4 januari 2011, blev jag mamma till Ludvig ❤️ Det största som hänt mig ??
Vi blev lämnade då han var 17 veckor gammal.
Livet blev inte som jag tänkt mig?
Drömmen om en kärnfamilj gick i kras.
MEN, Inte en enda gång tvivlade jag på om jag skulle klara av att vara ensamstående. Inte en enda gång tvivlade jag på mig själv.
MEN. Den stora sorgen låg i att jag saknade att dela de underbara stunder som man får vara med om…
Tex första leendet, första steget, första ordet.
Allt det där fantastiska som jag önskar att jag fått dela med någon❤️
Det var en stor sorg.
Ganska tidigt efter separationen, insåg jag att jag hade två val. Att låta bitterhet och sorg äta upp mig inifrån… eller, acceptera situationen.
Jag valde det sistnämnda.
Jag åsidosatta mitt ego, alla sårade känslor. För hade jag inte gjort det. Då hade Ludvig inte fått de förutsättningar han förtjänade❤️
Ludvig har fyra fantastiska syskon som han älskar villkorslöst. Vi är en splittrad familj som kämpar med vardagspusslet på alla plan. Med fokus på en enda sak. L först❤️
Jag blir ledsen när jag ser föräldrar låta sina egna känslor sorg/frustration gå ut över sina barn?
Det har inte varit enkelt, vi har varit oense, tårar, tjafs och långa dialoger.
Men trots det så har vi ändå fått det att fungera??
Ludvig har inte haft det enkelt.
Han fick aldrig uppleva mamma & pappa tillsammans, Frågorna började komma gällande hans bror som är född samma år. Varför han är den som behövt pendla, åka emellan. Kämpa med separationsångesten m.m
Vi har hjälpts åt. Lyft dom positiva fördelarna. Stora familjer som älskar honom villkorslöst ❤️
Han började flypendla ✈️ redan som 5åring. Han har vuxit med det, och blivit stark och trygg ????
Vi har försökt att fokusera på de positivt sakerna❤️
Vart jag vill komma med detta inlägg är att jag alltid blir blödig kring Ludvigs födelsedag?
Det påminner mig om hur tacksam jag är över att jag fick bli Ludvigs mamma?❤️
Även om jag genom åren ibland velat strypa hans pappa?(säkert ömsesidigt)
Så är jag honom evigt tacksam över våran älskade Ludvig ❤️
Om det inte blivit såhär, hade jag aldrig fått världens bästa bonuspappa Jonas ❤️
#tacksam
Vad härligt My att det har ordnat sig familjevis. Att ni är överens ang. Ludvig. Jag har följt dig länge så jag vet hur ”jäkligt” du haft det. Med vårdnad och pendlande och allt.
Nu är det bara giftermål som inte är i hamn ännu ??
Haha. Ja, det där bröllopet ???♀️ Men en vacker dag ?♀️
Jag håller med dig ? Jag har gått en liknande väg ? Å är oxå mycket tacksam över min fina son ? Det har inte varit lätt, men värt det alla dar i veckan ❤ Så glad för er skull, å att han äntligen fått den skolgång han förtjänar ? Tummen upp för dig My, för oj vad du kämpat, å vad bra du gjort det ?
Tack snälla Helen ❤️
❤
Är det en bra idé att skriva om detta nu när L är så stor? Alla kompisar kan läsa och att dra upp det efter så många år. Vad tycker L själv om det..? Att du skriver på det viset om honom och hans pappa med familj?
Jag ser inte problemet…?
Jag poängterar att ut det jobbiga kan det i slutändan komma något riktigt fint. Precis så som det gjort i vårat fall ❤️
Fakta är fakta. Han har en bror som är född samma år. Det tas upp i aktuell tid också då kompisar frågar… inget konstigt med det ☺️ Han är välkommen till oss, och har träffat flera av Ludvig kompisar….
Som sagt. Barnen först. Vårat ego sist.
Men som svar på din fråga. Jag ser ingen anledning till att inte skriva det.
Jag hoppas och tror att det kan bidra till att fler föräldrar i likande situationer kanske tänker efter en extra gång…. ☺️❤️
Du är en riktig toppenmamma, My!
Jag har följt din blogg i många år och jag har sett hur mycket du har kämpat för dig och din fina son.
Med din styrka och kärlek så tar du dig igenom allt.
? Lotta