Hej fina! Återigen TACK för all din omtänksamhet <3 Ni är så många som skickar värme, kärlek och omtanke till mig. Jag har blivit omplåstrad och väl omhändertagen <3

Operationen inatt gick bra, som jag skrev tidigare. Det var blindtarmen, och någon vätska i magen som ställt till det för mig. Jag har haft ont och gått med feber till och från sedan natten till julafton. Vilken himla tur i oturen att Lilleman flög ner till sin pappa samma dag som jag kraschade <3

Smärtan som jag jämför med förlossningsvärkar är borta. Otroligt tacksam för just det.

Jag låg inför både rumskamrater och min bästa vän Annelie och kved och tjöt som ett djur på golvet när attackerna kom. Svåra att kontrollera  och en genomborrande buksmärta där det kändes som om man skulle dö på kuppen! Vidrigt! Kräktes av smärtan och kallsvettades som aldrig för!

Det kunde hålla i sig upp till 15-20 min, sedan gav det tillslut med sig.  Den smärtan är som sagt borta, och så hoppas jag att det förblir! 

Nu efter operationen så upplever jag en annan smärta. Med tanke på att man rört om inne i magen genom titthål för att undersöka alla organ, tarmar, livmoder, äggstockar och gud vet vad. Så känner jag mig mer än mörbultad såklart.

 Jag mår inget vidare just nu. Trött, matt och har väldigt ont. Det är tydligen helt normalt efter att man behövt ta bort blindtarmen.

Mina värden i förmiddags var lite olika. Jag hade bla, lågt blodtryck  92/50. Det är lågt för att vara jag. Läkaren berättade att det också är vanligt efter att man varit sövd, tagit smärtstillande och legat mycket i kombination  med lite dryck och mat efter att jag fastat inför OP. Blåsan ”kisseriet” fungerar ganska bra… Kan inte tömma blåsan helt, men tillräckligt för att vara ”godkänd” och igång.

Men jag är långt ifrån ensam om att vara på sjukhus och behöva vård. Stockholmsregionen skakas av hemska nyheter angående hemskickade patienter. Sjukhusen är överfulla med patienter som behöver vård, några sjukhus har gått ut med stabsläge, andra är överfulla. Det är ordagrant kaos här uppe. 

Pratade lite om detta med sköterskorna hos mig. Man tycker så synd om de läkare som behöver ta dessa svåra beslut om vem som ska få stanna och inte stanna. Då platsbristen är ett faktum. Jag själv med extrema smärtor sov första natten i korridoren med både kramper, kräkningar, och yrsel (det gjorde mig ingenting, jag sov inte iallafall). 

Sköterskan tog ett exempel  ”tyvärr, du borde egentligen få stanna en natt till då du är nyopererad.. Men någon hostar blod här ute i korridoren och fler behöver komma in”

 VEM ska välja, HUR ska man vet, VEM ska man prioritera? Vem vet bäst i osäkra lägen? Vem ska behöva bära det tunga ansvaret?

Svår fråga. Speciellt när man befinner sig som jag gör mitt i situationen inifrån sjukhuset själv… Jag är tacksam över att inte vara den personen som behöver ta dessa beslut. 

Det som gör att jag känner mig väldigt illa till mods just nu är inte min egen skit. Det är den rådande situationen omkring oss. Men framförallt när det som  inte borde få hända, just har hänt..

 Idag skakas vi av dödbeskedet efter den tragiska olyckan. En 7 månaders baby, Tag skickades hem med feber och knöl i nacken från Nya Karolinska i Solna. Han avled fem timmar senare enligt artikeln. 

 Alla tankar till familjen <3 Beklagar verkligen. Det är så fruktansvärt att man inte kan beskriva det med ord. Mitt mammahjärta gråter för hela familjen!

Nästa sak som berör mig oerhört är att samtidigt går Karolinska ut med att dom är satta i Stabsläge, vilket Dagens Nyheter skriver om HÄR. 

