Min kämpe!

Oj vad mycket känslor! Hopp & förtvivlan om vartannat. En dag i taget. Framsteg och hinder. Dag för dag. En gång om dagen försöker jag att få ut honom på denna balkong. Få lite frisk luft, och få blocka ut över Kalmarsund och Öland. Min extrapappa var en gång för längesedan med och byggde Ölandsbron. Tänk vad de äldre har hunnit vara med om…

De som känner min extra pappa VET, att han aldrig ger upp. Att han alltid ser möjligheterna. Att han alltid ser det goda i alla människor och alltid uppmanar till en andra chans. Han är och har alltid varit extremt speciell. Men på ett bra sätt. Han har kämpat så hårt genom sitt liv. Med företagen. Kriget från barndomen. Med att kunna få barn, vilket dom aldrig fick och det är en sorg han har behövt levt med i hela ditt liv. 

Därför tog han sig an mig när jag var ca 12 år. Därför har han alltid funnits vid min sida. Vid med och motgång. Han var den första efter Ludvigs pappa som fick reda på att jag var gravid. Han grät av lycka. Jag har så fina minnen av första gången han fick träffa Ludvig. 2 dagar gammal ❤️

För honom har det alltid varit en dröm, ett hopp och en sorg. Genom min graviditet har han funnits och uppmanat mig att tex, bära mindre och vara rädd om mig och bebisen (Ludvig). Han har jobbat vid min sida i ca 14 år. Varje dag. I all år. Vi jobbade tillsammans. Vi tog morgonfika varje dag.

Varje vecka när jag var i Holland och köpte in blommor så ringde han och ”rapporterade”. Han tittade till butiken och ville få mig att veta att han var där extra mycket även när jag inte var där.

Mys blommor blev hans andrum och glädje då han kämpade hemma med sin sjuka fru. Han tog hand om allt. Vård, matlagning, hemmet och allt som hör vården och omsorgen till. Hos oss fick han vara med, vara kreativ och vara en del av våra gemenskap. Han har varit en i familjen i så många år att jag vara förträngt att denna dagen skulle komma. 

Redan innan jag startade My’s Blommor så hyrde min pappa en plats hos honom där jag var. Min riktiga pappa älskar jag enormt mycket. Men han har varit lite strulig genom åren. Vid de tillfälle när han inte varit närvarande så sa Lothar att ”ingen fara My, Jag finns här”. Vilket min riktat pappa och min extra pappa kommit överens om redan då.

På min 18 års dag var jag ensam. Några vänner kom över på kvällen. Men den som kom med tårta i handen på morgonen det var min extra pappa och hans fru ❤️

Han lät mig övningsköra långt innan jag var 18. Han lärde mig att ”knep” han kunde. Även att tjuvkoppla en bil (😂) Han är en bilmekaniker och ingenjör i grunden så han tyckte att det vore bra om jag kunde det. Han tyckte dock att jag var oduglig på att byta däck och suckade högt vi 711 försöket (😂) Men han sa också ”Ja, man kan ju inte vara bra på allt” . Han lärde mig svetsa. Så vi svetsade en fin ställning som vi hade kvar i många år och hängde blommor i. 

Men han såg MIG. Redan som trasig 13 åring så såg han MIG och den jag var och ville bli. Han fick mig att tro på mig själv. Han fick mig att förstå att vissa saker man gått igenom kunde man inte påverkat. Han fick mig att förstå vad som betyder något i det stora hela. Han tröstade mig när det tog slut med min ungdomskärlek. Han lärde mig att vara trygg i mig själv…. 

Han fick mig att VÅGA starta eget och öppna My’s Blommor.

När jag fick priset som Årets unga entreprenör så stod han stolt vid min sida när tidningarna fotograferade. Jag tror att jag var ca 21 år. En bild vi båda har inramade i varsin ram ❤️ Han var SÅ stolt över mig, och jag var så glad över att göra honom stolt 🙏🏻

Nu ligger han här bredvid mig i sjukhussängen och andas tungt. Han somnade med handen i min hand. Ena stunden är han stark, hoppfull och vi pratat om allt. Dåtid, nutid och påven framtid. Andra stunder blir han orolig och ledsen. Frustrerad över att inte få åka hem och att inte kunna gå.

Jag försöker förmedla hans framsteg. Han har tex ätit själv sista dagarna. Han kan svälja trots förlamningen som även påverkar strupen. Han aptit är precis som vanligt….Mycket god😌🙏🏻

Jag presenterar måltiderna på ett ”roligt” sätt och kan tex beskriva det som : ”Laxpatè, men grönskasmedaljong, potatispuré och vitvinssås” Då tycker han att det är som att vara på lyxhotell. Han och jag har fina stunder just vid måltiderna. Mat ”tanterna” (så sa man när jag var liten) är så omtänksamma och omhändertagande mot både mig och minne extrapappa❤️

Han är piggare vid måltiderna och jag blor riktigt glad när han ”lever upp”mer. Jag försöker hela tiden att visa doktorerna och sköterskorna framstegen som bara jag ser….. Vården är underbemannad. Dom gör så gott dom kan. Men då ser jag också mer än vad dom gör när jag sitter bredvid så som jag gör.

Igår tex så insåg jag att han hade känsel i foten. Jag fick överbevisa personalen genom att visa det. Jag tycker uppriktigt att personalen är fantastisk🙌🏻

Sjukgymnasterna, sköterskorna och våran nuvarande överläkare. Dom lyssnar, vårdar och pysslar om.

-TACK till den fantastiska personal som gör allt dom kan för min extra pappa och alla andra här inne🙏🏻❤️

Jag VET att det inte finns några garantier. Jag vet hur prognosen ser ut. Jag FÖRSTÅR varför läkarna måste förmedla vissa besked.

Jag vet att jag är partisk och greppar efter halmstrån av framsteg att lyfta upp och uppmuntra min extra pappa med. Jag fokuserar på det som går framåt och dom förbättringar han gör.

Jag gråter nu när jag skriver detta. För framför honom visar jag såklart känslor… Men jag håller igen och kopplar på en fasad. Lyckotårar har vi fällt tillsamman. Men min oro visar jag honom inte. Den tar jag bara fram hemma, när han inte ser. Jag får dåligt samvete när han frågat efter mig på nätterna. Men kommer in på morgonen innan ronden igen. Jag vill inte att han ska känna sig ensam. Han är så tacksam över att jag är här, vilket han om och om igen visar…. Men för mig finns det inga alternativ. Är det någon som funnits för mig i alla år så är det han ❤️

Jag använder bloggen då och då som en ventil. Jag tycker att det är skönt att skriva av mig. Jag mår bra av det.

Just nu är det tungt…… Men jag håller fast vid mina halmstrån av hopp och framsteg❤️ Jag gör allt som står i min makt för att kunna behålla hans kämparglöd , vilja och hopp vid liv!

Med rätt inställning kan man klara mycket, mycket mer än vad man kan tro. 

Var rädda om varandra, ta vara på varenda dag och LEV I NUET! ❤️

-Tack för att du finns!

/My Martens

PS: Till alla er som ringer, smsar eller inte får tag i mig. Det är INTE personligt! Jag har Ca 78 missade samtal, 115 sms och en Mail jag inte ens tittar åt. Jag orkar inte ha koll just nu……. ❤️