är My! Med rätta säkert, vi andra kanske inte får se allt som kommer in till dig, själv skulle jag nog inte klara av att ha en blogg med massor av åsikter om just mig!
Skulle nog bryta ihop, men det är ju ett fritt val man gör..
Jag har också haft det som du en gång, med barn alltså. Mina två äldsta , när jag skilde mig var dom 6 och 8 år, det var riktigt tufft många gånger, men vi överlevde, idag är dom i 30-årsåldern, alltså liite äldre än dig, meen! jag har en ”sladdis” på 16,år. Så han har ju halvsyskon och firar jul lite här och där, hehe. Thats life nu för tiden för många människor, eller som du brukar säga My: Hallå vi lever i 2017 nu!
Kör försiktigt till Öland och hem till Stockholm igen , halkigt ute! Kram!
Det är såklart ett självvalt val att jobba med bloggen… Men ibland rinner bägaren över! =) Tack snälla du! Kram
Jag tycker att du är duktig My! Stå på dig! Bara du vet vad som känns rätt för dig och Ludvig!
Styrkekramar till dig!!
Tack Annelie, tack… kram
Kära My, fattar inte varför folk lägger sig i hur ni föräldrar löser det hela. Det är faktiskt barns rättighet till till sina båda föräldrar!!!! Det gäller att ta och ge för att puzzla ihop det hela. Massor med barn och föräldrar har det som du och Ludvig men kanske inte bloggar om detta.
Kämpa är livets gång. Tycker du fixar och grejar till det bästa. Kasta dumma kommentarer.
HÄLSNINGAR från Färjestaden
Tack snälla du <3 Kram
❤
<3
Vad skönt att du säger ifrån!
Vad trollen än tycker ska du stå rak My. Du gör det viktigaste och tuffaste valet en förälder kan göra – att villkorslöst sätta sitt barn framför sig själv. Att svälja tårar och stolthet och att låta L få del av sin andra familj utan giftig bitterhet från dig är stort. Vad andra tycker kring detta är fullständigt oviktigt!
Sträck på dig My, var stolt och se vilken oändlig möjlighet till bra vuxenkontalter du ger L, allt detta kommer han att ha nytta av i framtiden.
Stor kram till dig ❤️.
Tack Anna… dina ord går rakt in i mamam hjärtat! <3 Kram
Herregud My. Inte ska du behöva förklara sådana saker som att ni ändrar föräldrar dagar. Detta är inte klokt att folk ska lägga sig i.
Jag tycker att du är fantastisk som gör allt för Ludvig och är säker på att det kommer att visa sig så bra i framtiden. Han kommer att tacka dig för sin lyckliga barndom. och Jonas som kommer att bli en sån bra extrapappa åt honom.
Kram och bry dig inte om alla sura kärringar.
TACK! Kram Kram
Jag tycker du är duktig My som orkar med detta pendlande. Det måste vara fruktansvärt att bo där man inte trivs,men vad gör man inte för sina barn. Du är värd all uppmuntran för det fina jobb du gör med Ludvig. All kärlek till dig.
Tack Monica… Ja, jag försöker iallfall.. Sen får vi se med tiden hur allting går… Kram
❤️
<3
Lilla gumman skit i vad andra tycker vet att du gör allt för din älskade son förstår inte varför folk ska lägga sig i ditt liv stå på dig vet att du klarar det bamsekramar 🎅🎅🎅💕💓💗💞
Tack Lotta! Hoppas vi spinger in i varandra i dagarna… =) Kram
Ja verkligen det hoppas jag med kram🤗😍
Oj, vad arg du är My! Med rätta säkert, vi andra kanske inte får se allt som kommer in till dig, själv skulle jag nog inte klara av att ha en blogg med massor av åsikter om just mig!
Skulle nog bryta ihop, men det är ju ett fritt val man gör..
Jag har också haft det som du en gång, med barn alltså. Mina två äldsta , när jag skilde mig var dom 6 och 8 år, det var riktigt tufft många gånger, men vi överlevde, idag är dom i 30-årsåldern, alltså liite äldre än dig, meen! jag har en ”sladdis” på 16,år. Så han har ju halvsyskon och firar jul lite här och där, hehe. Thats life nu för tiden för många människor, eller som du brukar säga My: Hallå vi lever i 2017 nu!
Kör försiktigt till Öland och hem till Stockholm igen , halkigt ute! Kram!
Det är såklart ett självvalt val att jobba med bloggen… Men ibland rinner bägaren över! =) Tack snälla du! Kram
Jag tycker att du är duktig My! Stå på dig! Bara du vet vad som känns rätt för dig och Ludvig!
