Hej hopp! En lugn dag går mot sitt slut… Jag har fortfarande ont utav smågruset men märker markant förbättring, så imorgon är jag nog fit for fight 😉
Jag, Maggan och Hannah har strosat omkring, och bara haft det lugnt och skönt… Vi skulle ta en lunch på Cafè Saturnus och möttes utav detta:
Alltså denna frestelsen man ständigt ska försöka att motstå!
Gigantiska kanelbullar, som jag sedan tidigare vet om att dom är sjukt goda! choklad bakelser och maränger i massor…. Men magen är kass och jag försöker att tänka på kosten, så istället blev det en omelett 😉
Efter att vi hämtat lill Charlie från dagis gick vi hemåt och kröp ner i soffan… Alltså GUD vad jag saknar min Lilleman! Med risk för att låta lite bitter och gnällig. Men nu var jag en vecka på Marbella, träningsresan utan Lilleman. Nu när jag kom hem är det pappa vecka… då var tanken att jag skulle ”lånat” Lilleman mån-tis. Men då checkade jag in på sjukhus istället….. -suck!
Jag hade Ludvig i nästan två veckor innan Marbella resan för att kompensera upp detta. På så vis funkar jag och Lillemans pappa väldigt bra tillsammans…. Vi byter, kommunicerar och ställer upp för varandra =)
Men man jagas ändå alltid utav det dåliga mamma samvetet! Speciellt när man hänger och umgås med andra barn…. Jag saknar ju honom hela tiden ju! Jag kommer aldrig att vänja mig vid varannan vecka livet! Slut på gnället 🙂
Nu blir det tjejmys med Maggan & Sophie… Chicago fire och Grey’s 🙂
Vi hörs imorgon…. Kramar My Martens
Hej My! Jag är också separerad och lever utan mina två barn varannan vecka sedan 5 år tillbaka. Håller med dig, man vänjer sig aldrig att vara utan dom. Man saknar dom hela tiden. Mer eller mindre. Har förlikat mig med att det nog alltid kommer vara så. Har inga direkta råd, mer än att försöka fokusera på positiva tankar och slå bort det dåliga samvetet så gott det går. Det mår varken du eller din son bättre av. Sköt om dig! Kram Madelene
Men, visst är väl Sophie jättegullig å snäll?
träffade henne på Eriksbergskliniken sist jag var där.
(hon jobbar ju där)
Hej My! Jag är också separerad och lever utan mina två barn varannan vecka sedan 5 år tillbaka. Håller med dig, man vänjer sig aldrig att vara utan dom. Man saknar dom hela tiden. Mer eller mindre. Har förlikat mig med att det nog alltid kommer vara så. Har inga direkta råd, mer än att försöka fokusera på positiva tankar och slå bort det dåliga samvetet så gott det går. Det mår varken du eller din son bättre av. Sköt om dig! Kram Madelene
Men, visst är väl Sophie jättegullig å snäll?
träffade henne på Eriksbergskliniken sist jag var där.
(hon jobbar ju där)