Vackra Stockholm ❤

hur går man vidare idag?  Hur gör man? Hur bearbetar man trauma?

Allting känns så sorgset och tomt. Samtidigt sprider sig en värme och en gemenskap utan dess like 🙏🏻

Imorse berättade jag lite om igår. Orkar inte gå in på så mycket fler detaljer, eller känslor kring detta.

Återigen, jag är SÅ TACKSAM över mycket just nu. Att jag hade den tur som JAG hade. Att det i mitt i sorgen ändå lyser hopp och kärlek över hela Stockholm.

Tänker oavkortat på dom drabbade och deras anhöriga. Tänker på dom som aldrig fick komma hem. På deras nära och kära. På dessa oskyldiga människor som befann sig på helt fel plats, vid helt fel tillfälle….  Kärlek till er <3

Jag har bilder som jag aldrig kommer att kunna förtränga, bilder som kommer att förfölja mig resten av mitt liv. En känsla av panik som urbröt, som är helt obeskrivlig. Vi alla sprang för våra liv. Först åt ena hållet, sen möttes vi av en folkmassa som plötsligt kom från motsatt håll. Folk skrek, skrek efter hjälp, efter varandra och i ren och skär förtvivlan. Sen kom smällen, röken… ovissheheten. Jag såg inte lastbilen, jag trodde att det v ar en explosion . Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. 

Jag var och är fortfarande chockad.

Jag precis som många andra känner ett behov av att prata, ventilera, älta och få berätta händelsen. Om och om igen. Det är så otroligt mycket känslor. Alla hjälper varandra. Jag blir varm i hjärtat när man kan följa initiativet genom taggen #openstockholm

Människor hjälper varandra, ställer upp och plötsligt skapas en gemenskap som är helt fantatstiskt🙏🏻

Mitt i all sorg, rädsla och även vrede. Så tar kärleken hoppet och gemenskapen över ❤🙏🏻  

Vackra Kaknästornet lyser med svenska flaggan ikväll.  

Detta är utsikten från min väninnas kontor. Så vackert och fridfullt.

Vi har spenderat eftermiddagen och kvällen tillsammans. Pratat om gårdagen, följt nyhetssändningarna och stöttat varandra.

En kombination av att bearbeta och både kunna starta och reflektera över det som har hänt.

Många frågor snurrar och det är skönt att få dela detta med mina vänner.

Vi avslutade dagen med att gå in till restaurangen intill kontoret för att äta tillsammans. Så skönt.

Vill inte vara själv just nu. Behöver sällskap. Både att få skingra tankarna, prata om annat. Men också att ventilera det som hänt. Restaurangen var helt fullsatt. Lite konstigt… men ändå inte. 

Nu har jag kommit hem.

körde från kvarnholmen och undvek innerstan. Följde Essingelden ut mot Sigtuna. Men när jag körde över centralbron kom jag på mig själv med att vara rädd. Se mig omkring efter misstänksamma saker. Det är just DET man inte vill ge dom. Terroristerna försöker sprida skräck! Vi ska INTE behöva vara rädda!!! Dom ska INTE få vinna.

Jag pratade med min granne i telefonen nästan hela vägen hem. Skönt. Vi möttes upp på en kopp te och pratade en stund. Hon har varit bortrest i en vecka. Hennes kontor ligger precis vid Drottninggatan. Ytterligare en person som är mer än tacksam över att hon inte var där. Just den tiden, på just fredagar så brukar hon gå just där…. mot t-banan och centralen. 

Nu sitter jag i soffan igen. Framför nyhetssändningen som precis har avslutats.

Jag ska försöka sova. Tror faktiskt att jag kommer kunna  göra det inatt. Jag är HELT slut.

Imorgon ska jag på bootcamp. Första dagen i ett fyra veckors bootcamp som ja ska vara med på. Något jag hade sett fram emot. MEN, adressen är sveavägen, nära både drottninggatan och hötorget. Även om jag skriver att vi inte sk svara rädda, så ljuger jag om jag säger att jag inte övervägt detta flera gånger under dagen. Efter träningen ska jag ut till min väninna Annelie. För att sedan ge mig av till Hammarby backen för nästa träningspass….. MEN, jag sätter inga måsten. jag vaknare, ser hur det känns och gör bara det jag orkar, vill och känner för.

Sist men inte minst. Massa kärlek och kramar till er alla <3

Gonatt, sov så  gott…

/My Martens