Styrkekramar till dig!!
Tack Annelie, tack… kram
Hej My. Jag ser inte så många negativa kommentarer, men dom kanske kommer på annat sätt. Förstår att nuvarande modell känns ohållbart för dig, samtidigt som du måste vara i det just nu,antingen du vill eller ej. Samtidigt finns ju framtiden, då Lilleman blir äldre, får mer intressen osv o kanske knyts upp på Öland m fotboll o andra intressen på helgerna. Hoppas att du och ni kan hitta en gemensam framtid, med större bostad o permanent hem för er alla tre eller fem m katterna. ?????
Vad skönt att du säger ifrån!
Vad trollen än tycker ska du stå rak My. Du gör det viktigaste och tuffaste valet en förälder kan göra – att villkorslöst sätta sitt barn framför sig själv. Att svälja tårar och stolthet och att låta L få del av sin andra familj utan giftig bitterhet från dig är stort. Vad andra tycker kring detta är fullständigt oviktigt!
Sträck på dig My, var stolt och se vilken oändlig möjlighet till bra vuxenkontalter du ger L, allt detta kommer han att ha nytta av i framtiden.
Stor kram till dig ❤️.
Tack Anna… dina ord går rakt in i mamam hjärtat! <3 Kram
Jag tycker du är duktig My som orkar med detta pendlande. Det måste vara fruktansvärt att bo där man inte trivs,men vad gör man inte för sina barn. Du är värd all uppmuntran för det fina jobb du gör med Ludvig. All kärlek till dig.
Tack Monica… Ja, jag försöker iallfall.. Sen får vi se med tiden hur allting går… Kram
Det är bra My …låt ingen trycka ner dig!!!
Du vet hur impad jag är av dig<3<3<3
Hej My. Jag ser inte så många negativa kommentarer, men dom kanske kommer på annat sätt. Förstår att nuvarande modell känns ohållbart för dig, samtidigt som du måste vara i det just nu,antingen du vill eller ej. Samtidigt finns ju framtiden, då Lilleman blir äldre, får mer intressen osv o kanske knyts upp på Öland m fotboll o andra intressen på helgerna. Hoppas att du och ni kan hitta en gemensam framtid, med större bostad o permanent hem för er alla tre eller fem m katterna. 😊👶🏼😺😺
Du ska absolut inte bry dig om andras negativa kommentarer. Hur du än skulle göra så finns det människor som alltid kommer att vara elaka. Har läst din blogg och jag blir imponerad hur du kämpar och många gånger i motvind. Du vänder det negativa och gör nånting bra av ditt liv. Du är en inspirationskälla för många. Du sätter alltid din son i första hand och tänker på hans bästa. En toppenmamma i mina och mångas ögon. Ha en God Jul och Gott Nytt År. Lena
Hej fina My!
Du skriver ”Denna lösningen är katastrofal för mig på ALLA plan.”. Förstår hur du menar men tänk på att den ju inte är det på ALLA plan, på det viktigaste planet för dig, Ludvig, så är den ju inte katastrofal och det är ju det som verkligen betyder något. Ni har varandra och du får ha mammaveckorna. Kram ❤
Hej My
Ett tips är, sluta blogga om allt som rör Ludvig och ditt ex. Håll det för dig själv. Bara bestäm dig för det nu!! Ingen har med det att göra. Du gör allt du kan för att det skall bli bra för Ludvig. Du verkar vara en fin mamma. Jag är rädd att du blir sjuk av allt pusslande. Sluta och blotta just det ämnet.
Fruktansvärt att folk får lov att tycka så mycket. Heja My, du är en ung duktig mamma. Hälsar Cecilia,( som jobbar som kontaktperson för barn som har det svårt. Och det har inte din son, tvärtom)❤️❤️
Det är bra My …låt ingen trycka ner dig!!!
Du vet hur impad jag är av dig<3<3<3
Du ska absolut inte bry dig om andras negativa kommentarer. Hur du än skulle göra så finns det människor som alltid kommer att vara elaka. Har läst din blogg och jag blir imponerad hur du kämpar och många gånger i motvind. Du vänder det negativa och gör nånting bra av ditt liv. Du är en inspirationskälla för många. Du sätter alltid din son i första hand och tänker på hans bästa. En toppenmamma i mina och mångas ögon. Ha en God Jul och Gott Nytt År. Lena
Fina My. ? ja vi är alla olika. ? har aldrig ens reflekterat eller ens tänkt på att ni ”bytt” på fel dag. ? har nog med att hålla reda på mitt eget liv?. Läser din blogg för att jag tycker du verkar vara en sån härlig och mysig person. En sån man skulle vilja ha som kompis. ? läser inte här för att kunna hålla ordning på vilka dagar ni byter. ? det tror jag ni fixar att hålla reda på själva. Det är ju trots allt du och din lille vapendragares pappa som har med det att göra. ? kram genom cybervärlden Sara ?
