Hej Fina! Oj vilken lång dag! Klockan ringde 06:15 i Vasastan. Jag gick upp lastade ut resväskorna till bilen och tog en morgon kaffe med Sophie, Maggan och Filip innan jag körde ut till söder, för en kaffe dejt med Fru Fylking. Jag har ju efter Marbella vant mig vid att umgås dygnet runt med henne så nu var det dags för en snabbis iallfall =)

Jag styrde bilen mot Öland och My’s Blommor. Någonstans utanför Norrköping hörde jag ett konstigt missljud. Jag stannade bilen och kikade på däcken, sparkade lite på dom (det har jag hört att man ska göra) Jag märkte inget fel så jag körde vidare… Men väl framme på Öland inser jag när ”någon” upplyser mig att det är punka! -SUCK!

Höger fram… vilken tur att jag inte körde av vägen! Jag är van att köra lite nyare bilar där instrumentpanelen säger till INNAN det blir punktering. Jag måste verkligen blir mer observant! 

Denna ”någon” var samma person som jag ringde in med kort varsel  (40min) som fick hjälpa mig att lasta av en hel bil full-lastad med planteringsjord, kogödsel och special jord….

Denna någon har själv skadat foten och ringer då in sina barn som hjälper mig att byta däck på bilen och göra den körklar igen! Så omtänksamt!  Jösses vilka ungar! Dom bytte däck som om det vore hur enkelt som helst ?! -Grymt imponerad!

-jag vill också kunna byta däck!

Stort TACK Kent och barnen för hjälpen idag!

Nu är det Valborg. -Hur firar du denna tradition?

Jag ser alla status uppdateringar på Facebook med bilder på elden, grillfester, mingel, god mat, vänner osv….

Jag har ju inte Lilleman förrän på söndag. Så i år struntar jag helt i elden,  och alla traditioner!

Jag orkar inte heller att umgås med någon, jag är trött och ganska sliten efter sjukhusbesöket…

Såpass sliten att jag till och med struntar i att packa upp resväskorna! Det är INTE min stil! Jag packar alltid upp direkt när jag kommer hem, oavsett tidpunkt…. 

 Men inte ikväll.

istället sitter jag helt ensam hemma i mjukisbyxor, med thaimat, tända ljus uppkrupen i soffan, bänkad framför Humorgalan. 

Ibland så glömmer man helt bort hur bra man faktiskt har det. Man gnäller om småsaker, om saker man INTE har.

Istället för att verkligen stanna upp och faktiskt fundera på vad man egentligen har… Det låter klyschigt men det är så sant! 

Denna lilla söta flicka är kraftigt undernärd. Hon är bara två år, men inte större än en baby, framtiden är oviss… Hon har redan fått bestående men och hjärnskador pga hennes näringsbrist.  Hennes mamma lever med en ångest och kämpar för att ta hand om sina barn och överleva. Flickan heter Flora. Flors framtid hänger på en skör tråd, hon kämpar för sitt liv. Hon och även så många andra… 

Fy vad berörd jag blir! Tårarna rinner…. det blir så påtagligt vilken skyddad värld vi lever i.

Jag tycker så synd om alla mammor och barn som kämpar för sina liv….. Mamma hjärtat brister när man hör intervjuerna med mammorna som inte vet om deras barn kommer att överleva, pga utav svält.

Här hemma i Sverige kämpar vi istället mot övervikt både i barn och vuxenålder. -Skrämmande! 

Våra barn har tillgång till allt, husmanskost,  skräpmatmat, chips, läsk, godis, och gud vet allt. Helt omedvetna om vad som händer runt om i världen… Vi har olika förutsättningar, JAG VET. Men ändå…..

-Jag är GRYMT tacksam över det vi har!

Jag vill också hjälpa till och göra skillnad. Jag vet att man inte kan rädda världen, men att bidra med det man kan är att göra skillnad! 

Usch! Idag är jag verkligen sentimental….. Men det är bra med andra perspektiv ibland. Så att man stannar upp och reflekterar över vad man faktiskt har…. och att man heller inte ska ta någon eller något för givet.

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. Jag är trött…

En intensiv helg med låååånga arbetspass på My’s Blommor väntar….

Men innan jag somnar så bara måste jag passa på att önska dig en riktigt trevlig Valborg, oavsett om du som  jag sitter ensam i soffan eller umgås med nära och kära =)

Stor Kram / My Martens <3