"Karolinska universitetssjukhuset i Solna och Huddinge var i stabsläge från torsdagsmorgonen fram till 16.30-tiden i stabsläge. Orsaken är influensan och många stängda vårdplatser."Enligt Karolinska universitetssjukhuset är det ett mycket högt tryck på båda akutmottagningarna. Högst tryck är det på akutmottagningen vid Karolinska i Huddinge. Även här platsbrist"

Jag har ju inte varit på Karolinska utan varit på Danderyds sjukhus. Dom flesta här har varit fantastiska. Jag har fått hjälp och blivit väl omhändertagen. Igår fick jag komma in på ett rum istället för att ligga i korridoren.

Jag känner mig okay efter operationen och när man tänker på familjens situation med deras 7 månaders baby, så känns mitt som en riktig skitgrej!

INGENTING går att jämföra med det dom går igenom! INGENTING! 

Jag opererades inatt, kom tillbaka från uppvaket kl 04:30. Jag blev sedan utskriven klockan 10:00 och fick ta en vårdbil hem.  Är nu hemma. Lite mot min vilja om jag ska vara helt ärlig.

Med tanke på både smärtan, min orkeslöshet och mitt låga blodtryck så känner jag mig inte helt trygg med det. Jag bad t.o.m att få stanna en natt till. Men det gick inte…

Läkaren som såklart vet bäst menar på att det inte är någon fara. Smärtan jag känner nu kommer att hålla i sig några dagar framåt.Helt normalt efter OP.  Kisseriet kan strula efter OP och det låga blodtrycket förklarades ovan. Så givetvis har han helt rätt. Han sa också att OM jag skulle få tillbaka feber, dom aggressiva smärtorna osv så skulle jag givetvis få komma tillbaka.  

-skönt! 

Men jag bor trots allt 45 min från sjukhuset. Ensam hemma. Men nu får jag lita på doktorn och göra som jag blivit rekommenderad.

Jag har fått med mig direkt nr till min avdelning, recept och smärtlindring. Tips och goda råd om att försöka börja äta i smått igen och få i mig mycket vätska. 

FÖRHOPPNINGSVIS så är det som doktorn säger i mitt fall. Och det kommer att fortsätta att gå i rätt riktning utan att jag behöver komma in igen. Förrän stygnen ska tas.

Men det är ändå någonting som oroar mig. Kanske är jag bara extra känslig efter allt man läst idag, och pga av mitt hälsotillstånd just nu….

En annan ung tjej kom också in pga av blindtarmen. Vi båda pratades vid tidigare idag, då hon hade sängen mitt emot. Hon skrevs ut, fastän hon opererades inatt strax eder mig hon också. Båda upplevde samma sak, att vi hellre stannat kvar tills man känna sig lite starkare.  Men givetvis så förstår vi att det har med platsbristen att göra. Någon sa nämligen att det var 5 till på kö, bara i våran korridor..

Vi har nu Facebook kontakt och håller varandra uppdaterade om hur vi mår =)

Någon skickade mig Krya På Dig blommor. Utan text på kort? Från vem? Fantastiska tulpaner. Någon har koll på just mina favorit tulpaner ??

– Tack ”någon” <3  

Nu ska jag föröka att slappna av och sova en stund…. Energin är slut!

Har åkt sjukbil från sjukhuset. Fick hjälp av mina grannar som tog emot mig och hjälpte mig in. Samma grannar som också tar hand om Sture när jag inte är där. Så till er som tjafsade om Sture, det var nog det sista jag roddade med samtidigt som jag lyftes in i ambulansen.

Mina grannar har uppdaterat mig med bilder där dom både varit hemma hos oss och lekt med barnen och Sture, men också där Sture får vara i dess lägenhet och utforskat. Så den saken behöver ingen oroa sig för. Sture är nog han som har det bäst av alla! Hehe! Tack underbara grannar för att ni är precis så som ni är.. 

Som sagt. Alla tankar till den drabbade familjen som förlorat sitt barn <3

Även en massa tankar och hejjarrop till all den fantastiska vårdpersonal som kämpar och i vissa fall går på knäna för att räcka till. Önskar det inte behövde vara så…

Inte minst ett stort TACK till Annelie som suttit vid vara min sida  <3 Älskade vän! 

Nu måste jag vila. kram på dig! / My Martens