Hihi! jag småskrattar lite för mig själv när jag läser din kommentar =) Sån härlig energi! TACK!! <3 kram
Hej fina My!
Du skriver ”Denna lösningen är katastrofal för mig på ALLA plan.”. Förstår hur du menar men tänk på att den ju inte är det på ALLA plan, på det viktigaste planet för dig, Ludvig, så är den ju inte katastrofal och det är ju det som verkligen betyder något. Ni har varandra och du får ha mammaveckorna. Kram ❤
Hej My
Ett tips är, sluta blogga om allt som rör Ludvig och ditt ex. Håll det för dig själv. Bara bestäm dig för det nu!! Ingen har med det att göra. Du gör allt du kan för att det skall bli bra för Ludvig. Du verkar vara en fin mamma. Jag är rädd att du blir sjuk av allt pusslande. Sluta och blotta just det ämnet.
Fruktansvärt att folk får lov att tycka så mycket. Heja My, du är en ung duktig mamma. Hälsar Cecilia,( som jobbar som kontaktperson för barn som har det svårt. Och det har inte din son, tvärtom)❤️❤️
Du är en riktig mamma.
Sedan får en del tycka vad dom vill.
Folk och fä har alltid åsikter.
Bra att du talar om var du vill att gränsen går. Något som är din rättighet.
Du gör det du behöver och kan.
Bara fortsätt så
Kram L
Du är fantastisk som fixar allt ,trots all oförtjänt skit du får ta .
Vill passa på och tacka för din och Åzas podd , perfekt att lyssna på när jag tränar .
Kram och ha en fin vecka ?
Hej My ❤
Har följt din blogg länge och jag tycker du är superbra!!! Massor med kramar
Du verkar vara en helt fantastisk mamma, och Ludvig ser verkligen inte ut att må dåligt! Har själv barn, och de människor som sitter och yttrar sig är dom fegaste människorna som finns för dom gör det inte mellan fyra ögon, utan bakom en skärm och leker tuffa! Jag är väldigt imponerad över hur du ens får ihop det, du ska verkligen ha all cred för så fantastisk du verkar vara förtjänar inte sådan skit! Så länge lilleman mår bra, så är det igen som ens behöver ifrågasätta varför du gör som du gör, inte ens om det hade varit att han inte mådde bra. För det är endast du och hans pappa som behöver bry er om det! Du är underbar, och det är SÅ mysigt att komma in och läsa din blogg! ❤️ ❤️ Rocka på som du gör, värsta supermamman!
Bra du ryter ifrån ♥Jag tror att är du lycklig så är din son lycklig,vare sig ni befinner er i Stockholm,Öland eller någonannanstans .Eftersom du verkar trivas bäst i 08land så gör du helt rätt i att vara där så mycket du kan och att L kommer till dig där.Barn är flexibla och tror verkligen inte han mår dåligt av att pendla.Du verkar vara en toppenmamma tvivla inte på det.
Tänk om folk kunde ägna en bråkdel av den energi de lägger på Ludvigs situation, på barn som verkligen far illa?! Jag har heller aldrig funderat över varför han inte är hos dig en specifik veckodag. Tänker att ni är två (tre!) vuxna som månar om hans bästa och har koll på läget.
Du drar ett tungt lass och det ska du ha all cred för! Kram
Fina My. 😘 ja vi är alla olika. 😊 har aldrig ens reflekterat eller ens tänkt på att ni ”bytt” på fel dag. 😀 har nog med att hålla reda på mitt eget liv😂. Läser din blogg för att jag tycker du verkar vara en sån härlig och mysig person. En sån man skulle vilja ha som kompis. 😊 läser inte här för att kunna hålla ordning på vilka dagar ni byter. 🤣 det tror jag ni fixar att hålla reda på själva. Det är ju trots allt du och din lille vapendragares pappa som har med det att göra. 😊 kram genom cybervärlden Sara 💕
Hihi! jag småskrattar lite för mig själv när jag läser din kommentar =) Sån härlig energi! TACK!! <3 kram
Du är en riktig mamma.
