Kram ❤

Kram! 💐❤

Åh vad jag känner igen mig i dina känslor! Mina två små bor växelvist hos sin pappa. Bra för dem, de både gillar och behöver honom. Men jag blir så deprimerad när jag lämnar dem på förskolan på morgonen och vet att det dröjer flera dagar och nätter innan vi ses igen. Jag gör som du, jobbar massor, städar och röjer, försöker hålla mig sysselsatt…men vet och får höra att jag inte är någe rolig att ha å göra med under dessa dagar för jag blir så låg och kan inte slappna av. ”Gå på bio”, ”gå ut på krogen” ”gör saker du annars inte kan göra för att du har barnen” försöker familj och vänner uppmuntra mig med… men nej….blir bara att deppa ihop ändå.. vänjer mig liksom inte. Känner mig inte hel. Men upprepar för mig själv hela tiden att barnen har det bra och vill vara med sin far.

💜

Så fin bild på de två 🙂

ja känner så väl igen mig i det du skriver, jag blev helt appartisk den veckan skulle vara med sin pappa. men med tiden valde deras pappa att inte vara närvarande mer än att idiotkörklara mig när dottern bröt benet på inlaines i skolan då var de mitt fel som inte hade koll på dem….. men nu är mina barn 18 år och jag har hand om deras pappas nya barn som han har med ”min gamla ” vän och han klandrar mig för om de äter klubba eller annat hårt godis för jag inte har koll och då är de barnen 8 och 10 år och själv valt att flytta till mig för deras pappa och mamma inte har tid med dem

Fy jag lider med dig och har det likadant.. Ända som jag har till fördel är att vi bor nära varann och jag kan gå och titta på ex fotbollsträningen eller svänga förbi om längtan blir för stor. Men jag säger som du kommer aldrig nånsin vänja mig med varannan vecka livet…
Stor Kram till dig

Helt enkelt.
Kram L

Förstår dig! Jag slapp varannan vecka livet eftersom mina barns pappa inte var så engagerad. Rent egoistiskt så är jag glad för att jag fick ha dom hos mig hela tiden. Sen är det ju såklart sorgligt att dom inte har någon relation till sin pappa. Å andra sidan så tror jag inte på uttrycket ”blod är tjockare än vatten”.
Kram

Huvudet på spiken My! Precis så känner jag också, jag känner igen mig så himla väl i dina ord….Om man bara hade fått välja och vara så egoistisk ( för det är ju så att barnen/barnet har rätt till den andra föräldern också) att man alltid kunde ha dem…
Även om det här aldrig var planen, så blir det ibland så utan att man kan styra…. och jag vet precis hur du känner… Det är inte ofta man kan sätta sig in i andra människors känslor eftersom man aldrig har gått i deras skor, men i det här fallet med att vara varannan vecka förälder så kan jag säga att jag delar varenda känsla du har. Kram!

Åh, alla enastående mammor som har halva livet med barnen borde få en tapperhetsmedalj! Min bästa väninna delar sina tre barn med sitt ex (som hon inte drar jämnt med, så barnen är stressade och mår dåligt)Min pojkvän har två små barn på deltid, vi väljer att ta det väldigt lugnt, och jag har fortfarande inte träffat kidsen, men Gud vad jag längtar (då jag själv inte har några biologiska barn). Tror inte heller på att blod är tjockare än vatten.. Min biologiska mamma missbrukar och är psykisk sjuk, och har haft andra vuxna som ställt upp för mig villkorslöst, som hon aldrig kunnat göra. Försöker stötta både väninnan och pojkvännen när dom känner sig låga.. Kram till alla fantastiska föräldrar därute!

Jag tror inte alls på varannan-vecka modellen. Men då kommer kontringen att barn behöver båda sina föräldrar. Den åsikten delar jag men är inte alls säker på att varannan vecka är lösningen. Jag tror på en modell som gör tillvaron lite mer lik hur det varit om föräldrarna bott tillsammans. Att man bor nära varandra, har ett grundschema om 2-2-3 eller liknande men att både barn och föräldrar har möjlighet att träffa sitt barn när som om det uppstår längt. För även om man bor tillsammans med den andra föräldern så är man ju iväg ibland på kvällen, man kanske tränar eller så och då träffar man inte barnet förrän dagen efter. Sen om föräldrarna bor nära varandra kan barnen ha samma kompisar hos mamma och pappa vilket gör att båda föräldrarna har samma insyn i de bitarna.

Hej!
Att du inte passar på att åka till dina föräldrar när du inte har något planerat?!
Kram

Jag kan inte föreställa mig hur det känns då jag har min son på heltid och har så haft sen han föddes för 11 år sen då hans pappa valde att lämna mig när jag var i v 17. Min son är det bästa och största som har hänt mig och jag njuter av varje dag vi får tillsammans.
Jag förstår att det är tufft att vara utan Ludvig och lider med dig My för du verkar verkligen vara en underbar och engagerad mamma. Kram på dig ❤

Vad jobbigt det låter..förstår din ångest. Jag och mitt barns pappa bor med 5 minuters gångavstånd mellan varandra. Dottern kan träffa oss lite hur som samt att vi ibland umgås alla 3. Går inte mer än 2-3 dagar max tills vi ses. Vi har ett spontant schema mellan oss. Jag har henne lite mer..enda fördelen med att pappan inte är lika engagerad. Känns som de flesta med separerade föräldrar har varannan vecka. Vi har hittat på vår egna lösning. Förstår att ni inte har så mkt till val när avståndet är som det är. All styrka till dig. Kram

Ingen vill vara utan sina barn så förstår att det är jobbigt, både för dig och pappan tyvärr så går det ju bra tills de går i skola om man bor långt ifrån varandra sen måste man placera sig på samma ställe för barnets skull så de slipper förlora/välja en av er och det verkar ju som att varannan vecka funkar klockrent för honom när han är så trygg i sig många barn klarar inte det ..det gjorde inte min dotter hon valde att bo hos mig på heltid och varannan helg hos pappa vi lyssnade på vad hon ville funkade toppen👍🏻hoppas ni kan lösa det så han får ha er båda kvar vad jag fattat så är det väl den som flyttar från ”hemstaden ”som får avstå från varannan vecka när det blir skoldags om ni inte kommer överens förstås hoppas ni löser det utan problem för lillemans skull kram😘