Sedan får en del tycka vad dom vill.
Folk och fä har alltid åsikter.
Bra att du talar om var du vill att gränsen går. Något som är din rättighet.
Du gör det du behöver och kan.
Bara fortsätt så
Kram L
Du är fantastisk som fixar allt ,trots all oförtjänt skit du får ta .
Vill passa på och tacka för din och Åzas podd , perfekt att lyssna på när jag tränar .
Kram och ha en fin vecka 💕
Kämpa på! Du är en bra mamma! ??
???
Hej My ❤
Har följt din blogg länge och jag tycker du är superbra!!! Massor med kramar
Du verkar vara en helt fantastisk mamma, och Ludvig ser verkligen inte ut att må dåligt! Har själv barn, och de människor som sitter och yttrar sig är dom fegaste människorna som finns för dom gör det inte mellan fyra ögon, utan bakom en skärm och leker tuffa! Jag är väldigt imponerad över hur du ens får ihop det, du ska verkligen ha all cred för så fantastisk du verkar vara förtjänar inte sådan skit! Så länge lilleman mår bra, så är det igen som ens behöver ifrågasätta varför du gör som du gör, inte ens om det hade varit att han inte mådde bra. För det är endast du och hans pappa som behöver bry er om det! Du är underbar, och det är SÅ mysigt att komma in och läsa din blogg! ❤️ ❤️ Rocka på som du gör, värsta supermamman!
Jag är kvinna i övre medelåldern. Lång livserfarenhet m a o, på många plan. Har 3 döttrar i din ålder. Det är första gången jag kommenterar en blogg.
Jag gör det nu därför att din blogg, liksom så många andras, gör mig så fundersam, t o m frustrerad.
Du viker ut ditt liv till allas beskådan.
Du känner väl till att ssmhället också består av sjuka människor, av illasinnade människor, av farliga människor. Självklart kan även de läsa din blogg, se vad du gör, vad du tycker, vilka du umgås med, vem din son är, vsr han går i skolan osv.
Och de reagerar på all den stimuli du serverar dem, på allt du bjuder på, på allt du blottar av dina tankar, dina åsikter och dina handlingar.
Du matar dem helt enkelt. Jag förstår varken att du vågar eller att du vill.
Och jag förstår inte att du nte själv inser detta och förstår att det alltid kommer att vara så.
Att inte alla s k kändisbloggare inser att det är priset ni får betala.
Och vad tror du det hjälper att du deletar alla illasinnade kommentarer.
Det är bara de digitala spåren du kan förstöra.
Människorna bakom finns kvar.
Som sagt, jag förstår inte varför ni gör så här mot er själva och era familjer och jag förstår inte att ni inte inser hut högt priset kan bli.
Britt-Marie
Men snälla Britt-Marie Larsson, om du har så lång livserfarenhet och 3 barn, skulle du inte ens lägga din sura kommentar. Jag tycker du ska fortsätta att inte ödsla din värdefulla tid på att skriva kommentarer, och varför inte hoppa iväg och hitta någon blogg som passar dig…….
Hej My! Jag tycker inte ert upplägg har med nån annan att göra. Du verkar vara en fantastisk mamma som kämpar på på alla sätt för att få ihop en familjesituation som du inte ens önskat dig från början. Jag förstår bara inte hur du orkar =)
Jag har en fundering, ingen kritik alls utan vill bara berätta vad jag kände och tänkte på nu spontant när jag läste. För ett par veckor sedan blev jag mordhotad av en man i USA. Det är kanske inget ovanligt men eftersom han kunde se mitt namn (det är bara jag som heter så i Sverige) och att jag bor i Stockholm så blev det till slut obehagligt. Han sa att han skulle komma hit och enkelt hitta mig och ha ihjäl mig. Hur som helst så blev jag lite skärrad och skrev om det på Instagram, med en skärmdump av något av hoten. Jag har ett stängt konto så jag var inte rädd för att skriva där, jag kände helt enkelt att jag ville att andra skulle veta att den här mannen existerade. Vad jag inte tänkte på var att mina vänner sedan skulle ta upp det här när vi träffades. Min sjuårige son fick helt plötsligt höra talas om detta fast jag aldrig haft för avsikt att berätta det för honom. En kompis till honom har en mamma som följer mig och hon hade också av okänd anledning berättat om den här mannen för barnet som sedan berättade för min son. Nu mår min son dåligt, vill inte gå till skolan för han är orolig för mig. Jag ångrar så mycket att jag var så öppen med den där situationen. Jag funderar till och med på att göra en polisanmälan för att visa min son att man kan få hjälp.
Vad jag tänkte på är att Lilleman snart skulle kunna hitta din blogg och läsa om din ölandsångest. Att hans vänners föräldrar och kompisar kan börja säga saker som skulle kunna såra honom. Jag menar inte att man behöver dölja sitt mående för sitt barn, och jag är en av dem som älskar att läsa dina ärliga blogginlägg, men, jag tänker ändå på hur det skulle kännas för Lilleman att veta att han (fast så klart situationen och ön han bor på, pappan osv) ger dig sån fruktansvärd ångest.
Jag önskar dig lycka till med allt. Vi har en del gemensamt förresten, min man är också musiker och så har vi samma frisör i Timmernabben =) Min mamma bor där <3 Kram
Men åhhh! Vad obehagligt! Ja… ens vänner kan ta upp det.
Du har helt rätt. Tanken har slagit mig själv många gånger. Ju äldre Lilleman blir..’Men vi har en oskriven regel kring Ludvig. Och vi alla runtomkring honom väljer bD. I pratar om. Jag kan tycka att det var ganska omdömeslöst av dina vänner att ta upp det med ett barn. Kompis eller ditt. Spelar ingen roll… vissa saker bör inte barnen höra. Åh! Reise hårdesign! ????? kram
Bra du ryter ifrån ♥Jag tror att är du lycklig så är din son lycklig,vare sig ni befinner er i Stockholm,Öland eller någonannanstans .Eftersom du verkar trivas bäst i 08land så gör du helt rätt i att vara där så mycket du kan och att L kommer till dig där.Barn är flexibla och tror verkligen inte han mår dåligt av att pendla.Du verkar vara en toppenmamma tvivla inte på det.
Tänk om folk kunde ägna en bråkdel av den energi de lägger på Ludvigs situation, på barn som verkligen far illa?! Jag har heller aldrig funderat över varför han inte är hos dig en specifik veckodag. Tänker att ni är två (tre!) vuxna som månar om hans bästa och har koll på läget.
Du drar ett tungt lass och det ska du ha all cred för! Kram
Kämpa på! Du är en bra mamma! 😃👏
🙏🏻😃
Du verkar vara en superbra mamma som alltid sätter din son först.
Finns alltid människor som försöker hitta anledningar att trycka ner en.
Du vet att du gör allt för din familj fortsätt som du gör.
Lycka till med familjen och kärleken.
Jag är kvinna i övre medelåldern. Lång livserfarenhet m a o, på många plan. Har 3 döttrar i din ålder. Det är första gången jag kommenterar en blogg.
Jag gör det nu därför att din blogg, liksom så många andras, gör mig så fundersam, t o m frustrerad.
Du viker ut ditt liv till allas beskådan.
Du känner väl till att ssmhället också består av sjuka människor, av illasinnade människor, av farliga människor. Självklart kan även de läsa din blogg, se vad du gör, vad du tycker, vilka du umgås med, vem din son är, vsr han går i skolan osv.
Och de reagerar på all den stimuli du serverar dem, på allt du bjuder på, på allt du blottar av dina tankar, dina åsikter och dina handlingar.
Du matar dem helt enkelt. Jag förstår varken att du vågar eller att du vill.
Och jag förstår inte att du nte själv inser detta och förstår att det alltid kommer att vara så.
Att inte alla s k kändisbloggare inser att det är priset ni får betala.
Och vad tror du det hjälper att du deletar alla illasinnade kommentarer.
Det är bara de digitala spåren du kan förstöra.
Människorna bakom finns kvar.
Som sagt, jag förstår inte varför ni gör så här mot er själva och era familjer och jag förstår inte att ni inte inser hut högt priset kan bli.
Britt-Marie
Men snälla Britt-Marie Larsson, om du har så lång livserfarenhet och 3 barn, skulle du inte ens lägga din sura kommentar. Jag tycker du ska fortsätta att inte ödsla din värdefulla tid på att skriva kommentarer, och varför inte hoppa iväg och hitta någon blogg som passar dig…….
Du kämpar som ett svin My o om bitterfittorna tycker nåt annat så kan dom brinna.
Snap snap???❤❤❤
Nu läser jag inte vad andra skriver. Självklart gör du som du vill med allt, vart DU ska bo, var Lilleman ska vara och NÄR han ska vara det.
Men det känns som detta tyvärr inte kommer att fungera när han börjar ”riktiga” skolan. När han själv vill kunna ta sig till sina kompisar och kanske vara med dem varje dag. DÅ kommer det inte att fungera med det ni gör nu.
Som sju-åring är skolan obligatorisk och jag menar inget illa alls.
Ni har hittat en lösning som fungerar NU. Snart har halva första läsåret gått men det går snabbt till nästa.
Jag skulle må fruktansvärt dåligt av att vara i den situation du OCH hans pappa är i. NU går det att dela på veckorna och flytta på de dagar ni har honom, men det kommer ju inte att fungera i längden.
Som det ser ut nu skulle han ju ev behöva gå i två skolor. (Det gjorde ett kusinbarn till mig, men det fungerade tyvärr bara en kort tid)
Det är trots allt bäst att de får gå i EN skola, SNart blir det olika aktiviter han vill börja med och det är ju lite svårt om han ska vara mkt i Stockholm.
Jag känner din vånda, det gör jag, men jag ser ju att du själv inte mår bra av Öland. Men ska han må bra i sitt fortsatta liv så kommer det ju betyda att du ändå kommer att få tillbringa de veckor du ska ha honom där. Han ÄR snart inget LITET barn längre som man tar med sig där man är själv.
Jag tycker så synd om er alla, men antar det kommer att lösa sig detta med.
Det är inga pekpinnar eller så jag kommer med utan det är bara de tankar JAG bär om jag skulle stå inför detta.
Jag önskar dig/er all lycka och att du på nåt sätt kan finna nån form av RO så att du kan må bra på Öland. Det räcker liksom inte med att du tycker det är för pojkens bästa. Ditt bäst är också viktigt för till slut märker han du mår dåligt.
Kramar
Hej My! Jag tycker inte ert upplägg har med nån annan att göra. Du verkar vara en fantastisk mamma som kämpar på på alla sätt för att få ihop en familjesituation som du inte ens önskat dig från början. Jag förstår bara inte hur du orkar =)
Jag har en fundering, ingen kritik alls utan vill bara berätta vad jag kände och tänkte på nu spontant när jag läste. För ett par veckor sedan blev jag mordhotad av en man i USA. Det är kanske inget ovanligt men eftersom han kunde se mitt namn (det är bara jag som heter så i Sverige) och att jag bor i Stockholm så blev det till slut obehagligt. Han sa att han skulle komma hit och enkelt hitta mig och ha ihjäl mig. Hur som helst så blev jag lite skärrad och skrev om det på Instagram, med en skärmdump av något av hoten. Jag har ett stängt konto så jag var inte rädd för att skriva där, jag kände helt enkelt att jag ville att andra skulle veta att den här mannen existerade. Vad jag inte tänkte på var att mina vänner sedan skulle ta upp det här när vi träffades. Min sjuårige son fick helt plötsligt höra talas om detta fast jag aldrig haft för avsikt att berätta det för honom. En kompis till honom har en mamma som följer mig och hon hade också av okänd anledning berättat om den här mannen för barnet som sedan berättade för min son. Nu mår min son dåligt, vill inte gå till skolan för han är orolig för mig. Jag ångrar så mycket att jag var så öppen med den där situationen. Jag funderar till och med på att göra en polisanmälan för att visa min son att man kan få hjälp.
Vad jag tänkte på är att Lilleman snart skulle kunna hitta din blogg och läsa om din ölandsångest. Att hans vänners föräldrar och kompisar kan börja säga saker som skulle kunna såra honom. Jag menar inte att man behöver dölja sitt mående för sitt barn, och jag är en av dem som älskar att läsa dina ärliga blogginlägg, men, jag tänker ändå på hur det skulle kännas för Lilleman att veta att han (fast så klart situationen och ön han bor på, pappan osv) ger dig sån fruktansvärd ångest.
Jag önskar dig lycka till med allt. Vi har en del gemensamt förresten, min man är också musiker och så har vi samma frisör i Timmernabben =) Min mamma bor där <3 Kram
Men åhhh! Vad obehagligt! Ja… ens vänner kan ta upp det.
Du har helt rätt. Tanken har slagit mig själv många gånger. Ju äldre Lilleman blir..’Men vi har en oskriven regel kring Ludvig. Och vi alla runtomkring honom väljer bD. I pratar om. Jag kan tycka att det var ganska omdömeslöst av dina vänner att ta upp det med ett barn. Kompis eller ditt. Spelar ingen roll… vissa saker bör inte barnen höra. Åh! Reise hårdesign! 🙏🏻🌟🙌🏻 kram
Du verkar vara en superbra mamma som alltid sätter din son först.
Finns alltid människor som försöker hitta anledningar att trycka ner en.
Du vet att du gör allt för din familj fortsätt som du gör.
Lycka till med familjen och kärleken.
Du kämpar som ett svin My o om bitterfittorna tycker nåt annat så kan dom brinna.
Snap snap😊😋😍❤❤❤
Nu läser jag inte vad andra skriver. Självklart gör du som du vill med allt, vart DU ska bo, var Lilleman ska vara och NÄR han ska vara det.
Men det känns som detta tyvärr inte kommer att fungera när han börjar ”riktiga” skolan. När han själv vill kunna ta sig till sina kompisar och kanske vara med dem varje dag. DÅ kommer det inte att fungera med det ni gör nu.
Som sju-åring är skolan obligatorisk och jag menar inget illa alls.
Ni har hittat en lösning som fungerar NU. Snart har halva första läsåret gått men det går snabbt till nästa.
Jag skulle må fruktansvärt dåligt av att vara i den situation du OCH hans pappa är i. NU går det att dela på veckorna och flytta på de dagar ni har honom, men det kommer ju inte att fungera i längden.
Som det ser ut nu skulle han ju ev behöva gå i två skolor. (Det gjorde ett kusinbarn till mig, men det fungerade tyvärr bara en kort tid)
Det är trots allt bäst att de får gå i EN skola, SNart blir det olika aktiviter han vill börja med och det är ju lite svårt om han ska vara mkt i Stockholm.
Jag känner din vånda, det gör jag, men jag ser ju att du själv inte mår bra av Öland. Men ska han må bra i sitt fortsatta liv så kommer det ju betyda att du ändå kommer att få tillbringa de veckor du ska ha honom där. Han ÄR snart inget LITET barn längre som man tar med sig där man är själv.
Jag tycker så synd om er alla, men antar det kommer att lösa sig detta med.
Det är inga pekpinnar eller så jag kommer med utan det är bara de tankar JAG bär om jag skulle stå inför detta.
Jag önskar dig/er all lycka och att du på nåt sätt kan finna nån form av RO så att du kan må bra på Öland. Det räcker liksom inte med att du tycker det är för pojkens bästa. Ditt bäst är också viktigt för till slut märker han du mår dåligt.
Kramar
Jag hade aldrig pratat om mitt innersta familjeliv på en blogg, det är enda sättet att få bort dessa människor som du skriver ditt inlägg om. Faktum är att jag vet ingen annan blogg där en förälder lägger ut något negativt ang en separation som rör barn, för det gör bara att det väcker ”en björn som sover” hos människor som är negativa.
Tror det är bäst att man håller upp en positiv ”fasad” själv på bloggen och bara skriver om positiva saker och absolut inte lämnar ut sitt privata.
Jag hade aldrig pratat om mitt innersta familjeliv på en blogg, det är enda sättet att få bort dessa människor som du skriver ditt inlägg om. Faktum är att jag vet ingen annan blogg där en förälder lägger ut något negativt ang en separation som rör barn, för det gör bara att det väcker ”en björn som sover” hos människor som är negativa.
Tror det är bäst att man håller upp en positiv ”fasad” själv på bloggen och bara skriver om positiva saker och absolut inte lämnar ut sitt privata.
Det gör mig ont att läsa om detta inlägg. Varför måste det klankas ner när någon lägger ner sin själ i att få saker att klicka. Jag är övertygad om att du gör allt för Lillemans bästa.
Kram och ha en bra dag!
Hur kan folk sitta bakom en skärm och vara så gränslösa och elaka. De kan inte ha barn själva. För då kan man inte gå in i känslan hur det skulle vara att bara ha sitt barn på helger, man kan inte gå in i känslan att man gör precis allt och lite till för sitt barn ,vänder ut och in på sig själv , alltid, för sitt barns skull ! Du är fantastisk som kämpar , trots ångest på Öland. Kämpa på, så otroligt stark ! <3
Det gör mig ont att läsa om detta inlägg. Varför måste det klankas ner när någon lägger ner sin själ i att få saker att klicka. Jag är övertygad om att du gör allt för Lillemans bästa.
Kram och ha en bra dag!
Hur kan folk sitta bakom en skärm och vara så gränslösa och elaka. De kan inte ha barn själva. För då kan man inte gå in i känslan hur det skulle vara att bara ha sitt barn på helger, man kan inte gå in i känslan att man gör precis allt och lite till för sitt barn ,vänder ut och in på sig själv , alltid, för sitt barns skull ! Du är fantastisk som kämpar , trots ångest på Öland. Kämpa på, så otroligt stark ! <3
Hejsan.
Ville bara skriva att jag tycker ni verkar göra allt för att eran son ska ha de bra. Att han sen får färdas mkt tror jag inte han mår dåligt av. för han får vara med båda familjerna och ni verkar ju båda bita ihop för att han ska få de han vill.
Där kan man ingenstans säga att du är självisk. om du mår dåligt kan du inte bo heltid på Öland för då blir du en dålig mamma(en mamma som inte mår bra är inte en bra mamma) Om du mår bra så mår ditt barn bra. I ert fall verkar de ju som att du och ditt ex kan fungera så bra ihop att ni kommer överens även när de tjorvar och då anser jag KÖR HÅRT. ert barn kommer uppskatta de när han blir äldre.
Förstår att situationen är svår men jag tror ni måste ha en långsiktig plan. Din son blir större och kan inte ha en låda med leksaker hos Jonas. Kompisar, fritidsaktviviteter och sånt kommer bli allt mer viktigt. Kanske måste ni fundera på framtiden. Kan Jonas komma och bo med dig på öland? Kanske måste du säga ifrån dig jobb för att göra bara sånt du kan göra över nätet eller från Öland? Många föräldrar har detta dilemma men kommer på lösningen. För just nu verkar du inte må så bra av den lösning som är just nu.
Hejsan.
Ville bara skriva att jag tycker ni verkar göra allt för att eran son ska ha de bra. Att han sen får färdas mkt tror jag inte han mår dåligt av. för han får vara med båda familjerna och ni verkar ju båda bita ihop för att han ska få de han vill.
Där kan man ingenstans säga att du är självisk. om du mår dåligt kan du inte bo heltid på Öland för då blir du en dålig mamma(en mamma som inte mår bra är inte en bra mamma) Om du mår bra så mår ditt barn bra. I ert fall verkar de ju som att du och ditt ex kan fungera så bra ihop att ni kommer överens även när de tjorvar och då anser jag KÖR HÅRT. ert barn kommer uppskatta de när han blir äldre.
Förstår att situationen är svår men jag tror ni måste ha en långsiktig plan. Din son blir större och kan inte ha en låda med leksaker hos Jonas. Kompisar, fritidsaktviviteter och sånt kommer bli allt mer viktigt. Kanske måste ni fundera på framtiden. Kan Jonas komma och bo med dig på öland? Kanske måste du säga ifrån dig jobb för att göra bara sånt du kan göra över nätet eller från Öland? Många föräldrar har detta dilemma men kommer på lösningen. För just nu verkar du inte må så bra av den lösning som är just nu.
Känner med alla dina ord du skriver. Lever också varannan vecka livet med min son, det är avskyvärt tycker jag! Vi försöker pussla och fixa och trixa kring allt med lilleman för att han ska få ha det så bra det bara går, för han har inte valt detta livet. Hat är ett starkt ord men nästan så jag känner kring alla som ska predika och ha åsikter på allt man gör eller hur man ska göra saker och ting. Dessa människor som har de här åsikterna lever i en kärnfamilj med biologiska barn osv. Min fråga är hur kan/orkar man lägga sig i när man faktiskt inte kan förstå eller ha en aning om känslor och tankar kring ett separerat liv med barn??
Ha en härlig jul och fortsätt kämpa ?
/ Karin
Känner med alla dina ord du skriver. Lever också varannan vecka livet med min son, det är avskyvärt tycker jag! Vi försöker pussla och fixa och trixa kring allt med lilleman för att han ska få ha det så bra det bara går, för han har inte valt detta livet. Hat är ett starkt ord men nästan så jag känner kring alla som ska predika och ha åsikter på allt man gör eller hur man ska göra saker och ting. Dessa människor som har de här åsikterna lever i en kärnfamilj med biologiska barn osv. Min fråga är hur kan/orkar man lägga sig i när man faktiskt inte kan förstå eller ha en aning om känslor och tankar kring ett separerat liv med barn??
Ha en härlig jul och fortsätt kämpa 🙂
/ Karin
Förklara dig inte för dom. De vill ha en reaktion- ge dom inte det. Vi normala förstår. Och som jag sagt: INGEN slår dig på fingrarna när det gäller din lilleman. Kärleksfullare mor får man leta efter❤️
Förklara dig inte för dom. De vill ha en reaktion- ge dom inte det. Vi normala förstår. Och som jag sagt: INGEN slår dig på fingrarna när det gäller din lilleman. Kärleksfullare mor får man leta efter❤️